Search

Förskolans betydelse som arena för implementering av undervisning för hållbar utveckling (UHU) är påvisad i tidigare forskning (Borg 2017). I den svenska förskolan har UHU varit en del i läroplanen sedan 2019, men hur EfS genomförs i praktiken är relativt okänt. Syftet med denna studie är att undersöka hur UHU genomförs på svensk förskola utifrån de förändrade förutsättningarna i läroplanen. För att få svar på syftet har först en intervju och sedan en observationsstudie genomförts. Först intervjuades sexton förskollärare. Dessa valdes slumpvist ut i åtta kommuner i Sverige. Dessa intervjuades individuellt utifrån en semistrukturerad intervjuguide. De utskrivna transkripten analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. Därefter valdes två förskollärare ut till en ostrukturerad observationsstudie under tre dagar på vardera förskolan. Observationerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys (Cohen et al. 2018). I det preliminära resultatet av studien synliggörs fyra EfS-praktiker; Barns agens, Aktivt närvarande pedagoger, Barns erfarande och Kommunikation mellan barn och förskollärare. EfS-praktikerna synliggörs i analysen av intervjuerna och synliggörs i observationsstudien där de förekommer i samtliga undervisningsstrategier. Förutom planerad och spontan undervisningsstrategi beskriver förskollärarna en semi-spontan undervisningsstrategi där miljöer och material tillförts för att specifik undervisning ska kunna ske på barnens initiativ. Semi-spontan undervisning sker inomhus och på gården men i skogen väljer förskollärarna i studien en planerad undervisningsstrategi. Den planerade undervisningen i skogen, till skillnad mot planerad undervisning inomhus, ger barnen begränsade möjligheter att erfara och reflektera. Det behövs mer forskning i ämnet, men studiens resultat visar på ett behov av ökad kunskap hos förskollärarna om hur undervisning utomhus kan bedrivas, och hur barnens erfarande och möjlighet till reflektion tas tillvara. En bidragande orsak till fö, HOPES

Aktuell statistik visar att stillasittandet ökar bland barn och unga i Sverige. I läroplanerna för förskolan och förskoleklassen skrivs att barns fysiska aktivitet och motoriska utveckling ska främjas, och verksamheterna har således ett viktigt uppdrag i att vända trenden. Den forskningsöversikt som presenteras i föreliggande studie visar att ökad rörelseaktivitet kan stärka både barns motoriska utveckling och prestationer i skolan. Den visar även att pedagogers förhållningssätt och den fysiska miljöns utformning är betydande för barns möjligheter till rörelseaktiviteter. Syftet med vår studie är att få ökad förståelse om några olika uppfattningar som pedagoger i förskola och förskoleklass har avseende barns rörelseaktiviteter utomhus. För att få reda på pedagogernas uppfattningar valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer. I resultatet av intervjuerna, som analyserades genom variationsteorin, ger de deltagande pedagogerna en tudelad bild av sitt uppdrag. Å ena sidan menar de att barn rör sig automatiskt, utan undervisning och oberoende av den omgivande miljön. Den främsta meningen med rörelseaktivitet beskrivs vara att barnen ska springa av sig utomhus för att orka sitta still inomhus. Å andra sidan anser de sig ha har en central roll i att undervisa barnen, och erbjuda samt skapa stimulerande miljöer för rörelseaktiviteter, eftersom väl utvecklad motorik har betydelse för utveckling och lärande inom flera områden. En viktig slutsats vi drar av studien är att dessa olika synsätt kan påverka barns förutsättningar för utveckling och lärande.