Search

This study concerns the most common word pair in spoken Swedish, de e (it is, third person pronoun + copula-verb in present tense). The aim of the study is twofold, with an empirical aim and a theoretical aim. The empirical aim is to investigate if and how the string de e can be understood and described as a construction in its own right with characteristics that distinguishes it from other structures and resources in spoken Swedish. The theoretical aim is to test how two different linguistic theories and methods, interactional linguistics and construction grammar, can be combined and used to describe and explain patterns in languaging that traditional grammar does take into account. The empirical analysis is done within the interactional linguistic framework with sequence analyses of excerpts from authentic conversation data. The data consists of approximately ten hours of recorded conversation from Finland and Sweden. The sequence analysis suggests that the string de e really is used as a resource in its own right. In most cases, the string is also used in ways consistent with abstract grammatical patterns described by traditional grammar. Nevertheless, there are instances where de e is used in ways not described before: with numerals and infinitive phrases as complements, without any complements at all and together with certain complements (bra, de) in idiomatic ways. Furthermore, in the instances where de e is used according to known grammatical patterns the function of the particular string de e is clearly contextually specific and in various ways linked to the micro-context in which it is used. A new model is suggested for understanding and concluding the results from the sequence analyses. It consists of two different types of constructions grammatical and interactional. The grammatical constructions show how the string is used in eleven structurally different ways. The interactional constructions show seven different sequential positions and functions in which the string occurs. The two types of constructions are also linked to each other as potentials. This is a new way to describe how interactants use and responds to a concrete string like de e in conversation. Avhandlingen handlar om den vanligaste tvåordskombinationen i talad svenska, nämligen "de e". Syftet med studien är dubbelt. Det empiriska syftet är att analysera om och hur "de e" används som resurs i samtal på svenska. Det teoretiska syftet är att testa och diskutera hur två olika teoretiska modeller kan kombineras och användas för att beskriva mönster i samtal och språkande vilka traditionell grammatik inte fångar in. De teoretiska modellerna är den interaktionella lingvistiken och konstruktionsgrammatiken. Utmärkande för den interaktionella lingvistiken är att den intresserar sig för det autentiska samtalet och mönster som kan iakttas i det, medan konstruktionsgrammatiken bygger på tanken att vilka språkliga enheter som helst kan hanteras och förstås som konstruktioner. Väsentligt är också att man i den konstruktionsgrammatiska modellen inkluderar alla sådana särdrag (form, syntax, semantik, pragmatik...) som kan anses relevanta för att särskilja en konstruktion från en annan. Resultaten jag presenterar bygger på en näranalys, så kallad sekvensanalys, av samtalsutdrag. Materialet består av drygt tio timmar inspelade samtal från Finland och Sverige. Det handlar om samtal mellan vänner och på arbetsplatsen, om mötessamtal och om medierade samtal. Alla samtal är autentiska i den bemärkelsen att de inte är konstruerade och arrangerade bara för att de ska spelas in och analyseras. Sekvensanalysen visar att strängen "de e" verkligen används som en enhet för sig. I många fall hanteras strängen i samtalsmaterialet på sätt som motsvarar de mer abstrakta mönster den traditionella grammatiken beskriver. Men utöver det förekommer också användningar som inte finns belagda och beskrivna i tidigare litteratur. Det förefaller exempelvis som om strängen "de e" har en viktig funktion inte bara som del av grammatiskt fullbordade satser, utan också som signal om att någon vill ha turen. Detta tyder de många beläggen i början av en tur på. I början av en ny talares tur används dessutom strängen ofta utan att den fullbordas grammatiskt. Till saken hör att talare som försöker få turen genom att yttra ett tydligt "de e" i mitt material i regel också får turen. Analysen visar vidare att användningen av strängen både är kontextberoende och kontextskapande. Å ena sidan skapar olika kontexter förväntningar på olika användningar av strängen, å den andra sidan skapar olika användningar förväntningar på hur talaren ska fortsätta. Då strängen används inne i en längre tur t.ex. handlar det utan undantag om att talaren specificerar, definierar eller ger ett omdöme om en referent omtalad tidigare i hans eller hennes tur. Som konklusion av sekvensanalysen föreslår jag en ny modell för hur man kan förstå och beskriva strängen "de e" som språklig resurs, som konstruktion. Tanken bakom modellen är att "de e" dels bygger på grammatiska konstruktioner, dels interaktionella konstruktioner. I modellen separeras dessa två från varandra, men är länkade till varandra sinsemellan som potentialer. Som grammatisk konstruktion med vissa särdrag kan "de e" unifiera med, eller funktionera som, en specifik interaktionell konstruktion. Analysen ger vid handen att det finns elva olika grammatiska konstruktioner och sju olika interaktionella konstruktioner. Det här är ett nytt sätt att förstå och beskriva hur en konkret ljudsträng, "de e" används som resurs i samtal. Till modellens fördelar hör att den entydigt specificerar resultaten av analysen, till dess nackdelar att formaliseringen eventuellt gör den svårtillgänglig för läsaren.

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg. The topic for the study is the Swedish preposition “åt”. The corresponding prepositions in English are “to”, “for” and “at”. One of the main purposes of the study is to compare the use of the preposition in two varieties of Swedish, the Swedish spoken in Sweden (Sweden Swedish, ‘sverigesvenska’) and the Swedish spoken in Finland (Finland Swedish, ‘finlandssvenska’), and to point out differences and similarities. The study is corpus-based and the corpora, one for each variety, consist mainly of newspapers and novels from 1980 to around 2000. The total number of words is around 40 million, 19 million in the Sweden Swedish and 23 million in the Finland Swedish corpus. The other purpose of the study is to analyze in what kind of patterns the preposition åt occurs. General semantic patterns, valency patterns and idiomatic patterns are all brought to the fore. The theoretical basis for the study is Construction Grammar as developed by Ch. Fillmore, Fried & Östman, A. Goldberg, and W. Croft. Also Frame Semantics and its further development FrameNet play an important role in the study. According to Construction Grammar, constructions are constellations of form and meaning/function. The constructions are abstract units, but in an empirical study it is possible to arrive at abstract constructions through generalizations over concrete occurrences. The results indicate that the use of the preposition “åt” differs in Finland Swedish from the use in Sweden Swedish – but not as much as expected (on the basis of previous studies), at least not in written language. In Finland Swedish the preposition is used more to indicate the role Recipient, whereas the role Beneficiary is more predominant in Sweden Swedish. In both varieties, however, the use of “åt” is most often highly idiomatic and it is only the Beneficiary-role that can be said to be entirely productive. As to valency binding, the preposition phrase with “åt” occurs either as an argument or as a middle. Middles are complements that are neither arguments nor real adjuncts but stand somewhere in between these two. The preposition “åt” occurs as part both of general patterns and of specific idiomatic patterns. The constructions in which the preposition “åt” is an element are connected in an intricate network.

This thesis is an empirical study of how two words in Icelandic, "nú" and "núna", are used in contemporary Icelandic conversation. My aims in this study are, first, to explain the differences between the temporal functions of "nú" and "núna", and, second, to describe the non-temporal functions of "nú". In the analysis, a focus is placed on comparing the sequential placement of the two words, on their syntactical distribution, and on their prosodic realization. The empirical data comprise 14 hours and 11 minutes of naturally occurring conversation recorded between 1996 and 2003. The selected conversations represent a wide range of interactional contexts including informal dinner parties, institutional and non-institutional telephone conversations, radio programs for teenagers, phone-in programs, and, finally, a political debate on television. The theoretical and methodological framework is interactional linguistics, which can be described as linguistically oriented conversation analysis (CA). A comparison of "nú" and "núna" shows that the two words have different syntactic distributions. "Nú" has a clear tendency to occur in the front field, before the finite verb, while "núna" typically occurs in the end field, after the object. It is argued that this syntactic difference reflects a functional difference between "nú" and "núna". A sequential analysis of "núna" shows that the word refers to an unspecified period of time which includes the utterance time as well as some time in the past and in the future. This temporal relation is referred to as reference time. "Nú", by contrast, is mainly used in three different environments: a) in temporal comparisons, 2) in transitions, and 3) when the speaker is taking an affective stance. The non-temporal functions of "nú" are divided into three categories: a) "nú" as a tone particle, 2) "nú" as an utterance particle, and 3) "nú" as a dialogue particle. "Nú" as a tone particle is syntactically integrated and can occur in two syntactic positions: pre-verbally and post-verbally. I argue that these instances are employed in utterances in which a speaker is foregrounding information or marking it as particularly important. The study shows that, although these instances are typically prosodically non-prominent and unstressed, they are in some cases delivered with stress and with a higher pitch than the surrounding talk. "Nú" as an utterance particle occurs turn-initially and is syntactically non-integrated. By using "nú", speakers show continuity between turns and link new turns to prior ones. These instances initiate either continuations by the same speaker or new turns after speaker shifts. "Nú" as a dialogue particle occurs as a turn of its own. The study shows that these instances register informings in prior turns as unexpected or as a departure from the normal state of affairs. "Nú" as a dialogue particle is often delivered with a prolonged vowel and a recognizable intonation contour. A comparative sequential and prosodic analysis shows that in these cases there is a correlation between the function of "nú" and the intonation contour by which it is delivered. Finally, I argue that despite the many functions of "nú", all the instances can be said to have a common denominator, which is to display attention towards the present moment and the utterances which are produced prior or after the production of "nú". Instead of anchoring the utterances in external time or reference time, these instances position the utterance in discourse internal time, or discourse time. I avhandlingen undersöks bruket av orden "nú" och "núna" i isländska samtal. Både "nú" och "núna" kan användas i temporal funktion. I dessa fall kan bägge orden översättas till svenska med ordet "nu". Liksom "nu" i svenskan har isländskans "nú" utöver den temporala funktionen också en rad icke-temporala funktioner. Syftet med avhandlingen är därför tudelat: dels att beskriva betydelse- och funktionsnyanserna mellan "nú" och "núna", dels att beskriva i vilka kontexter det icke-temporala nú förekommer. Studiens teoretiska och metodologiska referensram är interaktionell lingvistik. Inom interaktionell lingvistik baseras all analys på autentisk interaktion, det vill säga naturligt uppkomna samtal som inte har arrangerats av forskaren. Via noggrann analys av enskilda samtalsutdrag där "nú" eller "núna" ingår identifieras mönster i interaktionen som sedan beskrivs och analyseras ur ett interaktionellt och deltagarorienterat perspektiv. Studien bygger på totalt 14 timmar och 11 minuter inspelade autentiska samtal. För att materialet ska avspegla ett så varierat språkbruk som möjligt ingår flera olika typer av samtal: vardagliga gruppsamtal, vardagliga och institutionella telefonsamtal, radiosamtal bland ungdomar, uppringningsprogram på radio samt en valdebatt på teve. Transkriptionen utgår från de samtalsanalytiska principer som ursprungligen utvecklades för sociologiska studier av engelskt samtalsspråk. Transkriberingen har utförts av författaren. I det första empiriska kapitlet diskuteras "nú" och "núnas" temporala funktioner. En frekvensanalys av samtliga belägg visar en tydlig skillnad i "nú" och "núna:s" syntaktiska distribution. I avhandligen argumenteras för att denna skillnad återspeglar en funktionell skillnad mellan de två orden. Medan "núna" förankrar yttrandet till en extern tidsperiod används "nú" i temporala jämförelser (nu vs. då) samt för att markera övergångar och/eller engagemang. De icke-temporala funktionerna hos "nú" behandlas i tre separata kapitel: "nú" som tonpartikel, "nú" som yttrandepartikel och "nú" som dialogpartikel. "Nú" som tonpartikel förekommer i yttranden där talaren framhäver särskilt viktig information. Partikeln uppträder då ofta i argumenterade sekvenser. "Nú" som yttrandepartikel används däremot mellan turer då talaren visar motparten att en pågående tur ska förstås som en fortsättning eller en respons på en föregående tur. I dessa belägg uttalas "nú" ofta med utdragen vokal och knarr i rösten. "Nú" som dialogpartikel bildar i de flesta fall en egen tur. I dessa belägg registrerar "nú" att informationen i föregående tur är oväntad eller förvånande. Dialogpartikeln "nú" yttras ofta med förlängd vokal och en distinkt intonationskurva. En prosodisk analys av materialet visar att det finns ett samband mellan intonation och respons. En tydligt stigande ton kan t.ex. fungera som ett tecken på att talaren vill ha en förklaring till en föregående tur. Studien visar sålunda att det finns en gemensam nämnare i bruket av ordet "nú" i isländska trots att det kan ha en rad olika funktioner. Sammanfattningsvis kan man konstatera att "nú" används för att fokusera eller framhäva något viktigt i en tidigare, pågående eller kommande tur. I stället för att förankra det sagda i referenstiden, förankrar "nú" yttrandet i samtalets interna tid, i diskurstiden.

UNIVERSITY OF HELSINKI Department of Finnish, Finno-Ugrian and Scandinavian Studies (Nordica) Tiina Räisä, 2016. Media rituals as class- and culture-dependent discourses and functions. Lucia in Hufvudstadsbladet and the construction of Svenskfinland. Abstract This study is an empirical and interdisciplinary examination of Lucia in the Hufvudstadsbladet (HBL) daily newspaper. My aim is to give visibility to a longstanding media text that has become important for the Swedish-speaking people in Finland. I define Lucia as a media ritual and use it as an example to investigate how media institutions, through a reproduction of texts, construct culture and, over time, also symbolic communities such as Svenskfinland. The theoretical aim is to emphasize ritual as a powerful context which has an impact on how language users choose their words, and also, to highlight rituals as constituting borders, and thus, influencing the construction of distinctive and collective identities. The research material consists of articles produced by the HBL at the beginning of each, new ritual season. The focus is exclusively put on the Lucia practices produced and distributed by the HBL rather than on any other Finnish or Scandinavian Lucia traditions. I have also excluded the events of the actual Lucia day, 13 December, and have instead concentrated only on those media texts by which the media institution launches the initial phase of the media ritual. I analyse the reproduction of three participatory groups: Lucia candidates, the trio (also called the Lucia jury) and the various groups that receive the proceeds of the fundraising campaign connected to the media ritual. For a synchronic analysis, I have studied media texts from every ten years during 1950 2012 and have applied a diachronic perspective to establish how the ritual and its meanings have changed over time. The interdisciplinary approach is reflected by the methodological choices. The concept of sequence has been used both in conversation analysis and anthropology to deconstruct the elements of an event. I apply sequence to organize and analyse the different systematic forms of repetition. Names and name-like expressions as well as various verb phrases (active and static conditions of being and doing, as well as quality) are communicated sequentially, thus reflecting the ritual demands of logic and strategy. My study is situated in a constructivist tradition in that language is not taken for granted, but is rather seen as a practice which constructs meaning-making. Words become significant symbols that have an impact on the discursive development of the media ritual and resources that manifest the various functions and tasks distributed to the participatory groups by the media institution. The concept of ritual makes is possible to evaluate the difference between what is presented as natural but which is in fact a means of constructing the social, that is, culture and ideology. The dissertation underlines the social consequences of the discourses and functions established by the ritual context. Media rituals are structurally, functional and culture specific phenomena, implying both who belong to the social centre who are placed in the periphery. I claim that the mythical construction of nation and culture implications for the diversified society and the integration process. It is by highlighting the repeated symbolic practices distributed by journalists and accepted by the public that one can understand the impact of the ritualised media practices that lead to constructions of inclusion and exclusion. Key words: ritual, media rituals, ritualization, myth, construction, discourse, function, sequence, strategy, media language, repetition, symbol, onomastics, participatory groups, types, identity, culture, class, gender, social centre, consensus, inclusion, exclusion Journalisternas språk har en naturaliserande och socialiserande kraft. Medietexter förmår således att både inkludera och exkludera grupper genom ordval och perspektiv. Detta blir särskilt påtagligt i samband med mediernas ritualer, när t.ex. republiken firar sin självständighet eller när Svenskfinland förbereder sig för lucia. I avhandlingen analyseras Hufvudstadsbladets lucia som förmodligen är Finlands äldsta medieritual. I studien fokuseras på medietexter och på de redaktionella skrivpraktikerna från1950, då medieritualen börjar, fram till 2010-talet. Själva luciadagens händelser analyseras inte, inte heller andra luciatraditioner i Finland eller Norden eller de andra luciaorganisationerna (Folkhälsan och Yle). Resultatet reflekterar endast hur medieinstitutionen HBL kommunicerar med sina läsare och konstruerar det finlandssvenska, sociala centret. Analysen fokuserar på tre medverkandegrupper: luciakandidaterna, trion (också kallad luciajuryn) samt gruppen de utsatta som tar emot pengar från välgörenhetsinsamlingen luciahjälpen. Under luciaperioden blir Svenskfinland en suverän nation med en distinkt kultur och ett eget territorium. Detta kommuniceras via hyllningar till det svenskspråkiga territoriet och dess individer samt genom att hålla det finskspråkiga majoritetssamhället på avstånd. De finlandssvenska personnamnen, ortnamnen och institutionsnamnen blir omistliga identitetsmässiga byggstenar. I ritualen idealiseras vissa handlingar och tillstånd. Reproduktionen av godhet och idogt arbetande är centrala ritualteman. Grupperna får olika uppdrag som sammantaget bildar en social helhet. Luciakandidaterna symboliserar en livskraftig medelklass, trion en exklusiv överklass och de utsatta en underklass. Ett centralt resultat är följaktligen att medieritualer inte består av en solidarisk, sammanhållande funktion utan av flera olika. Undersökningen är tvärvetenskaplig och förankras i en socialkonstruktivistisk tradition. Den diskursiva utvecklingen manifesteras genom en sekventiell reproduktion av det kulturellt förväntade sättet att kommunicera i en specifik kontext. De ritualrelaterade begreppen (myt, magi och tabu) används för att tolka sambandet mellan språkets mikronivå och den överordnade makronivån. Avhandlingen tar upp ett aktuellt samhällstema. Luciaundersökningen visar att polarisering bottnar i ett konsekvent andragörande med hjälp av språkliga symboler. I ritualen är människan inte fri utan blir underställd de perspektiv hon själv skapar: journalisters explicita avsikt är knappast att diskriminera. Kultur, nation och klass konstrueras genom att omsluta det homogena och utesluta det mångfacetterade, vilket försvårar integrationen. Den kritiska frågan gäller om journalister och andra privilegierade borde bli bättre rustade och se bortom det mytiska tänkandet.

Finding the final grade - A study of evaluative remarks in grading comments for matriculation examination essays in Swedish as a mother tongue and literature The main purpose of the study is to illuminate evaluative remarks and an institutional interaction in a social context. The overall focus is on qualitatively demonstrating patterns of expression that censors, through attitude remarks, use in their grading of good and excellent matriculation examination essays in Swedish as a mother tongue and literature, as well as how these remarks fulfill an interpersonal function in the grading process. The matriculation examination in Finland constitutes an institutionalized writing practice and the censors can be seen as authoritative graders in this context. Through evaluative remarks in interaction with each other the censors show qualities of the matriculation examination essay or the author of the essay, which they as graders want to bring to light. Theoretically and methodically, the study follows the appraisal system, which makes it possible to analyse and examine rhetorical elements in texts as well as to look at the relation between the author and the reader. In this study appraisal is used to examine the censors comments on matriculation examination essays and the relations between grading comments. The study shows established patterns of writing practices and the result of the study should be seen as indicators of connections in grading comments. The results of the analysis shows that censors in their comments do not express their own emotions (AFFECT) but express values through the subsystems ENGAGEMENT and ATTITUDE mainly through appreciative remarks on the matriculation examination essay. In a dialogue with the other censors, they reference external sources such as standardized policy documents and the teacher s scoring; consensus in their grading is reached by collegial dialogue. Keywords: writing practice, institutional writing practice, grading, summative grading, evaluative remarks, appraisal, censor evaluative comments as dialogue, Swedish with a didactic alignment. Min studie undersöker en inte tidigare utforskad skriftkultur och mitt syfte är att belysa hur erfarna bedömare uttrycker sig i bedömarkommentarer på goda studentexamensuppsatser i modersmål och littertur. Genom min studie öppnas dörrarna till en skriftkultur inom Studentexamensnämnden och i min avhandling visar jag hur censorer i sina kommentarer uttrycker värderingar kring studentexamensuppsatsen och/eller abiturienten som skrivit provet. Jag visar hur censorerna relaterar sin bedömning till de för provet givna bedömningskriterierna och -föreskrifterna och redogör för den bedömningsprocess som studentexamensprovet går igenom från det att abiturienten skrivit prov till att provet betygssätts. I fokus ligger dialogen mellan censorera och det institutionella samspel som leder till en samstämmig bedömning av uppsatsen. Inom sin profession för censorerna en dialog kring uppsatsen och kommer på så sätt till en gemensam slutsats kring slutpoängen för uppsatsen.

This dissertation concerns boundary crossing between three activity systems in a Swedish municipality: a local refugee reception, a Swedish language programme for adult immigrants, and measures for labour market inclusion. In their joint engagement, a boundary activity called The Resource, these systems share a target group consisting of newly arrived refugees at the ages of 20 25. The aim of this study is to explore how boundary crossing between these three systems is constructed by means of language use, and how the newcomers and their language acquisition are constructed in this context of boundary crossing. Moreover, the object of the boundary activity is compared with the original objects of each activity system: integration, language learning andrapid labour market entry. The theoretical framework integrates systemic functional grammar, SFG (Halliday and Matthiessen 2004), with activity theory (Engeström 1999, 2008), completed with the concept of boundary crossing by Wenger (1998). The sources of the study are written documents crossing boundaries, boundary objects, and interviews with boundary crossers, employees representing each of the three activity systems. The findings show that boundary crossing is constructed by lexical means as well as by grammatical means. Efforts are made by the employees to create a way of mentioning the target group that could correspond to the joint engagement in the boundary activity. Simultaneously, the employees mention the newcomers with the traditional terms used in each system (klient, elev,deltagare). When it comes to the grammatical construction of boundary crossing and the target group in written documents, different images emerge. Depending on the genre, the newcomers are constructed as lucky recipients of a chance to enter to the labour market, as matters of administration across boundaries or as active doers successfully engaging in the boundary activity. The participants in the processes often have the function of constructing components of the boundary activity, e.g. the division of labour. Normally, one of the activity systems measures for labour market inclusion is positioned in the foreground. As a frequent participant in the processes and a frequent subject in exchange, this system represents the boundary activity and talks to the newcomers. These conditions are sharpest when it comes to the object of The Resource. The Resource as a boundary activity is clearly oriented to the Swedish employment programme Arbetslinjen . More than rapid labour market entry, some of the boundary crossers emphasize the importance of integration aspects and the empowerment of the target group in awider meaning. Language education and language acquisition become tools in the context of boundary crossing. These tools are taken for granted, and there seems to be no reason to give further details about them. Flyktingintroduktionen i Sverige präglas av den s.k. arbetslinjen, dvs. strävan efter ett snabbt inträde på arbetsmarknaden och egen försörjning för de nyanlända. Den här studien visar att ambitionerna med arbetslinjen kan komma att skymma sikten för annat väsentligt. Detta gäller inte minst individers språkutveckling och kraven på språkliga färdigheter i arbetslivet. Blundar man för komplexiteten i språkfrågan, finns det risk för att arbetslinjen vänds till en nackdel för de nyanlända. Den här fallstudien som mynnar ut i nämnda farhåga granskar Resursen, en kommunal gränsaktivitet i Sverige. Gränsaktiviteten formas genom att tre aktivitetssystem Arbetsmarknadsåtgärder, Flyktingintroduktion och Svenskundervisning för invandrare bildar nätverk för att genom sina respektive uppdrag bistå en grupp unga nyanlända under målgruppens första tid i Sverige. Undersökningen tar fasta på tidigare forskning som poängterar vikten av språkanvändning i (mötet mellan) aktivitetssystem. Genom en lexikogrammatisk analys av språkbruket i Resursen spåras konstruktionen av gränsaktiviteten. Av särskilt intresse är hur bilden av de nyanlända konstrueras och hur målen för respektive aktivitetssystem samsas inom ramen för gränsaktiviteten. Materialet för analysen består av skriftliga dokument som korsar gränserna mellan systemen och av intervjuer med tjänstemän i gränsaktiviteten. Det visar sig att bilden av de nyanlända varierar beroende på typ av text. De nyanlända konstrueras dels som en lyckosam grupp som fått chansen att komma närmare arbetsmarknaden i Sverige, dels som en administrativ angelägenhet för de samverkande tjänstemännen och dels som aktiva görare som formar gränsaktiviteten till en succé. Av de tre aktivitetssystemen konstrueras Arbetsmarknadsåtgärder som den dominerande parten. Dominansen blir särskilt tydlig vid formuleringen av målen för gränsaktiviteten där snabbt inträde på arbetsmarknaden och egen försörjning betonas. Bland de tjänstemän som arbetar närmast målgruppen höjs det dock röster för alternativa mål såsom ett självständigt liv och personlig utveckling för de nyanlända. Diskussionen om språkutveckling blir däremot knapphändig och endimensionell. Det svenska språket tas som ett självklart redskap för arbetslinjen, av detta material att döma för självklart för att problematiseras. I de fall frågan kommer upp tenderar den att begränsas till utveckling av det talade språket. Detta riskerar inte bara uppfyllelsen av de breda målen för språkutbildningen. I slutändan kan det motverka även det primära målet med arbetslinjen. Här har språkutbildningen ett uppdrag: att sprida kunskap om språkutvecklingen, om språkets roll vid delaktighet i olika sammanhang och inte minst om arbetslivets krav på språkliga färdigheter.

Swedish in Finnish surroundings Interaction, grammar and language contact in conversations within Swedish speech islands in Finland This thesis explores arranged group conversations among adolescents at Swedish high schools in four monolingual Finnish municipalities: Kotka, Oulu, Pori and Tampere. The Swedish communities in these cities amount to a very small proportion of the entire population (0.2 - 1%, or roughly 400 - 1200 individuals per city), but nonetheless maintain Swedish institutions such as schools and daycare centres. They are considered part of the Finland Swedish population, despite being geographically detached from the traditional Finland Swedish regions in the southern and western coastal areas of the country. The data collection focused on Finland Swedish vernaculars in closest proximity to Finnish society. The aim of the study was to thereby increase our knowledge of Swedish conversations in Finland, particularly Swedish-Finnish contact features. The data consist of close to eleven hours of video- and audio-recorded group conversations, which were transcribed in accordance with the Conversation Analytic tradition. Between three and eight Swedish-Finnish bilinguals aged 16 - 18 participated in each conversation. As all participants inhabit monolingual Finnish cities, where they attend Swedish high schools, they make use of both languages on a daily basis. The methodological framework is found at the intersection between interactional linguistics and contact linguistics. With this combined approach, the study provides a synchronic description of how, according to the collected conversational data, the participants orient themselves towards their common linguistic resources. Through qualitative analysis of the conversations, a broad range of orientations towards monolingual and bilingual communicative codes are described. In these bilingual settings, the speakers can either choose to avoid using one of their common languages, i.e. Finnish, or to activate all their common resources in the conversations. In addition to this interactional approach to language alternation in conversation, the study also explores purely linguistic patterns in bilingual conversations. Examined from this perspective, many patterns could be described as universal contact linguistic features. Throughout the study, variations between the four cities are noted. However, these are perhaps primarily related to factors other than the geographical location where the conversations took place. In many cases, the variation is first and foremost related to the conversational situation, the social ties between the participants and the common ground they shared. Key words: spoken language, language contact, interactional linguistics, contact linguistics, conversation analysis, speech islands, Finland Swedish, communicative codes, multilingualism, language alternation Svenska i finsk miljö Interaktion, grammatik och flerspråkighet i samtal på svenska språköar i Finland I avhandlingen studeras arrangerade gruppsamtal bland ungdomar i svenska gymnasier på fyra s.k. svenska språköar i Finland, nämligen Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleåborg. I de här finska städerna utgör de svenska befolkningsgrupperna om ungefär 400 - 1200 individer endast mellan 0.2 och 1 procent av totalbefolkningen. Dessa små svenska befolkningsgrupper lever utanför de traditionella svensk- eller tvåspråkiga områdena i Finland där de upprätthåller svenska institutioner såsom skolor och daghem. Syftet med studien är därmed att utöka vår kunskap om finlandssvenskt samtalsspråk med den starkaste förankringen i finska samhällen. Materialet utgörs av cirka elva timmar av video- och audioinspelade gruppsamtal, som har transkriberats enligt samtalsanalytiska metoder. Grupperna består av mellan tre och åtta 16-18-åriga deltagare. Eftersom alla som deltar i samtalen bor i enspråkiga finska städer där de går i svenska gymnasier, använder de både svenska och finska i sin vardag. Metodologiskt stöder sig analysen på interaktionell lingvistik och kontaktlingvistik. Utifrån denna kombinerade infallsvinkel erbjuds en synkron beskrivning av hur samtalsdeltagarna orienterar sig mot sina gemensamma flerspråkiga resurser. Den kvalitativa näranalysen visar på olika slags orienteringar mot enspråkiga och flerspråkiga samtalskoder. I de här flerspråkiga miljöerna kan samtalsdeltagarna antingen välja att undvika att använda det ena av sina gemensamma språk, dvs. i praktiken finska, eller också välja att aktivera alla sina gemensamma resurser i samtalen. Förutom att studera hur deltagarna orienterar sig mot flerspråkighet i samtalen, fokuseras även språkliga strukturer. Dessa kan ofta relateras till universella kontaktlingvistiska mönster. Genomgående noteras ortvisa skillnader i samtalen inspelade i de fyra städerna, om än skillnader mellan inspelningsorterna snarast kan anses hänga ihop med samtalssituationen, hur väl samtalsdeltagarna känner varandra och vilken gemensam referensram de har. Nyckelord: samtalsspråk, språkkontakt, interaktionell lingvistik, kontaktlingvistik, samtalsanalys, språköar, finlandssvenska, samtalskoder, flerspråkighet, språkalternering

The study describes and analyzes Finland Swedes attitudes to modern-day linguistic influence, the relationship between informants explicitly reported views and the implicit attitudes they express towards language influence. The methods are primarily sociolinguistic. For the analysis of opinions and attitudes I have further developed and tested a new tool in attitude research. With statistical correlation analysis of data collected through a quantitative survey I describe the views that Swedish-language Finns (N=500) report on the influence of English, on imports, and on domain loss. With experimental matchedguise techniques, I study Finland-Swedes (N=600) subconscious reactions to English imports in spoken text. My results show that the subconscious reactions in some respects differ markedly from the views informants explicitly report that they have: informants respond that they would like English words that come into Swedish to be replaced by Swedish replacement words, but in a matched-guise test on their subconscious attitudes, the informants consider English words in a Swedish context to have a positive effect. The topic is further dealt with in interviews where I examine 36 informants implicit attitudes through interactional sociolinguistic analyses. This study comes close to pragmatic discourse analysis in its focus on pragmatic particles and modality. The study makes a rather strict distinction between explicitly expressed opinions and implicit, subconscious attitudes. The quantitative analyses suggest that the opinions we express can be tied to the explicit in language. The outcome of the matched-guise test shows that it is furthermore possible to find subconscious, implicit attitudes that people in actual situations rely on when they make decisions. The discourse analysis finds many subconscious signals, but it also shows that the signals arise in interaction with one s interlocutor, the situation, and the norms in the society. To account for this I have introduced the concept of socioconscious attitude. Socioconscious attitudes reflect not only the traditions and values the utterer grew up with, but also the speaker s relation to the social situation (s)he takes part in. Fokus för denna avhandling ligger på att beskriva och analysera finlandssvenskars attityder till modern språkpåverkan, samt att se på relationen mellan informanternas explicit rapporterade åsikter om och deras implicit uttryckta attityder till denna språkpåverkan. Metoderna är främst sociolingvistiska. För analysen av åsikter och attityder har jag utarbetat och prövat ett nytt verktyg. Med hjälp av statistisk korrelationsanalys beskriver jag utifrån en kvantitativ opinionsundersökning de åsikter om engelsk påverkan, importord och domänförlust som finlandssvenskar (N=500) rapporterar sig ha. Jag studerar därtill genom matched guise-teknik finlandssvenskarnas (N=600) undermedvetna reaktioner på engelska importord. Mina resultat visar att de undermedvetna reaktionerna delvis skiljer sig markant från de åsikter finlandssvenskarna explicit rapporterar att de har på en direkt fråga säger många informanter att de anser att engelska ord i svenskan bör bytas ut mot svenska ersättningsord, men i ett test där de är omedvetna om att det handlar om engelsk påverkan på språket tillskriver informanterna engelska ord i svensk kontext ett positivt värde. Resultaten av dessa studier fördjupar jag genom djupintervjuer där jag med interaktionella sociolingvistiska analysmetoder undersöker 36 informanters implicita attityder. Denna studie ligger nära pragmatisk diskursanalys: jag ser på det implicita i informanternas svar genom detaljanalys av bl.a. pragmatiska partiklar och modalitet. Studien gör en åtskillnad mellan explicit uttryckta åsikter och implicita, undermedvetna attityder. Resultaten i de kvantitativa delarna av studierna ger belägg för att de åsikter som vi uttrycker går att binda till det explicita i språket. Men matched guise-testet visar också att man kan finna undermedvetna, implicita attityder som folk inte själva vet om att de använder sig av i sitt dagliga liv när de fattar beslut. Diskursanalysen visar att det i viss mån är undermedvetna signaler man kan läsa mellan raderna av det som uttrycks, men studien visar också att signalerna uppstår till följd av samtalspartnern, situationen, normen och samhället. Jag har därför i tillägg fört in begreppet socialmedvetna attityder. I dessa attityder syns inte enbart de traditioner och värderingar som man är uppvuxen med, utan även en hänsyn till den situation man befinner sig i.

This thesis concerns Swedish and Finland-Swedish brochures to families with children, presenting family allowances from the social insurance institutions in the two countries. The aim of the study is to analyse what meanings are conveyed with reference to the conceivable reader and the institution in the brochures. The material consists of information brochures in Swedish from Kela, the social insurance institution of Finland, and Försäkringskassan, the Swedish social insurance agency, issued during 2003–2006. The general theoretical framework is systemic-functional linguistics (SFL) as presented by Halliday & Matthiessen (2004) and Holmberg & Karlsson (2006). The study consists of a quantitative study of the lexical choices of the social insurance brochures. Furthermore, a qualitative process and participant analysis is annotated with the UAM Corpus tool and the results are quantified. Speech functions and modal auxiliaries are analysed qualitatively. The analysis shows that material and relational processes are most common. The relational and verbal processes are used more in the Sweden-Swedish brochures, while the material processes are more common in the Finland-Swedish brochures. The participants in the brochures are the institution, mentioned by its name, and the conceivable reader, directly addressed with “you” (du). In addition, the referent “child” is often mentioned. The participants assigned for the reader are Actor, Receiver, Carrier and Speaker. In the Finland-Swedish texts, the reader is often an Actor, while the reader in the Sweden-Swedish texts is a Carrier. Thus, the conceivable reader is an active participant who takes care of his or her own matters using the internet, communicates actively to the institution and has legal rights and obligations. The institution is visible in the texts but does not have an active role as the name of the institution is mostly used in circumstances. The institution is not often a participant, but when it is, it is Actor, Receiver, Listener and Carrier, expecting the clients to address it. Speech functions are performed in different ways. For instance, questions structure the reading process and commands are realised by modal auxiliaries, not by imperatives. The most common modal auxiliary is kan (can, may), and another common auxiliary is ska (shall, must). Statements are surrounded by subordinate clauses and adverbs that describe situations and criteria. The results of the study suggest that the brochures in the two countries are similar, in particular when produced in similar ways, that is, when the Finland-Swedish texts are not translated. Existing differences reflect the differences in the institutions, the social insurance systems and the cultural contexts. KEYWORDS: Finland-Swedish, Swedish, comparative analysis, SFL, discourse analysis, administrative language, institutional discourse, institutional communication I avhandlingen undersöks sverigesvenska och finlandssvenska socialförsäkringsbroschyrer till barnfamiljer. Det är frågan om broschyrer som blivande föräldrar och barnfamiljer får då de väntar barn eller nyligen har fått barn. Texterna utges av två olika institutioner i två olika kulturer men på samma språk: svenska. De undersökta broschyrerna publicerades under åren 2003–2006 och utgavs av Folkpensionsanstalten (FPA) i Finland och Försäkringskassan (FK) i Sverige. Det jag undersöker i broschyrerna är hur den tänkta läsaren och institutionen synliggörs i texterna och vilka betydelser som anknyts till dem. Jag utgår från en språkvetenskaplig teori utvecklad av Michael Halliday: systemisk-funktionell lingvistik. Denna teori utgår från att språk är kontextbundna och betydelsebärande och att det går att identifiera olika nivåer och skikt i språk. För svenskans del har teorin introducerats bland annat av Per Holmberg och Anna-Malin Karlsson (2006). I avhandlingen utförs olika delanalyser. Broschyrernas ordval analyseras kvantitativt. Processbetydelser och deltagare analyseras i en manuell, kvalitativ analys med hjälp av programmet UAM Corpus tool varefter kvantitativa beräkningar utförs. Språkhandlingar och modala hjälpverb analyseras kvalitativt. Det är främst betydelsen i de olika språkliga dragen som analyseras. Verben i ett språk bär processbetydelser. De processbetydelser som här är aktuella är materiella, relationella, verbala och mentala processer. Resultaten visar att materiella och relationella processer är vanligast i materialet. De relationella (t.ex. finnas, gälla, ha) och verbala (t.ex. anmäla, kontakta) processerna är vanligare i de sverigesvenska texterna medan de materiella processerna (t.ex. ansöka, betala, lämna) är betydligt vanligare i de finlandssvenska texterna. Kommunikationsparterna är i första hand den tänkta läsaren, som vanligen tilltalas med ”du”, och institutionen som benämns med ett substantiv (institutionsnamnet), emedan även referenten ”barn” nämns ofta. Till kommunikationsparterna knyts olika roller, deltagare, utifrån vilket slags processbetydelse verbet bär. Läsaren som deltagare är Aktör, Mottagare, Bärare, Talare. I de finlandssvenska texterna är läsaren oftare deltagaren Aktör, emedan läsaren i det sverigesvenska materialet oftare är Bärare. Läsaren är en aktiv deltagare som kommunicerar över internet och som har rättigheter och skyldigheter. Institutionen är synlig i texterna men förekommer vanligen i omständigheter och bestämningar, det vill säga är inte en deltagare i texterna. Då institutionen är deltagare är den Aktör, Mottagare, Lyssnare och Bärare, och väntar på kontakt från klienten. Språkhandlingarna, till exempel att uppmana till handling eller begära information, utförs på olika sätt. De frågor som finns är närmast textstrukturerande. När institutionen vill ha information av klienten använder den andra medel än den direkta frågan. Uppmaningar till handling görs vanligen med modala hjälpverb, inte med befallande imperativ. Det vanligaste modala hjälpverbet är "kunna", och ett vanligt modalt hjälpverb är även "ska". Påståendena omgärdas av bisatser och adverb som anger situationer och villkor av olika slag. Analyserna visar att broschyrtexterna i de två länderna liknar varandra, i synnerhet i de fall då de är producerade på liknande sätt, alltså då de finlandssvenska texterna inte är översättningar. De skillnader som finns beror på skillnader mellan institutionerna och socialförsäkringssystemen, vilka i sin tur är förankrade i de två kulturerna. Väitöskirja käsittelee ruotsinruotsalaisia ja suomenruotsalaisia etuusesitteitä, joissa tiedotetaan sosiaaliturvaan kuuluvista perhe-etuuksista. Erityisesti keskitytään tarkastelemaan ajateltuun lukijaan ja toisaalta laitokseen liitettyjä merkityksiä; niitä tutkitaan systeemis-funktionaalisen kieliopin (SFL) metodein (Halliday & Matthiessen 2004 ja Holmberg & Karlsson 2006). Tutkimusmateriaalina on viisi Kelan ruotsinkielistä esitettä vuosilta 2003–2006 sekä seitsemän Ruotsin Försäkringskassanin esitettä samalta ajalta. Väitöskirja koostuu eri osatutkimuksista: Sananvalintoja tutkitaan kvantitatiivisesti. Prosesseja ja osallistujia analysoidaan kvalitatiivisesti UAM Corpus tool -ohjelman avulla, ja tulokset esitetään myös kvantitatiivisesti. Myös modaalisten apuverbien merkityksiä sekä puhefunktioita tutkitaan. Tutkimus osoittaa, että teksteissä yleisimpiä ovat materiaaliset prosessit ja suhdeprosessit. Suhdeprosessit ja verbaaliset prosessit ovat yleisempiä ruotsinruotsalaisissa teksteissä, kun taas materiaaliset prosessit ovat yleisempiä suomenruotsalaisissa teksteissä. Teksteissä viestitään ensisijaisesti ajatellulle lukijalle, jota yleensä sinutellaan käyttämällä sanaa du. Toinen keskeinen kommunikaation osapuoli on laitos, joka mainitaan käyttämällä sen nimeä. Myös tarkoite ”lapsi” mainitaan usein. Lukijaosallistuja on Toimijan, Kohteen, Kantajan ja Puhujan roolissa. Suomenruotsalaisissa teksteissä lukija on usein Toimija, ruotsinruotsalaisissa taas usein Kantaja. Lukija on siis aktiivinen osallistuja, joka hoitaa omia asioitaan internetin välityksellä ja viestii aktiivisesti laitoksen suuntaan. Hänellä on myös laillisia oikeuksia ja velvollisuuksia. Laitoksen nimi näkyy tekstissä, mutta laitos ei ole aktiivinen osallistuja. Usein laitos esiintyy määritteissä ja olosuhteissa. Laitos on osallistujana Toimijan, Kohteen, Kantajan ja Kuuntelijan roolissa. Sen sijaan että laitos osallistuisi aktiivisesti, se odottaa lukijalta yhteydenottoja. Puhefunktioita toteutetaan eri tavoin. Kysymykset ohjaavat lukijan lukemista, ja käskyissä käytetään imperatiivin sijaan esimerkiksi modaalisia apuverbejä. Tavallisin näistä on kunna (voida) sekä ska (pitää). Sivulausein ja adverbein kuvataan tilanteita ja ehtoja. Väitöskirjan tulos on, että ruotsinruotsalaiset ja suomenruotsalaiset esitteet ovat samankaltaisia, etenkin jos tuotantotapa on sama, eli suomenruotsalainen teksti on suoraan ruotsiksi kirjoitettu. Eroavuudet johtuvat laitosten ja sosiaaliturvan erilaisuuksista, jotka ovat sidoksissa kulttuurikontekstiin. AVAINSANAT: Suomenruotsi, ruotsi, vertaileva tutkimus, SFL, diskurssianalyysi, virkakieli, institutionaalinen viestintä

This dissertation is an onomastic study of Finland s stock of ship names (nautonomasticon) recorded over the period 1838 1938. The primary material investigated consists of 2 066 examples of ship names from the fleets of coastal towns, distributed over five sample years. The material is supplemented with two bodies of comparative data; one that consists of 2 535 examples of boat names from the archipelago area at the corresponding time, and another that comprises 482 examples of eighteenth century Finnish ship names. This study clarifies the categories of names that appear the frequency of the names, formation, morphology, linguistic origin, functions, and semantic qualities. By comparing the material with boat names from previous centuries, and from other countries, the characteristics of Finnish vessel names are further highlighted. Additional clarification is brought to the chronological, regional, and social variations, and to the emergence of various forms of systematic naming. This dissertation builds on older research from other countries, and uses traditional onomastic methods alongside a more modern methodology. The approach is interdisciplinary, meaning that the names are explored using facts not only from nautical history, but also from a range of other historical disciplines such as economics, culture, art, and literature. In addition, the approach is socio-onomastic, i.e. that the variations in names are studied in a societal context. Using a synchronised perspective, cognitive linguistic theories have provided the tools for this exploration into the metaphorical and the prototypical meaning of the names, and the semantic domains that the names create. The quantitative analysis has revealed the overall picture of Finnish boat names. Personal names, names from mythology, and place names, emerge as significant categories, alongside nonproprial names in Swedish and Finnish. The interdisciplinary perspective has made it possible to explain certain trends in the stock of boat names, for example, the predisposition towards names from classical mythology, the breakthrough of names taken from the national epos Kalevala, names in the Finnish language from around the middle of the nineteenth century, and the continuing rise of place names during the latter part of the period 1838 1938. The socio-onomastic perspective has also identified clear differences between those ship names used in towns, and those ship names used in the archipelago, and it has clarified how naming conventions tend to spread from town centres to peripheral areas. The cognitive linguistic methods have revealed that the greater part of the vessel names can be interpreted as metaphors, in particular personifications, and that many names are related in their content and also form semantic networks and cognitive systems. The results indicate that there is a mental nautonomasticon that consists of a standard set of traditional ship names, but they also reveal the existence of conscious or unconscious cognitive systems (rules and conventions) that guide the naming of boats. Avhandlingen är en onomastisk undersökning av finländska fartygsnamn från perioden 1838 1938. Det primära undersökningsmaterialet består av fartygsnamnen i kuststäderna (2 066 belägg). Som jämförelsematerial används fartygsnamnen i skärgårdssocknarna från motsvarande tid (2 535 belägg) och namn på finländska 1700-talsfartyg (482 belägg). I beskrivningen av namnförrådet används traditionella onomastiska metoder vid sidan om nyare synsätt. Greppet är tvärvetenskapligt, dvs. namnen studeras som delar av kulturen, samhället och samhällsförändringarna och socioonomastiskt, dvs. namnvariationen i den sociala kontexten granskas. I avhandlingen undersöks namnförrådets utveckling, namnens morfologi, funktioner i den sociala kontexten och deras språkliga ursprung. Vidare klarläggs hur namnen varierar kronologiskt, regionalt och socialt. Teorier ur kognitiv lingvistik har gett arbetsredskapen för att utforska semantiken i namnen och namnsystemen. Jämförelser med fartygsnamn från tidigare århundraden och andra länder lyfter ytterligare fram särdragen i det finländska namnförrådet. Det tvärvetenskapliga perspektivet har gjort det möjligt att förklara vissa egenheter i namnförrådet, så som förkärleken för namn ur klassisk mytologi, genombrottet av namn hämtade ur nationaleposet Kalevala och namn i finsk språkdräkt vid mitten av 1800-talet samt ökningen av ortnamn under senare delen av perioden 1838 1938. Det socioonomastiska synsättet har visat på tydliga skillnader mellan fartygsnamnen i städerna och i skärgården. Metoderna ur kognitiv lingvistik har klarlagt att större delen av fartygsnamnen kan tolkas som metaforer, framför allt personifieringar, och att många namn är innehållsligt besläktade och bildar semantiska nätverk och kognitiva system. Resultaten tyder på att det finns ett mentalt namnförråd med en standarduppsättning av traditionella fartygsnamn men också på att det finns medvetna eller omedvetna kognitiva system (regler och konventioner) som styr namngivningen av fartyg.

The objective of my dissertation Pull (or Draught, or Moves) at the Parnassus , is to provide a deeper understanding of Nordic Middle Class radicalism of the 1960 s as featured in Finland-Swedish literature. My approach is cultural materialist in a broad sense; social class is regarded a crucial aspect of the contents and contexts of the novels and literary discussions explored. In the first volume, Middle Class With A Human Face , novels by Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus, and Ulla-Lena Lundberg, respectively, are read from the points of view of place, emotion, and power. The term "cryptotope" is used to designate the hidden places found to play an important role in all of these four narratives. Also, the "chronotope of the provincial small town", described by Mikhail Bakhtin in 1938, is exemplified in Kihlman s satirical novel, as is the chronotope of of war (Algeria, Vietnam) in those of Alopaeus and Lundberg s. All the four novels signal changes in the way general "scripts of emotions", e.g. jealousy, are handled and described. The power relations in the novels are also read, with reference to Michel Foucault. As the protagonists in two of them work as journalists, a critical discussion about media and Bourgeois hegemony is found; the term "repressive legitimation" is created to grasp these patterns of manipulation. The Modernist Debate , part II of the study, concerns a literary discussion between mainly Finland-Swedish authors and critics. Essayist Johannes Salminen (40) provided much of the fuel for the debate in 1963, questioning the relevance to contemporary life of the Finland-Swedish modernist tradition of the 1910 s and 1920 s. In 1965, a group of younger authors and critics, including poet Claes Andersson (28), followed up this critique in a debate taking place mainly in the newspaper Vasabladet. Poets Rabbe Enckell (62), Bo Carpelan (39) and others defended a timeless poetry. This debate is contextualized and the changing literary field is analyzed using concepts provided by sociologist Pierre Bourdieu. In the thesis, the historical moment of Middle Class radicalism with a human face is regarded a temporary luxury that new social groups could afford themselves, as long as they were knocking over the statues and symbols of the Old Bourgeoisie. This is not to say that all components of the Sixties strategy have lost their power. Some of them have survived and even grown, others remain latent in the gene bank of utopias, waiting for new moments of change. På 1960-talet var medelklassen radikal. Det gäller också för många finlandssvenska författare. Sextiotalets litterära radikalism studeras i denna tvådelade avhandling dels i fyra romaner, dels i en pressdebatt. Genom läsningar av romanerna genom platsens, känslans och maktens tematik kartläggs deras förhållningssätt till sin tid. Exemplen är Christer Kihlmans "Se upp Salige!" (1960), Jarl Sjöbloms "Kärret", (1964), Marianne Alopaeus "Mörkrets kärna" (1965) och Ulla-Lena Lundbergs "En berättelse om gränser" (1968). Kihlmans roman är en skarp småstadssatir, i Alopaeus' och Lundbergs böcker öppnar sig världen. Politiskt framstår böckernas medelklasshjältar som något vilsna, traditionslösa. I en metaforisk läsning ställs det politiska temat intill det erotiska. En av slutsatserna är att historien om medelklassradikalismen i alla fyra romanerna berättas parallellt med någon form av olycklig kärlek. Nycklar som inte längre går att använda skall man slänga , skriver essäisten Johannes Salminen (40) i ett inlägg i den omtalade finlandssvenska s.k. modernistdebatten i Vasabladet 1965, ämnet för den andra delstudien. Salminen rekommenderar ett kritiskt anammande av den finlandssvenska 10/20-talsmodernistiska traditionen och ser Henry Parlands ironiskt modernitets-tematiserande poesi som en fortfarande fungerande nyckel. Ett andra debattspår ( engagemangsdebatten ) artikulerar sig kring den yngre poeten och tidskrifts-grundaren (FBT) Claes Anderssons (28) program för en tidsmedveten poetik, som ett alternativ till modernistpionjären Rabbe Enckells (62) mera klassicerande linje. Författarna Enckell, Stig Carlson (45) och Bo Carpelan (39) argumenterar mot Salminen och Andersson. Vid sidan av debattens sakinnehåll undersöks, med avstamp i Pierre Bourdieus kultursociologi, deltagarnas ställning på det litterära fältet. 1950-talets finlandssvenska poesireception visar sig innehålla ett nätverk med oklar gränsdragning mellan författar- och kritikerroller. 1960-talets nya, debatterande kritiker och essäister tenderar att komma från ett lägre medelklasskikt än författarna. Däremot sammanfaller den radikala vågen i författarkåren, en smula paradoxalt, med en tillfällig återgång till den traditionella dominansen för män från högre sociala skikt i huvudstaden. I avhandlingens slutdiskussion sätts de två delstudierna in i en kultursociologisk ram. Radikaliseringen ses i ljuset av teorier om offentligheten (Jürgen Habermas), det kulturella fältet (Bourdieu) och samhälleliga diskurser (Michel Foucault). Sextiotalets diskursiva opinionsskiften tolkas som delar av strukturella samhällsförändringar. Medelklassradikalismen är en typ av engagemang som passar väl i finlandssvensk miljö. I avhandlingen introduceras begreppen "det östnordiska receptionsrummet" och "treförlagssystemet", "kryptotop" (hemlig plats), "känslomanuskript" och "repressiv legitimering" (manipulativ legitimering av maktutövande).

Professor Knud Lyne Rahbek was a novelist, playwright, poet, magazine editor, journalist, socialite person, host of the Bakkehus , historian, theatre manager, translator, publisher etc., but his versatility either side of 1800 is better known than read and more despised than understood. In terms of methodology, the thesis is based on biographical, historical and philological research, while at the same time making use of formalistic and close reading methods. This study begins and ends with 7th of February 1800, when Kamma and Knud Lyne Rahbek join the exiled P.A. Heiberg at the inn near Frederiksberg Castle. What falls between is an interpretation of Rahbek s works in the service of democracy, human rights and freedom of the press as a pragmatic navigation between activities - both subversive and legitimate. Posterity mistook this range as mere spinelessness, and Rahbek was relegated to the literary and historical margins as an anachronism and as a jack of all trades, who did not know what he really wanted and therefore flitted about in so many fields just to be present. But Rahbek s problem was not one of standpoint, but rather how to find a balance between totalizing attitudes and confrontations between rebellious idealism and deep-rooted absolutism, without foregoing his belief in enlightenment, humanism and tolerance. In this way, and also through his personal conduct, which at that time was seen as jovial bonhommie, he made his contribution to the development of modern democratic Denmark in the full awareness of a popular, peaceful and down-to-earth community. Rahbek s principal work about the event of the French Revolution, which provides the focus for the above, is Camill og Constance. Et Revolutions Skilderie (1799). For today s reader, the novel about the revolution is an obvious example of a historical novel, as it does not only provide fictionalized information about past events placing them in a generally accepted perspective of historical development, but also gives the characters qualities, which, in Rahbek s words, allows the real events to influence the fictional characters. From this point of view, the novel of the revolution has shifted the benchmark for the first real historical novel on the European literary scene back by fifteen years. Lacking the aura so easily foisted on fearless iconoclasts or tragic losers, Rahbek s contribution may seem modest in spite of its enormous volume; but only when it is not evaluated in its full context, which is the development of Denmark towards an international democratic society. Romanforfatteren, dramatikeren, poeten, tidsskriftsredaktøren, journalisten, selskabsbroderen, Bakkehusværten, historikeren, teaterdirektøren, oversætteren, udgiveren etc. professor Knud Lyne Rahbeks mangesidede virke på begge sider af 1800-tallet er mere kendt end læst og mere foragtet end forstået. Metodisk set er afhandlingen forankret i biografiske, historiske og filologiske undersøgelser samtidig med, at den betjener sig af formalistiske og tekstnære analysemetoder. Afsættet og slutpunktet er den 7. februar 1800, da Kamma og Knud Lyne Rahbek gør den landsforviste P.A. Heiberg følgeskab til kroen ved Frederiksberg Slot. I den mellemliggende undersøgelse tolkes Rahbeks virke i demokratiets, menneskerettighedernes og trykkefrihedens tjeneste som en pragmatisk navigation mellem subversivitet og legitimitet. Denne rummelighed har eftertiden misforstået som holdningsløshed, og Rahbek er sat i den litterære og historiske skammekrog som en anakronisme og mangesysler, der ikke vidste, hvad han egentlig ville, og derfor halsede rundt på alverdens områder for bare at være med. Men Rahbeks problem var ikke valg af standpunkt, det var at finde balancen mellem totaliserende holdninger og konfrontationer mellem oprørsk idealisme og grundfæstet absolutisme uden at give køb på sin tro på oplysning, humanisme og tolerance. Herigennem har han, også gennem sin personlige fremtræden, der i samtiden tolkes som bonhommistisk jovialitet, ydet sit bidrag til, at det moderne, demokratiske Danmark voksede op omkring bevidstheden om et folkeligt, fredeligt, jordnært fællesskab. Rahbeks litterære hovedværk om den begivenhed, Den franske Revolution, der er omdrejningspunktet i ovenstående, er Camill og Constance. Et Revolutions Skilderie (1799). For dagens læser er revolutionsromanen et oplagt eksempel på en historisk roman, fordi den ikke blot meddeler gestaltet information om fortidige hændelser og placerer dem i et alment anerkendt historisk udviklingsperspektiv, men ydermere giver personerne karakteregenskaber, der, med Rahbeks ord, lader de virkelige begivenheder have indflydelse på de digtede personer. Set her fra har revolutionsskilderiet flyttet grænsen for den første virkelige historiske roman på den europæiske litterære scene 15 år tilbage. Trods sit uhyre omfang kan Rahbeks indsats, som er uden den aura, der let forlenes til uforfærdede grænsesprængere eller tragiske tabere, virke beskeden; men kun så længe den ikke bliver vurderet i sit helhedsperspektiv, som er udviklingen af Danmark mod et demokratisk samfund i en international sammenhæng.

The Struggle for Eros: On Love and Gender in the Pahlen Series The present dissertation examines how gender, sexuality and motherhood are constructed in the novel series Fröknarna von Pahlen (The Misses von Pahlen, I VII, 1930 1935) by the Swedish author Agnes von Krusenstjerna. The aim of the study is to analyze how the Pahlen series relates to the discourses on gender and sexuality circulating in the 1930s, and how the series opens a dialogue with the feminist thinking of the time especially with the book Lifslinjer I (Love and Marriage, 1903) by the Swedish author Ellen Key. Fröknarna von Pahlen holds a central position in the research on Agnes von Krusenstjerna partly due to the literary debate that the novel series triggered. The debate was connected to the development taking place in the Swedish society in the beginning of the 1930s, in the so-called second phase of the Modern Breakthrough. Sweden was at that time characterized by struggle over the definitions of gender, sexuality and parenthood, and this struggle is also visible in the Pahlen series. The literary debate took place in 1934 1935 and it began after an article by the modernist writer Karin Boye was published in Social-Demokraten on 28 January 1934. In her polemic article, Boye saw the Pahlen series as a sign that the family institution is on the verge of a breakdown and with it the whole moral system that has come to existence through it . Boye went on to state that Krusenstjerna only sees and describes and that she explores neither new literary forms nor new values. Boye wrote the article before the last two parts of the novel series were published, so obviously she could not discuss the utopian vision characterizing those parts. This study, however, strives to demonstrate that Krusenstjerna not only sees and describes, but that she like many of her contemporary female colleagues appears to take the request of Friedrich Nietzsche to revaluate all values seriously. Like the works of her contemporaries, Krusenstjerna s Pahlen series is marked by a double vision on the one hand a critique of the prevailing social order, and on the other hand a dream of a new world and a new human being. In this research the vision of the Pahlen series is characterized as queer in order to emphasize that the series not only criticizes the prevailing gender order and its morals, but is also open for new ways of doing gender, parenthood, and family. Kampen om Eros. Om kön och kärlek i Pahlensviten Föreliggande avhandling är en studie i den svenska författaren Agnes von Krusenstjernas (1894 1940) romansvit Fröknarna von Pahlen (I VII, 1930 35). Syftet med avhandlingen är att undersöka hur Pahlensviten förhåller sig till de diskurser kring kön och sexualitet som var i omlopp under trettiotalet samt hur den går i dialog med samtida feministiska tänkares texter inte minst Ellen Keys verk Lifslinjer I (1903). Fröknarna von Pahlen intar en synlig position i litteraturvetenskapliga framställningar om Krusenstjerna kanske främst på grund av den mångåriga debatt den väckte, den så kallade Pahlenfejden . Fejden anknyter till den utveckling som pågick i det svenska samhället vid 1930-talets början och som brukar kallas för det moderna genombrottets andra fas. Sverige präglades vid den här tiden av en kamp i synen på kön, sexualitet och föräldraskap dels innebar de nya vetenskaperna om människan och kvinnofrigörelsen på tjugotalet ett paradigmskifte i synen på kvinnan, människan och sexualiteten, dels färgades decenniet av en nykonservatism som riktade sig just mot sexualiteten och reproduktionen. Denna ambivalens är i högsta grad synlig även i Pahlensviten. I sin polemiska artikel i Social-Demokraten (28.1.1934) skriver Karin Boye att Pahlensviten kan ses som ett tecken på att familjeinstitutionen är stadd i upplösning och med det hela det moralsystem, som kristalliserats ut kring den . Boye konstaterar att Krusenstjerna enbart ser och skildrar och att hon varken söker nya former eller prövar värden. Boyes artikel skrevs innan de sista delarna av romansviten getts ut och hon behandlade följaktligen inte den utopi som de sista delarna utgör. Denna avhandling vill däremot visa att Krusenstjerna inte enbart ser och skildrar, utan att hon i likhet med många andra samtida kvinnliga författare tar Friedrich Nietzsches uppmaning om att omvärdera alla värden på allvar. I Pahlensviten riktar hon en kritik mot den rådande ordningen samtidigt som hon skissar upp konturerna för en ny värld och en ny människa. I Kampen om Eros demonstreras hur den nya människan kan förstås och hur Krusenstjernas utopiska vision förhåller sig till andra samtida feministiska visioner. I avhandlingen beskrivs Pahlensvitens vision som queer för att betona att den både är kritisk till det rådande könssystemet och dess könsmoral, och är öppen för nya sätt att göra kön, föräldraskap och familj.