Search

Projektet har undersökt erfarenheter av och förutsättningar för att tillämpa ekologisk kompensation inom ramen för den kommunala planeringen. Inom olika delstudier har projektet undersökt ekologisk kompensation som styrmedel, tillämpningen av skadelindringshierarkin, utformningen av kompensationsmodeller och rutiner, användningen av olika modeller för beräkning av förluster och vinster inom kompensationsprojekt, samt allmänhetens preferenser för olika kompensationsalternativ. Projektet har genomförts i nära samarbete med Helsingborgs och Lomma kommun, och Kommunförbundet Skåne har varit projektets kommunikationspartner och arrangör av flera större möten och workshopar med tjänstemän från många kommuner i Skåne. ..., The project has investigated experiences of and prerequisites for applying environmental compensation within a municipal planning context. The project has examined environmental compensation as a policy instrument, the application of the mitigation hierarchy, the design of compensation models and procedures, the use of different frameworks for assessing losses and gains, and the public’s preferences for different compensation options. The project has been carried out in close co-operation with Helsingborg and Lomma municipalities. Kommunförbundet Skåne has been the project’s communication partner and organizer of several major meetings and workshops with officials from many municipalities in Skåne. ..., Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp)

Inom ramen för forskningsprojektet MuniComps analys av kommunernas tillämpning av ekologisk kompensation i samhällsplaneringen analyseradeskompensationsmodellerna i Helsingborgs och Lommas kommun. Båda kommuner bygger sina modeller på balanseringsprincipen från Tyskland som introducerades till Sverige under 1990-talet (Skärbäck, 1997). Balanseringsprincipen innehåller en skadelindringshierarki med fyra steg som innebär att negativ påverkan på naturvärden till följd av exploatering i första hand ska undvikas och i andra hand minimeras. Kan påverkan inte undvikas eller minimeras så ska värdenakompenseras antingen genom utjämning eller ersättning. Utjämning betyder att kompensation görs inom planområdet med ett liknande värde. Ersättning betyder att kompensation antingen görs med ett annat värde och/eller med samma värde på annan plats än planområdet. [...], Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp)2018 – 2021MuniComp var ett inter- och transdisciplinärt forskningsprojekt med syfte att undersöka kommunernas tillämpning av ekologisk kompensation i fysisk planering och beslut om användning av mark och vatten. Projektet finansierades av Naturvårdsverket, inom ramen för en större satsning på forskning som ska ge mer kunskap om hur ekologisk kompensation kan användas som styrmedel i miljömålsarbetet., Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp) 2018 – 2021

Projektet har undersökt erfarenheter av och förutsättningar för att tillämpa ekologisk kompensation inom ramen för den kommunala planeringen. Inom olika delstudier har projektet undersökt ekologisk kompensation som styrmedel, tilllämpningen av skadelindringshierarkin, utformningen av kompensationsmodeller och rutiner, användningen av olika modeller för beräkning av förluster och vinster inom kompensationsprojekt, samt allmänhetens preferenser för olika kompensationsalternativ. Projektet har genomförts i nära samarbete med Helsingborgs och Lomma kommun, och Kommunförbundet Skåne har varit projektets kommunikationspartner och arrangör av flera större möten och workshopar med tjänstemän från många kommuner i Skåne. Projektets slutsatser kan sammanfattas i följande punkter: Trots bristen på tydligt lagstöd i plan- och bygglagen för att kräva kompensation är det flera svenska kommuner som ändå tillämpar kompensation idag, och många ser det som en framtida utveckling i kommunen. Den nuvarande plan- och bygglagen utgör en stor begränsning för ett effektivt kompensationsarbete och en ändring av PBL enligt förslagen i SOU 2017:34 är nödvändig för att ekologisk kompensation i kommunal planering ska kunna utvecklas till ett starkt styrmedel inom det svenska miljömålsarbetet. Det finns stora skillnader mellan kommunerna i hur de arbetar med kompensation. De erfarenheter som finns i dessa pionjärkommuner utgör en viktig grund för vidare utveckling av kompensation som styrmedel inom kommunal planering i Sverige. Det finns ett stort och tydligt stöd från allmänheten i Skånes tätorter för att tilllämpa ekologisk kompensation. Det behövs ytterligare rutiner för att sätta tydliga mål för kompensationsarbetet och att följa upp och utvärdera genomförda kompensationsåtgärder. Det finns ingen enhetlig syn på hur kompensationsåtgärder ska utformas och hur kompensationsbehov ska beräknas och vägas mot nyttan av kompensationsåtgärderna. Metoder för att bedöma vilka värden som kompensationen skapar behöver utvecklas för att bli mer praktiskt tillämpbara i Sveriges kommuner. Bristen på kvantifierbara mål med kompensationsarbetet och avsaknad av mätning, uppföljning och dokumentation av de värden som skapas genom kompensationsåtgärderna gör att styrmedelseffekten av att tillämpa ekologisk kompensation i den kommunala planeringen är svår att uppskatta. Det är dock rimligt att anta att de kompensationsåtgärder som genomförs ändå bidragit till minskade nettoförluster av miljövärden. Baserat på slutsatserna har följande rekommendationer formulerats för att uppnå bättre förutsättningar för ekologisk kompensation att bli ett mer effektivt och använt styrmedel i kommunal planering: En nationell vägledning för tillämpning av ekologisk kompensation i kommunal planering bör tas fram av Naturvårdsverket och/eller Boverket, med syfte att underlätta införandet av rutiner för kompensation i fysisk planering och för att nå en större strömlinjeformning i tillämpningen mellan kommuner. Kommunerna bör formulera tydliga och kvantifierbara målsättningar för arbetet med ekologisk kompensation som gör det möjligt att utvärdera effekterna av kompensationsarbetet. Politisk förankring av kompensationsarbetet är viktigt och ger legitimitet och förankring över förvaltningsgränserna inom organisationen. De nuvarande beräkningsmodellerna för ekologisk kompensation bör utvecklas så att både förluster av exploatering och vinster av kompensation ingår. Detta skulle möjliggöra bedömning av om kompensationsåtgärderna resulterar i nettovinster eller nettoförluster, och befrämja uppföljning av kompensationsåtgärderna. Tydliga rutiner bör finnas för dokumentation, uppföljning och utvärdering av kompensationsarbetet under hela processen, från de tidiga besluten i plangrupp till genomförande och uppföljning av kompensationen. Tydliggör beslut och planering av kompensationsåtgärder i både samrådshandling och slutlig detaljplan för transparens och förankring av kompensationsarbetet, både internt inom kommunen och gentemot allmänheten. Arbetet med ekologisk kompensation i detaljplanering bör kopplas till kommunens generella strategiska planering för natur och miljö, och samordnas/ anknytas till översiktsplaner, grönplaner, och andra relevanta planeringsdokument. Genomförande av de ändringar i plan- och bygglagen som föreslås i SOU 2017:34 skulle ge kommunerna betydligt bättre förutsättningar att tillämpa ekologisk kompensation i detaljplanering på ett enhetligt, rättssäkert och kostnadseffektivt sätt. Förslaget bör dock kompletteras med skrivning om möjligheten att förlägga kompensationsåtgärderna utanför planområdet. För att stötta utvecklingen av ekologisk kompensation i kommunal planeringbehövs mer kunskap, bland annat om hur (i) vardagslandskapets värden i tätortsmiljöer kan mätas och värderas på ett kostnadseffektivt sätt (ii) olika former avmarknadslösningar kan utformas för att passa för ekologisk kompensation i dettätortsnära vardagslandskapet, och (iii) effektiva rutiner för kompensationsarbetetkan skapas inom den kommunala organisationen. The project has investigated experiences of and prerequisites for applying environmental compensation within a municipal planning context. The project has examined environmental compensation as a policy instrument, the application of the mitigation hierarchy, the design of compensation models and procedures, the use of different frameworks for assessing losses and gains, and the public’s preferences for different compensation options. The project has been carried out in close co-operation with Helsingborg and Lomma municipalities. Kommunförbundet Skåne has been the project’s communication partner and organizer of several major meetings and workshops with officials from many municipalities in Skåne. The conclusions of the project can be summarized as follows: Despite the lack of clear legal support in the Planning and Building Act to claim compensation, several Swedish municipalities apply compensation today, and many see it as a future development in the municipality. The current Planning and Building Act represents a strong restriction for an efficient implementation of environmental compensation and changes in the Act according to the propositions in SOU 2017:34 are necessary to make environmental compensation in municipal planning a strong policy instrument related to the Swedish work for the national environmental objectives. There are major differences between municipalities in how they work with compensation. The experience that exists in these pioneer municipalities provides an important basis for further development of compensation in municipal planning in Sweden. There is clear public support in Skåne’s urban areas for applying environmental compensation. Further development of procedures and structures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented. • Further procedures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented. There is no uniform approach to the design of compensatory measures and to how compensation needs should be assessed and balanced against the benefits of the compensatory measures. Methods for assessing the values created by compensation need to be developed in order to become more applicable in Swedish municipalities. The lack of quantifiable targets related to the use of environmental compensation, and lack of assessment, follow-up, and documentation of the values created by implemented compensation measures, makes it difficult to evaluate the effect of using environmental compensation as a policy instrument in municipal planning. Still it is reasonable to believe that the implemented measures have contributed to a reduced loss of environmental values. Based on the conclusions, the following recommendations have been formulated: A national guide for the application of environmental compensation in municipal planning should be developed by the Swedish Environmental Protection Agency and/or the Swedish National Board of Housing, Building and Planning, with the aim of facilitating the introduction of procedures for compensation in spatial planning and to achieve greater streamlining in the application between municipalities. Municipalities should formulate clear and quantifiable objectives for environmental compensation that makes it possible to evaluate the effects of compensation. Political anchoring of the compensation processes is important and gives legitimacy across the administrative boundaries of the municipal organizations. The current assessment models for environmental compensation should be developed to include both losses of exploitation and gains from compensation. This would allow for assessing whether the compensatory measures result in net gains or losses, and would encourage follow-up of compensatory measures. Clear procedures should be used for documentation, follow-up and evaluation of the compensatory work throughout the process from the early decisions in the planning group to the implementation and follow-up of the compensation. Clarify decisions and planning of compensatory measures in the public consultation document as well as in the final detailed development plan, to enable transparency and anchoring of the compensation projects, both internally within the municipality and externally towards the public. The development of environmental compensation in detailed development planning should be linked to the municipality’s general strategic planning for nature and the environment, and should be coordinated with comprehensive plans and other relevant planning documents. Implementation of the amendments to the Planning and Building Act proposed in SOU 2017:34 would give municipalities significantly better possibilities to apply environmental compensation in detailed development planning in a uniform, legally secure and cost-effective way. However, the proposal should be supplemented by formulations to improve the possibility of placing compen-satory measures outside the planning area. In order to support the development of environmental compensation in municipal planning, more knowledge is needed, including (i) how the values of the everyday landscape in urban environments can be measured and valued in a cost-effective way (ii) how different forms of market solutions can be designed to suit environmental compensation in the urban everyday landscape, and (iii) how effective procedures for compensatory planning and implementation can be created within the municipal organization.

Den huvudsakliga uppgiften i denna rapport har varit att utifrån ett hållbarhetsperspektiv utvärdera ett antal projekt som syftat till att minska näringsläckaget från jordbruksmark i olika områden i Sverige. Projekten är dels de ”5 stora”, som finansierats genom havsmiljöanslaget, samt tre stycken mindre LOVAfinansierade projekt. För att möjliggöra jämförbara och robusta utvärderingar av projekt har ett analysverktyg utvecklats parallellt med insamling av data för de olika projekten. I analysverktyget utvärderas hur projekt bidragit till miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Den slutliga bedömningen av ett projekt utgörs av ett sammanvägt hållbarhetsindex tillsammans med ett antal deskriptiva kriterier. Utvärderingen av de ”5 stora” visar bl.a. att:  De mest framgångsrika projektet inom de ”5 stora” är Greppa Fosforn och Tullstorpsån. Utvärderingarna visar att de tre hållbarhetsdimensionerna är korrelerade (generellt höga) i de flesta framgångsrika projekt. Detta speglar exempelvis att möjligheten att uppnå målsättningar om åtgärder inom ett projekt (ekologisk hållbarhet) ökas av en hög grad av acceptans och deltagande från lokala aktörer och markägare (socialt hållbarhet).  I några projekt är det sociala indexet högt, medan de ekologiska och ekonomiska är relativt låga. Detta kan innebära att projektet resulterat i ökad acceptans, deltagande och kunskap så att fortsatt engagemang också leder till fortsatta åtgärder. Ett exempel är Slätbaken där stor vikt lagts på samverkan och nya institutionella arrangemang.  Förklaringar till utfallet i projektutvärderingarna kan till stor del sökas bland de deskriptiva kriterierna där fokus ligger på att beskriva hur projekten genomförts och på vilka behov som föregått projektet. Till exempel om projektet initierats lokalt, regionalt eller nationellt, av enskilda aktörer eller av myndigheter.  För att kartlägga framgångsfaktorer och projektrisker med statistisk säkerhet/signifikans behöver att större antal projekt utvärderas med analysverktyget. Analys av ett större antal projekt skulle ge ett dataunderlag med goda möjligheter till statistiska analyser för att kartlägga vad som leder till höga hållbarhetsindex inom olika typer av projekt. En jämförelse mellan utvärderingarna av de ”5 stora” och de tre fristående LOVAprojekten visar bl.a. att:  Budget för respektive projekt är ungefär 5-10% av motsvarande budget för projekten i de ”5 stora”, som vägledande jämförelse. LOVA-projekten är således mycket mindre och de föreslagna åtgärderna likaså, men uppnår likartade hållbarhetsindex som projekten inom de ”5 stora”.  Vidare är en stor skillnad att de tre LOVA-projekten är initierade lokalt, i två av fallen av kommuner.  De mindre LOVA-projekten kan ha fördelar genom att vara anpassade och utformade efter lokala behov, och på så sätt även ha lättare att skapa lokal acceptans. UTVÄRDERING PROJEKTVERKSAMHET – ”DE 5 STORA” 10  En annan betydelsefull framgångsfaktor är att projekten är väl avgränsade, och att myndigheter och projektägare är överens om åtgärdsfokus.  Däremot saknar de mindre projekten i större grad möjligheten att dra nytta av de synergieffekter som de större projekten i de ”5 stora” har haft till följd av större organisation, befintlig infrastruktur, angränsande forskningsprojekt etc. Med utgångspunkt från slutsatserna lämnas tre rekommendationer:  Ställ högre krav på rapporteringen av genomförda projekt Arbetet med att samla in information och att utvärdera projekten inom de ”5 stora” och de tre fristående LOVA-projekten har tydligt visat på behovet av en förbättrad projektrapportering. För att underlätta Havs- och vattenmyndigheten framtida arbete med projektutvärderingar och prioriteringar mellan framtida projekt, behöver återrapporteringen bli bättre på att beskriva vad som görs inom projekten, hur framgångsrika åtgärderna är och vad de kostar. Krav måste åtminstone ställas på att rapporteringen görs på ett sätt som möjliggör utvärdering av genomförda projekt utifrån måluppfyllelse, ekonomi och sociala aspekter.  Ställ högre krav i ansökan på genomförande och organisation. En viktig aspekt, åtminstone i projekt av större dignitet, är att skapa acceptans och delaktighet i åtgärder som bygger på frivillighet. Medfinansiering genom medel från Havs- och vattenmiljöanslaget, eller LOVA, för projekt som omfattar flera års genomförande med betydande budget bör således grunda sig på en tydlig presentation redan i ansökan över hur projektet kommer att organiseras för att skapa samverkan i såväl vertikal som horisontell ledd. Ansökan bör också tydligt beskriva vilka metoder som kommer att användas för att stimulera deltagande, samverkan och kunskapsspridning.  Utvärdera ett större antal bidragsfinansierade projekt med analysverktyget Det krävs att analysen tillämpas på ett större antal projekt för att mer långtgående slutsatser ska kunna dras om framgångsfaktorer och riskkällor i de genomförda projekten. Ett större dataunderlag skulle möjliggöra en mer ingående statistisk analys, exempelvis av betydelsen av enskilda kriterier för projektutfall i olika sammanhang. Underlaget kan sedan användas vid prioritering mellan förslag till framtida bidragsfinansierade projekt. Ett större dataunderlag kan också belysa förhållandet mellan osäkerhet i projektrapporteringen och uppnådda hållbarhetsindex inom olika projekt. Informationen kan ge stöd för beslut om vilka krav som ska ställas på förbättrad rapportering i framtida bidragsfinansierade projekt. The main task in this report has been to evaluate a number of projects designed to reduce the impact on eutrophication from farmlands by reducing the discharge of nutrients. The projects are de “5 stora” (The five great”), with funding from the havsmiljöanslaget, and in addition, three minor projects financed through LOVAfunding. To facilitate comparable and robust project evaluations, an analysis-tool has been developed in parallel with the compilation of project data. The tool is used for evaluating the contribution from a project to environmental, economic and social sustainability. The overall assessment consists of a weighted sustainability index accompanied by a number of descriptive criteria. The evaluation of the ”5 stora” reveals among many things the following:  The most successful projects among de “5 stora” are Greppa Fosforn and Tullstorpsån. The evaluation shows that the indexes for the three sustainability dimensions are correlated (generally high) for most successful projects. This illustrates e.g. that the possibility to achieve the project objectives regarding measures (ecological sustainability) is enhanced when accompanied by a high level of acceptability and cooperation from local actors and land owners (social sustainability).  Some project evaluations show high social indexes while the ecological and economic indexes are relatively. This might imply that the project has resulted in an increased level of acceptability, participation and knowledge which in turn is expected to foster continued engagement. One such example is Slätbaken where great effort has been invested into the development of cooperation and institutional arrangements.  The outcome of the project evaluations can to a large extent be explained by the descriptive criteria focusing on how the projects have been executed and individual preconditions e.g. was the project initiated locally, regionally, nationally, or by an individual actor or a governmental agency.  In order to draw statistically significant conclusion regarding project success factors and risk, a greater number of projects need to be evaluated. The analysis would provide a data set to facilitate statistical analysis yielding information on the connection between different features and successful projects. A comparison between the evaluations of de ”5 stora” and the three LOVA-projects reveals the following:  The sizes of the LOVA-budgets are in general only between 5 and 10% of the budgets in the larger projects. The LOVA-projects are thus much smaller but achieves approximately the same sustainability indexes as the bigger projects.  In addition, the LOVA-projects were initiated locally, in two cases by a municipality.  The smaller LOVA-projects might have an advantage by being adapted to, and designed for local needs facilitating local acceptability. Another important success factor among the LOVA-projects also mentioned above is the clear projects delimitation and in addition, that authorities and project owners have a clear agreement on the project focus.  The smaller project does on the other hand lack the possibility to benefit from synergies offered by larger organizations, e.g. existing infrastructure, adjoining research projects etc. Three recommendations is made based on the outcome of the project:  The requirements regarding reporting of projects need to be more extensive. The compilation of data for evaluating de “5 stora” and the three LOVA-projects has revealed the need for improvements regarding the reporting of the projects. To facilitate the future project evaluation and prioritization of future projects at SwAM (Swedish Agency for marine and water management), the reporting from ongoing projects need to be much more comprehensive when it comes to describing achievements as well as economic and social circumstances. The reporting must at least be good enough to allow for evaluation of ecological, economic and social sustainability.  Stricter requirements on applications regarding presentation of project implementation and organization. An important feature, at least in larger projects where the measures relies on voluntariness, is the creation of acceptability and participation. A thorough presentation already in the application on how the project plans to achieve vertical as well as lateral cooperation should therefore be a precondition for co-financing from Havs- och vattenmiljöanslaget (previously havsmiljöanslaget) and LOVA. The application should also clearly show what methods that are planned for stimulating participation, cooperation and dissemination of the project outcome.  Evaluate a greater number of projects with the analysis tool In order to draw conclusions regarding success factors and risks on a more general level, a greater number of projects need to be evaluated with the analysis tool. A more comprehensive data set could be used for statistical analysis describing e.g. the dependence of individual criteria for project outcome in different circumstances. It could also be used to illustrate the relationship between uncertainty in reported project data and achieved sustainability indexes in varying projects. This would in turn yield information on what improvements of the reporting of projects that is most important in order to facilitate future project evaluations.

Denna vägledning för projektutvärdering är tänkt att användas tillsammans med huvudrapporten Utvärdering projektverksamhet – De fem stora, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:5 och en Excel-mall för projektutvärdering. Utvärdering projektverksamhet - utvärderingsmall, Enveco rapport 2015:9. Varje delmoment i vägledningen innehåller hänvisningar till huvudrapporten där användaren kan finna mer och utförligare information om kriterier, poängskalor för bedömningar samt beräkningar av hållbarhetsindex. I huvudrapporten beskrivs även den teoretiska bakgrunden till metoden. I anslutning till de praktiska stegen för projektutvärdering som presenteras i guiden görs hänvisningar utvärderingsmallen i bilagan.

Water governance worldwide is going through a shift towards more holistic and participatory approaches. In Europe, the EU Water Framework Directive (WFD) adopted in 2000, aims at protecting surface water and groundwater. The WFD emphasizes the importance of stakeholder participation in planning and implementation of the directive, and in order to reach environmental objectives. However, the empirical findings are insufficient regarding how stakeholder participation can lead to improved decisions and implemented plans. In Sweden, a major water quality problem is eutrophication caused to a large extend by diffuse nutrient leakage from agriculture. Therefore, it is important to involve farmers in water management, since their participation can lead the commitment of mitigation measures for reduced nutrient leakage. The overall aim of this study is to contribute the knowledge and understanding of active stakeholder participation in water management, in particular how it can lead to implementation of water quality objectives. The thesis addresses stakeholder participation in eutrophication management in local Swedish catchments, with a particular focus on farmers’ participation in the commitment of mitigation measures. The results are based on case study research, involving four catchment areas in Sweden with severe eutrophication problems. The thesis identified socio-demographic factors, farmers’ knowledge, and the level of existing information and economic support for wetland creation, as factors affecting farmers’ willingness to participate in wetland creation to mitigate nutrient leakage. In the local catchment groups studied, farmers and other local stakeholders participated to discuss potential mitigation activities. In these, farmers emphasized other emitting actors’ responsibility and commitment in local action plans. Where this was realized, social capital within the group increased and led to further collaboration. The thesis also analyzed large-scale wetland programmes at catchment scale, where the organizational and institutional arrangements were central to realize farmers’ participation: inter-municipal agreements entailed sufficient resources, the organization involved the most relevant actors; and leadership resources were important. The thesis argues that organizing water management at a catchment level can be important to cope with challenges related to stake-holder participation for mitigating diffuse nutrient leakage. In particular for dissemination and collection of information, suggesting potential measures for all concerned actors, provide resources needed to realize actions, and to build trust and collaboration. The thesis also emphasized that stakeholder participation has to be underpinned by a genuine meaning, both for the initiators and the participants. QC 20150506

The role of stakeholder participation has been increasingly recognized as important in water management. The EU Water Framework Directive (WFD), adopted in 2000 requires Member States to fulfill three levels of participation; information, consultation and active involvement. This thesis focuses on the third level of participation; where concernd groups, organizations or individuals are involved in co-designing or co-thinking of water management. This thesis uses case studies in Sweden to explore pathways for stakeholder participation in catchment-based water management, focusing on how the opportunity for stakeholder participation is created; social mechanisms important for responding to change; and how institutional arrangements can generate stakeholder participation. The result of the study shows that opportunities for changing track towards more participatory water management could be triggered by either social and ecological changes or surprises. However, in order to take the opportunity to change, social mechanisms such as leadership and social capital, is crucial. The legacy of institutional arrangements affects how water management adapts to new requirements and surprises. Some old patterns might clash with new approaches of participatory and adaptive water management. The results show the importance of creating links crucial to generate stakeholder participation. Municipalities are important actors in catchment-based water management, as well as bridging organizations that can be seen as independent by participating stakeholders. Based on these results, the solution to realize active involvement of stakeholders suggested by the Swedish Water Authorities is discussed. The result suggests that there are some important challenges to overcome, regarding institutional arrangements that could encourage stakeholder participation in water management. QC 20120208

Business, or business decisions always involves an endangerment from the company’s aspect, but when it comes to business with foreign countries the risk profile looks quite different from the profile the company has when its doing business inside the country. Therefore, it is extremely important for an export company or import company to carefully consider the risks that are enclosed with the deal, before he makes the decision to enter a deal. One of the most important risks a company have to considerate when doing business with foreign countries is the currency risk. A company is exposed to currency risk when either long-term or short-term changes in the exchange rate may affect the result of the company, competitive position and growth. Those companies that are exposed to currency risks should take such action that will minimise these risks and thus avoid negative effects on the company’s result and growth. In practise, this is filled with both complexity and difficulties. For example, there are both internal and external restrictions that limits the company’s possibilities to effectively manage currency risks. The Swedish export has the past years had a significant increase. This increase also means that the Swedish companies have to, even more, consider their chose of currency risk management method, because of the more exposure to currency risks. The purpose of this essay is to describe which currency risk management methods and derivative securities large Swedish export companies use in practise when doing business with foreign countries, and also to examine the reason to the companies choice of derivative security. To answer the purpose with the essay there has been done a qualitative survey by personal interviews with respondents from six of Sweden’s largest export companies, considering the company’s turnover. The theories that have been used consider currency risks and currency risk management, and also the aspects that can affect a company’s choice of derivative security. The conclusions that have been drawn after analysing the empirical material of the survey, are that all companies principally manage their currency risk exposure with currency forwards. The majority also uses currency swaps to a grate extent, while currency options are used within limits. The reason that the companies mostly use forwards is mainly that they bring a much smaller expense to the company, comparing to for example currency options.