Search

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka vad nationell och internationell forskning från de senaste två decennierna har att säga om dramapedagogik. Därtill har studien för avsikt att undersöka vad som kan uppnås genom att använda dramapedagogik i undervisningen och hur det påverkar elevernas utveckling. Materialet har valts ut genom databassökningar och manuella sökningar. Därefter har materialet analyserats och kategoriserats och 18 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga texter har valts ut. De aktuella studierna är publicerade i åtta olika länder, mellan år 2000 och år 2023. Resultatet av studien pekar på att dramapedagogik är ett gynnsamt verktyg i undervisning. Forskningen visar en samstämd bild av att pedagogiskt drama både täcker in och stärker arbetet med värdegrundsfrågor, samt inlärning av rena ämneskunskaper. Det finns starka belägg för att pedagogiskt drama gynnar elevers personliga utveckling, empatiska förmåga, gruppkänsla och motivation. En del av forskningen säger att lärare gärna vill arbeta mer med dramapedagogik, men att de upplever brist på både kunskap och tid för undervisningsmetoden.

Drama is not a subject in the Swedish compulsory school. Still, drama pedagogues works in schools with scheduled drama lessons, although without any curriculum. This phenomenological study aims to examine the function of drama in the Swedish compulsory school through thoughts and reflections from drama pedagogues working in this context. The empirical data is collected through a described combination of individual writing and group conversations. The result shows that the application of drama in compulsory school can be divided into four different categories, namely Social training; Complementary subject teaching; Directed efforts and Own creation. The result is seen through a phenomenological perspective and Carlgren’s (2015) theory about practical knowledge traditions and subject development. The analysis shows that there is a crossover between the categories and furthermore, that they enable each other. The result confirms previous research which states that in compulsory school drama is mainly used for its instrumental values which also is what becomes available in drama practice. The analysis suggests that the categories Complementary subject teaching and Social training can be understood on the basis that drama has been attributed to theoretical subject knowledge from the school's other subjects and the value-based assignment in the curriculum. Finally, a question is raised regarding what kind of school subject drama could be and what is desirable.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning har varit att synliggöra elevers perspektiv på undervisningen i ämnetteater på kulturskola. Frågeställningarna har berört hur eleverna upplever undervisningen, vad deanser att de lär sig i teatersalen samt vilka möjligheter till inflytande och medskapande de ser finns inom undervisningen. Undersökningen har inspirerats av fenomenologisk utgångspunkt ochdatainsamlingen har gjorts via självrapporter och ett fokussamtal. Informanterna har varit teatereleverfrån sex olika teatergrupper vid fyra olika kulturskolor. Samtliga teaterelever är 16 år eller äldre.Svaren från undersökningens datainsamling jämförs med tidigare forskning där pedagogers perspektivpå undervisning i teater på kulturskola har lyfts fram. Med teorierna från Kjetil Thorgersens Kulturskoledidaktiska bro (2023) samt Bruners teori om externalisering (2002) analyseras och diskuteras resultatet. Fem teman framkom : Glädje och gemenskap, Accepterande miljö, Lära förlivet, Lära för scenen och Kreativt medskapande. Undersökningen visar att eleverna starkt lyfter framden sociala aspekten av teaterundervisningen, och hur deltagandet positivt påverkar deras mående genom att erbjuda trygghet och acceptans. De anser att det de lär sig har relevans både för ämnet teater i sig men även för många andra aspekter i livet. Detta stämmer väl överens med vad pedagoger uttryckt i tidigare forskning gällande teaterundervisningen på kulturskola. Undersökningen visar även att arbetet med övningar och arbetet mot en produktion ger många olika möjligheter till förhandling och kreativt medskapande i teatersalen mellan elever och pedagog.

Values clarification, värderingsövningar, is a participant-activating method including various techniques to reflect important but difficult questions of values and ethics. Although values clarification is a widespread, well-known and appreciated method in schools, municipalities, governmental authorities, NGOS etc., criticism and problematization have also arisen in recent years (Löf, 2011; Zettervist & Kvist Lindholm, 2012; Mattsson, 2019). Among other things, criticism has to do with risk-taking in the peer group when students express their opinion on a question (Andersson, 2019). Working with teacher education we have in recent years felt there is something that squeaks in the use of values clarification. We notice that the conversation climate has become more sensitive and sometimes a mined ground. Informal collegial reflections concluded that it seems that one of the very basic premises of values clarification, a democratic society, is no longer taken for granted as a common platform by the students. It might also be that many educators, including ourselves, have been careful to create a safe space with the participants but perhaps not understanding the extent of the threats, which make participation in values clarification risky for the students in several ways (Callan, 2016). This paper presents a knowledge overview on Nordic research that gather the method's advantages and disadvantages. This might be of certain interest for drama practitioners since values clarification has become an important tool within our profession. The paper is part of a research project that explore and develops values clarification and in doing so expose ethical and didactic dilemmas.

Drama beskrivs i forskning främja positiva egenskaper hos individer i förhållande till sin omvärld. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) lyfts drama fram som en uttrycksmetod för lärande i andra ämnen och inte som en viktig konstform i sig. Syftet med studien är att öka kunskap om förskollärares syn på drama i förskolan. Studien har genomförts ur en fenomenografisk metodansats och består av åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har samlat in de uppfattningar förskollärarna har av fenomenet drama i förskolan. Resultatet visar att det finns varierande uppfattningar kring vad drama i förskolan är, hur den används och varför. Ur detta tolkades fyra beskrivningskategorier fram, där den mest framstående, som nämndes av samtliga förskollärare, var dramats plats i barns lek. Resultatet visar även varierande uppfattningar av vilka förutsättningar förskollärarna beskriver att de behöver för att arbeta med drama. Även här tolkades fyra beskrivningskategorier fram där den beskrivning som förekom i högst utsträckning var prioriteringar. Förskollärarna beskriver att andra ämnen ofta prioriteras före drama och att detta gör att drama inte bedrivs i samma utsträckning., Drama is described in research that it promotes positive characteristics in individuals in relation to their surrounding environment. In the preschool curriculum (Skolverket, 2018), drama is highlighted as a method of expression for learning in other subjects and not as an important art form. The purpose of this study is to increase knowledge about preschool teachers' view of drama in preschool. The study has been carried out from a phenomenographic method approach and consists of eight semi-structured interviews. The interviews have collected the preschool teachers' conceptions of the phenomenon drama in preschool. The results show that there are varying conceptions of what drama in preschool is, how it is used and why. From this, four categories of description were interpreted, where the most prominent, mentioned by all preschool teachers, was drama in children's play. The results also show varying conceptions of what preschool teachers describe that they need to be able to work with drama. Here, too, four description categories were interpreted, where the description that occurred to the highest extent was priorities. The preschool teachers describe that other subjects often are prioritized before drama, and that this means that drama is not conducted to the same extent.

Dagens förskolor möter ständigt de allra yngsta barnen i åldrarna 1-2 år och förskolans utbildning ska lägga grunden för ett livslångt lärande. I förskolans utbildning ingår undervisning som ska genomsyras av utforskande och upplevelser, därtill estetiska uttryskformen drama ingår i förskollärarens arbetssätt. Flera studier framhäver att drama är en inlärningsmetod med positiva effekter på barns lärande men det saknas både studier och metoder på allra yngsta barns nivå. Till följd där av syftar denna studie till att öka kunskaperna om svenska förskollärarens erfarenheter av drama som pedagogiskt verktyg i arbete med de yngsta barnen. Studien tar sitt stöd i Sternudds (2000) dramapedagogiska perspektiv som visar på den didaktiska komplexiteten inom dramapedagogiken. Det empiriska materialet granskades via kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fem verksamma förskollärare har deltagit. Resultatet granskades med utgångspunkt i innehållsanalys som metod och kopplades till studiens teorier och tidigare relevanta studier. Förskollärarna har en positiv syn på drama som verktyg och använder drama som metod i undervisning med de alldra yngsta barnen. Resultatet visar på att dramaaktiviteter bidrar till att de yngsta barnen skapar upplevelser och förundran samt förskolläraren iscensätter och illustrerar dessa olika dramaaktiviteter. En slutsats av undersökningen visar även på att det finns en framtidssyn om vidare kompetensutveckling i samband med drama som pedagogiskt verktyg., Today's preschools constantly meet the youngest children aged 1–2 years, andthe preschool's education should lay the foundation for lifelong learning. Thepreschool's education includes teaching that is imbued with exploration andexperiences, and the aesthetic form of expression, drama, is part of thepreschool teacher's working methods. Several studies emphasize that drama isa learning method with positive effects on children's learning, but there is alack of both studies and methods at the level of the youngest children. As aresult, this study aims to increase knowledge about the Swedish preschoolteacher's experiences of drama as a pedagogical tool in work with the youngestchildren. The study takes its support from Sternudd's (2000) four dramapedagogic perspectives that show the didactic complexity within dramapedagogy. The empirical material was reviewed via qualitative semi-structuredinterviews in which five working preschool teachers have participated. Theresults were reviewed using content analysis as a starting point and linked tothe study's theories and previous relevant studies. The preschool teachers havea positive view of drama as a method and use drama as a method in teachingwith the youngest preschool children. The results show that drama activitiescontribute to the youngest children creating experiences and wonder, and thepreschool teacher stages and illustrates the various drama activities. Aconclusion of the survey also shows that there is a future view of furthercompetence development in connection with drama as a pedagogical tool.

I den här studien har jag undersökt hur tre dramapedagoger arbetar med AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) inom dramapedagogisk verksamhet. Frågeställningarna som studien utgår från är: på vilket sätt och i vilket syfte tillämpar dramapedagogerna alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten? samt hur kan dramapedagogernas syfte och tillvägagångssätt med alternativ och kompletterande kommunikation i dramaverksamheten tolkas utifrån ett designteoretiskt perspektiv? Studien har genomförts med en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket som använts för att analysera resultatet utgörs av ett avgränsat designteoretiskt perspektiv där de huvudsakliga begreppen för analys har varit den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, multimodala resurser samt transformation. Informanternas utsagor kan delas in i kategorierna Inkluderande fokus, Visuellt fokus och Språkutvecklande fokus. Resultatet visar att samtliga dramapedagoger är positiva till metodernas samverkan. Dramapedagogerna tillämpar tecken- och bildstöd som alternativa multimodala resurser i syfte att arbeta förstärkande, förtydligande och förhöjande. Informanterna i denna studie upplever det som tacksamt att implementera AKK i dramapedagogisk verksamhet då metoderna delar syftet att tydliggöra visuellt och förstå genom att visa. Det förberedande arbetet och utövandet i sig kan vara krävande och det praktiska förhållningssättet som AKK kräver kan påverka eller distrahera upplevelsen av flow. Den generella uppfattningen hos dramapedagogerna i denna studie är dock att verktyget uppmuntrar till olika uttryckssätt, stärker språkutvecklingen och främjar delaktighet i dramaverksamheten och i dramapedagogiken som metod.

I studien undersöktes huruvida den naturvetenskapliga undervisningen gynnas av de estetiska lärprocesserna och om naturkunskapslärare kan urskilja om dramapedagogik kan konkretisera abstrakta begrepp och bidra till att lärande uppstår hos eleverna. Kvalitativa metoder för datainsamling och analys användes för att kunna besvara studiens syfte och frågeställning. Studien delades upp i två faser för att tydliggöra arbetets delar. Fas I bestod bland annat av lektionsplanering och deltagande observation där forskaren agerar lärare under en lektion som genom pedagogiskt drama ämnade att konkretisera vattnets aggregationstillstånd och fasövergångar i en årskurs 4. Lektionen filmades och studerades sedan av NO-lärare under Fas II som under pedagogiska samtal fick reflektera över om de kunde urskilja att lärande skett och påvilket sätt. Fokus låg på att möjliggöra ett synliggörande av lärande för pedagogerna i relation till undervisningen. Resultatet visade att den konstnärligt laddade undervisningen ledde till en betydande kunskapsutveckling hos den utvalda elevgruppen som pedagogerna kunde skönja.

I läroplanen för grundskolan kan utläsas att elever ska få möta och använda drama i undervisningen samt att drama ska vara ett inslag i skolans verksamhet (Skolverket, 2019, ss. 9, 262). Syftet med denna studie är att undersöka grundskollärares uppfattningar om pedagogiskt drama, samt hur de använder sig av pedagogiskt drama som metod i svenskundervisningen. Studiens undersökningsfrågor har levt under arbetets gång och funnits i åtanke under varje kapitel och avsnitt som skrivits. I uppsatsens inledning förs en argumentation kring den praktisk-estetiska kunskapen i skolan som inte värderas lika högt som den teoretiska kunskapen, vilket är ett skäl till att pragmatismen och Deweys syn på lärande används som en av de två teoretiska utgångspunkter i denna uppsats. Den andra teoretiska utgångspunkten är Sternudds teoretiska konstruktion av fyra dramapedagogiska perspektiv (Sternudd 2000). Uppsatsen är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie där insamlade data har analyserats med inspiration av fenomenografin. Resultatet presenteras såväl i diagram som i löpande text och sorteras under beskrivningskategorier i avsnittsrubriker. Det framkommer att pedagogiskt drama uppfattas som en lustfylld metod i undervisning men som kräver tid och engagemang av lärare. Denna studie visar att pedagogiskt drama främst används för att utveckla elevernas muntliga språkfärdigheter i ämnet svenska men också för att ge dem möjlighet att utveckla ett demokratiskt tänkande och för att stöda och stärka deras samarbetsförmåga.

Sammanfattning Detta examensarbete ämnar undersöka sambandet mellan dramapedagogik och språkutveckling i förskolan. Syftet med studien är att undersöka om dramapedagogik har potential att främja ordinlärning i förskolan. Mer specifikt kommer studien handla om att titta på sambandet mellan dramapedagogik och barns ordinlärning där sammanhanget är sagoberättande. Studien beskrivs som en kvasiexperimentell interventionsstudie med för- och eftertester, där barnsamtal är ett verktyg. Interventionerna består av sagoberättande och att implementera dramapedagogik vid sagoberättande. Resultatet indikerar att det finns intressanta kopplingar mellan intervention och bakgrundsvariabler som kan vara intressanta att forska vidare på. Denna studie är emellertid för liten för att kunna dra avgörande slutsatser om huruvida dramapedagogik kan främja språkutvecklingen i förskolan. Vi kan dock dra slutsatsen att studien pekar på vissa skillnader mellan de båda metoderna. Dessa skillnader har alltså att göra med de bakgrundsfaktorer vi tagit hänsyn till i studiens genomförande

Hållbar utveckling är ett komplext och samhällsdebatterat ämne världen över där frågor diskuteras som belyser vikten av att leva och agera hållbart för att inte äventyra kommande generationers möjligheter till försörjning. Barn och unga har därför en viktig roll i debatten om hållbar utveckling, där grunderna för en hållbar livsstil anses läggas i barndomen. Därför väcktes frågan hos oss om “Vilka undervisningsmetoder anser forskningen effektiv och lämplig att använda vid undervisning om hållbar utveckling?" och därmed är syftet i denna kunskapsöversikt att undersöka och få en djupare förståelse för hur hållbar utveckling bör undervisas i SO-undervisningen i årskurserna F-3. För att hitta forskning kring det valda ämnet gjordes strukturerade sökningar i olika databaser där relevanta sökord användes för att hitta vetenskapliga artiklar som berör det valda området. Forskningen visar på att olika undervisningsmetoder såsom lek, pedagogiskt drama, utomhusaktiviteter, samverkan, läs och skrivaktiviteter är effektiva och lämpliga att använda i undervisningen om hållbar utveckling. Forskningen belyser även vikten av en elevcentrerad undervisning. Där det är viktigt att ta hänsyn till elevernas etik, moral samt känslor för att synliggöra och diskutera dessa för att skapa ett kritiskt tänkande. Det är således viktigt att använda kreativa undervisningsmetoder och elevinflytande i SO-undervisningen om hållbar utveckling för att konkretisera ett komplext ämne för elever i förskoleklassen och lågstadiet.

Estetiska uttrycksformer, däribland drama, ska enligt läroplanen ha en plats i skolans verksamhet. Samtidigt läggs mer fokus på de mätbara kunskaperna vilket resulterar i att de estetiska ämnena bortprioriteras. Syftet med studien är därför att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt pedagoger använder dramapedagogik på lågstadiet. För att svara på denna fråga användes de didaktiska frågorna: varför, i vilka sammanhang, hur och när lärare och fritidspedagoger använder dramapedagogik i sin undervisning på lågstadiet. Genom intervjuer kunde olika teman identifieras. På frågan om varför dramapedagogik används framkom det att arbetssättet är inkluderande och lustfyllt samt att det gynnar den socioemotionella utvecklingen. Angående sammanhang ansåg pedagogerna att arbetssättet passar i de flesta sammanhang genom olika dramapedagogiska metoder som inte är bundna till något specifikt skolämne. Vid frågan hur frekvent arbetssättet används i verksamheterna kunde aspekten av tidsbrist urskiljas vilket är anledningen till att större projekt såsom pjäser och musikaler inte sker i samma utsträckning som förr. Tidsbristen förklarades med den nuvarande läroplanens införande. Slutsatsen var att pedagogerna använder sig av dramapedagogik på olika sätt som inte behöver vara krävande tids- eller kunskapsmässigt. Dramaarbetet tycks enligt pedagogerna berika elevernas skoldag och därmed gynna inlärningen vilket i sig är en stor anledning till varför arbetssättet nyttjas i svenska klassrum.

Genom en interpretativ fenomenologisk analys av dramapedagogers syn på dramapedagogik som demokratiarbete, syftar studien till att öka kunskapen om hur dramapedagoger upplever demo­kratins väsen och hur detta konkretiseras och utspelas i deras praktik. Uppsatsen syftar bidra till förståelsen av dramapedagogikens potential och didaktik att i praktiken verka i glappet mellan ett svävande och generellt - i styrdokument formulerat - samhälleligt demo­krati­uppdrag och fördjupade, mer komplexa insikter om demokratis väsen. I bakgrunden lyfts demokratins nedgång globalt sett samt kritik mot att demokrati­perspektiv­en i svenska läroplaner och läromedel rört sig mot ekonom­isk liberalism och ensidigt fokuserar på en formande aspekt. Vidare lyfts beskrivningar av dramapedagogik som ett demokratiskt arbetssätt. Som teoretiska perspektiv på demokrati, dialog, lärande och för­ändrings­processer tas begrepp som dialogism, det flerstämmiga klassrummet, transgressive learning, norm­kritisk pedagogik, trans­kontextualitet, vita activa, etisk stress och paktivitet upp i uppsatsens teoridel via tänkare som Arendt, Bateson, Bornemark, Dewey, Dysthe, Freire och hooks. Det empiriska materialet som består av tre djupintervjuer och ett fokussamtal med dramapedagoger, redovisas och analyseras genom en klustermodell samt en fiktiv tolkande dialog mellan nämnda tänkare. Resultatet stärker tidigare forskning och bidrar med fördjupning om hur dramapedagogik kan ses som ett politiskt, demokratiskt förändringsarbete och möjliggör komplexitet och trans­kontext­ualitet samtidigt som den uppmuntrar ställnings­taganden och demokratiskt hand­lande. I motsats till en nyliberal logik av individualism och konkurrens, kan dramapedagogik sägas förena människor genom samspel mellan individers unika särarter och leda till mångfald och växande. Resultatet lyfter en syn på demokrati och drama­pedagogisk praktik som krävande, gränsöverskridande och normkritiskt förändrande.