Search

Ilmastonmuutos on elinympäristöjen pirstoutumisen ja häviämisen ohella yksi tärkeimmistä luonnon monimuotoisuuden uhkista. Suojelualueverkostolla on tärkeä rooli luontokadon torjumisessa, mutta suojelusuunnittelun tulee huomioida ilmastonmuutoksen kaikkialle ulottuvat vaikutukset. SUMI-hankkeessa on tarkasteltu suojelualueiden lajien ja luontotyyppien altistumista maankäytön ja ilmastonmuutoksen vaikutuksille, metsien hiilensidonnan ja lahopuun määrän alueellista vaihtelua sekä suojelualueiden hoitoa muuttuvassa ilmastossa. Tuloksia on viety suoraan luonnonsuojelun toimijoiden käyttöön. Suojelualueet ovat keskeisiä lajien ja luontotyyppien säilymiselle sekä lajien siirtymiselle uusille suotuisille alueille. Vuosille 1961–2020 lasketut ilmastomuuttujat osoittavat kuitenkin, että ilmastonmuutos on jo muuttanut suojelualueiden olosuhteita. Muutokset ovat voineet vaikuttaa merkittävästi lajeihin ja ekosysteemeihin erityisesti alueilla, joilla muutos on ollut usean ilmastomuuttujan osalta voimakasta. Lajit ja luontotyypit voivat lisäksi altistua suojelualueita ympäröivien alueiden haitallisen maankäytön vaikutuksille. Esimerkiksi aapasuovyöhykkeen eteläosissa ojitukset ja kesien lämpeneminen uhkaavat aapasoiden vesitilannetta ja muita ominaispiirteitä. Pohjois-Suomen lajistoltaan arvokkaat aapasuot sen sijaan altistuvat tammikuun lämpötilan voimakkaalle muutokselle. Ilmastonmuutos ja ympäröivä maankäyttö vaikuttavat myös suojelualueiden metsälajiston säilymiseen ja lajien mahdollisuuksiin siirtyä suojelualueiden välillä. Suojelualueverkoston pinta-alaa on tärkeää kasvattaa alueilla, joilla metsälajisto altistuu molemmille uhkille. Tämä koskee etenkin maan eteläosaa, jossa maankäyttö on laajamittaista ja erityisesti kasvukauden ilmasto on lämpenemässä nopeasti. Myös suojelualueiden topografia vaikuttaa lajien säilymiseen: topografisesti vaihtelevat alueet voivat säilyttää levinneisyydeltään pohjoista metsälajistoa pidempään ja hidastaa lajien taantumista ilmaston lämmetessä. Metsäisten suojelualueiden laajentaminen tukisi sekä luontokadon että ilmastonmuutoksen torjumista: se vahvistaisi metsien hiilensidontaa ja metsälajiston monimuotoisuutta indikoivan lahopuun kertymistä. Erilaiset kaukokartoitus- ja skenaariomallinnusmenetelmät mahdollistavat paitsi ilmastoviisaiden suojelu- ja hoitotoimien suunnittelun myös niiden vaikuttavuuden seurannan. Climate is changing – do species and habitats follow the change? The final report of the project Finnish Protected Area Network in a Changing Climate (SUMI) Climate change is one of the greatest threats to biodiversity along with habitat fragmentation and habitat loss. Protected area networks have an important role in preventing biodiversity loss, but conservation planning also needs to consider the widespread impacts of climate change. The project ‘Finnish Protected Area Network in a Changing Climate’ has produced a large analysis dealing with the exposure of species and habitats of protected areas to the effects of land use and climate change, regional variation of carbon sequestration and dead wood in forests, and management of protected areas in a changing climate. Results of the project have been transferred directly to the conservation officials. Protected areas are essential in maintaining species and habitats and in supporting species dispersal to new suitable areas. Values of climate variables calculated in 1961–2020 show that the climatic conditions of protected areas have already changed. These changes may have affected species and habitats considerably, particularly in areas where several climate variables have changed significantly and simultaneously. Species and habitats may also be exposed to harmful land use around protected areas. For example, in the southern part of the aapa mire zone, ditching and warming summers threaten the water level of aapa mires and their other specific features. On the other hand, species in northern Finnish aapa mires are exposed to rapidly changing January temperatures. Climate change and surrounding land use also affect the survival of forest species in protected areas and the possibilities for species movement between protected areas. It is important to enlarge the protected area network of forests particularly in regions where forest species are exposed to both threats of climate change and land use. This is important particularly in southern Finland where land use is large-scale, and climate of growing season is warming rapidly. Moreover, the topography of protected areas affects species survival: topographically variable protected areas may preserve northern forest bird species longer and restrict the decline of species in a warming climate. Enlarging forested protected areas supports both mitigating biodiversity loss and climate change: it would strengthen carbon sequestration of forests and increase dead wood volume, which is crucial for forest species diversity. Different remote sensing and scenario modelling methods enable not only the planning of climate-wise conservation and management actions but also the monitoring of their effectiveness. Klimatet förändras – hinner arterna och naturtyperna med? Slutrapport för projektet Naturskyddsnätverket i ett föränderligt klimat (SUMI) Tillsammans med fragmenteringen och förlusten av livsmiljöer är klimatförändringen ett av de främsta hoten mot den biologiska mångfalden. Nätverket av skyddade områden spelar en viktig roll för att bekämpa naturbortfall, men naturskyddsplaneringen måste ta hänsyn till de utbredda effekterna av klimatförändringen. Projektet Naturskyddsnätverket i ett föränderligt klimat (SUMI) har producerat en omfattande analys av hur arter och naturtyper i skyddade områden påverkas av markanvändning och klimatförändringen, den regionala variationen av skogarnas kolbindning och mängden död ved samt skötsel av skyddade områden i ett föränderligt klimat. Resultaten av projektet har erbjudits till direkt bruk för naturvårdsaktörer. Naturskyddsområden är centrala för bevarandet av arter och livsmiljöer samt för att arter skall kunna förflytta sig till nya gynnsamma områden. Klimatvariabler som beräknats för åren 1961–2020 visar dock att klimatförändringen redan har förändrat förhållandena i naturskyddsområdena. Dessa förändringar har redan kunnat påverka arter och ekosystem avsevärt, särskilt i de områden där förändringen i flera klimatvariabler varit stor. Arter och livsmiljöer i naturskyddsområden kan också utsättas för effekterna av skadlig markanvändning i omkringliggande områden. Till exempel i de södra delarna av aapamyrzonen hotas vattensituationen och karaktärsdrag typiska för aapamyrar av uppdikning och allt varmare somrar, medan de värdefulla aapamyrarna i norra Finland utsätts för en kraftig temperaturförändring i januari. Klimatförändringen och den omgivande markanvändningen påverkar också bibehållandet av skogsartssammansättningen i naturskyddsområden och möjligheterna för arter att förflytta sig mellan skyddade områden. Det är viktigt att utöka ytan av naturskyddsområden där skogsartssammansättningen är utsatt för bägge hoten. Detta gäller särskilt i södra delen av landet, där markanvändningen är omfattande och klimatet särskilt under växtsäsongen snabbt blir allt varmare. De skyddade områdenas topografi påverkar också bevarandet av arter: topografiskt varierade områden kan längre bibehålla skogsarter med en nordligare utbredning och bromsa minskningen av arter då klimatet blir varmare. Utvidgandet av skyddade skogsområden skulle stödja kampen mot både naturbortfall och klimatförändringen: det skulle stärka kolbindningen i skogarna men också ansamlingen av död ved, vilket i sig antyder en hög mångfald av skogsarter. Olika metoder för fjärranalys och scenariomodellering möjliggör inte bara planering av klimatsmarta skydds- och skötselåtgärder, utan även uppföljning av deras effektivitet.

Helén, J, Kyröläinen, H, Ojanen, T, Pihlainen, K, Santtila, M, Heikkinen, R, and Vaara, JP. High-intensity functional training induces superior training adaptations compared with traditional military physical training. J Strength Cond Res XX(X): 000–000, 2023—This study examined the effectiveness of concurrent strength and endurance training with an emphasis on high-intensity functional training (HIFT) during military service. Voluntary male conscripts (aged 18–28 years) were placed in either an experimental (EXP: n = 50–66) or a control (CON: n = 50–67) group. The training for the EXP group included HIFT using body mass, sandbags, and kettlebells. The CON group trained according to the current practice. Physical performance and body composition were assessed at baseline (PRE), at week 10 (MID), and after (POST) the 19-week training period. Significance was set at p < 0.05. The total distance covered in a 12-minute running test increased in both groups, but the change in EXP was superior to the change in CON (11.6%, ES: 0.79 vs. 5.7%, ES: 0.33; p = 0.027). Maximal strength and power characteristics increased in EXP (3.1–5.0%), whereas no improvements were observed in CON. Conscripts with the highest initial fitness showed no improvements in physical performance in either group. Body mass and waist circumference decreased in EXP, whereas CON showed an increase in muscle mass. These findings suggest that HIFT is an effective and time-efficient approach to improve soldiers' aerobic fitness during military service. For the optimal development of strength, the training equipment used may not have provided sufficient and progressive loading to yield considerable strength adaptations. More focus should be placed on sufficient intensity and volume in both strength and endurance training, especially for the most fit soldiers. peerReviewed

The aim of this study was to examine changes in body composition, energy metabolites and electrolytes during a 10-day winter survival training period. Two groups of male soldiers were examined: the REC group (n = 26; age 19.7 ± 1.2 years; BMI 23.9 ± 2.7) had recovery period between days 6 and 8 in the survival training, whereas the EXC group (n = 42; age 19.6 ± 0.8 years; BMI 23.1 ± 2.8) did not. The following data were collected: body composition (bioimpedance), energy balance (food diaries, heart rate variability measurements), and biomarkers (blood samples). In survival training, estimated energy balance was highly negative: −4,323 ± 1,515 kcal/d (EXC) and −4,635 ± 1,742 kcal/d (REC). Between days 1 and 10, body mass decreased by 3.9% (EXC) and 3.0% (REC). On day 6, free fatty acid and urea levels increased, whereas leptin, glucose and potassium decreased in all. Recovery period temporarily reversed some of the changes (body mass, leptin, free fatty acids, and urea) toward baseline levels. Survival training caused a severe energy deficit and reductions in body mass. The early stage of military survival training seems to alter energy, hormonal and fluid metabolism, but these effects disappear after an active recovery period.

Additional file 1: Appendix S1. Temporal trends in forest cover change around the studied protected areas. Table S1. List of species. Table S2. The change of forest cover between the four consecutive periods around the protected areas with red-listed forest species. Figure S1. Summed red-listed species importance index standardised by the size of the protected area. Figure S2. Scatterplot of the number of red-listed forest species in the protected areas in relation to latitude. Figure S3. Temporal trends of forest clear fellings around the protected areas with red-listed forest species occurrences. Figure S4. Scatterplot of the RFPA area and red-list species index. Figure S5. Scatterplot of PA size and the sum of red-listed species importance. Figure S6. Scatterplot of RFPA distance to nearest road and red-list species index. Figure S7. Scatterplot of the amount of protected forest within 1 km from the RFPA and red-list species index. Figure S8. Ranking RFPAs based on IUCN classes of species observed within them.