Search

Denna studie syftar till att undersöka kvinnor födda mellan 1947-1971 och deras erfarenheter av samtal och normer kring våld mot kvinnor i nära relation. I vår tidigare forskning kring ämnet belyses normer och diskurser om våld i nära relation utifrån olika aspekter, både genom historiska och nutida definitioner. Frågeställningarna besvaras genom en analys av hur kvinnorna upplever att samtalen och normerna förändrats från unga år till nutid, från en tystnadskultur till att det idag är mer socialt accepterat att samtala om våld i nära relation. Studien har genomförts genom fem gruppintervjuer där sammanlagt sexton kvinnor diskuterat hur samtalen om våld i nära relation mot kvinnor och normer uppfattats och upplevts under olika tidsperioder i livet. Studiens teoretiska referensram är socialkonstruktionism och ett socialt livsloppsperspektiv som resultatet analyserats i relation till. Diskussionerna kvinnorna emellan visar på synsätt och normer formade av sociala konstruktioner, såsom tystnadskultur och att inte lägga sig i någons privatliv. Livsloppsperspektivet kommer till uttryck i analysen genom livskunskapen kvinnorna besitter genom sin ålder där perspektivet ger möjlighet att sätta dåtidens normer och uppfattningar om samtal i relation till hur nutidens normer uppfattas. Resultatet visar att synen på våld i nära relation förändrats avsevärt under de senaste decennierna. Det har främst framkommit likheter i kvinnornas svar, men vi har även kunnat urskilja skillnader i hur samhällsförändringar upplevts på ett individuellt plan. Slutsatsen av studien belyser vikten av att samtala om våld och att våga fråga som viktiga nycklar till fortsatt arbete mot våld i nära relation.

The focus in this thesis is young peoples’ (aged 17–20) experiences of leaving out-of-home care (OHC) and making the transition into adulthood. Prior research shows care leavers as a vulnerable group making the transition to adulthood at younger age, in shorter duration and with less support than their peers. The overarching aim is to gain knowledge of how young care leavers experience and handle their transition from OHC to adulthood, and how their experiences and strategies change over time. The study design is longitudinal with three waves of interviews: when still in care (T1), 6–11 months later when most of them had left care (T2) and another 10–19 months later (T3). Article I focuses the informants’ (n=15) expectations for their future and how these are changing over time (T1–T2). The participants’ short term expectations are characterized by worries (T1) and ambivalence (T2) – their long-term expectations are more optimistic (both T1 and T2) and tend to be guided by normative developmental patterns. The aim of article II is to study care leavers’ (n=20) strategies for handling adversities during their OHC transition. The results show that the participants over time (T1–T2) develop externally oriented strategies by navigating towards available resources, and internally oriented reflexive strategies for re-negotiating the meaning of their earlier experiences. Departing from an agency perspective article III focuses care leavers’ (n=14) transitional patterns of leaving care (T1–T3). Three patterns are identified: one stable long-term future oriented, one unstable short-term future oriented and one ambivalent pattern shuttling between long- and short-term future orientations. The aim in article IV is to study occupational trajectories, i.e. care leavers’ (n=14) paths into education and employment from a theoretical framework of agency vs. structure. The results show three ideal types of trajectories where agency is: (1) facilitated by structure, (2) perceived as, Avhandlingen handlar om ungdomars (17–20 år) erfarenheter av att lämna samhällsvård och göra sin övergång till vuxenlivet. Tidigare forskning visar att dessa ungdomar är en sårbar grupp där övergången till vuxenlivet sker vid lägre ålder, under kortare tid och med mindre stöd än för andra jämnåriga. Avhandlingens övergripande syfte är att få kunskap om hur ungdomar själva upplever och hanterar övergången från samhällsvård till vuxenliv, samt hur deras upplevelser av och strategier för att hantera övergången förändras över tid. Studien är longitudinell med tre intervjufaser: den första i samhällsvård men där utflytt planeras (T1), den andra 6–11 månader senare då de flesta lämnat samhällsvården (T2) och den tredje ytterligare 10–19 månader senare (T3). I artikel I studeras ungdomarnas (n=15) framtidsförväntningar och hur de förändras över tid (T1–T2). Förväntningarna på kort sikt präglas av oro (T1) och ambivalens (T2) – på längre sikt är de mer optimistiska (både vid T1 och T2) och tenderar att följa normativa utvecklingsmönster. I artikel II studeras vilka strategier ungdomarna (n=20) använder för att handskas med svårigheter under övergången från samhällsvården. Resultaten visar att de från T1 till T2 utvecklar strategier där de navigerar med syfte att få tillgång till externa tillgängliga resurser, och reflexiva strategier där de omförhandlar betydelsen av sina tidigare erfarenheter. Med utgångspunkt från ett aktörsperspektiv studeras i artikel III ungdomarnas (n=14) övergångsmönster (T1– T3) för ungdomarnas utflytt från samhällsvården. Tre övergångsmönster identifieras: ett stabilt långsiktigt, ett instabilt kortsiktigt samt ett ambivalent med både kort- och långsiktigt agerande. Artikel IV fokuserar ungdomarnas (n=14) vägar från samhällsvård till sysselsättning i spänningsfältet mellan aktörskap och struktur. Resultaten visar tre idealtypiska trajektorier: en där strukturen möjliggör och underlättar aktörskap, en där aktörskapet upplevs oberoende av strukturell

Äldres psykiska hälsa är ett åsidosatt område och Socialstyrelsen efterlyserbehandlingsalternativ till medicinering. Flera studier poängterar dock att detsaknas forskning inom området psykoterapi med äldre. Syftet med studien är attundersöka frågor och livsproblem bland pensionärer som går i psykoterapi samtvad de anser är hjälpsamt vid kontakt med en psykoterapeut. En kvalitativ studiemed intervjuer har genomförts med fem kvinnor som valt att gå i psykoterapiefter pension. Kvinnorna var mellan 64 och 73 år gamla när intervjuernagenomfördes. Resultatet visade att fyra av de fem intervjuade kvinnorna ficknågon form av kris i samband med pensioneringen, och att de sökt upp enpsykoterapeut men att detta har skett av olika anledningar och livsproblem. Deanser att psykoterapi är hjälpsamt efter pensionering men menar att terapinbehöver anpassas till den äldres behov, ett synsätt som stöds av forskningen., Health psychology among elderly is a neglected topic and social authorities ask foralternative treatment methods to medication. Several studies conclude there is alack of research regarding psychotherapy with elderly. Due to this, the aim of thepresent study is to examine the specific issues and life-problems that concernpsychotherapy attending seniors today, and what they consider as helpful intherapy. A qualitative research design was used with interviews conducted withfive women, who had all chosen to attend psychotherapy after retirement. Thewomen were between 64 and 73 years old when the interviews took place. Theresults showed that four of the five women had gone through some kind ofpersonal crisis in connection with their retirement. The women had all soughtpsychotherapy during the life span, due to a variety of reasons and life-problems.The women in this study think that psychotherapy is helpful after retirement, butthat the psychotherapy should be adapted to the specific needs that elderly peopledo have., which is in line with earlier research.

En stor del av svenska kvinnor över 60 år lever i ensamhushåll. Känsla av ensamhet har en negativ påverkan på äldres psykiska och fysiska hälsa och därför är det här en grupp som behöver uppmärksammas inom socialpedagogiken. Denna studie handlar om äldre änkors relationsskapande efter makens bortgång. Syftet med studien var att undersöka och analysera hur änkor i tredje åldern skapade nya/intima relationer på äldre dar. Frågeställningarna var vilken roll gamla och nya relationer och gemenskaper hade spelat i änkornas liv efter en långvarig tvåsamhet, hur änkorna såg på en ny parrelation och vilka förväntningar de i så fall hade, samt vilka möjligheter och hinder till en ny parrelation vi kunde identifiera i deras berättelser. Tre änkor, 70+ år, ålderspensionerade och utan biståndsbedömda insatser deltog i studien. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer; tre enskilda, samt en fokusgruppintervju där samma tre respondenter deltog. Intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys och intervjuerna har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna: tredje åldern, delaktighet, sociala band och livsloppsperspektiv. Ensamhet visade sig vara den största motivatorn för nya relationer, och änkorna föredrog nya vänskapsrelationer med andra solitära kvinnor framför pargemenskaper. Gemensamt för änkorna i studien var att de alla var positiva till en ny parrelation och hade önskemål och förväntningar på vad en sådan skulle innehålla. De ville leva under äktenskapsliknande former som sambo, och förväntningarna var att relationen skulle innehålla sexuell attraktion/aktivitet, kärlek, gemenskap och de vardagliga samtalen. ()()()() () () () () () () () () Det visade sig att respondenterna själva stod för både de största möjligheterna och hindren i skapandet av nya intima relationer. Respondenternas positiva inställning till att vilja leva i en ny parrelation var den största möjligheten. Även barnen (från äkte

The choice of studying motherhood was born out of our own self- perceived experiences as mothers, and in the sense of having a “book of rules” constantly present in the motherly role. Throughout times the motherly discourses surrounding motherhood have included aspects such as caring for and nurturing children, to take care of the household chores and to overall have an all seeing eye over the logistics of the home. In contrast, the men´s primary task is to provide the family with economic capital. ”The good mother”- this pure madonna figure, is often linked to a naturalness discourse which points towards women as created to bear children, giving birth and then finding themselves instinctively knowing how to take care of the newborn. This idea of motherhood as the women´s primary task is traditional in the sense of being rooted in historical contexts. Through a qualitative study, we wish to contribute to a wider understanding of the complex ways in which discourses work and affect the individual lives of women adulging in motherhood, focusing on their own experiences of motherhood. We have chosen to interview nine women from three different families, in each family three generations. Previous research points at two big discourses in western society- the naturalness discourse and the discourse surrounding gender equality. With a focus on these two discourses the study also is carried out with a lifecourse perspective as a way of capture the very important aspect of time. Time is a central part in our attempt to understand the ways in which discourses work, travels and modifies over time. Our findings, watching three generations of mothers reinforces the picture of the work towards equality is both complex and far from done. The motherly discourses are, even today, often characterized by a traditional thinking motivated by and linked to a perception of the natural when it comes to the different roles men and women are attributed. This, in turn, causes a collision with