Transnational corporations are today in general not considered to be obligated under international law to respect human rights. In states where the protection of human rights through national law is weak corporations thus may violate human rights without risking becoming subjects to legal santioncs. The purpose of this study is to investigate whether or not the conclusion of a treaty that obligates transnational corporations directly under international law to respect human rights would be, on one hand, desirable and, on the other hand, legally and practically possible. For this purpose, the study investigates the content, purpose and effect of and criticism against the UNGPs – the only instrument adopted by the UN that regulates business and human rights. For the same purpose the study furtheron examines a number of issues discussed within the legal doctrine regarding the idea of obligating transnational corporations under international law to respect human rights. In the study it is established that the UNGPs have gained support among states and corporations but that the adoption of the instrument have not resulted in any major change in corporate behaviour. Moreover, the UNGPs have among many things been criticized for being too vaguely formulated and for claiming too little from corporations. Whether a treaty binding corporations to respect human rights is desireable or not is a subjective question. The answer according to the author of the study is, however, yes. The issues addressed within the essay concerning the idea of a corporate-binding treaty are the corporate influence on states’ legal and political decision-making; the difficulties in creating corporate compliance; the risk of impeding national progress in strengthening the protection of human rights; the question of where to draw the line between corporate and state obligations regarding human rights and the question of whether enough international consensus for a treaty to be concluded is ever to be, Transnationella företag anses idag generellt sett inte vara folkrättsligt skyldiga att respektera mänskliga rättigheter. I stater där det nationella skyddet av mänskliga rättigheter brister tillåts således företag begå kränkningar av mänskliga rättigheter utan att träffas av juridiska sanktioner. Syftet med denna uppsats är att undersöka om en traktat som direkt gör transnationella företag folkrättsligt skyldiga att respektera mänskliga rättigheter vore dels önskvärd, dels rättsligt och praktiskt möjlig. I detta syfte undersöks innehållet och syftet hos, verkan av samt kritiken gentemot UNGP – det enda instrument antaget av FN som reglerar företag och mänskliga rättigheter. I samma syfte undersöks ett antal problem som diskuterats angående idén att göra transnationella företag folkrättsligt skyldiga att respektera mänskliga rättigheter. I uppsatsen konstateras att UNGP har vunnit stöd hos stater och företag men att antagandet av instrumentet i praktiken inte har inneburit några större förändringar vad avser företags faktiska beteenden. Vidare har UNGP bland annat kritiserats för att vara för vagt formulerat och för att ställa för låga krav på företag. Huruvida en traktat som binder företag att respektera mänskliga rättigheter vore önskvärd är en subjektiv fråga. Svaret enligt uppsatsförfattaren är dock ja. De problem som behandlas avseende en företagsbindande traktat är företags inflytande på staters juridiska och politiska beslutsfattande, svårigheterna kring att få företag att respektera ett internationellt regelverk, risken för att nationell utveckling avseende stärkande av skyddet för mänskliga rättigheter bromsas, var gränsen mellan företags och staters ansvar avseende mänskliga rättigheter ska dras, samt frågan om tillräckligt mycket internationell konsensus någonsin kan uppnås för att en traktat ska kunna komma till. Författaren konstaterar att en traktat vore rättsligt möjlig, men att det på grund av ovan nämnda svårigheter och staters bristande tro på och v