Search

Naturliga störningar (NS) är en bokföringsmekanism under EU:s förordningar inom Skog och marksektorn, där det finns en möjlighet för en medlemsstat att exkludera utsläpp från bokföringen som beror på naturliga fenomen som stått utanför medlemsstatens kontroll. Exempel på en NS är skogsbrand som påverkat utsläppen över en viss referensnivå. För att identifiera och övervaka eventuella NS krävs, troligen årliga, data för 2001-2020 och framåt per naturlig störning. Dessa data omfattar alla kolpooler och gaser som rapporteras inom Skog och marksektorn, uppföljning av ägoslagsförändring, uttag av biomassa och efterföljande antropogena bränder. Det krävs också data om hur uppkomsten av NS förebyggts och om hur effekter av NS begränsas. Bokföringsmekanismen kräver delvis ny rapporteringsmetodik. Förslaget på metodik är att använda Skogliga grunddata, som tas fram av Skogsstyrelsen, för att skatta biomassa före brand tillsammans med information från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap för att identifiera var och vilken areal som brunnit. Det krävs också en koppling till ordinarie rapportering som främst baseras på data från Riksskogstaxeringen. Det kan också behövas ytterligare kompletterande mätningar. EU förväntas ta fram en handbok med syfte att förtydliga ett antal tolkningsmöjligheter av mekanismen NS i förordningen. Kostnaden för förbättrad rapportering beror på ambitionsnivån och med fördel kombineras en eventuell ny metodik med förbättringar av nuvarande rapportering av Skog och marksektorn. NS kan ha stor betydelse för om medlemsstaterna når sina klimatåtaganden. Skogsbrand är en direkt naturlig störning där biomassan omedelbart oxideras, men eftersom enbart en mindre andel av biomassan anses oxiderad kompenseras medlemsstaten enbart i mindre omfattning. Det är oklart om indirekta naturliga störningar som minskar trädtillväxt och ökar nedbrytning av död biomassa kan kompenseras. Exempel på en indirekt naturlig störning är barkborreangrepp. I rapporten redov, Natural Disturbances (ND) is an accounting mechanism under the EU Land Use, Land-Use Change and Forestry (LULUCF) sector regulations, where there is a possibility for a Member State to exclude emissions from the accounting due to natural disturbances that were beyond the Member State's control. In order to identify and monitor any ND, annual data from 2001-2020 onwards per natural disturbance is likely required. The data refer to all carbon pools and gases reported within the LULUCF sector and follow-up of land use change, biomass harvest and anthropogenic fires. Data is also required on measures taken to prevent the occurrence of ND and on how the effects of ND are limited. The accounting mechanism partially requires new reporting methodologies. The proposed methodology is to use Forestry Basic Data from the Swedish Forestry Agency to estimate biomass before fire starts and data from the Swedish Civil Contingencies Agency to identify where and what area has burned. A link to regular reporting, which is primarily based on data from the National Forestry Inventory, is also required. Further supplementary measurements may also be needed. The EU is expected to produce a handbook with the aim of clarifying a number of interpretation possibilities of the ND mechanism in the regulation. The cost of improved reporting depends on the level of ambition and a possible new methodology may be combined with improvement of current reporting within the LULUCF sector. ND can have a major impact on whether member states reach their climate commitments. Forest fire is a direct natural disturbance where the biomass is immediately oxidized, but since only a small portion of the biomass is considered oxidized, the Member State is only compensated to a smaller extent. It is unclear whether indirect natural disturbances that reduce tree growth and increase decomposition of dead biomass can be compensated. An example of an indirect natural disturbance is bark beetle infestation. Suggestion

I maj 2018 antog Europaparlamentet och EU-rådet en ny förordning avseende Skog och marksektorn (hädanefter kallad LULUCF -sektorn) (EU) 2018/841 (2018/841/EU). Förordningen är en del av EU:s klimatramverk som gäller från 2021. Denna rapport beskriver eventuella behov av metodförändringar, kompletterande information och behov av ytterligare aktivitetsdata och uppdatering av emissionsfaktorer att utifrån LULUCF-förordningen (både tekniskt och avseende det specifika specificerade åtagandet). I flera avseenden är det avgörande för påverkan på det faktiska rapporteringsarbetet hur man väljer att tolka förordningen. En central detalj är om bara brukad mark ska ingå i bokföringen eller om även mark som idag anses obrukad också ska ingå. Vår tolkning är att all mark där det finns metodik enligt IPCC bör ingå, dvs. samma krav som ställs inom UNFCCC. Effekten av att ta med en del av den mark som anses obrukad är marginell eftersom utsläpp/upptag från dessa marker antas vara försumbara. En annan viktig del i tolkningen rör hur markanvändning och markanvändningsförändringar ska hanteras eftersom redovisningen enligt LULUCF-förordningen skiljer sig från de ramar som satts av Kyotoprotokollet. Användningen av data från Riksskogstaxeringen bedöms även under perioden 2021-2030 fullgöra kraven som ställs. Framförallt handlar det om att de kategorier som redan redovisas under UNFCCC allokeras på ett nytt sätt enligt LUULCF-förordningen. Länderna ges enligt LULUCF-förordningen möjlighet att använda 20 eller 30 års konverteringstid för beskogad mark. Tidigare har man i Sverige gjort bedömningen att det skulle vara fördelaktigt att använda 30 år men i den analys som presenteras här är det inte lika tydligt och osäkerheterna i jämförelsen är stora. Dessutom behöver en förändring motiveras och godkännas av granskarna inom rapporteringen under UNFCCC. Det kan också medföra omfattande teknisk revidering av databashanteringen.

I maj 2018 antog Europaparlamentet och EU-rådet en ny förordning avseende Skog och marksektorn (hädanefter kallad LULUCF -sektorn) (EU) 2018/841 (2018/841/EU). Förordningen är en del av EU:s klimatramverk som gäller från 2021. Denna rapport beskriver eventuella behov av metodförändringar, kompletterande information och behov av ytterligare aktivitetsdata och uppdatering av emissionsfaktorer att utifrån LULUCF-förordningen (både tekniskt och avseende det specifika specificerade åtagandet). I flera avseenden är det avgörande för påverkan på det faktiska rapporteringsarbetet hur man väljer att tolka förordningen. En central detalj är om bara brukad mark ska ingå i bokföringen eller om även mark som idag anses obrukad också ska ingå. Vår tolkning är att all mark där det finns metodik enligt IPCC bör ingå, dvs. samma krav som ställs inom UNFCCC. Effekten av att ta med en del av den mark som anses obrukad är marginell eftersom utsläpp/upptag från dessa marker antas vara försumbara. En annan viktig del i tolkningen rör hur markanvändning och markanvändningsförändringar ska hanteras eftersom redovisningen enligt LULUCF-förordningen skiljer sig från de ramar som satts av Kyotoprotokollet. Användningen av data från Riksskogstaxeringen bedöms även under perioden 2021-2030 fullgöra kraven som ställs. Framförallt handlar det om att de kategorier som redan redovisas under UNFCCC allokeras på ett nytt sätt enligt LUULCF-förordningen. Länderna ges enligt LULUCF-förordningen möjlighet att använda 20 eller 30 års konverteringstid för beskogad mark. Tidigare har man i Sverige gjort bedömningen att det skulle vara fördelaktigt att använda 30 år men i den analys som presenteras här är det inte lika tydligt och osäkerheterna i jämförelsen är stora. Dessutom behöver en förändring motiveras och godkännas av granskarna inom rapporteringen under UNFCCC. Det kan också medföra omfattande teknisk revidering av databashanteringen.

Natural disturbances such as fires, insect outbreaks and windthrows are able to influence the balance between the ecosystem gain and loss of carbon in the boreal forest. This effect of natural disturbances on the ecosystem carbon balance has been proposed as one of the reasons why the CO2 concentration in the atmosphere varies between years. At present the boreal forest as a whole act to mitigate the high levels of CO2 in the atmosphere but the future of this balance is far from certain. In a changed climate the frequency and severity of natural disturbances are projected to increase which will enhance the transfer of terrestrial carbon to the atmosphere. If this loss of carbon is not compensated by an increased accumulation of carbon, the boreal forest will transform from an important carbon sink into a carbon source. Natural disturbances thus have the potential to act as a positive feedback between the boreal forest and the climate system. On account of the importance of natural disturbances these must be included in estimations of the carbon budget of the boreal forest. This review focuses on the effect of natural disturbances on the carbon balance in boreal forest in a current and future climate. Both direct and indirect emissions of CO2 from different natural disturbances have been collected from various regions. Different natural disturbances affect the carbon balance in their own way, and at different time scales. They are also more or less important in some regions. To be able to fully account for the carbon balance of the boreal forest biome the effect of natural disturbances must be understood. Methods are available but there are still information gaps to be filled since data have not been collected with enough spatial and temporal coverage., Den boreala skogen, mer känd som taigan, breder ut sig på de nordliga delarna av norra halvklotet innan den trädlösa tundran tar över. I detta enorma skogsområde som sträcker sig genom Skandinavien, Ryssland och Nordamerika är störningar i form av bränder, insektsangrepp och stormar vanliga och en naturlig del av ekosystemet. Dessa störningar påverkar skogens kolbalans genom deras inverkan på både ekosystemets kolupptag och kolutsläpp. Detta medför konsekvenser för koldioxidhalten i atmosfären och har påtalats som en möjlig anledning till att halten koldioxid varierar i atmosfären från år till år. För närvarande agerar den boreala skogen som en kolsänka, vilket betyder att den tar upp mer kol från atmosfären genom fotosyntes än vad den släpper ut igen via respiration och direkt förbränning. Frekvensen och magnituden av dessa störningar tillsammans med skogens produktivitet avgör i stora drag hur kolbalansen beter sig. Det betyder att förändringar på någon sida av balansvågen kan tippa den åt ena eller andra hållet. I ett framtida varmare klimat kan naturliga störningar i den boreala skogen bli både fler och värre vilket betyder att kolutsläpp från den boreala skogen kan komma att bli större. Om inte detta ökade kolutsläpp kompenseras av ett ökat kolupptag kommer kolbalansen att skifta och det som nu är en viktig kolsänka kan förvandlas till en kolkälla. Eftersom den boreala skogen innehåller mycket kol samtidigt som störningar är vanliga är den en viktig pusselbit i den globala kolbudgeten. Samtidigt är det just störningars inverkan på kolbalansen som är viktiga att förstå och kvantifiera för att kunna uppskatta den boreala skogens roll i kolets kretslopp. I denna litteraturstudie behandlas information om hur kolbalansen påverkas av naturliga störningar i den boreala skogen. Information om både direkta och indirekta kolutsläpp i samband med störningar sammanfattas för olika störningar från olika områden. Tyvärr finns det fortfarande informationsluckor i både geograf