Search

Abscesser är en vanligt förekommande orsak till att hund- och kattägare söker vård för sina djur på svenska smådjurskliniker. Abscesser orsakas av bakteriella infektioner, vanligen till följd av bitskador. Efter att subkutana abscesser har dränerats på exsudat läker de som ett infekterat sår, vilket kräver behandling och eftervård. Ibland behöver antibiotika administreras för att hantera infektionen, men på grund av den ökande antibiotikaresistensen i samhället efterfrågas alternativa behandlingar. Medicinsk honung med dess antibakteriella egenskaper används för sårbehandling inom human- och veterinärmedicin och anses i viss grad kunna vara ett substitut till antibiotika. Syftet med kandidatarbetetvar att kartlägga behandlingen av subkutana abscesser enligt litteraturen och jämföra med smådjurskliniker i Sverige. Vidare var syftet att undersöka om medicinsk honung är tillämplig som ett komplement i eftervården av behandlade subkutana abscesser, om det kan förbättra compliance samt vara ett substitut till antibiotika. För att bidra till kunskap kring ämnet genomfördes en litteraturgranskning och en enkätstudie. Litteraturgranskningen avsåg att beskriva uppkomst, behandling och eftervård av subkutana abscesser. Användning och eventuell effekt av medicinsk honung undersöktes också, där fokus låg på att granska honungens antibakteriella, sårläkande och antiinflammatoriska egenskaper. En enkät utformades för att samla in information angående svenska smådjursklinikers behandling av subkutana abscesser samt användning av medicinsk honung. Enkäten distribuerades till 185 smådjurskliniker och genererade 109 svar. De mest intressanta fynden var att klinikerna s behandling av subkutana abscesser stämde överens med vad litteraturen beskrivit, vilket inkluderade dränering, spolning, debridering och placering av dränageslang. Skillnader observerades däremot i eftervården där majoriteten av de svarande inte lade ett skyddande förband över dränaget, trots att granskad litteratur re, Abscesses are a common reason that dog- and cat owners are seeking care for their pets in Swedish small animal clinics. Abscesses are caused by bacterial infections, usually originating from bite wounds. After the subcutaneous abscesses has been drained from exudate they heal as an infected wound, which requires treatment and aftercare. In some cases, antibiotics need to be administered to manage the infection, but due to the increasing antibiotic resistance in society more alternative treatments are requested. Medical honey with its antibacterial properties used for wound treatment in human- and veterinary medicine and is to some extent considered being a substitute for antibiotics. The purpose of this bachelor thesis was to identify the treatment of subcutaneous abscesses according to the literature and to compare with small animal clinics in Sweden . Furthermore, the purpose was to examine if medical honey is applicable as a complement in the aftercare of treated subcutaneous abscesses, can improve compliance and be a replacement for antibiotics. In order to contribute to knowledge about the subject, a literature review and a survey was performed. The literature review aimed to clarify the origin, treatment and aftercare of subcutaneous abscesses. The effect and application of medical honey were also included, where its antibacterial, wound healing and anti-inflammatory properties were the focal point. A survey was designed to gather information regarding the Swedish small animal clinics treatment of subcutaneous abscesses as well as their usage of medical honey. The survey was distributed to 185 small animal clinics and generated 109 responses. The most interesting findings were that the clinics agreed with the literature regarding the treatment of subcutaneous abscesses, which included drainage, lavage, debridement and placement of a drain. On the contrary, differences were observed in the aftercare where the majority of the respondents did not apply a protecti

Nanocellulosa, som kan utvinnas från skogsråvara, har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina intressanta egenskaper och breda användningsområde. Studierna i denna avhandling syftar till att vidga möjligheterna att använda nanocellulosa i olika applikationer. Detta har skett genom att utveckla en ny metod för att tillverka nanocellulosa och genom att studera möjligheten att adsorbera polyelektrolyter på material av nanocellulosa för att ändra hur bakterier interagerar med dessa. Nanocellulosan tillverkades genom att förbehandla pappersmassa med smält oxalsyra dihydrat. Reaktionsblandningen tvättades med etanol, aceton eller tetrahydrofuran innan den torkades och fibrillerades. Den resulterande nanocellulosan erhölls med högt utbyte, hade hög ytladdning (upp till 1,4 mmol g-1) och innehöll partiklar som både liknande nanofibriller och nanokristaller. Materialet visades kunna användas både för att tillverka Pickering emulsioner och tunna filmer med en styrka upp till 197 MPa, töjning upp till 5 %, E-modul upp till 10,6 GPa och syrepermeabilitet ner till 0.31 cm3 µm m‑2 dag‑1 kPa‑1. Genom att adsorbera polyvinylamin och polyakrylsyra på material av nanocellulosa visades det vara möjligt att påverka mängden bakterier som fäster till materialet. Substraten bestod både av kompakta filmer och porösa aerogeler. Genom att variera ytladdningen på materialen, ytans struktur och antalet adsorberade lager av polymererna var det möjligt att tillverka material med både hög och låg bakterieadhesion. Detta gör det möjligt att anpassa material för användning antingen som kontaktaktivt- eller icke-adhesivt antibakteriellt material. Båda dessa kan vara miljövänliga alternativ till dagens antibakteriella material. Nanocellulosa är ett material som inom snar framtid sannolikt kommer användas inom en mängd olika applikationer. För att öka mängden applikationer där nanocellulosa tillför ett stort värde är det nödvändigt att utveckla alternativa tillverkningsmetoder till dagens v, Nanocellulose is a material which can be extracted from wood, and in recent years it has received great attention for its interesting properties and wide range of possible applications. With the aim of further expanding the applications of nanocellulose, this work has studied a new way to produce nanocellulose as well as the possibility of using polyelectrolyte adsorption to alter the interaction with bacteria of materials made from nanocellulose. Nanocellulose was produced by a novel concurrent esterification and hydrolysis of wood pulp in molten oxalic acid dihydrate. The resulting mixture was washed using ethanol, acetone or tetrahydrofuran before the cellulose oxalate was dried and fibrillated. The nanocellulose obtained with a high yield had a high surface charge (up to 1.4 mmol g-1) and contained particles with a morphology similar to both cellulose nanocrystals and cellulose nanofibrils. The material was used to prepare both Pickering emulsions and thin films with a strength of up to 197 MPa, a strain at break of up to 5 %, a modulus of up to 10.6 GPa and an oxygen permeability as low as 0.31 cm3 µm m-2 day-1 kPa-1. Polyelectrolyte adsorption of polyvinylamine and polyacrylic acid was used to modify materials made from nanocellulose. Materials in the form of films and aerogels were used as substrates. By altering the surface charge of the material, the surface structure and the number of layers of polyvinylamine/polyacrylic acid adsorbed, it was possible to prepare materials with both high and low bacterial adhesion. By changing the material properties it is possible to tailor materials with either contact-active or non-adhesive antibacterial properties, both of which are sustainable alternatives to the currently used antibacterial materials. Nanocellulose is a material which in the near future will probably be used in many applications. In order to improve the suitability of nanocellulose in certain applications it will be necessary to use production methods, QC 2019-06-05

Nanocellulosa, som kan utvinnas från skogsråvara, har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina intressanta egenskaper och breda användningsområde. Studierna i denna avhandling syftar till att vidga möjligheterna att använda nanocellulosa i olika applikationer. Detta har skett genom att utveckla en ny metod för att tillverka nanocellulosa och genom att studera möjligheten att adsorbera polyelektrolyter på material av nanocellulosa för att ändra hur bakterier interagerar med dessa. Nanocellulosan tillverkades genom att förbehandla pappersmassa med smält oxalsyra dihydrat. Reaktionsblandningen tvättades med etanol, aceton eller tetrahydrofuran innan den torkades och fibrillerades. Den resulterande nanocellulosan erhölls med högt utbyte, hade hög ytladdning (upp till 1,4 mmol g-1) och innehöll partiklar som både liknande nanofibriller och nanokristaller. Materialet visades kunna användas både för att tillverka Pickering emulsioner och tunna filmer med en styrka upp till 197 MPa, töjning upp till 5 %, E-modul upp till 10,6 GPa och syrepermeabilitet ner till 0.31 cm3 µm m‑2 dag‑1 kPa‑1. Genom att adsorbera polyvinylamin och polyakrylsyra på material av nanocellulosa visades det vara möjligt att påverka mängden bakterier som fäster till materialet. Substraten bestod både av kompakta filmer och porösa aerogeler. Genom att variera ytladdningen på materialen, ytans struktur och antalet adsorberade lager av polymererna var det möjligt att tillverka material med både hög och låg bakterieadhesion. Detta gör det möjligt att anpassa material för användning antingen som kontaktaktivt- eller icke-adhesivt antibakteriellt material. Båda dessa kan vara miljövänliga alternativ till dagens antibakteriella material. Nanocellulosa är ett material som inom snar framtid sannolikt kommer användas inom en mängd olika applikationer. För att öka mängden applikationer där nanocellulosa tillför ett stort värde är det nödvändigt att utveckla alternativa tillverkningsmetoder till dagens v, Nanocellulose is a material which can be extracted from wood, and in recent years it has received great attention for its interesting properties and wide range of possible applications. With the aim of further expanding the applications of nanocellulose, this work has studied a new way to produce nanocellulose as well as the possibility of using polyelectrolyte adsorption to alter the interaction with bacteria of materials made from nanocellulose. Nanocellulose was produced by a novel concurrent esterification and hydrolysis of wood pulp in molten oxalic acid dihydrate. The resulting mixture was washed using ethanol, acetone or tetrahydrofuran before the cellulose oxalate was dried and fibrillated. The nanocellulose obtained with a high yield had a high surface charge (up to 1.4 mmol g-1) and contained particles with a morphology similar to both cellulose nanocrystals and cellulose nanofibrils. The material was used to prepare both Pickering emulsions and thin films with a strength of up to 197 MPa, a strain at break of up to 5 %, a modulus of up to 10.6 GPa and an oxygen permeability as low as 0.31 cm3 µm m-2 day-1 kPa-1. Polyelectrolyte adsorption of polyvinylamine and polyacrylic acid was used to modify materials made from nanocellulose. Materials in the form of films and aerogels were used as substrates. By altering the surface charge of the material, the surface structure and the number of layers of polyvinylamine/polyacrylic acid adsorbed, it was possible to prepare materials with both high and low bacterial adhesion. By changing the material properties it is possible to tailor materials with either contact-active or non-adhesive antibacterial properties, both of which are sustainable alternatives to the currently used antibacterial materials. Nanocellulose is a material which in the near future will probably be used in many applications. In order to improve the suitability of nanocellulose in certain applications it will be necessary to use production methods, QC 2019-06-05

Nanocellulosa, som kan utvinnas från skogsråvara, har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina intressanta egenskaper och breda användningsområde. Studierna i denna avhandling syftar till att vidga möjligheterna att använda nanocellulosa i olika applikationer. Detta har skett genom att utveckla en ny metod för att tillverka nanocellulosa och genom att studera möjligheten att adsorbera polyelektrolyter på material av nanocellulosa för att ändra hur bakterier interagerar med dessa. Nanocellulosan tillverkades genom att förbehandla pappersmassa med smält oxalsyra dihydrat. Reaktionsblandningen tvättades med etanol, aceton eller tetrahydrofuran innan den torkades och fibrillerades. Den resulterande nanocellulosan erhölls med högt utbyte, hade hög ytladdning (upp till 1,4 mmol g-1) och innehöll partiklar som både liknande nanofibriller och nanokristaller. Materialet visades kunna användas både för att tillverka Pickering emulsioner och tunna filmer med en styrka upp till 197 MPa, töjning upp till 5 %, E-modul upp till 10,6 GPa och syrepermeabilitet ner till 0.31 cm3 µm m‑2 dag‑1 kPa‑1. Genom att adsorbera polyvinylamin och polyakrylsyra på material av nanocellulosa visades det vara möjligt att påverka mängden bakterier som fäster till materialet. Substraten bestod både av kompakta filmer och porösa aerogeler. Genom att variera ytladdningen på materialen, ytans struktur och antalet adsorberade lager av polymererna var det möjligt att tillverka material med både hög och låg bakterieadhesion. Detta gör det möjligt att anpassa material för användning antingen som kontaktaktivt- eller icke-adhesivt antibakteriellt material. Båda dessa kan vara miljövänliga alternativ till dagens antibakteriella material. Nanocellulosa är ett material som inom snar framtid sannolikt kommer användas inom en mängd olika applikationer. För att öka mängden applikationer där nanocellulosa tillför ett stort värde är det nödvändigt att utveckla alternativa tillverkningsmetoder till dagens v, Nanocellulose is a material which can be extracted from wood, and in recent years it has received great attention for its interesting properties and wide range of possible applications. With the aim of further expanding the applications of nanocellulose, this work has studied a new way to produce nanocellulose as well as the possibility of using polyelectrolyte adsorption to alter the interaction with bacteria of materials made from nanocellulose. Nanocellulose was produced by a novel concurrent esterification and hydrolysis of wood pulp in molten oxalic acid dihydrate. The resulting mixture was washed using ethanol, acetone or tetrahydrofuran before the cellulose oxalate was dried and fibrillated. The nanocellulose obtained with a high yield had a high surface charge (up to 1.4 mmol g-1) and contained particles with a morphology similar to both cellulose nanocrystals and cellulose nanofibrils. The material was used to prepare both Pickering emulsions and thin films with a strength of up to 197 MPa, a strain at break of up to 5 %, a modulus of up to 10.6 GPa and an oxygen permeability as low as 0.31 cm3 µm m-2 day-1 kPa-1. Polyelectrolyte adsorption of polyvinylamine and polyacrylic acid was used to modify materials made from nanocellulose. Materials in the form of films and aerogels were used as substrates. By altering the surface charge of the material, the surface structure and the number of layers of polyvinylamine/polyacrylic acid adsorbed, it was possible to prepare materials with both high and low bacterial adhesion. By changing the material properties it is possible to tailor materials with either contact-active or non-adhesive antibacterial properties, both of which are sustainable alternatives to the currently used antibacterial materials. Nanocellulose is a material which in the near future will probably be used in many applications. In order to improve the suitability of nanocellulose in certain applications it will be necessary to use production methods, QC 2019-06-05

Nanocellulosa, som kan utvinnas från skogsråvara, har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina intressanta egenskaper och breda användningsområde. Studierna i denna avhandling syftar till att vidga möjligheterna att använda nanocellulosa i olika applikationer. Detta har skett genom att utveckla en ny metod för att tillverka nanocellulosa och genom att studera möjligheten att adsorbera polyelektrolyter på material av nanocellulosa för att ändra hur bakterier interagerar med dessa. Nanocellulosan tillverkades genom att förbehandla pappersmassa med smält oxalsyra dihydrat. Reaktionsblandningen tvättades med etanol, aceton eller tetrahydrofuran innan den torkades och fibrillerades. Den resulterande nanocellulosan erhölls med högt utbyte, hade hög ytladdning (upp till 1,4 mmol g-1) och innehöll partiklar som både liknande nanofibriller och nanokristaller. Materialet visades kunna användas både för att tillverka Pickering emulsioner och tunna filmer med en styrka upp till 197 MPa, töjning upp till 5 %, E-modul upp till 10,6 GPa och syrepermeabilitet ner till 0.31 cm3 µm m‑2 dag‑1 kPa‑1. Genom att adsorbera polyvinylamin och polyakrylsyra på material av nanocellulosa visades det vara möjligt att påverka mängden bakterier som fäster till materialet. Substraten bestod både av kompakta filmer och porösa aerogeler. Genom att variera ytladdningen på materialen, ytans struktur och antalet adsorberade lager av polymererna var det möjligt att tillverka material med både hög och låg bakterieadhesion. Detta gör det möjligt att anpassa material för användning antingen som kontaktaktivt- eller icke-adhesivt antibakteriellt material. Båda dessa kan vara miljövänliga alternativ till dagens antibakteriella material. Nanocellulosa är ett material som inom snar framtid sannolikt kommer användas inom en mängd olika applikationer. För att öka mängden applikationer där nanocellulosa tillför ett stort värde är det nödvändigt att utveckla alternativa tillverkningsmetoder till dagens v, Nanocellulose is a material which can be extracted from wood, and in recent years it has received great attention for its interesting properties and wide range of possible applications. With the aim of further expanding the applications of nanocellulose, this work has studied a new way to produce nanocellulose as well as the possibility of using polyelectrolyte adsorption to alter the interaction with bacteria of materials made from nanocellulose. Nanocellulose was produced by a novel concurrent esterification and hydrolysis of wood pulp in molten oxalic acid dihydrate. The resulting mixture was washed using ethanol, acetone or tetrahydrofuran before the cellulose oxalate was dried and fibrillated. The nanocellulose obtained with a high yield had a high surface charge (up to 1.4 mmol g-1) and contained particles with a morphology similar to both cellulose nanocrystals and cellulose nanofibrils. The material was used to prepare both Pickering emulsions and thin films with a strength of up to 197 MPa, a strain at break of up to 5 %, a modulus of up to 10.6 GPa and an oxygen permeability as low as 0.31 cm3 µm m-2 day-1 kPa-1. Polyelectrolyte adsorption of polyvinylamine and polyacrylic acid was used to modify materials made from nanocellulose. Materials in the form of films and aerogels were used as substrates. By altering the surface charge of the material, the surface structure and the number of layers of polyvinylamine/polyacrylic acid adsorbed, it was possible to prepare materials with both high and low bacterial adhesion. By changing the material properties it is possible to tailor materials with either contact-active or non-adhesive antibacterial properties, both of which are sustainable alternatives to the currently used antibacterial materials. Nanocellulose is a material which in the near future will probably be used in many applications. In order to improve the suitability of nanocellulose in certain applications it will be necessary to use production methods, QC 2019-06-05

Nanocellulosa, som kan utvinnas från skogsråvara, har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina intressanta egenskaper och breda användningsområde. Studierna i denna avhandling syftar till att vidga möjligheterna att använda nanocellulosa i olika applikationer. Detta har skett genom att utveckla en ny metod för att tillverka nanocellulosa och genom att studera möjligheten att adsorbera polyelektrolyter på material av nanocellulosa för att ändra hur bakterier interagerar med dessa. Nanocellulosan tillverkades genom att förbehandla pappersmassa med smält oxalsyra dihydrat. Reaktionsblandningen tvättades med etanol, aceton eller tetrahydrofuran innan den torkades och fibrillerades. Den resulterande nanocellulosan erhölls med högt utbyte, hade hög ytladdning (upp till 1,4 mmol g-1) och innehöll partiklar som både liknande nanofibriller och nanokristaller. Materialet visades kunna användas både för att tillverka Pickering emulsioner och tunna filmer med en styrka upp till 197 MPa, töjning upp till 5 %, E-modul upp till 10,6 GPa och syrepermeabilitet ner till 0.31 cm3 µm m‑2 dag‑1 kPa‑1. Genom att adsorbera polyvinylamin och polyakrylsyra på material av nanocellulosa visades det vara möjligt att påverka mängden bakterier som fäster till materialet. Substraten bestod både av kompakta filmer och porösa aerogeler. Genom att variera ytladdningen på materialen, ytans struktur och antalet adsorberade lager av polymererna var det möjligt att tillverka material med både hög och låg bakterieadhesion. Detta gör det möjligt att anpassa material för användning antingen som kontaktaktivt- eller icke-adhesivt antibakteriellt material. Båda dessa kan vara miljövänliga alternativ till dagens antibakteriella material. Nanocellulosa är ett material som inom snar framtid sannolikt kommer användas inom en mängd olika applikationer. För att öka mängden applikationer där nanocellulosa tillför ett stort värde är det nödvändigt att utveckla alternativa tillverkningsmetoder till dagens v, Nanocellulose is a material which can be extracted from wood, and in recent years it has received great attention for its interesting properties and wide range of possible applications. With the aim of further expanding the applications of nanocellulose, this work has studied a new way to produce nanocellulose as well as the possibility of using polyelectrolyte adsorption to alter the interaction with bacteria of materials made from nanocellulose. Nanocellulose was produced by a novel concurrent esterification and hydrolysis of wood pulp in molten oxalic acid dihydrate. The resulting mixture was washed using ethanol, acetone or tetrahydrofuran before the cellulose oxalate was dried and fibrillated. The nanocellulose obtained with a high yield had a high surface charge (up to 1.4 mmol g-1) and contained particles with a morphology similar to both cellulose nanocrystals and cellulose nanofibrils. The material was used to prepare both Pickering emulsions and thin films with a strength of up to 197 MPa, a strain at break of up to 5 %, a modulus of up to 10.6 GPa and an oxygen permeability as low as 0.31 cm3 µm m-2 day-1 kPa-1. Polyelectrolyte adsorption of polyvinylamine and polyacrylic acid was used to modify materials made from nanocellulose. Materials in the form of films and aerogels were used as substrates. By altering the surface charge of the material, the surface structure and the number of layers of polyvinylamine/polyacrylic acid adsorbed, it was possible to prepare materials with both high and low bacterial adhesion. By changing the material properties it is possible to tailor materials with either contact-active or non-adhesive antibacterial properties, both of which are sustainable alternatives to the currently used antibacterial materials. Nanocellulose is a material which in the near future will probably be used in many applications. In order to improve the suitability of nanocellulose in certain applications it will be necessary to use production methods, QC 2019-06-05

Filtration is a common way to obtain pure drinking water by removing particles and microorganisms based on size exclusion. Cellulose-based filters are affordable and biobased option for the removal of particles but bacteria are usually too small to be removed by size exclusion alone. In this article, the surfaces of cellulose fibres in two types of commercial paper filters have been given a positive net charge to trap bacteria through electrostatic interactions without releasing any biocides. The fibres were modified with the cationic polyelectrolyte polyvinylamine polymer in single layers (1 L) or in multilayers together with the anionic polyelectrolyte polyacrylic acid (3 L or 5 L) using a water-based process at room temperature. Filtration tests show that all filters, using both types of filter papers and a number of layers, can physically remove more than 99.9% of E. coli from water and that the 3 L modified filters can remove more than 97% of cultivatable bacteria from natural water samples. The bacterial reduction increased with increasing number of filter sheets used for the filtration and the majority of the bacteria were trapped in the top sheets of the filter. The results show the potential for creating water purification filters from bio-based everyday consumable products with a simple modification process. The filters could be used in the future for point-of-use water purification that may be able to save lives without releasing bactericides., QC 20181112

The transition to a more biobased society introduces both new opportunities and new challenges as we replace nonrenewable materials with renewable alternatives. One important challenge will be to control microbial growth on materials, both to protect the materials from biological degradation and to prevent the spread of infections and toxins that can cause illness. In this thesis, both existing and new types of cellulose-based materials were treated with environmentally friendly alternatives to usual biocides to prevent microbial growth and remove bacteria from water. Two types of antimicrobial systems were studied, and the antimicrobial effects were evaluated for bacteria and fungi using both model organisms and wild-type cultures. The first antimicrobial approach employed was a nonleaching and contact-active layer-by-layer adsorption of polyelectrolytes to provide the cellulose fibers with a cationic surface charge, which attracts and captures bacteria onto the fiber surface. The study showed that paper filters with pores much larger than bacteria could remove more than 99.9 % of E. coli from water when used in filtration mode. The polyelectrolyte-modified materials showed a good antibacterial effect but did not prevent fungal growth. The second approach was to utilize biobased compounds with antimicrobial properties, which were applied to cellulose fiber foam materials. Chitosan and extractives from birch bark were selected as biobased options for antimicrobial agents. Two types of cellulose fiber foam materials were developed and evaluated for their antimicrobial properties. This thesis shows the importance of understanding both the application and the targeted microorganism when selecting an environmentally friendly antimicrobial system for treating biobased materials. It highlights that a good understanding of both material science and microbiology is important when designing new antimicrobial materials., Satsningen på ett mer biobaserat samhälle, där vi ersätter icke-förnybara material med förnyelsebara alternativ, är en pusselbit för en mer hållbar framtid samtidigt som den medför nya utmaningar. En viktig uppgift är att minska och kontrollera mikrobiell tillväxt, både för att skydda material från biologisk nedbrytning men också för att förhindra spridning av infektioner och toxiner. Cellulosabaserade material har behandlats med miljövänliga alternativ till traditionella biocider för att förhindra mikrobiell tillväxt och för ta bort bakterier från vatten. Två typer av antimikrobiella system har använts varefter den antimikrobiella effekten mot både mögel och bakterier utvärderats, med hjälp av både modellorganismer och mikrobiella odlingar från naturen. Den första typen av antimikrobiell metod som använts baseras på en kontakt-aktivt teknik. Cellulosafibrer har modifierats genom lager-på-lager polyelektrolytadsorption för att skapa en positiv ytladdning som kan attrahera och binda bakterier till fiberytan. Studien visar att modifierade pappersfilter, med porer som är mycket större än bakterier, kan filtrera bort mer än 99,9 % av E. coli från kontaminerat vatten. De polyelektrolyt-modifierade cellulosamaterialen påvisade goda antibakteriella egenskaper men förhindrade inte tillväxt av mögel. Den andra metoden som undersökts var att tillsätta biobaserade ämnen med antimikrobiella egenskaper till cellulosabaserade fiberskum. Kitosan och extraktivämnen från björkbark valdes ut som miljövänliga alternativ till vanliga biocider. Två typer av cellulosabaserade fiberskum har tagits fram och utvärderats för deras antimikrobiella egenskaper. Avhandlingen visar hur viktigt det är att veta hur materialet är tänkt att användas och vilken typ av mikroorganism som skall undvikas när man väljer antimikrobiell behandling av biobaserade material. God förståelse för både materialvetenskap och mikrobiologi är nödvändig när nya biobaserade material med antimikrobiella egenskaper skall, QC 20181114

The transition to a more biobased society introduces both new opportunities and new challenges as we replace nonrenewable materials with renewable alternatives. One important challenge will be to control microbial growth on materials, both to protect the materials from biological degradation and to prevent the spread of infections and toxins that can cause illness. In this thesis, both existing and new types of cellulose-based materials were treated with environmentally friendly alternatives to usual biocides to prevent microbial growth and remove bacteria from water. Two types of antimicrobial systems were studied, and the antimicrobial effects were evaluated for bacteria and fungi using both model organisms and wild-type cultures. The first antimicrobial approach employed was a nonleaching and contact-active layer-by-layer adsorption of polyelectrolytes to provide the cellulose fibers with a cationic surface charge, which attracts and captures bacteria onto the fiber surface. The study showed that paper filters with pores much larger than bacteria could remove more than 99.9 % of E. coli from water when used in filtration mode. The polyelectrolyte-modified materials showed a good antibacterial effect but did not prevent fungal growth. The second approach was to utilize biobased compounds with antimicrobial properties, which were applied to cellulose fiber foam materials. Chitosan and extractives from birch bark were selected as biobased options for antimicrobial agents. Two types of cellulose fiber foam materials were developed and evaluated for their antimicrobial properties. This thesis shows the importance of understanding both the application and the targeted microorganism when selecting an environmentally friendly antimicrobial system for treating biobased materials. It highlights that a good understanding of both material science and microbiology is important when designing new antimicrobial materials., Satsningen på ett mer biobaserat samhälle, där vi ersätter icke-förnybara material med förnyelsebara alternativ, är en pusselbit för en mer hållbar framtid samtidigt som den medför nya utmaningar. En viktig uppgift är att minska och kontrollera mikrobiell tillväxt, både för att skydda material från biologisk nedbrytning men också för att förhindra spridning av infektioner och toxiner. Cellulosabaserade material har behandlats med miljövänliga alternativ till traditionella biocider för att förhindra mikrobiell tillväxt och för ta bort bakterier från vatten. Två typer av antimikrobiella system har använts varefter den antimikrobiella effekten mot både mögel och bakterier utvärderats, med hjälp av både modellorganismer och mikrobiella odlingar från naturen. Den första typen av antimikrobiell metod som använts baseras på en kontakt-aktivt teknik. Cellulosafibrer har modifierats genom lager-på-lager polyelektrolytadsorption för att skapa en positiv ytladdning som kan attrahera och binda bakterier till fiberytan. Studien visar att modifierade pappersfilter, med porer som är mycket större än bakterier, kan filtrera bort mer än 99,9 % av E. coli från kontaminerat vatten. De polyelektrolyt-modifierade cellulosamaterialen påvisade goda antibakteriella egenskaper men förhindrade inte tillväxt av mögel. Den andra metoden som undersökts var att tillsätta biobaserade ämnen med antimikrobiella egenskaper till cellulosabaserade fiberskum. Kitosan och extraktivämnen från björkbark valdes ut som miljövänliga alternativ till vanliga biocider. Två typer av cellulosabaserade fiberskum har tagits fram och utvärderats för deras antimikrobiella egenskaper. Avhandlingen visar hur viktigt det är att veta hur materialet är tänkt att användas och vilken typ av mikroorganism som skall undvikas när man väljer antimikrobiell behandling av biobaserade material. God förståelse för både materialvetenskap och mikrobiologi är nödvändig när nya biobaserade material med antimikrobiella egenskaper skall, QC 20181114

Filtration is a common way to obtain pure drinking water by removing particles and microorganisms based on size exclusion. Cellulose-based filters are affordable and biobased option for the removal of particles but bacteria are usually too small to be removed by size exclusion alone. In this article, the surfaces of cellulose fibres in two types of commercial paper filters have been given a positive net charge to trap bacteria through electrostatic interactions without releasing any biocides. The fibres were modified with the cationic polyelectrolyte polyvinylamine polymer in single layers (1 L) or in multilayers together with the anionic polyelectrolyte polyacrylic acid (3 L or 5 L) using a water-based process at room temperature. Filtration tests show that all filters, using both types of filter papers and a number of layers, can physically remove more than 99.9% of E. coli from water and that the 3 L modified filters can remove more than 97% of cultivatable bacteria from natural water samples. The bacterial reduction increased with increasing number of filter sheets used for the filtration and the majority of the bacteria were trapped in the top sheets of the filter. The results show the potential for creating water purification filters from bio-based everyday consumable products with a simple modification process. The filters could be used in the future for point-of-use water purification that may be able to save lives without releasing bactericides., QC 20181112

Filtration is a common way to obtain pure drinking water by removing particles and microorganisms based on size exclusion. Cellulose-based filters are affordable and biobased option for the removal of particles but bacteria are usually too small to be removed by size exclusion alone. In this article, the surfaces of cellulose fibres in two types of commercial paper filters have been given a positive net charge to trap bacteria through electrostatic interactions without releasing any biocides. The fibres were modified with the cationic polyelectrolyte polyvinylamine polymer in single layers (1 L) or in multilayers together with the anionic polyelectrolyte polyacrylic acid (3 L or 5 L) using a water-based process at room temperature. Filtration tests show that all filters, using both types of filter papers and a number of layers, can physically remove more than 99.9% of E. coli from water and that the 3 L modified filters can remove more than 97% of cultivatable bacteria from natural water samples. The bacterial reduction increased with increasing number of filter sheets used for the filtration and the majority of the bacteria were trapped in the top sheets of the filter. The results show the potential for creating water purification filters from bio-based everyday consumable products with a simple modification process. The filters could be used in the future for point-of-use water purification that may be able to save lives without releasing bactericides., QC 20181112

Filtration is a common way to obtain pure drinking water by removing particles and microorganisms based on size exclusion. Cellulose-based filters are affordable and biobased option for the removal of particles but bacteria are usually too small to be removed by size exclusion alone. In this article, the surfaces of cellulose fibres in two types of commercial paper filters have been given a positive net charge to trap bacteria through electrostatic interactions without releasing any biocides. The fibres were modified with the cationic polyelectrolyte polyvinylamine polymer in single layers (1 L) or in multilayers together with the anionic polyelectrolyte polyacrylic acid (3 L or 5 L) using a water-based process at room temperature. Filtration tests show that all filters, using both types of filter papers and a number of layers, can physically remove more than 99.9% of E. coli from water and that the 3 L modified filters can remove more than 97% of cultivatable bacteria from natural water samples. The bacterial reduction increased with increasing number of filter sheets used for the filtration and the majority of the bacteria were trapped in the top sheets of the filter. The results show the potential for creating water purification filters from bio-based everyday consumable products with a simple modification process. The filters could be used in the future for point-of-use water purification that may be able to save lives without releasing bactericides., QC 20181112

Filtration is a common way to obtain pure drinking water by removing particles and microorganisms based on size exclusion. Cellulose-based filters are affordable and biobased option for the removal of particles but bacteria are usually too small to be removed by size exclusion alone. In this article, the surfaces of cellulose fibres in two types of commercial paper filters have been given a positive net charge to trap bacteria through electrostatic interactions without releasing any biocides. The fibres were modified with the cationic polyelectrolyte polyvinylamine polymer in single layers (1 L) or in multilayers together with the anionic polyelectrolyte polyacrylic acid (3 L or 5 L) using a water-based process at room temperature. Filtration tests show that all filters, using both types of filter papers and a number of layers, can physically remove more than 99.9% of E. coli from water and that the 3 L modified filters can remove more than 97% of cultivatable bacteria from natural water samples. The bacterial reduction increased with increasing number of filter sheets used for the filtration and the majority of the bacteria were trapped in the top sheets of the filter. The results show the potential for creating water purification filters from bio-based everyday consumable products with a simple modification process. The filters could be used in the future for point-of-use water purification that may be able to save lives without releasing bactericides., QC 20181112

The transition to a more biobased society introduces both new opportunities and new challenges as we replace nonrenewable materials with renewable alternatives. One important challenge will be to control microbial growth on materials, both to protect the materials from biological degradation and to prevent the spread of infections and toxins that can cause illness. In this thesis, both existing and new types of cellulose-based materials were treated with environmentally friendly alternatives to usual biocides to prevent microbial growth and remove bacteria from water. Two types of antimicrobial systems were studied, and the antimicrobial effects were evaluated for bacteria and fungi using both model organisms and wild-type cultures. The first antimicrobial approach employed was a nonleaching and contact-active layer-by-layer adsorption of polyelectrolytes to provide the cellulose fibers with a cationic surface charge, which attracts and captures bacteria onto the fiber surface. The study showed that paper filters with pores much larger than bacteria could remove more than 99.9 % of E. coli from water when used in filtration mode. The polyelectrolyte-modified materials showed a good antibacterial effect but did not prevent fungal growth. The second approach was to utilize biobased compounds with antimicrobial properties, which were applied to cellulose fiber foam materials. Chitosan and extractives from birch bark were selected as biobased options for antimicrobial agents. Two types of cellulose fiber foam materials were developed and evaluated for their antimicrobial properties. This thesis shows the importance of understanding both the application and the targeted microorganism when selecting an environmentally friendly antimicrobial system for treating biobased materials. It highlights that a good understanding of both material science and microbiology is important when designing new antimicrobial materials., Satsningen på ett mer biobaserat samhälle, där vi ersätter icke-förnybara material med förnyelsebara alternativ, är en pusselbit för en mer hållbar framtid samtidigt som den medför nya utmaningar. En viktig uppgift är att minska och kontrollera mikrobiell tillväxt, både för att skydda material från biologisk nedbrytning men också för att förhindra spridning av infektioner och toxiner. Cellulosabaserade material har behandlats med miljövänliga alternativ till traditionella biocider för att förhindra mikrobiell tillväxt och för ta bort bakterier från vatten. Två typer av antimikrobiella system har använts varefter den antimikrobiella effekten mot både mögel och bakterier utvärderats, med hjälp av både modellorganismer och mikrobiella odlingar från naturen. Den första typen av antimikrobiell metod som använts baseras på en kontakt-aktivt teknik. Cellulosafibrer har modifierats genom lager-på-lager polyelektrolytadsorption för att skapa en positiv ytladdning som kan attrahera och binda bakterier till fiberytan. Studien visar att modifierade pappersfilter, med porer som är mycket större än bakterier, kan filtrera bort mer än 99,9 % av E. coli från kontaminerat vatten. De polyelektrolyt-modifierade cellulosamaterialen påvisade goda antibakteriella egenskaper men förhindrade inte tillväxt av mögel. Den andra metoden som undersökts var att tillsätta biobaserade ämnen med antimikrobiella egenskaper till cellulosabaserade fiberskum. Kitosan och extraktivämnen från björkbark valdes ut som miljövänliga alternativ till vanliga biocider. Två typer av cellulosabaserade fiberskum har tagits fram och utvärderats för deras antimikrobiella egenskaper. Avhandlingen visar hur viktigt det är att veta hur materialet är tänkt att användas och vilken typ av mikroorganism som skall undvikas när man väljer antimikrobiell behandling av biobaserade material. God förståelse för både materialvetenskap och mikrobiologi är nödvändig när nya biobaserade material med antimikrobiella egenskaper skall, QC 20181114

The transition to a more biobased society introduces both new opportunities and new challenges as we replace nonrenewable materials with renewable alternatives. One important challenge will be to control microbial growth on materials, both to protect the materials from biological degradation and to prevent the spread of infections and toxins that can cause illness. In this thesis, both existing and new types of cellulose-based materials were treated with environmentally friendly alternatives to usual biocides to prevent microbial growth and remove bacteria from water. Two types of antimicrobial systems were studied, and the antimicrobial effects were evaluated for bacteria and fungi using both model organisms and wild-type cultures. The first antimicrobial approach employed was a nonleaching and contact-active layer-by-layer adsorption of polyelectrolytes to provide the cellulose fibers with a cationic surface charge, which attracts and captures bacteria onto the fiber surface. The study showed that paper filters with pores much larger than bacteria could remove more than 99.9 % of E. coli from water when used in filtration mode. The polyelectrolyte-modified materials showed a good antibacterial effect but did not prevent fungal growth. The second approach was to utilize biobased compounds with antimicrobial properties, which were applied to cellulose fiber foam materials. Chitosan and extractives from birch bark were selected as biobased options for antimicrobial agents. Two types of cellulose fiber foam materials were developed and evaluated for their antimicrobial properties. This thesis shows the importance of understanding both the application and the targeted microorganism when selecting an environmentally friendly antimicrobial system for treating biobased materials. It highlights that a good understanding of both material science and microbiology is important when designing new antimicrobial materials., Satsningen på ett mer biobaserat samhälle, där vi ersätter icke-förnybara material med förnyelsebara alternativ, är en pusselbit för en mer hållbar framtid samtidigt som den medför nya utmaningar. En viktig uppgift är att minska och kontrollera mikrobiell tillväxt, både för att skydda material från biologisk nedbrytning men också för att förhindra spridning av infektioner och toxiner. Cellulosabaserade material har behandlats med miljövänliga alternativ till traditionella biocider för att förhindra mikrobiell tillväxt och för ta bort bakterier från vatten. Två typer av antimikrobiella system har använts varefter den antimikrobiella effekten mot både mögel och bakterier utvärderats, med hjälp av både modellorganismer och mikrobiella odlingar från naturen. Den första typen av antimikrobiell metod som använts baseras på en kontakt-aktivt teknik. Cellulosafibrer har modifierats genom lager-på-lager polyelektrolytadsorption för att skapa en positiv ytladdning som kan attrahera och binda bakterier till fiberytan. Studien visar att modifierade pappersfilter, med porer som är mycket större än bakterier, kan filtrera bort mer än 99,9 % av E. coli från kontaminerat vatten. De polyelektrolyt-modifierade cellulosamaterialen påvisade goda antibakteriella egenskaper men förhindrade inte tillväxt av mögel. Den andra metoden som undersökts var att tillsätta biobaserade ämnen med antimikrobiella egenskaper till cellulosabaserade fiberskum. Kitosan och extraktivämnen från björkbark valdes ut som miljövänliga alternativ till vanliga biocider. Två typer av cellulosabaserade fiberskum har tagits fram och utvärderats för deras antimikrobiella egenskaper. Avhandlingen visar hur viktigt det är att veta hur materialet är tänkt att användas och vilken typ av mikroorganism som skall undvikas när man väljer antimikrobiell behandling av biobaserade material. God förståelse för både materialvetenskap och mikrobiologi är nödvändig när nya biobaserade material med antimikrobiella egenskaper skall, QC 20181114

The transition to a more biobased society introduces both new opportunities and new challenges as we replace nonrenewable materials with renewable alternatives. One important challenge will be to control microbial growth on materials, both to protect the materials from biological degradation and to prevent the spread of infections and toxins that can cause illness. In this thesis, both existing and new types of cellulose-based materials were treated with environmentally friendly alternatives to usual biocides to prevent microbial growth and remove bacteria from water. Two types of antimicrobial systems were studied, and the antimicrobial effects were evaluated for bacteria and fungi using both model organisms and wild-type cultures. The first antimicrobial approach employed was a nonleaching and contact-active layer-by-layer adsorption of polyelectrolytes to provide the cellulose fibers with a cationic surface charge, which attracts and captures bacteria onto the fiber surface. The study showed that paper filters with pores much larger than bacteria could remove more than 99.9 % of E. coli from water when used in filtration mode. The polyelectrolyte-modified materials showed a good antibacterial effect but did not prevent fungal growth. The second approach was to utilize biobased compounds with antimicrobial properties, which were applied to cellulose fiber foam materials. Chitosan and extractives from birch bark were selected as biobased options for antimicrobial agents. Two types of cellulose fiber foam materials were developed and evaluated for their antimicrobial properties. This thesis shows the importance of understanding both the application and the targeted microorganism when selecting an environmentally friendly antimicrobial system for treating biobased materials. It highlights that a good understanding of both material science and microbiology is important when designing new antimicrobial materials., Satsningen på ett mer biobaserat samhälle, där vi ersätter icke-förnybara material med förnyelsebara alternativ, är en pusselbit för en mer hållbar framtid samtidigt som den medför nya utmaningar. En viktig uppgift är att minska och kontrollera mikrobiell tillväxt, både för att skydda material från biologisk nedbrytning men också för att förhindra spridning av infektioner och toxiner. Cellulosabaserade material har behandlats med miljövänliga alternativ till traditionella biocider för att förhindra mikrobiell tillväxt och för ta bort bakterier från vatten. Två typer av antimikrobiella system har använts varefter den antimikrobiella effekten mot både mögel och bakterier utvärderats, med hjälp av både modellorganismer och mikrobiella odlingar från naturen. Den första typen av antimikrobiell metod som använts baseras på en kontakt-aktivt teknik. Cellulosafibrer har modifierats genom lager-på-lager polyelektrolytadsorption för att skapa en positiv ytladdning som kan attrahera och binda bakterier till fiberytan. Studien visar att modifierade pappersfilter, med porer som är mycket större än bakterier, kan filtrera bort mer än 99,9 % av E. coli från kontaminerat vatten. De polyelektrolyt-modifierade cellulosamaterialen påvisade goda antibakteriella egenskaper men förhindrade inte tillväxt av mögel. Den andra metoden som undersökts var att tillsätta biobaserade ämnen med antimikrobiella egenskaper till cellulosabaserade fiberskum. Kitosan och extraktivämnen från björkbark valdes ut som miljövänliga alternativ till vanliga biocider. Två typer av cellulosabaserade fiberskum har tagits fram och utvärderats för deras antimikrobiella egenskaper. Avhandlingen visar hur viktigt det är att veta hur materialet är tänkt att användas och vilken typ av mikroorganism som skall undvikas när man väljer antimikrobiell behandling av biobaserade material. God förståelse för både materialvetenskap och mikrobiologi är nödvändig när nya biobaserade material med antimikrobiella egenskaper skall, QC 20181114

Honung har en historia inom sårvård som går långt tillbaka i tiden. Idag används honung både inom veterinär- och humanmedicinsk vård. Den honung som används är framförallt Manukahonung från växten Leptospermum scoparium i Nya Zeeland. Honung anses ha ett flertal positiva effekter på sårläkning och här fokuseras på tre av dem: antibakteriell effekt, påskyndad sårläkning samt antiinflammatorisk effekt. Syftet med denna litteraturöversikt är att se vad det finns för vetenskaplig grund till Manukahonungs påstådda effekter och för att få en uppfattning om användbarheten inom veterinärmedicinsk sårvård för hund och katt. Den allmänna uppfattningen är att den antibakteriella effekten hos Manukahonung är bekräftad då flertalet studier har visat detta, även på multiresistenta bakterier. Det finns flera egenskaper hos honung som förklarar den antibakteriella aktiviteten såsom osmolaritet, låg vattenaktivitet, lågt pH och innehåll av väteperoxid. Specifikt för Manukahonungs antimikrobiella effekt är dess innehåll av metylglyoxal (MGO). Resultat från studier av Manukahonungs effekt på sårläkningshastighet och inflammation är inte lika entydiga. Kliniska studier av sårläkningshastighet har fått både bekräftande och motsägande resultat. In vitro har man sett att honungen har en positiv effekt på keratinocyter från människor, dock verkar andra honungssorter ha en bättre effekt än Manukahonung. Manukahonungens effekt på sårläkning har förklarats av frisättning av cytokiner, sänkning av yt-pH samt att honung skapar en fuktig sårmiljö. Den antiinflammatoriska effekten har kopplats ihop med att Manukahonung minskar koncentrationen av reaktiva syreradikaler. Förklaringen till varför koncentrationen minskar är dock omtvistad, en del författare sammankopplar det med innehåll av antioxidanter medan andra anser att det beror på hämning av ”respiratory burst” hos neutrofiler. Man kan konstatera att det finns en del studier som tyder på att Manukahonung kan ha en antibakteriell aktivitet, vi, Honey is used in both veterinary and human wound care. Manuka honey from Leptospermum scoparium in New Zealand is most common in wound care since it has a superior antibacterial effect. Honey has been ascribed several positive effects on wound healing. The aim of this literature review is to study the scientific base for the alleged effects of Manuka honey and to get an understanding of its usefulness in veterinary wound care of dogs and cats. This review is focused on the antibacterial effect, the effect on wound healing rate and the anti-inflammatory effect of honey. The general opinion among most authors is that the antibacterial effect of Manuka honey is confirmed, even in multiresistant strains of bacteria. There are several mechanisms in honey that explain the antibacterial activity such as osmolarity, low water activity, low pH and content of hydrogen peroxide. The explanation of the unique antibacterial effect of Manuka honey has been attributed to its content of methylglyoxal (MGO). Clinical studies of the effect of Manuka honey on wound healing have shown both positive and negative results. In vitro it has been observed that honey has a positive effect on human keratinocytes in scratch wounds. However the results of the study indicate that honeys from other floral sources may have a better effect on wound healing than Manuka honey. The effects of increased wound healing rate have been explained by the release of cytokines, a reduction of surface pH and the fact that honey creates a moist wound environment. The anti-inflammatory effect of Manuka honey has been linked to the reduction of reactive oxygen species in vitro. Why the concentration of reactive oxygen species decreases in the presence of Manuka honey is however debated. It seems possible that Manuka honey has an effect on wound healing. Nevertheless the results of the clinical studies should be interpreted with caution since the quality of the studies are varying. Also most of these studies are bas

Biocides are chemical and biological pesticides used for preservation and disinfection. It’s being used, both in health care and everyday life, in products such as hand soap, cosmetics and textile fabrics. Studies have shown that, in textiles, a lot of the quantities of the biocides are being washed out during the life cycle of the product. This study aims to map in what extent biocides are being used in consumer products and how they are being advertised and regulated. Since the technology of the sewage plants are not able to purify the water from the biocides, these chemicals will have an impact on our waters. One of the biggest concerns of the usage of biocides is the possible linkage between biocides and resistance in bacteria. The new regulation from the European commission nr 528/2012 on the use and placing on the market of biocidal products was implemented 1th September 2013, which introduces new guidelines. Although many of the supply managers show knowledge about biocides and claim they avoid biocide-treated the majority of shops still have biocide-treated products. These products were not labeled according to the new regulations, which demands that the products shall be labeled with information about treatment and the desired effect of the treatment. The conclusions of this study are that the knowledge among the supply managers has to be improved, since they are the ones with the power to demand certain terms and conditions from their suppliers. In addition to this, it is necessary for the government to take more responsibility to control the products since the shops don’t have the resources. We cannot anticipate the damage to our waters why biocides should be used with greater restriction due to the precautionary principle. This is necessary if we want to achieve the goal: a sustainable future.

The use of magnesium alloys as degradable metals for biomedical applications is topic of ongoing research. As a further aspect, the demand for multifunctional materials is increasing. Hence, binary Mg-Ag alloys were designed to combine the favourable properties of magnesium with the wellknown antibacterial property of silver. In this study, three Mg-Ag alloys, Mg2Ag, Mg4Ag and Mg6Ag which contain 1.87%, 3.82% and 6.00% silver by weight respectively were casted and processed with solution and aging heat treatment. Afterwards, the samples were investigated in vitro for metallographic, mechanical, corrosive, cytocompatible and antibacterial properties. The metallurgical analysis and phase identification showed that all alloys contained Mg4Ag as the dominant second phase. The mechanical properties of the Mg-Ag alloys were dramatically improved in several parameters especially after heat treatment. Corrosion tests revealed that after heat treatment, content of silver reduced the corrosion rate and exhibited less susceptibility to pitting corrosion than pure magnesium. Mg(OH)2 and MgO presented as main magnesium corrosion products while AgCl was found as the primary silver corrosion product. Immersion tests demonstrated that content of silver did not significantly shift the pH, osmolality and magnesium ion release in the environment. Cultivation and cytotoxicity tests with both primary cells and cell lines revealed that Mg-Ag alloys induce no negative effect on cells and show minor cytotoxicity. Antibacterial testing in a dynamic bioreactor system proved the alloys to reduce the viability of two common pathogenic bacteria, Staphylococcus aureus and Staphylococcus epidermidis. In summary, biodegradable Mg-Ag alloys are cytocompatible biomaterials with adjustable mechanical and corrosion properties while having sound antibacterial ability.

Tea Tree Oil eller TTO som det förkortas, är en olja som utvinns ur en australiensisk buske vid det latinska namnet Melaleuca alternifolia. Oljan har sedan många år använts som antiinflammatoriskt och bakteriedödande ämne. Denna litteraturstudie gjordes på 13 artiklar som svarade på tre sökningar i databasen PubMed. Artiklarna påvisar att TTO har en viss antibakteriell förmåga och kan fungera som antimykotiskt medel, men fler in vivo studer behövs för att säkerställa TTO:s effekt på olika parodontala åkommor.

Tea Tree Oil eller TTO som det förkortas, är en olja som utvinns ur en australiensisk buske vid det latinska namnet Melaleuca alternifolia. Oljan har sedan många år använts som antiinflammatoriskt och bakteriedödande ämne. Denna litteraturstudie gjordes på 13 artiklar som svarade på tre sökningar i databasen PubMed. Artiklarna påvisar att TTO har en viss antibakteriell förmåga och kan fungera som antimykotiskt medel, men fler in vivo studer behövs för att säkerställa TTO:s effekt på olika parodontala åkommor.

Using three bacterial strains the antibacterial activity of Chitoskin®, a chitosan-containing wound-dressing, was investigated by determining the viable bacterial cell count in liquid cultures in the absence and presence of Chitoskin®. Results were compared to those obtained for cellulose and silver-laminated cellulose. While the pure cellulose wound-dressing had no impact on the bacterial growth, Chitoskin® and, to an even greater extend, silver-laminated cellulose reduced the viable cell count over 4,5 hrs. Adding a second sample after 2 hrs of incubation resulted in a significantly increased activity of Chitoskin®. In the presence of protein the activity of the silver-laminated cellulose was completely abolished, while that of Chitoskin® continued for at least 3 hrs. Covering bacterial cells on an agar plate with Chitoskin® reversibly inhibited their growth, but did not kill them. Instead, they could be transferred to another sterile agar plate. The results are compatible with the hypothesis that Chitoskin® shows a bacteriostatic activity due to its ability to strongly adsorb the cells. From the theoretical point of view, heavily contaminated wounds would benefit from an early renewal of the wound dressing., Chitosan ist ein polykationisches Chitinderivat, das in schwachen Säuren gelöst einen hemmenden Effekt auf das Wachstum von Bakterien und Pilzen zeigt. Um derartige Effekte auch nachzuweisen, wenn es als Bestandteil von Wundauflagen wie Chitoskin® verwendet wird, wurde ein In-vitro-Test auf antibakterielle Aktivität mit drei Bakterienstämmen durchgeführt. Dazu wurde die Anzahl vermehrungsfähiger Bakterien in einem flüssigen Nährmedium in An- und Abwesenheit von Chitoskin® im Vergleich zu Auflagen aus Cellulose und silberbeschichteter Cellulose über mehrere Stunden verfolgt. Während das Wachstum eines Staphylococcus aureus -Stamms durch reine Cellullose nicht und durch Chitoskin® nur geringfügig beeinträchtigt wurde, zeigte silberbeschichtete Cellulose einen stärkeren Effekt. Erneute Zugabe des jeweiligen Materials nach 2 h erhöhte nur die Wirkung von Chitoskin® deutlich. Gegenüber einem methicillin-resistenten S. aureus (MRSA)-Stamm war die Wirkung aller Wundauflagen deutlich schwächer. Auf das Wachstum eines Pseudomonas aeruginosa -Stamms hatten wiederum die Cellulose keinen, jedoch Chitoskin® und silberbeschichtete Cellulose höhere Aktivitäten. In Anwesenheit von Protein wurde die Wirkung der silberbeschichteten Wundauflage jedoch vollständig aufgehoben, während die von Chitoskin® über mindestens 3 h unbeeinträchtigt blieb. Bakterien auf einer Agarplatte wurden nach Auflage von Chitoskin® im Wachstum gehemmt, jedoch nicht abgetötet, sondern konnten nach Auflegen des Materials auf eine sterile Agarplatte übertragen werden. Diese Ergebnisse deuten darauf hin, dass Chitoskin® Bakterienzellen adsorbiert und dadurch eine bakteriostatische Wirkung ausübt. Bei stärker kolonisierten Wunden könnte daher ein früher Wechsel der Wundauflage eine schnellere Erregerreduktion bewirken und so die Heilung begünstigen.

Die Zahl der Todesfälle durch antibiotikaresistente Erreger wächst rapide an. Die vorliegende Studie berichtet über antibakterielle Eigenschaften von EisenIII-Komplexen gegen Gram-positive Bakterien wie Staphylococcus aureus und MRSA. Mit den MIC90-Werten von 6.25 µ[my]g mL-1 (10.97 µ[my]M L-1) beim Komplex 10 und 0.781 µ[my]g mL-1 (1.93 µ[my]M L-1) beim Komplex 6 wurden vielversprechende Ergebnisse erzielt. Weder die freien Liganden L1-L3 noch deren Komplexe zeigten eine Wirkung gegen Gram-negative Vertreter Escherichia coli und Pseudomonas aeruginosa. Die beste antibakterielle Aktivität zeigte der Metall-Komplex Chlorido[(N,N'- bis(salicyliden)-1,2-phenylendiamin]eisenIII (6). Als Wirkmechanismus wird die Induktion ferroptotischer Prozesse durch das EisenIII-Ion angenommen, was in eukaryotischen Zellen bereits berichtet wurde. Die eingeschränkte Zugänglichkeit der Verbindungen durch die innere Lipiddoppelschicht wird bei Gram-negativen Stämmen als Ursache angenommen. Alle Liganden waren inaktiv. Daher ist das Vorkommen eines zentralen Metall-Ions für die antibakterielle Wirkung bedeutend. Time-Kill-Analysen zeigten je nach Medium zeitlich unterschiedliche Inaktivierung des bakteriellen Wachstums. In proteinfreier Phosphat-gepufferter Salzlösung (PBS) konnten Bakterien innert 30 min (5 µ[my]g mL-1) und 20 min (10 µ[my]g mL-1) abgetötet werden. Im proteinreichen Müller-Hinton Bouillon (MHB) zögerte sich die Abtötung auf 7 h (5 µ[my]g mL-1) hinaus. Resümierend besitzt der Komplex 6 gleich gute Effektivität wie Ciprofloxacin und Tetracyclin gegen S. aureus bzw. MRSA. Die Verbindung 6 kann eine potenzielle Leitstruktur zukünftiger und antibakterieller Wirkstoffe sein., The number of deaths caused by resistant bacteria is growing rapidly. The present study reports on the antibacterial properties of ironIII-complexes against the grampositive pathogens such as Staphylococcus aureus and MRSA. The MIC90 values of the most potent complexes 10 and 6 accounted for 6.25 µ[my]g mL-1 (10.97 µ[my]M L-1) and 0.781 µ[my]g mL-1 (1.93 µ[my]M L-1), respectively. Neither the free ligands L1-L3 nor their complexes have an effect against gram-negative Escherichia coli and Pseudomonas aeruginosa. The metal complex chlorido[(N,N'-bis(salicylidene)-1,2-phenylendiamine]ironIII showed the best antibacterial activity. The induction of ferroptotic processes by the ironIII-ion is assumed to be the mechanism of action, which has already been observed in eukaryotic cells. The missing effects against gram-negative strains point to a reduced accessibility of their target, the inner lipid bilayer. The free ligands were completely inactive. Therefore, the presence of the metal-ion is important for the antibacterial effect. The time-kill-assays showed different inactivation of bacterial growth depending on the medium. In protein-free saline solution (PBS), bacteria were eliminated within 30 minutes (5 µ[my]g mL-1) or 20 min (10 µ[my]g mL-1). In the protein-rich Mueller-Hinton Bouillon (MHB), the killing of bacteria was delayed for 7 hours. In summary, complex 6 is as effective as ciprofloxacin and tetracycline against S. aureus and MRSA, respectively. The compound 6 can be used as a potential lead structure for the design of antibacterial agents., vorgelegt von Özcan Sesli, Abweichender Titel laut Übersetzung der Verfasserin/des Verfassers, in englischer Sprache, Dissertation Universität Innsbruck 2021

Die Zahl der Todesfälle durch antibiotikaresistente Erreger wächst rapide an. Die vorliegende Studie berichtet über antibakterielle Eigenschaften von EisenIII-Komplexen gegen Gram-positive Bakterien wie Staphylococcus aureus und MRSA. Mit den MIC90-Werten von 6.25 µ[my]g mL-1 (10.97 µ[my]M L-1) beim Komplex 10 und 0.781 µ[my]g mL-1 (1.93 µ[my]M L-1) beim Komplex 6 wurden vielversprechende Ergebnisse erzielt. Weder die freien Liganden L1-L3 noch deren Komplexe zeigten eine Wirkung gegen Gram-negative Vertreter Escherichia coli und Pseudomonas aeruginosa. Die beste antibakterielle Aktivität zeigte der Metall-Komplex Chlorido[(N,N'- bis(salicyliden)-1,2-phenylendiamin]eisenIII (6). Als Wirkmechanismus wird die Induktion ferroptotischer Prozesse durch das EisenIII-Ion angenommen, was in eukaryotischen Zellen bereits berichtet wurde. Die eingeschränkte Zugänglichkeit der Verbindungen durch die innere Lipiddoppelschicht wird bei Gram-negativen Stämmen als Ursache angenommen. Alle Liganden waren inaktiv. Daher ist das Vorkommen eines zentralen Metall-Ions für die antibakterielle Wirkung bedeutend. Time-Kill-Analysen zeigten je nach Medium zeitlich unterschiedliche Inaktivierung des bakteriellen Wachstums. In proteinfreier Phosphat-gepufferter Salzlösung (PBS) konnten Bakterien innert 30 min (5 µ[my]g mL-1) und 20 min (10 µ[my]g mL-1) abgetötet werden. Im proteinreichen Müller-Hinton Bouillon (MHB) zögerte sich die Abtötung auf 7 h (5 µ[my]g mL-1) hinaus. Resümierend besitzt der Komplex 6 gleich gute Effektivität wie Ciprofloxacin und Tetracyclin gegen S. aureus bzw. MRSA. Die Verbindung 6 kann eine potenzielle Leitstruktur zukünftiger und antibakterieller Wirkstoffe sein., The number of deaths caused by resistant bacteria is growing rapidly. The present study reports on the antibacterial properties of ironIII-complexes against the grampositive pathogens such as Staphylococcus aureus and MRSA. The MIC90 values of the most potent complexes 10 and 6 accounted for 6.25 µ[my]g mL-1 (10.97 µ[my]M L-1) and 0.781 µ[my]g mL-1 (1.93 µ[my]M L-1), respectively. Neither the free ligands L1-L3 nor their complexes have an effect against gram-negative Escherichia coli and Pseudomonas aeruginosa. The metal complex chlorido[(N,N'-bis(salicylidene)-1,2-phenylendiamine]ironIII showed the best antibacterial activity. The induction of ferroptotic processes by the ironIII-ion is assumed to be the mechanism of action, which has already been observed in eukaryotic cells. The missing effects against gram-negative strains point to a reduced accessibility of their target, the inner lipid bilayer. The free ligands were completely inactive. Therefore, the presence of the metal-ion is important for the antibacterial effect. The time-kill-assays showed different inactivation of bacterial growth depending on the medium. In protein-free saline solution (PBS), bacteria were eliminated within 30 minutes (5 µ[my]g mL-1) or 20 min (10 µ[my]g mL-1). In the protein-rich Mueller-Hinton Bouillon (MHB), the killing of bacteria was delayed for 7 hours. In summary, complex 6 is as effective as ciprofloxacin and tetracycline against S. aureus and MRSA, respectively. The compound 6 can be used as a potential lead structure for the design of antibacterial agents., vorgelegt von Özcan Sesli, Abweichender Titel laut Übersetzung der Verfasserin/des Verfassers, in englischer Sprache, Dissertation Universität Innsbruck 2021