1. Fortress Europe - A discussion of EU border policy post 2015, in light of the 1951 Refugee Convention
- Author
-
Smith, Felicia and Smith, Felicia
- Abstract
År 2021 infaller 70års jubiléet av 1951 års flyktingkonvention – en historisk överenskommelse och garant för mänskliga rättigheter som ger människor som riskerar att utsättas för förföljelse i sitt hemland rätten att söka skydd i en annan stat. Genom flyktingkonventionen får flyktingar rätt till flertalet rättigheter och alla personer som uppfyller flyktingdefinitionen har rätt att söka skydd i någon av de 150 stater som anslutit sig till konventionen, inkluderat EU:s medlemsländer. Detta är dock inte helt okontroversiellt i praktiken, migration har inom EU blivit ett alltmer kontroversiellt och debatterat ämne och flertalet regleringar är sedan 2015 inriktat på att minimera antalet irreguljära migranter (inbegripet potentiella skyddsökande flyktingar). Denna uppsats syftar till att diskutera EU:s lagstiftning inom asyl, migration och gränskontroll i ljuset av FN:s flyktingkonvention för att analysera hur den första förhåller sig till skyldigheterna i konventionen. Vidare undersöks hur EU:s och några medlemsländers gränskontroll och system för asylmottagande ser ut i praktiken. För att summera uppsatsens slutsatser konstateras det att EU:s lagstiftning kring asyl, asylmottagande och gränskontroll är detaljerade och ofta lever upp till internationella obligationer. På grund av att det finns statligt tolkningsutrymme och möjlighet till undantag från dessa regler kan dock stater avvika från standarden och det finns därför stora skillnader mellan olika staters förhållningsätt. I praktiken sker det flertalet olika överträdelser av bestämmelserna i flyktingkonventionen inom EU såsom ”pushbacks”. Dessutom är många av EU:s och dess medlemsländers initiativ inriktade på att förhindra att flyktingar når europeiskt territorium vilket pekar på att de inte lever upp till en ”good faith” tolkning av flyktingkonvention – att bereda rimlig och laglig möjlighet för flyktingar att faktiskt kunna söka asyl., The year of 2021 marks the 70th anniversary of the 1951 Refugee Convention, under the Convention refugees are entitled to several basic survival and dignity rights and any person that is a refugee in the eyes of international law is entitled to claim the rights within the Convention in any of the 150 state parties, including EU Member States. However, as the issue of migration within the EU has become an even more contentious subject since 2015, with domestic policies' increased focus on minimizing the inflow of irregular migrants (including potential refugee seekers), seemingly EU policies and the responsibilities deriving from the Refugee Convention has become increasingly misaligned. This essay aims to discuss the relationship between the EU legislation and state practice concerning asylum and access to asylum procedures, and the border management in light of the Refugee Convention to evaluate how the first complies with the responsibilities in the second. Firstly, the legislation on asylum and border management within the EU is discussed in relation to the Convention. Secondly, some EU and Member State practice on border management as well as the suggestions in the New Pact on Asylum and Integration is reflected upon. To summarize the findings of this essay, EU provisions often meet the standards of international obligations but there is still a wide margin of appreciation as well as exceptions. As a result, state practice differ and domestic policies sometimes derogate from the common standards set. In effect several practices that run contrary to the Refugee Convention happen within the EU, such as summary pushbacks and detention of asylum seekers. Further, that so many initiatives and practices are focused on preventing refugees from reaching European jurisdiction indicates that they do not live up to the responsibilities deriving from a good faith understanding of the Convention, which entails real and accessible paths to seek asylum.
- Published
- 2021