Search

Det tidiga 1900-talet, speciellt mellankrigstiden, brukar pekas ut som en tid då grunden läggs för den moderna synen på sexualitet och heteronormativitet, bland annat med en mer distinkt syn på de polariserade begreppen hetero- och homosexualitet. Vägen dit, och synen på kön och sexualitet, var dock inte okomplicerad. I den här sessionen är vi intresserade av hur kön och sexualitet, främst en maskulin kodad sådan, konstituerades, politiserades, visualiserades, samt reglerades med hjälp av populärkulturella föreställningar i filmkulturen, över progressiv sexualupplysning från vänster, till hur detta fastlades i straffbalk och rättspraxis. Etablerandet av en ny diskurs skedde inte enbart uppifrån utan bör snarare förstås på en glidande skala mellan det folkligaste och det formella.Under 1910- och 20-talen utvecklade sig filmen till det klart populäraste visuella massmediet för den svenska allmänheten, med en publik på 40 miljoner varje år, en siffra som vida överskred hur många som kom i kontakt med medicinsk litteratur och de ”moderna” idéer om sexualitet och heteronormativitet som i ett första skede konstituerades där. Inom ramen för svensk filmkultur skapades en rad olika föreställningar – via spelfilmer, upplysningsfilmer och dokumentärfilmer – om sexualitet och genusrelationer som gör att det går att ifrågasätta tidigare forsknings fastlåsning vid hetero-/homosexualitet respektive manligt/kvinnligt vad gäller heteronormativitetens betydelse för den sociala konstruktionen av kön och sexualitet. Här kommer detta sammansatta förhållande att belysas genom en diskussion av ”homosexuella” spel- och upplysningsfilmer, samt av den offentliga diskussionen kring skådespelaren Gösta Ekman.Det svenska kommunistpartiet var mer än ett decennium före riksdagsmajoriteten i att förorda en avkriminalisering av homosexualitet, något partiet envist fortsatte med trots att homosexualitet kriminaliserades i Sovjetunionen under den stalinistiska återgången till kärnfamiljen. En av orsa