Search

Bakgrund: Total höftplastik är en operation där en protes ersätter höftleden. Ingreppet genomförs alltmer i dagkirurgi. Rehabiliteringen sker i hemmet med uppföljningsbesök av fysioterapeut. Följsamhet till rehabilitering är viktigt för att återfå funktion. Insikt i patienters upplevelser av rehabilitering kan ge ny värdefull kunskap för fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning. Syfte: Syftet med studien är att studera hur patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi upplever följsamhet till postoperativ rehabilitering. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med induktiv ansats. Sex patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi inkluderades och deltog i individuella semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data från intervjuerna. Resultat: Analysen resulterade i 15 underkategorier med följande fem huvudkategorier: Vikten av en bra start, Betydelsen av socialt stöd och vägledning, Funktion och resultat styr utförande, Betydelsen av personliga egenskaper och mentalitet, Träningsprogram underlättar hemträningen. Slutsats: Upplevelsen av följsamheten till rehabilitering efter total höftplastik i dagkirurgi utgörs av ett flertal individ- och omgivningsfaktorer såsom mentalitet, utfallsförväntningar, socialt stöd och väder. Resultat av denna studie tillför en ökad förståelse till bio-psyko-sociala upplevelser av följsamhet till rehabiliteringen efter dagkirurgisk total höftplastik i svensk kontext., Background: Total hip arthroplasty is a surgery where the hip joint is replaced by a prosthesis. Nowadays the surgery is often carried out in day-surgery. The rehabilitation occurs at home with physiotherapeutic follow-up visits. Compliance to rehabilitation is important to regain function. Insight into patients’ experiences of rehabilitation can provide valuable new knowledge for physiotherapy with a behavioral medicine focus. Aim: To study how patients experience their compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery. Method: Descriptive qualitative design with an inductive approach. Six patients who underwent total hip arthroplasty in day-surgery were included and participated in individual semi-structured interviews. A qualitative content analysis was applied to analyze data from the interviews. Results: The analysis resulted in 15 subcategories with the following five main categories: The importance of a good start, The significance of social support, Function and results control the performance, The meaning of personal characteristics and mentality, Exercise program facilitates the home rehabilitation. Conclusion: The experience of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery consists of several individual- and environmental factors such as mentality, outcome expectations, social support and weather. The result of this study expands the understanding of bio-psycho-social experiences of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery in a Swedish context.

Bakgrund: Total höftplastik är en operation där en protes ersätter höftleden. Ingreppet genomförs alltmer i dagkirurgi. Rehabiliteringen sker i hemmet med uppföljningsbesök av fysioterapeut. Följsamhet till rehabilitering är viktigt för att återfå funktion. Insikt i patienters upplevelser av rehabilitering kan ge ny värdefull kunskap för fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning. Syfte: Syftet med studien är att studera hur patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi upplever följsamhet till postoperativ rehabilitering. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med induktiv ansats. Sex patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi inkluderades och deltog i individuella semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data från intervjuerna. Resultat: Analysen resulterade i 15 underkategorier med följande fem huvudkategorier: Vikten av en bra start, Betydelsen av socialt stöd och vägledning, Funktion och resultat styr utförande, Betydelsen av personliga egenskaper och mentalitet, Träningsprogram underlättar hemträningen. Slutsats: Upplevelsen av följsamheten till rehabilitering efter total höftplastik i dagkirurgi utgörs av ett flertal individ- och omgivningsfaktorer såsom mentalitet, utfallsförväntningar, socialt stöd och väder. Resultat av denna studie tillför en ökad förståelse till bio-psyko-sociala upplevelser av följsamhet till rehabiliteringen efter dagkirurgisk total höftplastik i svensk kontext., Background: Total hip arthroplasty is a surgery where the hip joint is replaced by a prosthesis. Nowadays the surgery is often carried out in day-surgery. The rehabilitation occurs at home with physiotherapeutic follow-up visits. Compliance to rehabilitation is important to regain function. Insight into patients’ experiences of rehabilitation can provide valuable new knowledge for physiotherapy with a behavioral medicine focus. Aim: To study how patients experience their compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery. Method: Descriptive qualitative design with an inductive approach. Six patients who underwent total hip arthroplasty in day-surgery were included and participated in individual semi-structured interviews. A qualitative content analysis was applied to analyze data from the interviews. Results: The analysis resulted in 15 subcategories with the following five main categories: The importance of a good start, The significance of social support, Function and results control the performance, The meaning of personal characteristics and mentality, Exercise program facilitates the home rehabilitation. Conclusion: The experience of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery consists of several individual- and environmental factors such as mentality, outcome expectations, social support and weather. The result of this study expands the understanding of bio-psycho-social experiences of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery in a Swedish context.

OBJECTIVE: A behavioral medicine approach, incorporating a biopsychosocial view and behavior change techniques, is recommended in physical therapy for the management of musculoskeletal pain. However, little is known about physical therapists' actual practice behavior regarding the behavioral medicine approach. The aim of this study was to examine how physical therapists in primary health care judge their own practice behavior of a behavioral medicine approach in the assessment and treatment of patients with persistent musculoskeletal pain versus how they practice a behavioral medicine approach as observed by independent experts in video recordings of patient consultations. METHODS: A prospective cohort study was conducted. Video recordings of 23 physical therapists' clinical behavior in 139 patient consultations were observed by independent experts and compared with the physical therapists' self-reported practice behavior, using a protocol including 24 clinical behaviors. The difference between observed and self-reported clinical behaviors was analyzed with a Chi-square test and a Fisher exact test. RESULTS: The behavioral medicine approach was, in general, practiced to a small extent and half of the self-reported clinical behaviors were overestimated when compared with the observed behaviors. According to the observations, the physical perspective dominated in assessment and treatment, the functional behavioral analysis was never performed, and the mean number of behavior change techniques used was 0.7. CONCLUSION: There was a discrepancy between how physical therapists perceived the extent to which they practiced a behavioral medicine approach in their clinical behavior compared with what the independent researchers observed in the video recordings. IMPACT: This study demonstrates the importance of using observations instead of using self-reports when evaluating professionals' clinical behavior. The results also suggest that-to ensure that physical therapy integra

The objective of this research was to analyze the scientific production on Health Psychology in Colombia in articles published in scientific journals between 2010 and 2020 and retrieved from the databases Dialnet, Lilacs, Medline, PubMed, PsicoInfo, PsycArticles, Redalyc, Redib, Scielo, ScienceDirect, Scilit and Scopus. The bibliometric study, carried out with 496 articles, includes sociodemographic, methodological and thematic indicators. The results indicate that 79% of the articles were published in journals classified by Minciencias, with predominance in the Redalyc and Dialnet databases. Most of them were descriptive (34%) and bibliographical (23%) with an emphasis on health research topics (53%), followed by evaluation (14%) and intervention (8%); In addition, other topics of interest are analyzed, such as the origin of the publications, the index of institutionality, level of impact, authors, among others. In short, interest in publishing descriptive and bibliographical studies on research and evaluation topics in high-impact journals is identified., El objetivo de esta investigación fue analizar la producción científica sobre Psicología de la Salud en Colombia en artículos publicados en revistas científicas entre 2010 y 2020 y recuperados de las bases de datos Dialnet, Lilacs, Medline, PubMed, PsicoInfo, PsycArticles, Redalyc, Redib, Scielo, ScienceDirect, Scilit y Scopus. El estudio bibliométrico, realizado con 496 artículos, incluye indicadores de tipo sociodemográfico, metodológico y temático. Los resultados indican que el 79% de los artículos fueron publicados en revistas clasificadas por Minciencias, con predominio en las bases de datos Redalyc y Dialnet. En su mayoría, eran de tipo descriptivo (34%) y bibliográfico (23%) con énfasis en temas de investigación en salud (53%), seguidos de evaluación (14%) e intervención (8%); además, se analizan otros temas de interés como el origen de las publicaciones, el índice de institucionalidad, nivel de impacto, autores, entre otros. Se identifica, en suma, interés por publicar en revistas de alto impacto estudios de tipo descriptivo y bibliográfico en temas de investigación y evaluación.

Climate change poses serious threats to public health and is exacerbating health inequities. Policy changes are essential to mitigate climate change impacts on human and planetary health. The purpose was to describe recommendations by the Policy and Advocacy Subgroup of the Society of Behavioral Medicine (SBM) Climate Change, Behavior Change and Health Presidential Working Group (PWG). The Policy and Advocacy subgroup was comprised of experts in public health, climate policy, and health behavior change, who worked together to identify priorities and develop recommendations. We worked under the premise that building political will for climate policy action is the most urgent goal, and we recommended promotion of citizen advocacy for this purpose. Because citizen advocacy is a set of behaviors, SBM members can use behavioral science to identify and scale up interventions, working collaboratively with communities targeted for marginalization. Recommendations for SBM included establishing an organizational home for climate and health work, providing training and resources, engaging in climate advocacy as an organization, and networking with other organizations. Recommendations for a proposed SBM Climate and Health Committee, Council, or Special Interest Group included developing trainings and resources, seeking opportunities for networking and collaborations, and identifying a research agenda. Individual behavior changes are insufficient to address climate change; policy actions are needed. SBM and similar organizations can support their members to work in developing, evaluating, and scaling up advocacy interventions for action on climate policy to magnify the power of the health and medical sectors to protect planetary and human health.

Where Could Behavioral Health Stigma Start? The Personal Experience of a Peer Counselor at a Military Service Academy Meaghan O. McGovern1, Patcho Santiago1 1Department of Psychiatry, Uniformed Services University, Bethesda, MD BACKGROUND In 2021, the incidence of suicide in the army continued to increase reaching the highest rate of death (36.18 per 100,000) since 1938 (8) Current clinical practices to identify mental health conditions in military populations are typically late in the disease course, leaving fewer options for modifying the disease set. We propose that by addressing the source of stigma towards help-seeking would increase the tendency of service members to seek early intervention, thus improving the overall readiness of our force. The peer counseling program at the US Military Academy provides peer lead crisis intervention services during non-duty hours, as well as peer-to-peer counseling for acute anxiety, stress, and depression. Members of the Corps of Cadets are welcome to seek out their peer counselor through a self referral process for an intake meeting and many continue to utilize the service over the course of several weeks. METHODS The objective of this presentation is to introduce the subject of stigma development at the US Military Academy, as well as share insight on how modifying existing programs may aid military psychiatrists and other behavioral health professionals in implementing anti-stigma interventions. In order to identify possible sources of stigma an extensive personal reflection on the experience of being introduced to behavioral health (consumer of behavioral health) in the military, as well as serving as a peer counselor (provider).This reflection was then followed by a review of literature to identify existing work on sources of stigma in the military, workplace, and early professional education. REFERENCES 1. American Psychiatric Association. Stigma, prejudice and discrimination against people with mental illness. Psychia, RITM0022962, In 2021, the incidence of suicide in the army continued to increase reaching the highest rate of death (36.18 per 100,000) since 1938 (8) Current clinical practices to identify mental health conditions in military populations are typically late in the disease course, leaving fewer options for modifying the disease set. We propose that by addressing the source of stigma towards help-seeking would increase the tendency of service members to seek early intervention, thus improving the overall readiness of our force. The peer counseling program at the US Military Academy provides peer lead crisis intervention services during non-duty hours, as well as peer-to-peer counseling for acute anxiety, stress, and depression. Members of the Corps of Cadets are welcome to seek out their peer counselor through a self referral process for an intake meeting and many continue to utilize the service over the course of several weeks.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Artros är den vanligaste, kroniska ledsjukdomen som drabbar kroppens olika leder bland annat knäleden. Fysisk aktivitet är den främsta behandlingen vid ledsjukdomen där artrosskolan finns till som stöd för patienterna. Fysioterapeuterna i artrosskolan arbetar hälsofrämjande med artrospatienter genom att befrämja fysisk aktivitet. Syfte: Att undersöka vad patienter med knäartros upplever har påverkat deras motivation för fysisk aktivitet under artrosskolan. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie som genomfördes med en induktiv ansats. Sex deltagare inkluderades i studien där en semistrukturerad intervjuguide användes. Vidare analyserades intervjuerna med en kvalitativ innehållsanalys. Materialet tolkades och sorterades i kategorier och underkategorier. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier som vidare delades in i sex underkategorier. Huvudkategorierna var: det sociala stödet på artrosskolan, enkel och lättillgänglig träning, ökad förståelse, upplevda effekter av artrosskolan och brist på uppföljning och personlig kontakt. Slutsatser: Resultatet indikerar att kompetens, självbestämmande och tillhörighet har haft en inverkan för vad som har påverkat motivationen för fysisk aktivitet. Deltagarnas upplevelser om vad som påverkat deras motivation kan därmed kopplas till Self-determination theory där tidigare nämna begrepp är tre viktiga grundstenar. Det har framgått att deltagarna upplevt att det sociala stödet från artrosskolan, fysiska och psykologiska effekter samt en ökad förståelse för artros och träningens betydelse har bidragit till ökad motivation för fysisk aktivitet.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Artros är den vanligaste, kroniska ledsjukdomen som drabbar kroppens olika leder bland annat knäleden. Fysisk aktivitet är den främsta behandlingen vid ledsjukdomen där artrosskolan finns till som stöd för patienterna. Fysioterapeuterna i artrosskolan arbetar hälsofrämjande med artrospatienter genom att befrämja fysisk aktivitet. Syfte: Att undersöka vad patienter med knäartros upplever har påverkat deras motivation för fysisk aktivitet under artrosskolan. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie som genomfördes med en induktiv ansats. Sex deltagare inkluderades i studien där en semistrukturerad intervjuguide användes. Vidare analyserades intervjuerna med en kvalitativ innehållsanalys. Materialet tolkades och sorterades i kategorier och underkategorier. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier som vidare delades in i sex underkategorier. Huvudkategorierna var: det sociala stödet på artrosskolan, enkel och lättillgänglig träning, ökad förståelse, upplevda effekter av artrosskolan och brist på uppföljning och personlig kontakt. Slutsatser: Resultatet indikerar att kompetens, självbestämmande och tillhörighet har haft en inverkan för vad som har påverkat motivationen för fysisk aktivitet. Deltagarnas upplevelser om vad som påverkat deras motivation kan därmed kopplas till Self-determination theory där tidigare nämna begrepp är tre viktiga grundstenar. Det har framgått att deltagarna upplevt att det sociala stödet från artrosskolan, fysiska och psykologiska effekter samt en ökad förståelse för artros och träningens betydelse har bidragit till ökad motivation för fysisk aktivitet.

Climate change is the greatest threat to global health in human history. It has been declared a public health emergency by the World Health Organization and leading researchers from academic institutions around the globe. Structural racism disproportionately exposes communities targeted for marginalization to the harmful consequences of climate change through greater risk of exposure and sensitivity to climate hazards and less adaptive capacity to the health threats of climate change. Given its interdisciplinary approach to integrating behavioral, psychosocial, and biomedical knowledge, the discipline of behavioral medicine is uniquely qualified to address the systemic causes of climate change-related health inequities and can offer a perspective that is currently missing from many climate and health equity efforts. In this article, we summarize relevant concepts, describe how climate change and structural racism intersect to exacerbate health inequities, and recommend six strategies with the greatest potential for addressing climate-related health inequities.

Bakgrund: Rektusdiastas är en delning av musculus rectus abdominis och är vanligt hos kvinnor som fött barn. Det kan ge besvär som instabilitet i bålen samt smärta i ländrygg och bäcken, men även oro och rädsla. Rektusdiastsen påverkar den vardagliga fysiska aktiviteten hos patientgruppen och fysioterapi rekommenderas i första hand som behandling. Evidensen är dock begränsad och svenska kliniska riktlinjer finns inte i dagsläget. Syfte: Syftet är att utforska fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med mödrar som har besvär av rektusdiastas efter förlossning till att få en mer fungerande fysisk aktiv vardag. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes där informanterna rekryterades genom ett ändamålsenligt urval samt snöbollsurval. En semistrukturerad intervjuguide nyttjades och datan analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Behandling för mödrar med besvär av rektusdiastas är främst att ge information och träning. För att hjälpa mödrarna med problematiska vardagsaktiviteter ges råd och strategier för att klara av dessa. Fysioterapeuter önskar kliniska riktlinjer och att kunskapen undervisas om redan på grundutbildningen. Slutsats: Behandling utifrån biopsykosociala faktorer är viktigt för patientgruppen. Fysioterapeuter kan hjälpa patientgruppen och det är viktigt att kunskapen sprids så alla får den vård de har rätt till., Background: Diastasis recti is a split of the musculus rectus abdominis and is common among women who have given birth. It can lead to problems such as instability in the abdomen and pain in the lumbar region and pelvis, but also anxiety and fear. Diastasis recti affects the daily physical activity among this patient group, and to fix this physiotherapy is recommended. The evidence is limited and there are currently no Swedish clinical guidelines. Purpose: The purpose is to explore physiotherapists experience of working with mothers that are bothered by diastasis recti after childbirth to have a more functional physical activity everyday life. Method: A qualitative interview study where the informants were recruited through a purposive sampling and snowball sampling. The interviews were based on a semi-structured interview guide and analyzed through a manifest qualitative content analysis with an inductive approach. Result: Treatment for mothers with diastasis recti was mainly to provide information and exercises. To help mothers with problematic everyday activities, advice and strategies were given. Physiotherapist’s desire clinical guidelines and that knowledge about diastasis recti is a subject for education at university. Conclusion: Treatment based on biopsychosocial factors is important for this patient group. Physiotherapists can help this patient group and it is important that knowledge about the subject is spread so that everyone can receive the care they are entitled to.

Background: Chronic low back pain (CLBP) is common in primary care worldwide. A patient-centered biopsychosocial approach has been shown to be effective for treatment of CLBP. Research has shown that strength training can reduce pain, increase function, increased self-confidence as well as counteract fear of movement. Purpose: To investigate physiotherapists' experiences of using strength training for individuals with CLBP.Method: A qualitative interview study with descriptive design was conducted. A purposive convenience sample was applied, resulting in six physiotherapists being interviewed. The collected material was analyzed by a manifest inductive content analysis. Result: The analysis resulted in five categories as well as 15 subcategories. The categories were "Patients need to be motivated to perform strength training", "Strength training needs to be individualized", "Pain and fear is an obstacle to strength training", "Strength training has beneficial effects" and "Strength training often combined with other treatment". Conclusion: The conclusion was made that treating CLBP using strength training was complex. The physiotherapists' experiences emphasized the difficulties, benefits, and drawbacks of using strength training for CLBP, as well as emphasizing the benefits of using individualized training together with behavioral medicine and a holistic approach., Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är vanligt förekommande inom primärvården världen över. Ett patientcentrerat förhållningssätt där biopsykosociala faktorer tas i beaktning har visats effektiv i behandlingen av patientgruppen. Styrketräning vid långvarig smärta kan ge en effekt av minskad smärta, ökad funktion, ökat självförtroende och kan användas för att motarbeta rörelserädsla.Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter vid användning av styrketräning som behandling av individer med långvarig ländryggssmärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design genomfördes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades vilket resulterade i att sex fysioterapeuter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades genom en manifest induktiv innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fem kategorier och 15 underkategorier, Kategoriernas namn var ”Patienterna behöver motiveras till att utföra styrketräning”, ”Styrketräningen behöver individanpassas”, ”Rädsla och smärtan utgör ett hinder för styrketräningen”, ”Styrketräning ger goda effekter” och ”Styrketräning ofta i kombination med annan behandling”. Slutsats: Slutsatsen drogs att ordinering av styrketräning vid långvarig ländryggssmärta var komplext. Fysioterapeuternas erfarenheter belyser svårigheter med att nyttja styrketräning vid långvarig ländryggssmärta, styrketräningens styrkor och begräsningar samt att det är fördelaktigt att arbeta individanpassat med ett beteendemedicinskt helhetsperspektiv.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan i samhället ökar samtidigt som depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna. Nuvarande evidens visar på att fysisk aktivitet har en lika stor positiv påverkan på mild till måttlig grad depression som antidepressiva läkemedel. Syfte: Syftet med studien är att utforska fysioterapeuters beskrivning av hur de stöttar patienter med depression till fysisk aktivitet. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med sju fysioterapeuter som har rekryterats genom bekvämlighets- och ändamålsenligt urval. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer och dataanalysen genom manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visar på att fysioterapeuter använder sig av både fysisk aktivitet och träning, såväl som mental träning vid behandling. Informanterna beskriver att patientgruppen behöver en längre behandlingsperiod med mer närvaro, stöttning och uppföljning jämfört med andra patientgrupper. Slutsats: Stöttning av en fysioterapeut vid depression kan leda till att patienten blir fysiskt aktiv och vidmakthåller den. För att lyckas med stöttningen beskrivs beteendemedicinska strategier som en viktig del. Även bemötande av patienten beskrivs som en nyckelfaktor. Med sin kunskap om fysisk aktivitet och hur det påverkar personer har fysioterapeuter en viktig roll vid behandling av depression.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

Background: Chronic low back pain (CLBP) is common in primary care worldwide. A patient-centered biopsychosocial approach has been shown to be effective for treatment of CLBP. Research has shown that strength training can reduce pain, increase function, increased self-confidence as well as counteract fear of movement. Purpose: To investigate physiotherapists' experiences of using strength training for individuals with CLBP.Method: A qualitative interview study with descriptive design was conducted. A purposive convenience sample was applied, resulting in six physiotherapists being interviewed. The collected material was analyzed by a manifest inductive content analysis. Result: The analysis resulted in five categories as well as 15 subcategories. The categories were "Patients need to be motivated to perform strength training", "Strength training needs to be individualized", "Pain and fear is an obstacle to strength training", "Strength training has beneficial effects" and "Strength training often combined with other treatment". Conclusion: The conclusion was made that treating CLBP using strength training was complex. The physiotherapists' experiences emphasized the difficulties, benefits, and drawbacks of using strength training for CLBP, as well as emphasizing the benefits of using individualized training together with behavioral medicine and a holistic approach., Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är vanligt förekommande inom primärvården världen över. Ett patientcentrerat förhållningssätt där biopsykosociala faktorer tas i beaktning har visats effektiv i behandlingen av patientgruppen. Styrketräning vid långvarig smärta kan ge en effekt av minskad smärta, ökad funktion, ökat självförtroende och kan användas för att motarbeta rörelserädsla.Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter vid användning av styrketräning som behandling av individer med långvarig ländryggssmärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design genomfördes. Ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades vilket resulterade i att sex fysioterapeuter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades genom en manifest induktiv innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fem kategorier och 15 underkategorier, Kategoriernas namn var ”Patienterna behöver motiveras till att utföra styrketräning”, ”Styrketräningen behöver individanpassas”, ”Rädsla och smärtan utgör ett hinder för styrketräningen”, ”Styrketräning ger goda effekter” och ”Styrketräning ofta i kombination med annan behandling”. Slutsats: Slutsatsen drogs att ordinering av styrketräning vid långvarig ländryggssmärta var komplext. Fysioterapeuternas erfarenheter belyser svårigheter med att nyttja styrketräning vid långvarig ländryggssmärta, styrketräningens styrkor och begräsningar samt att det är fördelaktigt att arbeta individanpassat med ett beteendemedicinskt helhetsperspektiv.

Bakgrund: Rektusdiastas är en delning av musculus rectus abdominis och är vanligt hos kvinnor som fött barn. Det kan ge besvär som instabilitet i bålen samt smärta i ländrygg och bäcken, men även oro och rädsla. Rektusdiastsen påverkar den vardagliga fysiska aktiviteten hos patientgruppen och fysioterapi rekommenderas i första hand som behandling. Evidensen är dock begränsad och svenska kliniska riktlinjer finns inte i dagsläget. Syfte: Syftet är att utforska fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med mödrar som har besvär av rektusdiastas efter förlossning till att få en mer fungerande fysisk aktiv vardag. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes där informanterna rekryterades genom ett ändamålsenligt urval samt snöbollsurval. En semistrukturerad intervjuguide nyttjades och datan analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Behandling för mödrar med besvär av rektusdiastas är främst att ge information och träning. För att hjälpa mödrarna med problematiska vardagsaktiviteter ges råd och strategier för att klara av dessa. Fysioterapeuter önskar kliniska riktlinjer och att kunskapen undervisas om redan på grundutbildningen. Slutsats: Behandling utifrån biopsykosociala faktorer är viktigt för patientgruppen. Fysioterapeuter kan hjälpa patientgruppen och det är viktigt att kunskapen sprids så alla får den vård de har rätt till., Background: Diastasis recti is a split of the musculus rectus abdominis and is common among women who have given birth. It can lead to problems such as instability in the abdomen and pain in the lumbar region and pelvis, but also anxiety and fear. Diastasis recti affects the daily physical activity among this patient group, and to fix this physiotherapy is recommended. The evidence is limited and there are currently no Swedish clinical guidelines. Purpose: The purpose is to explore physiotherapists experience of working with mothers that are bothered by diastasis recti after childbirth to have a more functional physical activity everyday life. Method: A qualitative interview study where the informants were recruited through a purposive sampling and snowball sampling. The interviews were based on a semi-structured interview guide and analyzed through a manifest qualitative content analysis with an inductive approach. Result: Treatment for mothers with diastasis recti was mainly to provide information and exercises. To help mothers with problematic everyday activities, advice and strategies were given. Physiotherapist’s desire clinical guidelines and that knowledge about diastasis recti is a subject for education at university. Conclusion: Treatment based on biopsychosocial factors is important for this patient group. Physiotherapists can help this patient group and it is important that knowledge about the subject is spread so that everyone can receive the care they are entitled to.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan i samhället ökar samtidigt som depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna. Nuvarande evidens visar på att fysisk aktivitet har en lika stor positiv påverkan på mild till måttlig grad depression som antidepressiva läkemedel. Syfte: Syftet med studien är att utforska fysioterapeuters beskrivning av hur de stöttar patienter med depression till fysisk aktivitet. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med sju fysioterapeuter som har rekryterats genom bekvämlighets- och ändamålsenligt urval. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer och dataanalysen genom manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visar på att fysioterapeuter använder sig av både fysisk aktivitet och träning, såväl som mental träning vid behandling. Informanterna beskriver att patientgruppen behöver en längre behandlingsperiod med mer närvaro, stöttning och uppföljning jämfört med andra patientgrupper. Slutsats: Stöttning av en fysioterapeut vid depression kan leda till att patienten blir fysiskt aktiv och vidmakthåller den. För att lyckas med stöttningen beskrivs beteendemedicinska strategier som en viktig del. Även bemötande av patienten beskrivs som en nyckelfaktor. Med sin kunskap om fysisk aktivitet och hur det påverkar personer har fysioterapeuter en viktig roll vid behandling av depression.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

Effective interventions are needed for return-to-work (RTW) for individuals with chronic pain on long-term sick leave. In this study, a behavioral medicine physiotherapy protocol was systematically replicated and added to workplace components. The intervention was evaluated for fidelity and effects on target activities and work ability. A single-case experimental design was used with five participants. Daily and weekly ratings of personalized target activities at work as well as work ability were carried out throughout the study period of 26-28 weeks. Effects of the behavioral medicine physiotherapy intervention were evaluated for each individual using visual analysis of displayed graphs and quantitative non-overlap methods. Goal achievement for target activities was reviewed. Three participants completed the intervention. The results indicated an effect from the behavioral medicine physiotherapy intervention on task-specific self-efficacy for target activities, but no consistent effect on experience of target activities or work ability. All three participants had increased function in target activities in line with pre-defined goals. Fidelity to the intervention manual was good. Behavioral medicine physiotherapy can be successfully adapted to work disability and was here replicated in an RTW context for individuals with chronic pain. The intervention protocol should be further evaluated in large-scale studies.

BACKGROUND: There is a need to identify factors outside of abnormal reflux that contribute to gastroesophageal reflux disease (GERD). Esophageal hypervigilance is a psychological process impacting symptom experience in esophageal disease. However, little is known about the presence of hypervigilance in GERD phenotypes, especially in those with abnormal acid exposure or symptom index scores. The primary aim was to assess differences in self-reported esophageal hypervigilance across different GERD presentations. The secondary aim was to evaluate esophageal hypervigilance as a predictor of symptom severity. METHODS: We conducted retrospective data analyses on a cohort of adult patients with reflux symptoms that underwent 96-hour wireless pH monitoring from 9/2015 to 9/2017. Patients were stratified into groups based on the number of days they exhibited positive acid exposure time (AET; 0 days, 1-2 days, 3+ days), and symptom index scores (SI; 0 days, 1-day, 2+ days). Esophageal hypervigilance and anxiety, and symptom frequency and severity were assessed between groups. KEY RESULTS: A total of 123 AET cases and 116 SI cases were included for analysis. Esophageal hypervigilance and anxiety scores did not significantly differ based on the number of days of positive AET (p = 0.311) or SI (p = 0.118). Symptom severity and perceived symptom frequency differed between groups. Hypervigilance significantly predicted symptom severity, when controlling for symptom-specific anxiety. CONCLUSIONS: Esophageal hypervigilance is persistent across patients with reflux, irrespective of acid burden and symptom index, and significantly predicts symptom severity. Hypervigilance should be considered as an independent factor contributing to esophageal symptom perception.

Interest and incentives are increasing around strategies whereby the health care sector can better identify and address patients' social and economic needs in the context of primary care delivery. This interest is likely to accelerate during the economic recession following the OVID-19 pandemic. Yet effective and sustainable strategies for integrating social care practices (eg, patient-facing social risk screening and activities to address identified needs) have not been clearly established. Lessons learned from more than 2 decades of research on behavioral health integration could be applied to efforts to integrate social care into primary care. In this article, we synthesize learnings from primary care and behavioral health care integration, and translate them into organizing principles with the goal of advancing social care integration practices to improve the health of both patients and communities.

ObjectiveProviding behavioral health interventions via smartphones allows these interventions to be adapted to the changing behavior, preferences, and needs of individuals. This can be achieved through reinforcement learning (RL), a sub-area of machine learning. However, many challenges could affect the effectiveness of these algorithms in the real world. We provide guidelines for decision-making.Materials and methodsUsing thematic analysis, we describe challenges, considerations, and solutions for algorithm design decisions in a collaboration between health services researchers, clinicians, and data scientists. We use the design process of an RL algorithm for a mobile health study "DIAMANTE" for increasing physical activity in underserved patients with diabetes and depression. Over the 1.5-year project, we kept track of the research process using collaborative cloud Google Documents, Whatsapp messenger, and video teleconferencing. We discussed, categorized, and coded critical challenges. We grouped challenges to create thematic topic process domains.ResultsNine challenges emerged, which we divided into 3 major themes: 1. Choosing the model for decision-making, including appropriate contextual and reward variables; 2. Data handling/collection, such as how to deal with missing or incorrect data in real-time; 3. Weighing the algorithm performance vs effectiveness/implementation in real-world settings.ConclusionThe creation of effective behavioral health interventions does not depend only on final algorithm performance. Many decisions in the real world are necessary to formulate the design of problem parameters to which an algorithm is applied. Researchers must document and evaulate these considerations and decisions before and during the intervention period, to increase transparency, accountability, and reproducibility.Trial registrationclinicaltrials.gov, NCT03490253.

Translational sleep science has become a critical and fundamental focus in the field of behavioral medicine. This is the second issue in the special series of the International Journal of Behavioral Medicine focused on the physiological, psychological, social, and environmental concomitants of sleep and human health. The articles included in this issue draw further attention to the range and significance of sleep as a marker of health status and as a target of behavioral intervention. The research included in this series highlights the pervasive manner in which sleep health is intrinsically connected to health risk, behavior, and outcomes. The next decade promises to further behavioral medicine approaches to improving the provision of care and the overall public health through the implementation of translational sleep science research.

Beteendemedicin är ett paraplybegrepp där den fysioterapeutiska tillämpningen i praktik kan se ut på många olika sätt. Hur fysioterapeuter tillämpar beteendemedicin i praktiken och hur det avspeglas i den individanpassade behandlingsplanen råder det oklarheter kring. Syftet med denna studie var att undersöka fem fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av tillämpning av beteendemedicin inom sina respektive verksamheter i Uppsala län. Studien var av kvalitativ design. Enskilda semistrukturerade intervjuer avfem fysioterapeuter inom olika verksamheter utfördes. Databearbetning genomfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna tillämpade flertalet olika tekniker inom beteendemedicin. De upplevde även att det finns utmaningar som att det är tidskrävande, att patienten inte förstår konceptet och att teorin är lättare än tillämpningen i praktik. Alla deltagare var överens om att det finns en nytta med beteendemedicinsk tillämpning, som att bli en bättre fysioterapeut, att det ger vinst i långa loppet samt att teorin fyller en viktig funktion för praktisk tillämpning. Det föreföll sig som att fysioterapeuterna tillämpar beteendemedicin på ett annat sätt än vad de lärt sig från den teoretiska utbildningen. Fyra huvudkategorier identifierades under databearbetningen; Olika tekniker inom beteendemedicin, Utmaningar med att arbeta beteendemedicinskt, Förståelse av nyttan med beteendemedicin, Blivit en “tyst” kunskap. Deltagarna upplevde att beteendemedicin fyller en viktig funktion i den individualiserade behandlingsplanen för patienten, men upplevde även många utmaningar. Trots utmaningarna så var deltagarna överens om att beteendemedicin är ett vinnande behandlingskoncept inom fysioterapi. Detta examensarbete kan bidra till utvecklingsmöjligheter för grundutbildningen i fysioterapi., Behavioral medicine is an umbrella concept where the physiotherapeutic application in practice can differ in many ways. There are uncertainties about how physiotherapists apply it in practice and how this is reflected in the individualized treatment plan. The aim of this study was to investigate five physiotherapists' experiences of applying behavioral medicine in clinical practice within each of their workplaces in Uppsala. This study is of a qualitative design. Individual semi-structured interviews offive physiotherapists were performed. Data processing was carried out in the form of a qualitative content analysis. The participants applied several different behavioral medicine techniques. They also experienced challenges; it is time consuming, the patient does not understand the concept and the theory is easier than the application in practice. All participants agreed that there are benefits to behavioral medicine application; becoming a better physiotherapist, it provides benefits in the long run and the theory fulfills an important function for practical application. It seemed that the physiotherapists apply behavioral medicine in a different way than what they have learned. Four main categories were identified; Different techniques in behavioral medicine, Challenges when working with behavioral medicine, Understanding the benefits of behavioral medicine, Has become a “silent” knowledge. The participants experienced that behavioral medicine fulfills an important function in individualized treatment plans for patients, but they also experienced many challenges. Despite the challenges, the participants agreed that behavioral medicine is a winning concept in physiotherapy. This degree project can contribute to development opportunities for the undergraduate education in physiotherapy.

Bakgrund: Kontorsarbetare är arbetare som tillbringar delar eller större delar av arbetstiden stillasittandes framför en dator. Stillasittandet har negativa effekter fysiskt, psykiskt och socialt. Dem här delarna innefattas även i begreppet ergonomi där man ska anpassa arbete och miljö efter människans förutsättningar. Fysioterapi och fysioterapeuter ser till människans förutsättningar för att underlätta hälsa och minska lidande. För att främja hälsa behöver man se ergonomi som fysiologiskt fenomen och beteende, vilket görs i beteendemedicinskt inriktad fysioterapi. Detta för att kunna påverka den fysiska, psykiska och sociala kontexten. Syfte: Syftet med studien är att studera kontorsarbetares upplevelser av hinder och möjligheter för god ergonomi i det dagliga arbetet. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval på sex informanter. Data analyserades genom manifest analys. Resultat: Informanterna upplevde att inredning, samspel arbetsgivare och individ, andras påverkan, beteende på arbetsplatsen, kroppsliga begränsningar, tankar och föreställningar, och emotioner påverkade ergonomin. Slutsats: Av resultatet framgick att ergonomin påverkas av biopsykosociala faktorer, vilket styrs av beteende, individ och omgivning., Background: Office workers are workers who spend part or most of their time sitting in front of a computer. A sedentary behavior has negative effects physically, mentally and socially. These parts are also included in the concept of ergonomics, where work and the environment must be adapted to human conditions. Physiotherapy and physiotherapists look at the human conditions to facilitate health and reduce suffering. To promote health, you need to see ergonomics as a physiological phenomenon and a behavior. You do this in behavioral medicine – oriented physiotherapy, where you are able to influence the physical, mental and social context. Aim: The aim of the study was to study office workers’ experiences of obstacles and opportunities for good ergonomics in daily work. Method: A qualitative semi-structured interview study with an inductive approach and a purposive sampling with six informants. Data were analyzed by manifest analysis. Results: The informants experienced that interior design, interaction between employer and individual, the influence of others, behavior in workplace, physical limitations, thoughts and ideas, and emotions affected ergonomics. Conclusion: The results showed that ergonomics is affected by biopsychosocial factors, which are governed by behavior, individual and environment.

Sammanfattning Bakgrund: Vanligt vid artros är låg aktivitetsnivå. I behandlingsprogrammet artrosskola är fysisk träning en intervention. Predicerande faktorer för om beteendet fysisk träning kommer utföras är self-efficacy samt rörelserädsla. Syfte: Syftet var att studera variablerna rörelserädsla och self-efficacy för fysisk träning hos personer med höft- och eller knäartros innan och efter deltagande i artrosskola samt korrelationen avseende skillnaden mellan för- och eftermätning för variablerna. Metod: En icke-experimentell longitudinell enkätstudie med två mätpunkter för ett urval om 22 personer deltog i studien. Mätinstrumenten var Tampaskalan för kinesiofobi- svensk version (TSK-SV) och self-efficacy för fysisk träning skalan (S-ESES). Dataanalysen utfördes med Wilcoxons tecken rangtest samt Spearmans rangkorrelationstest. Resultat: Signifikant skillnad mellan skattad TSK-SV förelåg före respektive efter deltagande i artrosskola (p=0,049). Effektstorleken värderades som medelstor. Ingen signifikant skillnad förelåg mellan skattad S-ESES innan och efter deltagande i artrosskola (p=0,116). Effektstorleken värderades som liten. Lågt signifikant samband förelåg mellan skillnader mellan för- och eftermätning gällande self-efficacy för fysisk träning och rörelserädsla. Slutsats: Resultatet visade på en minskad rörelserädsla och en korrelation mellan förändringarna gällande variablerna. Vidare studier med artrosskola som en kontrollerad oberoende variabel krävs för att möjliggöra kausala slutsatser gällande artrosskolans inverkan på variablerna., Background: Common in osteoarthritis are low activity level. Self-management is a rehabilitation program that includes physical exercise. Self-efficacy and fear of movement can determine if physical activity will be performed. Aim: The aim of the study was to examine the variables fear of movement and self-efficacy for physical exercise for people with hip-and or knee osteoarthritis before and after participation in self-management program, and to investigate the correlation between the pre-post differences in the variables. Methods: Non-experimental longitudinal questionnaire survey with two measurement points. 22 participants participated. Measurements used were Tampa scale for the kinesiophobia-Swedish version (TSK-SV) and Swedish version of the Exercise Self-efficacy scale (S-ESES). Wilcoxon's tecken-rank test and Spearman's rank correlation test were used to analyze data. Results: A significant difference between estimated TSK-SV before and after the intervention (p=0,049), medium effect size. No significant difference between estimated S-ESES before and after the intervention (p=0,116), small effect size. Difference between the measuring points showed low correlation between fear of movement and self-efficacy for exercise. Conclusion: Fear of movement decreased and there was a correlation between the difference of the variables. Future studies require a controlled independent variable to enable causal conclusion between the interventions impact on the variables.

Bakgrund: Långvarig smärta antas drabba var femte person i Sverige och bland dem är rörelserädsla vanligt. Rörelserädsla är komplext och kan påverka en person biomedicinskt, psykologiskt och socialt, varför fysioterapeuten bör använda ett beteendemedicinskt arbetssätt. Forskning har visat att fysioterapeuter har svårt att identifiera psykosociala faktorer kopplade till rörelserädsla. Syfte: Att studera hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med patienter med rörelserädsla relaterat till långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sju fysioterapeuter från olika typer av verksamheter rekryterades genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Data analyserades manifest med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier med tre till fem underkategorier vardera: “Uppfattning om utmärkande drag och beteenden hos patienter med rörelserädsla”, “Grundförutsättningar för ett framgångsrikt arbete”, “Identifiera och skapa förståelse för patientens rörelserädsla”, “Strategier för att förändra tankar och känslor i samband med rörelse” och “Omständigheter som kan göra arbetet utmanande eller svårt”. Slutsats: Ett biopsykosocialt och beteendemedicinskt arbetssätt beskrevs användas vid arbetet med dessa patienter. Arbetet beskrevs som komplext och utmanande för en fysioterapeut att hantera ensam. Teamarbete, tydliga målsättningar och en god relation mellan parterna uttrycktes vara viktigt för att lyckas., Background: Chronic pain is assumed to affect every fifth person in Sweden and fear of movement is common. Fear of movement is complex and affects a person biomedically, psychologically and socially, why physiotherapist's should use a behavioral medicine approach. Research has shown that physiotherapist's have difficulty identifying psychosocial factors involved in fear of movement. Aim: To study how physiotherapist's describe their work with patients with fear of movement related to chronic pain. Method: A qualitative interview study was conducted. Seven physiotherapist's were recruited through a purposive convenience sample. Data was analyzed manifestly with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five main categories: “Perception of distinguishing features and behaviors in patients with fear of movement”, “Essential prerequisites for successful work”, “Identify and create understanding of the patient's fear of movement”, “Strategies for changing thoughts and emotions related to movement” and “Circumstances that can make the work challenging or difficult”. Conclusion: A biopsychosocial and behavioral medicine approach was described to be used when working with these patients. The work was described as challenging for physiotherapist's to handle alone. Teamwork, clear goal setting and a good patient-therapist relationship were expressed to be important.

Bakgrund: Smärta i bäcken och ländrygg är något som drabbar många kvinnor under graviditeten. Kvarvarande graviditetsrelaterad smärta kan påverka kvinnornas fysiska aktivitet och delaktighet i vardagen. Det finns evidens för att fysisk aktivitet hjälper vid smärtproblematik och även återhämtning efter förlossning men kvinnorna kan behöva socialt stöd för att den fysiska aktiviteten ska bli av. Fysioterapeuter kan arbeta genom att främja fysisk aktivitet och genom ett beteendemedicinskt arbetssätt ta hänsyn till biologiska, sociala och psykologiska hälsofaktorer med fokus på beteende. Syfte: Att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterade bäcken- och/eller ländryggssmärtor postpartum upplever att möten med fysioterapeuter i rehabiliterande syfte stödjer återgång till viktiga vardagliga aktiviteter. Metod: Sex informanter med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ryggsmärta och som har träffat fysioterapeut minst en gång efter graviditeten rekryterades och intervjuades efter en semistrukturerad frågeguide. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav tre kategorierna: ”Att hitta rätt hjälp var svårt”, ”Bemötandet spelar en viktig roll” och ”Åtgärderna som hjälper”. Slutsats: När informanterna mötte fysioterapeuter med rätt kompetens inom området resulterade det i åtgärder som hjälpte dem att hantera sin smärta och återgå till viktiga vardagliga aktiviteter. Kompetens inom bemötande och att se hela människan såväl biologiska som psykologiska och sociala faktorer gav resultat för en lyckad rehabilitering och beteendeförändring.

Bakgrund: I Sverige uppkommer varje år runt 100 000 idrottsskador som kräver vård. Idrottsskador förekommer i stor utsträckning inom truppgymnastik, den största disciplinen inom svensk gymnastik. Fysioterapeutens roll i rehabilitering av idrottsskador syftar till att stödja läkningsprocessen men också till att försöka minimera de negativa följderna som en eventuell skadefrånvaro kan innebära, ur ett såväl fysiologiskt som psykosocialt perspektiv. Det finns i studieförfattarnas vetskap inga studier om truppgymnasters upplevelse av rehabiliteringsprocessen trots att detta är en idrott med helt unika krav. Syfte: Syftet med studien var att undersöka truppgymnasters upplevelser av rehabiliteringsprocessen för återgång till idrott efter skada. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Sex tidigare skadade truppgymnaster som var aktiva på SM-nivå inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i arton underkategorier indelade i fem kategorier: Tankar och känslor under rehabiliteringstiden, Utmanande faktorer vid genomförandet av rehabiliteringen, Omständigheter som påverkade genomförandet av rehabiliteringen positivt, Fysioterapeutens förmågor och insatser och Stödet från den sociala omgivningen. Slutsats: Resultatet i den här studien pekar på att såväl fysiska, psykologiska som sociala faktorer kan påverka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen hos skadade truppgymnaster., Background: Approximately 100 000 sport injuries that require medical care, occur in Sweden every year. Sport injuries are common in teamgym, the gymnastics discipline with the largest number of members in Sweden. In rehabilitation the physiotherapist´s role is to support the healing process and minimize negative consequences following injury absence, considering both physical and psychosocial aspects. According to the authors knowledge no study exists that examine teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process, even though the sport has unique demands. Aim: To explore teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process in returning to sport after injury. Method: Qualitative descriptive design. Semistructured interviews were conducted. Six previously injured teamgymnasts competing at national level were included. Qualitative content analysis with inductive approach was used to analyze the data. Results: The analysis resulted in 18 subcategories devided into five categories: Cognitions and emotions during rehabilitation, Challenging factors during the performance of rehabilitation, Circumstances that positively influenced the performance of rehabilitation, Abilities and contributions of the physiotherapist, Support from the social environment. Conclusion: The results of this study indicate that both physical and psychosocial factors may influence the experience of the rehabilitation process among injured teamgymnasts.

Bakgrund: KOL är en progressiv inflammatorisk sjukdom som påverkar lungvävnaden och luftvägarna. Ett karakteristiskt symtom är dyspné som kan leda till rädsla för ansträngning. De flesta uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Under 2020 ökade trycket på hälso-och sjukvården, insatser minskade och hos riskgrupper har fysisk och psykisk ohälsa ökat. Fysioterapeuter har en viktig roll att hitta strategier för att vidmakthålla fysisk aktivitet, vilket kan försvåras under en pandemi. Syfte: Att undersöka hur personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom upplever sina möjligheter till fysisk aktivitet under covid-19 pandemin och hur de upplever att detta påverkar deras livskvalité. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer hos deltagare med KOL genomfördes som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen gav tre kategorier. Resultatet visade upplevelser av minskad fysisk aktivitet, försämrat psykiskt välmående och minskat socialt stöd. Slutsats: Studien gav en möjlig förklaring till vad som påverkar möjligheterna till fysisk aktivitet under covid-19. Minskat socialt stöd och ökad oro/rädsla i relation till fysisk aktivitet påverkade vidmakthållandet av fysisk aktivitet och deltagarnas upplevda livskvalité., Background: COPD is a progressive inflammatory disease that affects lung tissue and airways. A characteristic symptom is dyspnea that can lead to fear of effort. Most people do not meet the recommendations of physical activity. During 2020 the pressure on health careincreased, interventions reduced and amongst groups at most risk physical and mental illness has increased. Physiotherapist has an important part in finding strategies in maintaining physical activity, which can obstruct during a pandemic. Aim: To examine how people with chronic obstructive pulmonary disease experience their opportunities to physical activity during the covid-19 pandemic and how they experience that affects their quality of life. Methods: Six semi-structured interviews with participants with COPD implemented which has been analyzed through a qualitative content analysis. Results: The analysis gave three categories. The results showed decreased levels of physical activity, deteriorating well-being and reduced social support. Conclusion: This study gave a possible explanation to what affects the opportunities to physical activity during covid-19. Reduced social support and increased anxiety/fear inrelation to physical activity was affected at the participants to maintain physical activity and experience of quality of life.

Beteendemedicin är ett paraplybegrepp där den fysioterapeutiska tillämpningen i praktik kan se ut på många olika sätt. Hur fysioterapeuter tillämpar beteendemedicin i praktiken och hur det avspeglas i den individanpassade behandlingsplanen råder det oklarheter kring. Syftet med denna studie var att undersöka fem fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av tillämpning av beteendemedicin inom sina respektive verksamheter i Uppsala län. Studien var av kvalitativ design. Enskilda semistrukturerade intervjuer avfem fysioterapeuter inom olika verksamheter utfördes. Databearbetning genomfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna tillämpade flertalet olika tekniker inom beteendemedicin. De upplevde även att det finns utmaningar som att det är tidskrävande, att patienten inte förstår konceptet och att teorin är lättare än tillämpningen i praktik. Alla deltagare var överens om att det finns en nytta med beteendemedicinsk tillämpning, som att bli en bättre fysioterapeut, att det ger vinst i långa loppet samt att teorin fyller en viktig funktion för praktisk tillämpning. Det föreföll sig som att fysioterapeuterna tillämpar beteendemedicin på ett annat sätt än vad de lärt sig från den teoretiska utbildningen. Fyra huvudkategorier identifierades under databearbetningen; Olika tekniker inom beteendemedicin, Utmaningar med att arbeta beteendemedicinskt, Förståelse av nyttan med beteendemedicin, Blivit en “tyst” kunskap. Deltagarna upplevde att beteendemedicin fyller en viktig funktion i den individualiserade behandlingsplanen för patienten, men upplevde även många utmaningar. Trots utmaningarna så var deltagarna överens om att beteendemedicin är ett vinnande behandlingskoncept inom fysioterapi. Detta examensarbete kan bidra till utvecklingsmöjligheter för grundutbildningen i fysioterapi., Behavioral medicine is an umbrella concept where the physiotherapeutic application in practice can differ in many ways. There are uncertainties about how physiotherapists apply it in practice and how this is reflected in the individualized treatment plan. The aim of this study was to investigate five physiotherapists' experiences of applying behavioral medicine in clinical practice within each of their workplaces in Uppsala. This study is of a qualitative design. Individual semi-structured interviews offive physiotherapists were performed. Data processing was carried out in the form of a qualitative content analysis. The participants applied several different behavioral medicine techniques. They also experienced challenges; it is time consuming, the patient does not understand the concept and the theory is easier than the application in practice. All participants agreed that there are benefits to behavioral medicine application; becoming a better physiotherapist, it provides benefits in the long run and the theory fulfills an important function for practical application. It seemed that the physiotherapists apply behavioral medicine in a different way than what they have learned. Four main categories were identified; Different techniques in behavioral medicine, Challenges when working with behavioral medicine, Understanding the benefits of behavioral medicine, Has become a “silent” knowledge. The participants experienced that behavioral medicine fulfills an important function in individualized treatment plans for patients, but they also experienced many challenges. Despite the challenges, the participants agreed that behavioral medicine is a winning concept in physiotherapy. This degree project can contribute to development opportunities for the undergraduate education in physiotherapy.

Bakgrund: Kontorsarbetare är arbetare som tillbringar delar eller större delar av arbetstiden stillasittandes framför en dator. Stillasittandet har negativa effekter fysiskt, psykiskt och socialt. Dem här delarna innefattas även i begreppet ergonomi där man ska anpassa arbete och miljö efter människans förutsättningar. Fysioterapi och fysioterapeuter ser till människans förutsättningar för att underlätta hälsa och minska lidande. För att främja hälsa behöver man se ergonomi som fysiologiskt fenomen och beteende, vilket görs i beteendemedicinskt inriktad fysioterapi. Detta för att kunna påverka den fysiska, psykiska och sociala kontexten. Syfte: Syftet med studien är att studera kontorsarbetares upplevelser av hinder och möjligheter för god ergonomi i det dagliga arbetet. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval på sex informanter. Data analyserades genom manifest analys. Resultat: Informanterna upplevde att inredning, samspel arbetsgivare och individ, andras påverkan, beteende på arbetsplatsen, kroppsliga begränsningar, tankar och föreställningar, och emotioner påverkade ergonomin. Slutsats: Av resultatet framgick att ergonomin påverkas av biopsykosociala faktorer, vilket styrs av beteende, individ och omgivning., Background: Office workers are workers who spend part or most of their time sitting in front of a computer. A sedentary behavior has negative effects physically, mentally and socially. These parts are also included in the concept of ergonomics, where work and the environment must be adapted to human conditions. Physiotherapy and physiotherapists look at the human conditions to facilitate health and reduce suffering. To promote health, you need to see ergonomics as a physiological phenomenon and a behavior. You do this in behavioral medicine – oriented physiotherapy, where you are able to influence the physical, mental and social context. Aim: The aim of the study was to study office workers’ experiences of obstacles and opportunities for good ergonomics in daily work. Method: A qualitative semi-structured interview study with an inductive approach and a purposive sampling with six informants. Data were analyzed by manifest analysis. Results: The informants experienced that interior design, interaction between employer and individual, the influence of others, behavior in workplace, physical limitations, thoughts and ideas, and emotions affected ergonomics. Conclusion: The results showed that ergonomics is affected by biopsychosocial factors, which are governed by behavior, individual and environment.

Sammanfattning Bakgrund: Vanligt vid artros är låg aktivitetsnivå. I behandlingsprogrammet artrosskola är fysisk träning en intervention. Predicerande faktorer för om beteendet fysisk träning kommer utföras är self-efficacy samt rörelserädsla. Syfte: Syftet var att studera variablerna rörelserädsla och self-efficacy för fysisk träning hos personer med höft- och eller knäartros innan och efter deltagande i artrosskola samt korrelationen avseende skillnaden mellan för- och eftermätning för variablerna. Metod: En icke-experimentell longitudinell enkätstudie med två mätpunkter för ett urval om 22 personer deltog i studien. Mätinstrumenten var Tampaskalan för kinesiofobi- svensk version (TSK-SV) och self-efficacy för fysisk träning skalan (S-ESES). Dataanalysen utfördes med Wilcoxons tecken rangtest samt Spearmans rangkorrelationstest. Resultat: Signifikant skillnad mellan skattad TSK-SV förelåg före respektive efter deltagande i artrosskola (p=0,049). Effektstorleken värderades som medelstor. Ingen signifikant skillnad förelåg mellan skattad S-ESES innan och efter deltagande i artrosskola (p=0,116). Effektstorleken värderades som liten. Lågt signifikant samband förelåg mellan skillnader mellan för- och eftermätning gällande self-efficacy för fysisk träning och rörelserädsla. Slutsats: Resultatet visade på en minskad rörelserädsla och en korrelation mellan förändringarna gällande variablerna. Vidare studier med artrosskola som en kontrollerad oberoende variabel krävs för att möjliggöra kausala slutsatser gällande artrosskolans inverkan på variablerna., Background: Common in osteoarthritis are low activity level. Self-management is a rehabilitation program that includes physical exercise. Self-efficacy and fear of movement can determine if physical activity will be performed. Aim: The aim of the study was to examine the variables fear of movement and self-efficacy for physical exercise for people with hip-and or knee osteoarthritis before and after participation in self-management program, and to investigate the correlation between the pre-post differences in the variables. Methods: Non-experimental longitudinal questionnaire survey with two measurement points. 22 participants participated. Measurements used were Tampa scale for the kinesiophobia-Swedish version (TSK-SV) and Swedish version of the Exercise Self-efficacy scale (S-ESES). Wilcoxon's tecken-rank test and Spearman's rank correlation test were used to analyze data. Results: A significant difference between estimated TSK-SV before and after the intervention (p=0,049), medium effect size. No significant difference between estimated S-ESES before and after the intervention (p=0,116), small effect size. Difference between the measuring points showed low correlation between fear of movement and self-efficacy for exercise. Conclusion: Fear of movement decreased and there was a correlation between the difference of the variables. Future studies require a controlled independent variable to enable causal conclusion between the interventions impact on the variables.

Bakgrund: Smärta i bäcken och ländrygg är något som drabbar många kvinnor under graviditeten. Kvarvarande graviditetsrelaterad smärta kan påverka kvinnornas fysiska aktivitet och delaktighet i vardagen. Det finns evidens för att fysisk aktivitet hjälper vid smärtproblematik och även återhämtning efter förlossning men kvinnorna kan behöva socialt stöd för att den fysiska aktiviteten ska bli av. Fysioterapeuter kan arbeta genom att främja fysisk aktivitet och genom ett beteendemedicinskt arbetssätt ta hänsyn till biologiska, sociala och psykologiska hälsofaktorer med fokus på beteende. Syfte: Att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterade bäcken- och/eller ländryggssmärtor postpartum upplever att möten med fysioterapeuter i rehabiliterande syfte stödjer återgång till viktiga vardagliga aktiviteter. Metod: Sex informanter med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ryggsmärta och som har träffat fysioterapeut minst en gång efter graviditeten rekryterades och intervjuades efter en semistrukturerad frågeguide. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav tre kategorierna: ”Att hitta rätt hjälp var svårt”, ”Bemötandet spelar en viktig roll” och ”Åtgärderna som hjälper”. Slutsats: När informanterna mötte fysioterapeuter med rätt kompetens inom området resulterade det i åtgärder som hjälpte dem att hantera sin smärta och återgå till viktiga vardagliga aktiviteter. Kompetens inom bemötande och att se hela människan såväl biologiska som psykologiska och sociala faktorer gav resultat för en lyckad rehabilitering och beteendeförändring.

Bakgrund: Långvarig smärta antas drabba var femte person i Sverige och bland dem är rörelserädsla vanligt. Rörelserädsla är komplext och kan påverka en person biomedicinskt, psykologiskt och socialt, varför fysioterapeuten bör använda ett beteendemedicinskt arbetssätt. Forskning har visat att fysioterapeuter har svårt att identifiera psykosociala faktorer kopplade till rörelserädsla. Syfte: Att studera hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med patienter med rörelserädsla relaterat till långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sju fysioterapeuter från olika typer av verksamheter rekryterades genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Data analyserades manifest med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier med tre till fem underkategorier vardera: “Uppfattning om utmärkande drag och beteenden hos patienter med rörelserädsla”, “Grundförutsättningar för ett framgångsrikt arbete”, “Identifiera och skapa förståelse för patientens rörelserädsla”, “Strategier för att förändra tankar och känslor i samband med rörelse” och “Omständigheter som kan göra arbetet utmanande eller svårt”. Slutsats: Ett biopsykosocialt och beteendemedicinskt arbetssätt beskrevs användas vid arbetet med dessa patienter. Arbetet beskrevs som komplext och utmanande för en fysioterapeut att hantera ensam. Teamarbete, tydliga målsättningar och en god relation mellan parterna uttrycktes vara viktigt för att lyckas., Background: Chronic pain is assumed to affect every fifth person in Sweden and fear of movement is common. Fear of movement is complex and affects a person biomedically, psychologically and socially, why physiotherapist's should use a behavioral medicine approach. Research has shown that physiotherapist's have difficulty identifying psychosocial factors involved in fear of movement. Aim: To study how physiotherapist's describe their work with patients with fear of movement related to chronic pain. Method: A qualitative interview study was conducted. Seven physiotherapist's were recruited through a purposive convenience sample. Data was analyzed manifestly with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five main categories: “Perception of distinguishing features and behaviors in patients with fear of movement”, “Essential prerequisites for successful work”, “Identify and create understanding of the patient's fear of movement”, “Strategies for changing thoughts and emotions related to movement” and “Circumstances that can make the work challenging or difficult”. Conclusion: A biopsychosocial and behavioral medicine approach was described to be used when working with these patients. The work was described as challenging for physiotherapist's to handle alone. Teamwork, clear goal setting and a good patient-therapist relationship were expressed to be important.

Bakgrund: I Sverige uppkommer varje år runt 100 000 idrottsskador som kräver vård. Idrottsskador förekommer i stor utsträckning inom truppgymnastik, den största disciplinen inom svensk gymnastik. Fysioterapeutens roll i rehabilitering av idrottsskador syftar till att stödja läkningsprocessen men också till att försöka minimera de negativa följderna som en eventuell skadefrånvaro kan innebära, ur ett såväl fysiologiskt som psykosocialt perspektiv. Det finns i studieförfattarnas vetskap inga studier om truppgymnasters upplevelse av rehabiliteringsprocessen trots att detta är en idrott med helt unika krav. Syfte: Syftet med studien var att undersöka truppgymnasters upplevelser av rehabiliteringsprocessen för återgång till idrott efter skada. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Sex tidigare skadade truppgymnaster som var aktiva på SM-nivå inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i arton underkategorier indelade i fem kategorier: Tankar och känslor under rehabiliteringstiden, Utmanande faktorer vid genomförandet av rehabiliteringen, Omständigheter som påverkade genomförandet av rehabiliteringen positivt, Fysioterapeutens förmågor och insatser och Stödet från den sociala omgivningen. Slutsats: Resultatet i den här studien pekar på att såväl fysiska, psykologiska som sociala faktorer kan påverka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen hos skadade truppgymnaster., Background: Approximately 100 000 sport injuries that require medical care, occur in Sweden every year. Sport injuries are common in teamgym, the gymnastics discipline with the largest number of members in Sweden. In rehabilitation the physiotherapist´s role is to support the healing process and minimize negative consequences following injury absence, considering both physical and psychosocial aspects. According to the authors knowledge no study exists that examine teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process, even though the sport has unique demands. Aim: To explore teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process in returning to sport after injury. Method: Qualitative descriptive design. Semistructured interviews were conducted. Six previously injured teamgymnasts competing at national level were included. Qualitative content analysis with inductive approach was used to analyze the data. Results: The analysis resulted in 18 subcategories devided into five categories: Cognitions and emotions during rehabilitation, Challenging factors during the performance of rehabilitation, Circumstances that positively influenced the performance of rehabilitation, Abilities and contributions of the physiotherapist, Support from the social environment. Conclusion: The results of this study indicate that both physical and psychosocial factors may influence the experience of the rehabilitation process among injured teamgymnasts.

Bakgrund: KOL är en progressiv inflammatorisk sjukdom som påverkar lungvävnaden och luftvägarna. Ett karakteristiskt symtom är dyspné som kan leda till rädsla för ansträngning. De flesta uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Under 2020 ökade trycket på hälso-och sjukvården, insatser minskade och hos riskgrupper har fysisk och psykisk ohälsa ökat. Fysioterapeuter har en viktig roll att hitta strategier för att vidmakthålla fysisk aktivitet, vilket kan försvåras under en pandemi. Syfte: Att undersöka hur personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom upplever sina möjligheter till fysisk aktivitet under covid-19 pandemin och hur de upplever att detta påverkar deras livskvalité. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer hos deltagare med KOL genomfördes som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen gav tre kategorier. Resultatet visade upplevelser av minskad fysisk aktivitet, försämrat psykiskt välmående och minskat socialt stöd. Slutsats: Studien gav en möjlig förklaring till vad som påverkar möjligheterna till fysisk aktivitet under covid-19. Minskat socialt stöd och ökad oro/rädsla i relation till fysisk aktivitet påverkade vidmakthållandet av fysisk aktivitet och deltagarnas upplevda livskvalité., Background: COPD is a progressive inflammatory disease that affects lung tissue and airways. A characteristic symptom is dyspnea that can lead to fear of effort. Most people do not meet the recommendations of physical activity. During 2020 the pressure on health careincreased, interventions reduced and amongst groups at most risk physical and mental illness has increased. Physiotherapist has an important part in finding strategies in maintaining physical activity, which can obstruct during a pandemic. Aim: To examine how people with chronic obstructive pulmonary disease experience their opportunities to physical activity during the covid-19 pandemic and how they experience that affects their quality of life. Methods: Six semi-structured interviews with participants with COPD implemented which has been analyzed through a qualitative content analysis. Results: The analysis gave three categories. The results showed decreased levels of physical activity, deteriorating well-being and reduced social support. Conclusion: This study gave a possible explanation to what affects the opportunities to physical activity during covid-19. Reduced social support and increased anxiety/fear inrelation to physical activity was affected at the participants to maintain physical activity and experience of quality of life.

Behavioral medicine research from across the globe has been catalyzed by the quest to understand the interactions between psychological, social, and physiological factors underlying disparities in human health. A more complete biopsychosocial model increasingly integrates advanced clinical and laboratory assessments of relevant environmental chemicals, biological mediators of inflammation, cardiometabolic and endocrine markers, infectious disease exposure, and genetic polymorphisms determined from saliva specimens. The overarching aims are to identify mechanisms, decode moderating processes that translate adversity into risk, and verify the impact of clinical intervention. This special issue of the International Journal of Behavioral Medicine highlights novel contributions of salivary bioscience with emphasis on research utilizing varied research designs (i.e., experimental, longitudinal, dyadic), incorporating a broad array of salivary analytes, and investigating the influence of psychological and social factors on human health.

Health Psychology has received numerous papers over the past several months on topics related to the COVID-19 pandemic. Many of them concern depression, anxiety, stress, or other forms of distress in the general population or in health care workers. We have received far fewer papers on COVID-related health behaviors and health communications-factors that have played central roles in the spread of the pandemic and that are major topics in health psychology. Our experience is consistent with the published scientific literature on the pandemic. A Medline search that we conducted in late September yielded over 23,000 English-language articles pertaining to COVID-19. Over 1,400 of them concerned topics that are within the scope of Health Psychology. As shown in Table 1, COVID-related mental disorders comprised the largest category. Many other studies concerned other forms of stress or emotional distress. At least 248 articles addressed the profound ethnic and racial disparities in COVID-19 infection and death rates and in access to health care that are accentuating longstanding health inequities; 22 (9%) of these articles addressed behavioral or psychosocial aspects of COVID-19 health disparities. Thus, the literature on the behavioral and psychosocial aspects of the pandemic has been dominated, so far at least, by research on stress or distress. Fewer reports have been published so far on critical COVID-related health behaviors, health communication, or health disparities. (PsycInfo Database Record (c) 2020 APA, all rights reserved).

Bakgrund: Basal Kroppskännedom (BK) är en rörelsebaserad behandlingsmetod som praktiseras av specialiserade sjukgymnaster/fysioterapeuter. Metoden har visat sig vara verksam på ett flertal patientgrupper, men metoden har till största delen använts och forskats på inom psykiatrin. Det har däremot inte studerats hur erfarenheten ser ut för fysioterapeuter i olika verksamheter och som arbetar med olika patientgrupper gällande hur BK kan påverka patienterna i deras vardagliga liv. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av hur behandling med Basal Kroppskännedom kan påverka patienterna i deras vardagliga liv. Metod: Studien är en kvalitativ explorativstudie. Sex informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Dataanalysen gjordes med induktiv ansats och manifest fokus. Resultat: Dataanalysen resulterade i 7 kategorier och 22 underkategorier. De 7 kategorierna benämndes: ökad självkännedom, självkänsla, kommunikation, makt över sitt liv, hälsorelaterade beteendeförändringar, kroppsligt och bättre förutsättningar i livet. Slutsats: Studien visar att de intervjuade fysioterapeuternas erfarenhet är att behandling med Basal Kroppskännedom, oavsett patientgrupp eller verksamhet, på många sätt har en positiv inverkan på patienterna i deras vardagliga liv. Informanternas erfarenhet var att patienterna ändrade såväl inre som yttre beteenden. Till dessa räknas tankar, känslor och fysiologiska reaktioner respektive aktivitet, levnadsvanor, rörelsemönster och social interaktion. Sju kategorier och tjugotvå underkategorier identifierades vilka täcker in ovan nämnda beteenden. Författarnas uppfattning är att det verkar finnas en bred tillämpbarhet av BK inom fysioterapin., Background: Basic Body Awareness Therapy (BBAT) is a movement-based treatment method practised by specialized physiotherapists. The method has proven to be efficient on multiple patient groups, but the method has mostly been used and researched on within the psychiatric area. However, the experiences of physiotherapists in different areas and who work with different patient groups regarding how BBAT may affect patients in their everyday life, have not been studied. Aim: To examine physiotherapists’ experiences of how treatment with basic body awareness therapy can impact patients in their everyday life. Method: The study is a qualitative explorative study. Six informants were interviewed based on a semistructured interview guide. Analysis of data was made with inductive approach and manifest focus. Result: The analysis of data resulted in 7 categories and 22 subcategories. The 7 categories were named: increased self-awareness, self-esteem, communication, power over one’s life, health related behavioral changes, bodily and better conditions in life. Conclusion: This study shows that the experiences of the physiotherapists who were interviewed are that treatment with Basic Body Awareness Therapy, regardless of patient group or area of treatment, in many ways has a positive impact on the patients in their everyday life. The experiences of the informants were that the patients changed covert as well as overt behaviors. These include thoughts, emotions, and physiological reactions respectively activities, living habits, patterns of movement and social interaction. Seven categories and twenty-two subcategories were identified which covers the mentioned behaviors. The authors view is that BBAT within physiotherapy seems to be broadly applicable.

Bakgrund: Basal Kroppskännedom (BK) är en rörelsebaserad behandlingsmetod som praktiseras av specialiserade sjukgymnaster/fysioterapeuter. Metoden har visat sig vara verksam på ett flertal patientgrupper, men metoden har till största delen använts och forskats på inom psykiatrin. Det har däremot inte studerats hur erfarenheten ser ut för fysioterapeuter i olika verksamheter och som arbetar med olika patientgrupper gällande hur BK kan påverka patienterna i deras vardagliga liv. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av hur behandling med Basal Kroppskännedom kan påverka patienterna i deras vardagliga liv. Metod: Studien är en kvalitativ explorativstudie. Sex informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Dataanalysen gjordes med induktiv ansats och manifest fokus. Resultat: Dataanalysen resulterade i 7 kategorier och 22 underkategorier. De 7 kategorierna benämndes: ökad självkännedom, självkänsla, kommunikation, makt över sitt liv, hälsorelaterade beteendeförändringar, kroppsligt och bättre förutsättningar i livet. Slutsats: Studien visar att de intervjuade fysioterapeuternas erfarenhet är att behandling med Basal Kroppskännedom, oavsett patientgrupp eller verksamhet, på många sätt har en positiv inverkan på patienterna i deras vardagliga liv. Informanternas erfarenhet var att patienterna ändrade såväl inre som yttre beteenden. Till dessa räknas tankar, känslor och fysiologiska reaktioner respektive aktivitet, levnadsvanor, rörelsemönster och social interaktion. Sju kategorier och tjugotvå underkategorier identifierades vilka täcker in ovan nämnda beteenden. Författarnas uppfattning är att det verkar finnas en bred tillämpbarhet av BK inom fysioterapin., Background: Basic Body Awareness Therapy (BBAT) is a movement-based treatment method practised by specialized physiotherapists. The method has proven to be efficient on multiple patient groups, but the method has mostly been used and researched on within the psychiatric area. However, the experiences of physiotherapists in different areas and who work with different patient groups regarding how BBAT may affect patients in their everyday life, have not been studied. Aim: To examine physiotherapists’ experiences of how treatment with basic body awareness therapy can impact patients in their everyday life. Method: The study is a qualitative explorative study. Six informants were interviewed based on a semistructured interview guide. Analysis of data was made with inductive approach and manifest focus. Result: The analysis of data resulted in 7 categories and 22 subcategories. The 7 categories were named: increased self-awareness, self-esteem, communication, power over one’s life, health related behavioral changes, bodily and better conditions in life. Conclusion: This study shows that the experiences of the physiotherapists who were interviewed are that treatment with Basic Body Awareness Therapy, regardless of patient group or area of treatment, in many ways has a positive impact on the patients in their everyday life. The experiences of the informants were that the patients changed covert as well as overt behaviors. These include thoughts, emotions, and physiological reactions respectively activities, living habits, patterns of movement and social interaction. Seven categories and twenty-two subcategories were identified which covers the mentioned behaviors. The authors view is that BBAT within physiotherapy seems to be broadly applicable.

Drawing from diverse theoretical frameworks, we examined predictors of discrepancy between current and ideal body image in a sample of 396 Greek adolescents. The participants completed assessments of the frequency of comparing oneself with someone of perceived better appearance, appearance evaluations, frustration of basic psychological needs, and appearance self-compassion. We found that upward appearance comparisons negatively predicted appearance evaluation, which in turn was a negative predictor of body image discrepancy. Moderated mediation analyses showed that appearance self-compassion buffered, whereas psychological need frustration augmented the negative effects of upward comparisons on appearance evaluation. Our findings contribute to the growing literature on body image discrepancies in adolescence by examining moderating factors that amplify or buffer such discrepancies, hence identifying viable intervention pathways.

Drawing from diverse theoretical frameworks, we examined predictors of discrepancy between current and ideal body image in a sample of 396 Greek adolescents. The participants completed assessments of the frequency of comparing oneself with someone of perceived better appearance, appearance evaluations, frustration of basic psychological needs, and appearance self-compassion. We found that upward appearance comparisons negatively predicted appearance evaluation, which in turn was a negative predictor of body image discrepancy. Moderated mediation analyses showed that appearance self-compassion buffered, whereas psychological need frustration augmented the negative effects of upward comparisons on appearance evaluation. Our findings contribute to the growing literature on body image discrepancies in adolescence by examining moderating factors that amplify or buffer such discrepancies, hence identifying viable intervention pathways.

Drawing from diverse theoretical frameworks, we examined predictors of discrepancy between current and ideal body image in a sample of 396 Greek adolescents. The participants completed assessments of the frequency of comparing oneself with someone of perceived better appearance, appearance evaluations, frustration of basic psychological needs, and appearance self-compassion. We found that upward appearance comparisons negatively predicted appearance evaluation, which in turn was a negative predictor of body image discrepancy. Moderated mediation analyses showed that appearance self-compassion buffered, whereas psychological need frustration augmented the negative effects of upward comparisons on appearance evaluation. Our findings contribute to the growing literature on body image discrepancies in adolescence by examining moderating factors that amplify or buffer such discrepancies, hence identifying viable intervention pathways.