Search

Denna bok är en parallelläsning av det finska originalet (924 s.) och den svenska översättningen (852 s.) där syftet är att visa hur Kilpifinskan, som länge ansågs vara oöversättbar, blir Warburtonsvenska i en ståtlig kostymering där språket är i huvudrollen. Språket är ”rymligt som själva salen på Alastalo”.

Språkvetenskapen har traditionellt undersökt det verbala språket, dess lexikon och grammatik. Exempel som konstruerats eller hämtats från skrivna texter fick länge stå för språket. Senare har talat språk studerats i sekvenser av initiativ och responser, men ofta med fokus på språkliga handlingar. Multimodal interaktionsanalys har inte bara gjort oss medvetna om att sociala handlingar kan bestå av annat än språk, utan den visar också hur språkliga uttryck konstrueras i ett samspel med andra betydelseskapande element och att deras närvaro påverkar den språkliga formen. I det här kapitlet presenterar vi några exempel på hur språk, gester och artefakter är med om att skapa referens, hur kroppslig orientering kompletterar verbal handling och hur verbala och icke-verbala handlingar varvas med varandra i samtal. Språkvetenskapen har traditionellt undersökt det verbala språket, dess lexikon och grammatik. Exempel som konstruerats eller hämtats från skrivna texter fick länge stå för språket. Senare har talat språk studerats i sekvenser av initiativ och responser, men ofta med fokus på språkliga handlingar. Multimodal interaktionsanalys har inte bara gjort oss medvetna om att sociala handlingar kan bestå av annat än språk, utan den visar också hur språkliga uttryck konstrueras i ett samspel med andra betydelseskapande element och att deras närvaro påverkar den språkliga formen. I det här kapitlet presenterar vi några exempel på hur språk, gester och artefakter är med om att skapa referens, hur kroppslig orientering kompletterar verbal handling och hur verbala och icke-verbala handlingar varvas med varandra i samtal.

Artikeln undersöker hur fem skrivpedagogiska läromedel för grundskolan instruerar om genrestrukturer, logiska samband och värderande beskrivningar. Den ger också teoretiska redskap för att belysa relationen mellan form och funktion i undervisning om genrer. Analysen skedde genom att relatera de aktuella språkliga områdena till relevanta systemisk-funktionella och genreteoretiska kategorier.Resultatet visar en svag koppling mellan form och funktion i läromedlens instruktioner, där beskrivningarna av genrestrukturer ofta är antingen för vaga eller för specifika för att kunna användas effektivt inom de aktuella genrerna. Sedan instruerar läromedlen om logiska samband i sammanhang de inte behövs, medan instruktioner om resurser för värderande beskrivningar begränsar sig till adjektiv. Ett kunskapsbidrag från artikeln är att visa hur den funktionella basen hos instruktioner kan stärkas genom att genom att anlägga ordklassöverskridande perspektiv och i högre grad beakta hur språkliga resurser motiveras av genrer och kommunikativa behov. This article investigates how five textbooks instruct about genre structures, logical connections and resources for evaluative descriptions. It also gives theoretical tools for considering the relation between form and function in teaching genre. The analysis was conducted by relating the specific linguistic areas to relevant systemic-functional and genre-theoretical categories.The result shows a weak connection between form and function in the instructions of the textbooks, where descriptions of genre structures are either too vague or too specific to be applied effectively within the relevant genres. Furthermore, logical connections are modelled in contexts where they are not necessitated, while modelling of resources for evaluative descriptions are restricted to adjectives. A contribution from the article is to show how the functional basis of instructions may be improved by greater attention to relations between linguistic resources and communicative needs, as well as by applying perspectives transcending grammatical categories.