Search

Bakgrund: Kommunikationen över radio och på skadeplats har en avgörande roll för kvaliteten på samverkan mellan blåljuspersonal. Utbildning och övning är nödvändigt för att upprätthålla och förbättra förmågan till kommunikation i syfte att kunna hantera allvarliga händelser. Motiv: Behovet av god samverkan mellan ambulanspersonal och polis ökar. En god samverkan främjar patientsäkerheten och minskar patientmortaliteten på skadeplats. Syfte: Kartlägga ambulanspersonalens och polisers uppfattning om hur kommunikationen fungerar mellan dem under samverkansuppdrag. Metod: Studien är en kvantitativ webbaserad enkätstudie. Studien inkluderade personal från Polismyndigheten och ambulanssjukvården i Stockholm samt Dalarna. Totalt deltog 200 respondenter. Variabler som yrkesroll, region/område, kön, yrkeserfarenhet, kommunikation över radio och på skadeplats samt antalet samverkansövningar respondenterna medverkat i studerades. Data analyserades i SPSS Statistics och presenteras beskrivande med medianer och procentsatser samtjämförande med Chi2-test. Resultat: Majoriteten av respondenterna ansåg att kommunikationen över radio (n=129, 64,5%) samt på skadeplats (n=151, 75,5%) mellan organisationerna var välfungerande under samverkansuppdrag. Majoriteten (n=144, 72%) ansåg att svarsfrekvensen av den andra organisationen över radio var bristande. Samband påvisades mellan yrkesroll och hur kommunikationen uppfattades på skadeplats (p

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskors uppdrag handlar till stora delar om att undersöka, bedöma, triagera och behandla patienter. Sjukdomsbilden spänner från svårt sjuka till enkla åkommor eller ibland helt oskadda patienter. Att hänvisa till rätt vårdnivå är viktigt då sjukvårdens resurser är begränsade och behöver användas på rätt sätt till rätt patienter. Rätt vårdnivå kan ibland innebära att patienten kvarstannar i hemmet, med råd till egenvård, eller att ta sig till vårdinstans med närståendes hjälp eller sjukresa, så kallad non-conveyance. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av non-conveyance i glesbygdsmiljö. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Från fem ambulansstationer i norra Sverige rekryterades åtta deltagare. Datainsamlingen utfördes genom individuella semistrukturerade intervjuer. Därefter analyserades intervjuerna utifrån kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier, “Avståndet är en betydande del i beslutet” och “Stärka mötet vid non-conveyance genom omvårdnad”. Dessa två kategorier innehåller fem underkategorier “Beslutet att lämna hemma på gott och ont”, “Utmaningarna ökar med avstånd”, “Möta motstånd och bemöta det”, “Viljan att göra mer och det lilla extra” och “Ta hjälp av hemtjänst eller närstående när patienten inte medföljer”. Slutsats: Erfarenhet och god kunskap är viktigt för att kunna genomföra en god undersökning och bedömning. Avståndet är också en betydande faktor i beslutet att lämna hemma, dessutom är viljan att göra det lilla extra en betydande del i arbetet i glesbygdsmiljö. Att göra bedömningar och ta beslutet att inte transportera patienten upplevs som både utmanande och svårt.

Bakgrund: En ambulans är en bil som är utrustad för att kunna utföra ambulanssjukvård och transportera akut sjuka patienter till sjukhus. Arbetsrelaterad stress innebär sambandet mellan anställda och arbetsmiljö på arbetsplatser. Det uppkommer när kraven på de anställda överstiger vad de egentligen klarar av. Sjuksköterskans kärnkompetenser bygger på ett ansvar att upprätthålla en god personcentrerad omvårdnad. Metod: Metoden var en kvalitativ empirisk intervjustudie. 2 ambulanssjuksköterskor och 2 sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet analyserades genom Graneheim och Lundmans (2003) kvalitativa innehållsanalys. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om och hur arbetsrelaterad stress påverkar den personcentrerade omvårdnaden till patienter inom ambulanssjukvården. Resultat: Genom den kvalitativa innehållsanalysen identifierades 2 kategorier: Upp till bevis och två sidor av samma mynt. Underkategorier till respektive tema identifierades. Resultatet visade att sjuksköterskorna som intervjuades menade att kollegor har en stor betydelse, erfarenhet och kompetens är viktigt för att känna trygghet, de upplevde en annan typ av stress när de var nya och att anhöriga kan bidra till den stressen som sjuksköterskan kan uppleva. Konklusion: Arbetsrelaterad stress är något som sjuksköterskor i ambulanssjukvården upplever. Syftet med denna studien var att undersöka hur detta kan påverka den personcentrerade omvårdnaden för patienten. Slutsatsen är att sjuksköterskorna inte upplever stress för patienten utan faktorer runt omkring. Background: An ambulance is a car that is equipped to carry out prehospital care and transport acutely ill patients to hospitals. Work-related stress is defined as the relationship between employees and the work environment in workplaces. This occurs when the work load for employees exceed what they are actually capable of. The nurse in the ambulance is responsible for ensuring that good care is maintained as stated in the nurse's core competencies. Method: The method was a qualitative empirical interview study. 2 ambulance nurses and 2 nurses working in the ambulance service were interviewed. The material was analyzed through Graneheim and Lundman's(2003) qualitative content analysis. Aim: The aim of this study was to examine if work-related stress affects the person centered care to patients in prehospital care. Findings: Through the qualitative content analysis, 2 categories were identified: Earn your stripes and two sides of the same coin. Subcategories of each theme were identified. The results showed that the nurses interviewed meant that colleagues have a great importance, experience and competence are important to feel safe, they experienced a different type of stress when they were new and that relatives can contribute to the stress that the nurse can experience. Conclusion: Work-related stress is something that nurses experience. The aim was to investigate how this can affect the person-centered care for the patient. The conclusion is that the nurse´s do notexperience stress for the patients, but factors around.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar prehospitalt ska kunna bedöma om en patient är kritiskt sjuk samt kunna påbörja en adekvat behandling. Det är sällsynt med komplikationer vid luftvägshantering men det kan i stället ha allvarliga konsekvenser. Tidigare forskning presenterar att det visar en brist på utbildning vid luftvägshantering inom de prehospitala verksamheterna, där utbildning saknas för att bibehålla en viss kompetens hos sjuksköterskorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur utbildning påverkar sjuksköterskans hantering av en ofri luftväg prehospitalt. Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats med elva vetenskapliga studier. Datainsamlingen hämtades i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Genom utbildning ökade kunskap och självkänslan hos sjuksköterskor som arbetar prehospitalt. Utbildningen bör hållas frekvent för att bibehålla kompetensen hos de prehospitala sjuksköterskorna. Efter utbildning av supraglottiska enheter för luftvägshantering, insåg personalen som arbetar prehospitalt att den är både lättare att hantera och går snabbare att använda jämfört med endotrakeal intubation. Konklusion: Det är nödvändigt med en fortsatt kontinuerlig forskning i den prehospitala vården för att kunna ge och upprätthålla en säker vård till patienterna. Background: The pre-hospital nurses must be able to assess if a patient is critically ill, as well as start adequate treatment for the patient. Complications in respiratory management are rare but can have serious consequences. Previous research indicate that airway management is worsening in pre-hospital settings, where there is a lack of training to maintain a certain level of competence within the nurse staff. Aim: The aim of the study was to investigate how training affects the nurse’s management of an airway obstruction in a pre-hospital setting. Method: A literature review based on eleven scientific studies. The data collection was collected from the databases PubMed and Cinahl. Results: The training increased the knowledge and self-esteem of the pre-hospital nurses and should be offered regularly to maintain the competence of the staff. After the training period with supraglottic airway management devices, the pre-hospital nurses realized that the devices were easier to manage and faster to use compared to endotracheal intubation. Conclusion: Continuous research in prehospital care is necessary in order to provide and maintain safe care to patients.

Bakgrund: Prehospital förlossning är ett ovanligt uppdrag för sjuksköterskan i ambulanssjukvården. Utbildningen inom obstetrik är begränsad för allmänsjuksköterskor och ambulanssjuksköterskor. Ambulanspersonalen har en viktig roll i det första vårdmötet och behöver vara beredd på att möta det oväntade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av prehospital förlossning. Metod: En kvalitativ empirisk intervjustudie. Fyra allmänsjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskorintervjuades. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: utmaningar i arbetet, betydelsefull förberedelse, att ge och ta stöd samt snabbt växlande känslor. Resultatet visade att informanterna upplevde bristande erfarenhet och begränsad utbildning. Patientsäkerheten äventyras och det finns svårigheter med att vårda två patienter. Informanterna förbereder sig på det värsta och belyser vikten av förberedelser. Informanterna upplever att anhöriga har ett behov av stöd samt att informanterna själva söker stöd hos barnmorskor och kollegor. Den prehospitala förlossningen upplevs som en känslomässig berg- och dalbana. Konklusion: Den prehospitala förlossningen medför varierade känslor hos sjuksköterskor i ambulansen. Förslag på förbättring har framkommit för att öka patientsäkerheten och arbetsmiljön för sjuksköterskorna. Vikten av kollegialt stöd samt information har identifierats. Background: Prehospital childbirth is an unusual task for the nurse in the ambulance. Education in obstetrics for general nurses and ambulance nurses is limited. The ambulance staff have an important role in the first care encounter and need to be prepared for the unexpected. Aim: To examine nurse's experiences of prehospital childbirth. Method: A qualitative empirical interview study. Four general nurses and five specialist nurses were interviewed. The data was analyzed through qualitative content analysis. Findings: In the result, four categories emerged: challenges at work,significant preparations, to give and take support and rapidly changing emotions. The results showed that the informants experienced lack of experience and limited education. Patient safety is compromised and there are difficulties in caring for two patients. The informants prepare for the worst and illustrate the importance of preparation. The informants experience that relatives have a need for support and that the informants themselves seek support from midwives and colleagues. The prehospital childbirth is experienced as an emotional roller coaster. Conclusion: Prehospital childbirth causes different feelings for nurses in the ambulance. Suggestions for improvement have emerged to increase patient safety and the working environment for nurses. The importance of peer support and information was identified.

Bakgrund: Hjärtstopp skördar årligen många liv. Goda kunskaper krävs för att identifiera hjärtstopp för att tidigt kunna inleda behandling. Sjuksköterskan behöver kärnkompetenser för att kunna identifiera problem och etiska dilemman genom ett personcentrarat förhållningssätt. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans uppfattning av vad som påverkar beslutsfattandet vid hjärtstopp prehospitalt.Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Tre kategorier framkom: Sjuksköterskans kompetens och erfarenhet, tillgänglig information samt emotionellt ansvar. Tidigare erfarenheter av att ha behandlat patienter med hjärtstopp innebär en bearbetning av känslor och åsikter, vilket framöver kan påverka beslutsfattandet och kliniska åtgärder. Fullständig information måste vara insamlat innan ett avgörande beslut fattas om återupplivningsförsöket ska fortgå eller avslutas. Sjuksköterskor upplevde att erfarenheter av sorg kunde vara fördelaktigt både i samtalet med närstående men också i beslutsfattandet. Konklusion: Kompetens och erfarenhet påverkar sjuksköterskornas beslutsfattande. Information kring patientens sjukdomsbild och den förväntade livskvalitén kan influera sjuksköterskans uppfattning om insjuknandet vilket kan vara avgörande för beslutet. Background: Cardiac arrests kills many patients every year. Significant knowledge is required to identify cardiac arrests before being able to start early treatment. The nurse needs skills to be able to identify problems and ethical dilemmas trough a person-centered approach. Aim: The purpose was to describe the nurse's experiences of what influences decision-making in prehospital cardiac arrest. Method: The study was conducted as a general literature study where eight scientific articles were reviewed and analyzed. Results: Tree categories emerged: The nurse competence and experience, available information and emotional responsibility. Experience in treating cardiac arrest patients leads to the management of emotions and opinions that affects decision making and the quality of care. Complete information must be gathered before a decisive decision is made as to whether the resuscitation attempt should continue or be terminated. Nurses felt that experiences of grief could be beneficial both in the conversation with relatives but also in decision-making Conclusion: Competence and experience influence the nurses’ decision-making. Information about the patient's overall illness and the expected quality of life can influence the nurses’ perception of the illness, which can be vital for the decision.

Bakgrund: År 2060 beräknas antalet personer över 65 år att ha ökat till 56 % av befolkningen i Sverige. Fastän äldre patienter nyttjar ambulansen i allt högre omfattning så har inte utbildningen för ambulanssjuksköterskor förändrats särskilt mycket för att möta de specifika behov som en äldre befolkning har. Den förväntade livslängden ökar bland jordens befolkning och under det senaste århundradet har kroniska hälsoproblem ersatt infektiösa sjukdomar som den dominerande belastningen på hälso- och sjukvården. Nästan alla kroniska tillstånd är starkt relaterade till åldrande. Syfte: Att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelse av att vårda äldre patienter som är multisjuka. Metod: Ett ändamålsenligt urval av nio ambulanssjuksköterskor intervjuades om sina upplevelser av att vårda äldre patienter som är multisjuka. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen presenterades fem huvudkategorier; Att utesluta livshot, Att det är komplext att ge vård till äldre, Att bygga upp en bank av kunskaper, Att kunna göra något för den äldre patienten och Att lyssna till den äldre patientens livshistoria. De flesta deltagare beskrev det på ett eller annat sätt som positivt att vårda äldre patienter. Alla beskrev hur det var viktigt att se till hela patienten och dennes omgivning och att anpassa kommunikationen för att kunna ge bästa vård. Mer utbildning efterfrågades för att kunna möta de behov som finns hos den äldre patientgruppen. Akutsjukvård ansågs inte alltid vara den bästa vården för denna patientgrupp. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna upplevde arbete med de äldre patienterna både roligt och utmanande. Även om deltagarna tyckte att grundutbildningen gav en bra grund att stå på i sitt yrke så ville många utöka sina kunskaper inom området äldre patienter och deras sjukdomar. Deltagarna beskrev tydligt vikten av att se till hela patienten vid vårdtillfället och hur den holistiska synen på människan och dess omgivning både kunde ge lindring men även mer information om patienten och dennes sjukdomshistoria. Synen på vad vård och omsorg innebär verkar vara genomgående lika hos alla deltagare i studien. Ett intresse för att göra gott för individen genomsyrar de svar som kommer fram i studien. Background: In 2060, the number of people over 65 years old is estimated to have increased to 56% of the population in Sweden. Although older patients use the ambulance to an increasing extent, the training for ambulance nurses has not changed much to meet the specific needs of an elderly population. Life expectancy is increasing among the world's population and over the last century, chronic health problems have replaced infectious diseases as the dominant burden on health care. Almost all chronic conditions are strongly related to aging. Objective: To illustrate the paramedics experience of caring for elderly patient with multimorbidity. Method: An appropriate selection of nine paramedics were interviewed of their experiences in caring for elderly patients with multimorbidity. The interviews were analyzed with the help of a qualitative content analysis. Results: The analyze presented five categories; To exclude lifethreat, To care for the elderly is complex, To build up a bank of knowledge, To do something for the elderly patient and To listen to the elderly patients life story. Most participants described it to be positive in one way or another to care for older patients. All the participants describe how important is was to see the whole patient and their surrounding and to adapt the communication to give the best care. More education was requested to be able to meet the needs of the elderly patients. Emergency care was not always considered to be the best care for this group of patients. Conclusion: The paramedics experienced the work with elderly patient to be both fun and challenging. Even if the participants thought that the basic training of the nursing programme provided a good foundation for their profession a lot of them wanted to increase their knowledge in the area of older patients and their diseases. The participants clearly described the importance of seeing the whole patient when caring for them and how the holistic view of the human being and their surroundings could both palliate but also give more information about the patient and their anamnesis. The approach to what nursing and care really means seems to be consistent in all the participants in the study. An interest to do good for the individual pervades the answers in this study.

Bakgrund: Att vara illamående påverkar människan negativt och den som upplever illamående känner ofta samtidigt ett lidande. Ett av sjuksköterskans grundläggande arbeten är att lindra lidande och främja hälsa. För att på bästa sätt kunna lindra lidande behöver ambulanssjuksköterskan behärska både sina vårdvetenskapliga och medicinska kunskaper. Illamående inom ambulanssjukvården är ett relativt outforskat område som förtjänar ett större fokus. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga förekomsten av illamående hos patienter inom ambulanssjukvården samt om faktorer som kön, ålder, vårdtid i ambulans och mottagande klinik relaterat till sjukdomstillstånd utgör skillnader i förekomsten av illamående. Metod: Undersökningen genomfördes som en retrospektiv journalgranskning med en kvantitativ ansats där 362 journaler granskades. Även demografisk data och farmakologisk behandling med antiemetika registrerades. Resultatet analyserades och hypotesprövningar genomfördes med chitvåtest. Resultat: Studien visade att 17,1% av patienterna var illamående, 17,4% var inte illamående och dokumentation om illamående saknades i 65,5% av journalerna. Patienter som led av kirurgiska tillstånd upplevde mer illamående jämfört med patienter med ortopediska eller medicinska tillstånd, p = 0,0303. En tendens till mer illamående hos kvinnor än män kunde tydas, liksom hos yngre jämfört med äldre. Det fanns även en trend till att illamåendet ökade vid längre vårdtider i ambulansen. Totalt 40,3% av patienterna som upplevde illamående behandlades med antiemetika. Slutsats: Studien visade att både dokumentation om illamående i ambulansjournaler och behandling av illamående var otillräcklig. Det fanns ett samband mellan mottagande klinik och frekvensen av illamående, där patienter med kirurgiska tillstånd upplevde mest illamående. Vidare forskning om avsaknad av dokumentation av illamående och vilka faktorer som påverkar förekomsten av illamående skulle kunna leda till en utveckling av behandlingsriktlinjer och beslutstöd inom ambulanssjukvården. Background: Nausea is an unpleasant sensation that can cause considerable suffering. One important task for nurses is to relieve suffering and promote wellbeing. In order to relieve suffering paramedics need to be proficient in both medical and caring skills. Nausea amongst patients within the ambulance service is a relatively sparsely researched field that deserves a greater focus. Aim: To examine the prevalence of nausea amongst patients within the ambulance service and whether the prevalence is affected by factors such as gender, age, time in the ambulance or clinic. Method: In this study 362 ambulance journals from a Southern region in Sweden were examined retrospectively for documentation of nausea. Demographic data and treatment with antiemetics were also recorded. Statistical analysis of significance levels was performed using the Chi-squared test. Results: In 17.1% of cases the patient suffered from nausea and in 17.4% there was documentation that the patient was not nauseous, while there was a lack of documentation in 65.5% of the journals. A significantly larger proportion of patients with surgical conditions suffered from nausea than those with medical or orthopaedic conditions (p = 0.0303). The prevalence of nausea was slightly greater for women than men and for patients under age 60 than over age 60 and there was a trend towards more nausea the longer the time in the ambulance was. Only 40.3% of those who reported nausea were given antiemetics Conclusions: The study showed that both documentation and treatment of nausea were inadequate. There was a connection between which hospital clinic the patients were handed over to and the frequency of nausea, with surgical patients showing the most nausea. Further studies are needed to investigate the lack of documentation of nausea within the ambulance service and factors influencing the prevalence of nausea. This could lead to a predictive instrument to help paramedics detect nausea and better protocols for treating and helping to alleviate nausea.

Bakgrund: För ambulanssjuksköterskor innefattar arbetet ofta långa transporter till sjukhus. Transporttiden kan variera mellan 20 - 60 minuter. Vid pågående avancerad hjärt-lungräddning med manuella kompressioner står ambulansteamet obältade i höga hastigheter, då mekanisk kompressionsutrustning saknas. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelse vid hjärtstoppsituationer med efterföljande längre transport till sjukhus. Metod: Tio ambulanssjuksköterskor intervjuades. Till analysen av insamlad data användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visade att situationer då ambulanssjuksköterskor behöver utföra avancerad hjärt-lungräddning under längre transport till sjukhus medför känslor av att vara otrygg och utlämnad. Mekanisk kompressionsutrustning är inte standardiserad i alla ambulanser. För att utföra manuella kompressioner under transport krävs det att ambulanssjuksköterskan står obältad. De säkerhetsrisker detta innebär för ambulanssjuksköterskan och patienten, leder till känslor av utsatthet och otrygghet. I den prehospitala miljön krävs ofta snabba beslut som kan vara livsavgörande, och ambulanssjuksköterskorna menar att en höjd kompetens inom ambulanssjukvården skulle ge dem en tryggare yrkesroll. Ambulanssjuksköterskorna värdesätter samverkanslarmen och ser dessa som välfungerande. Slutsats: Resultatet visar att det finns behov av standardiserad mekanisk kompressionsutrustning i alla ambulanser, åtgärder för att stärka teamarbetet, samt kompetensutveckling i det dagliga arbetet. För att skapa trygga team bör erfarenhet vara en viktig aspekt vid rekrytering av ambulanssjuksköterskor. Detta för att öka tryggheten, säkerheten och effektiviteten för ambulanssjuksköterskor vid längre transport till sjukhus. Nyckelord: Ambulanssjuksköterska, upplevelse, avancerad hjärt-lungräddning, prehospital transport, säkerhet, bröstkompressionssystem, kvalitativ innehållsanalys Abstract Background: For ambulance nurses work often involves long journeys to the hospital. Journey times vary between 20-60 minutes. When the mechanical compression equipment doesn`t exist, the ambulance team is performing advanced cardiopulmonary resuscitation with manual compressions, unbelted at high speeds. Aim: The aim of this study was to investigate the ambulance nurses experience of cardiac arrest situations with following longer transports to the hospital. Method: Ten ambulance nurses were interviewed. For the analysis of the collected data, qualitative content analysis with inductive approach was used. Results: The results showed that the situations when ambulance nurses need to perform advanced cardiopulmonary resuscitation during longer transports to the hospital, causes feelings of being unsafe and deserted. Mechanical compression equipment is not standardized in all ambulances, and manual compressions during transport requires that ambulance nurses are unbelted. The security risks this implies for the ambulance nurse and the patient, lead to feelings of vulnerably and insecurity. In the prehospital environment that often requires quick decisions that can be life changing, ambulance nurses believe that a higher competence in ambulance service would give them a more secure profession. Ambulance nurses value the interaction with rescue and police, and see them as well functioning. Conclusion: The results show that there is a need for standardized mechanical compression equipment in the ambulances, measures to strengthen the teamwork, and competence in the daily work. These measures could contribute to increased efficiency and greater security in the professional role of ambulance nurses during longer transports to the hospital. In order to create safety and confidence in the ambulance teams, experience should be considered as an important aspect when recruiting ambulance nurses. Keyword: Paramedic, experience, advanced cardiopulmonary resuscitation, prehospital transport, safety, chest compression, qualitative content analysis

Sammanfattning Bakgrund; Inom ambulansyrket utsätts personalen dagligen för tunga lyft, ofta i icke ergonomiska arbetsställningar samt i många fall under tidspress. Dessutom arbetar ambulanspersonal i regel skift och ibland hela dygn vilket medför en rubbad dygnsrytm. Syfte; Att beskriva hur yrkesutförandet påverkar den fysiska hälsan hos ambulanspersonalen, samt att beskriva vilken urvalsmetod som använts i valda artiklar. Metod; Litteraturstudien har en deskriptiv design och består av tolv vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl och Scopus. I tio av artiklarna har en kvantitativ ansats använts och de andra två består av en mixad ansats. Artiklarna har granskats utifrån likheter. I den metodologiska aspekten urvalsmetod har skillnader och likheter granskats. Resultat; Resultatet visade att ambulanspersonal i högre utsträckning än normgrupper lider av muskuloskeletala besvär. Vilket kan relateras till hög fysisk belastning samt icke ergonomiska arbetsställningar. Ambulanspersonal upplever dessutom högt stresspåslag i arbetet. Resultatet visar även att de oregelbundna arbetstiderna påverkar ambulanspersonalens sömnkvalitét samt kost och motionsvanor negativt. De urvalsmetoder som använts i artiklarna är; slumpmässigt urval, stratifierat sannolikhetsurval, totalurval samt bekvämlighetsurval. Slutsats; Såväl muskelsmärta, störd dygnsrytm, sömnbrist, samt ökat stresspåslag hos ambulanspersonal kan relateras till yrkesutförandet. Oregelbundenheten i arbetet försämrar möjligheten att äta hälsosamt och träna regelbundet. Ambulanspersonal skulle gynnas av bättre träningsmöjligheter på arbetet, längre återhämtningstid och bättre möjligheter till regelbundna måltider. Abstract Background; Ambulance personnel are in their work exposed for heavy lifting, often in non-ergonomic postures, and in many cases under time pressure. Ambulance personnel also work in shifts and sometimes 24-hours, resulting in a circadian rhythm. Aim; Describe how professional performence affects the physical healt of ambulance personnel and to describe wich sampling method, used in included articles. Method; The literature study has a descriptive design and consists of 12 scientific articles, selected from Cinahl and Scopus databases. In 10 of the articles there is a quantitative approach and 2 of them has a mixed approach. The articles were audited on the basis of similarities. In the methodologocal aspect; sampling method, diffrences and similarities has been audited. Results; The result showed that ambulance personnel in greater occurence than norm groups, suffer from muscle pain. Which can be related to high physical exposure and non-ergonomic postures. Ambulance personnel also experiencing high level of stress in their work. The result also showed that irregular working hours affect the ambulance personnel´s quality of sleep aswell as diet and exercise habits negatively. The sampling method used are; Randomized sampling, stratified probability sampling, total sampling and convenience sampling. Conclusion; Musclepain aswell as disruption of circadian cycles, lack of sleep and increased level of stress in the ambulance personnel can be related to professional performence. The irregularity in the work impair possibilities to eat healthy and exercise regularly. Ambulance personnel would benefit from better exercise opportunities at work, longer recovery and better possibilities to regular meals.

Syfte: Undersöka sjuksköterskor inom ambulanssjukvårdens erfarenheter och upplevelser av hot och våld i arbetslivet. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats. Sex semi-strukturerade intervjuer genomfördes. Materialet analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Hot om våld och patienter med ett hotfullt beteende är en del av arbetet i ambulansen enligt informanterna. Med stöd av direktiv och riktlinjer från arbetsgivfaren prioriteras personalens säkerhet alltid först och vid varje patientkontakt görs en samlad analys av hotbilden. Ambulanssjuksköterskans bemötande är viktigt vid mötet av en hotfull patient. Studien ger en bild av att flera av informanterna beskriver att arbetet inom ambulanssjukvården kan upplevas otryggt eftersom man många gånger befinner sig i okända miljöer med begränsade resurser och vårdutrymmet i ambulansen upplevs som problematiskt då utrymmet är begränsat. På grund av en rädsla för att provocera patienten till ett våldsamt beteende görs endast de undersökningar som är mest nödvändiga. Undersökningar som gör ont eller som kan uppfattas provocerande av patienten eller andra närvarande utförs med försiktighet för att minska risken för att väcka agitation gentemot personalen. Kompletterande utbildning i hantering och bedömning av psykotiska och drogpåverkade ansågs relevant och efterfrågades. Några informanter påpekar även att larmcentralen bör bli bättre på att skicka med polis till misstänk hotfulla arbetsmiljöer. Slutsats: Prehospitalt arbete medför en stor risk att exponeras för hot och våld. Studien ger en bild av att ambulanssjuksköterskorna efterfrågar mer utbildning inom hantering och bemötande av hot och våld. Objective: To study paramedics’ experiences and views of threats and violence in their daily work. Method: Empirical study with a qualitative approach. Six semi-structured interviews were performed. Results: Threats, violence and people with threatning behavior are a part of paramedics' daily work according to the participants in the study. With the support of directives and guidelines from the employer the safety of the staff is always to be prioritized first. At each patient contact, an overall threat assessment is performed. Ambulance staff attitude is important in the meeting of a threatening patient. The study provides a picture where several of the participants describe that working within the ambulance service may feel unsafe. This is due to the fact that they often find themselves in unfamiliar environments with limited resources. Fear of causing violent behaviour in the patient limits the staff to only adressing the most important vital parameters. Examinations that cause pain or might be percieved as provocative by the patient or others present on the scene are performed with caution to minimize the risk for aggression towards the staff. Also, the workspace in the ambulance is perceived as problematic as space is limited. Additional training in handling and assessment of psychotic and intoxicated patients is considered relevant and requested. Some patricipants also point out that the monitoring center should be better at sending the police to work environments that can be potentially threatening. Conclusion: Prehospital work involves a large risk of exposure to threats and violence. The study provides a picture of the ambulance personnel asking for more training in handling and addressing threats and violence.

Hot och våld inom ambulanssjukvård är ett arbetsmiljöproblem såväl nationellt som internationellt. Ambulanssjukvården är den första länken i vårdkedjan och ställs inför många olika utmaningar varav hot och våld kanske är den största av dem alla då personalen som är där för att hjälpa istället är den som behöver hjälp. Forskningen inom området är begränsad och uteslutande kvantitativ vilket är ett problem då fenomenet är en högst subjektiv upplevelse. Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av hot och våld inom ambulanssjukvården. Metoden var empirisk med kvalitativ ansats och datainsamlingen bestod av intervjuer. Resultatet visar att hot och våld inom ambulanssjukvården har stor påverkan på personalen såväl psykiskt som fysiskt. Fenomenet är ofta oförutsägbart och därför svårt att skydda sig mot men med hjälp av kroppsspråk och planering är det möjligt att förebygga hot och våld. Sociala problem samt den egna utrustningen och attityden upplevs som möjliga orsaker till att personalen utsätts för övergrepp. Den publicerade forskningen inom ambulanssjukvård har aldrig tidigare undersökt hur individerna bakom siffrorna i statistiken upplever hur det är att utsättas för hot och våld i yrket. Att ta del av ambulanspersonalens erfarenheter av fenomenet är således ny kunskap som belyser problematiken ur ett annat perspektiv vilket kan bidra till att medvetenheten om hot och våld ökar hos både personal, arbetsgivare samt högskolor och universitet. Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Varje år genomför cirka 1100 personer i Sverige ett suicid. Varje suicid föregås av i genomsnitt 10 suicidförsök. Detta orsakar förutom kostnader i form av oerhörda summor pengar för samhället också otroligt mycket lidande för anhöriga. Ambulanssjuksköterskan är många gånger den första resursen i vårdkedjan som den suicidnära kommer i kontakt med. Detta ställer stora krav på bemötandet av patienten men också krav på kunskap om medicinska åtgärder för att rädda personen till livet. Detta arbete avser att studera ambulanssjuksköterskans bemötande och egna upplevelser av mötet med den suicidnära patienten genom att intervjua ambulanssjuksköterskor i Uppsala. Studien visar att få ambulanssjuksköterskor upplever sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta den här typen av patienter. Vidare framgår att ambulanssjuksköterskan i mycket stor utsträckning känner en misstro till den vård som patienten erhåller från psykiatrin och att det förekommer stora skillnader i hur ambulanssjuksköterskan resonerar kring sin egen säkerhet i mötet med patienten. Studien visar också att de flesta av ambulanssjuksköterskorna bemöter patienterna enligt POSP-riktlinjerna (Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära Patienter). Patienten skriker ofta efter hjälp i samband med ett suicidförsök och vågar man identifiera syftet med handlingen så möts man ofta med tacksamhet. Annually around 1100 individuals in Sweden end their lives by committing suicide. Prior to every completed suicide estimate shows that 10 attempts have been made. This results in both high costs for the society and unmeasurable suffering for their relatives. The nurses that are working in the Swedish ambulance system are often the first medical resources with whom the suicidal patient has contact. This means high demands are placed on the nurse both regarding the meeting itself with the patient but also with the medical knowledge that could prove to be lifesaving in an acute situation. This paper seeks to study the professional interaction and the strategies that the nurse uses to help the suicidal patients and their own experiences of the meeting by interviewing nurses working in the Uppsala ambulance service. This study shows that the nursing staff experiences a lack of knowledge in the meeting with the patients and a clear disbelief in the care that the patients receive at the psychiatric ward. Furthermore the study shows that most nurses in the study interact with the patients in accordance with the POSP-guidelines. The patient is often crying for help in connection to a suicide attempt and if the nurse has the courage to identify the purpose with the action one is most often met with gratitude.

Att den prehospitala personalen utsätts för hot och våld framkommer i ett flertal studier som har gjorts inom detta område. Man ser tydligt att antalet arbetsolyckor till följd av hot och våld har ökat drastiskt. Skillnaden i hot och våld mellan storstad och glesbygd är dock mindre väldokumenterad. Därför vill vi undersöka förekomst av och orsaker till hot och våld i jämförelse mellan glesbygd och storstad. Studien bedrivs som en kvantitativ enkätundersökning. Totalt 112 enkäter samlades in som sedan bearbetades och analyserades. Chi2 test användes för att jämföra resultatet. Eftersom syftet med studien var att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonal i glesbygd och storstad samt att studera skillnaderna mellan dessa kontaktades verksamhetschefen för fyra av Dalarnas 10 ambulansstationer samt verksamhetscheferna för sju ambulansstationer i Västra Götaland. När det gäller hot, hot/våld samt våld inom den prehospitala sjukvården i Sverige har vi genom denna studie påvisat en mängd skillnader mellan storstad och glesbygd. I storstad är det är en högre förekomst av hot och våld, fler män än kvinnor som drabbas samt en större andel våldsverkare som är alkohol- och drogpåverkade. Vidare visar vår studie att majoriteten av respondenterna i storstad har blivit utsatta för både hot och våld mer än en gång i halvåret i motsats till glesbygd där majoriteten var utsatta mer sällan. Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård