Search

Denna kvantitativa studie har som syfte att kartlägga kompetensen/utbildningsbakgrund och belysa möjligheterna till kompetensutveckling inom kommunal äldreomsorg. Studien bygger på svar från 108 elektroniska enkäter från undersköterskor och vårdbiträden inom kommunal äldreomsorg. Studiens resultat visar att det finns så mycket som 23,2% yrkesverksamma inom kommunal äldreomsorg som anser sig inte vara kvalificerade för sitt arbete. Studien visar också att kommunerna runt om i landet generellt erbjuder sina undersköterskor och vårdbiträden en bra mängd kompetensutveckling, dock visar det sig att man i mindre kommuner har sämre tillgång på kompetensutveckling än i mellanstora kommuner. This quantitative study has the purpose of mapping educational background and illustrate the possibilty of competence development in municipal elderly care. The study is based on answers from 108 electronic questionnaires from assistance nurses and nurse´s aides in municipal elderly care in Sweden. The result of the study shows that as much as 23,2% that are working in municipal elderly care is unqualified for their jobs. The study also shows that the municipalities around Sweden give their employees a good amount of competence development, but in the smaller municipalities there is less access to competence development than in the middle sized municipalities.

2015 bildades nya regioner i sex län i Sverige och under de närmaste fyra åren planeras det för flera ytterligare regionbildningsprocesser. Ett centralt motiv till de regionbildningsprocesserna är att skapa bättre förutsättningar för ett effektivt regionalt utvecklingsarbete. Bland annat finns det stora förhoppningar på ett väl utvecklat samarbete mellan region- och primärkommunerna i det regionala utvecklingsarbetet. Det väcker frågan om förhoppningarna om ett starkt samarbete mellan region- och primärkommunerna har förverkligats i de län där regionbildningsprocesser har genomförts. Syftet med den här rapporten är att beskriva kommunernas förväntningar på och erfarenheter av samarbetet mellan region- och primärkommuner i det regionala utvecklingsarbetet. Skiljde sig de förväntningarna åt mellan olika kommuner och upplevde kommunerna att förväntningarna hade infriats? Rapportens empiriska material utgörs av djupintervjuer med 22 kommunstyrelseordföranden och kommunchefer i 16 kommuner fördelade på fyra län. Studien pekar på att stora kommuner generellt sett upplever ett mindre behov av en stark regional samordning och en stark regional kraft i det regionala utvecklingsarbetet. För många mindre kommuner utgör emellertid en stark regional samordning och en stark regional kraft ett viktigt instrument i deras ambitioner att utvecklas och växa – eller åtminstone att sluta och krympa. Att infria förhoppningarna och förväntningarna från alla primärkommuner framstår därför som en stor utmaning för de nya regionkommunerna. Den gamla och ständigt återkommande sanningen att Sverige, men också varje län, består av kommuner med olika yttre förutsättningar påverkar således i allra högsta grad förväntningarna på och förutsättningarna för det regionala utvecklingsarbetet.

Denna studie handlar om hur kommuner i Västerbottens län samverkar kring krisberedskap inom ramarna för det geografiska områdesansvaret, och hur det arbetet påverkas av både formaliseringsgrad och kommunstorlek (befolkningsmässigt, yta och befolkningstäthet). Ett speciellt fokus ligger på kommunernas lokala krishanteringsråd, samt till vilken grad samverkan överlag är formaliserad i kommunens arbete. Detta har studerats genom att se till en rad aspekter inom samverkansteorin, däribland hur strukturella faktorer och interdependens påverkar kommunernas samverkan, följt av huruvida detta påverkar aktörernas förtroende gentemot varandra. Därefter belyses vikten av gemensamma mål och värderingar i arbetet, samt graden av formalisering. Slutligen lyfts det fram hur de olika kommunala förutsättningarna kan påverka detta arbete. Den metod som använts för genomförandet är en intervjustudie med informanter från kommunerna, som även kantats av textanalytiska inslag. Informanterna tillfrågades en rad frågor utifrån de teman som utkristalliserade sig i teoriavsnittet. Empiri- och analysdelen lyfter därefter fram hur informanterna ser på respektive teoretisk utgångspunkt, och presenterar hur de idag arbetar, eller inte arbetar, med formalisering av sin samverkan. De slutsatser som kan dras från undersökningen är att de skilda kommunala förutsättningarna inte har en direkt påverkan på kommunernas samverkansarbete, samt formaliseringsgrad. Däremot finns vissa tendenser, bland annat att kommuner med lägre befolkning och ”god lokalkännedom” oftare använder sig av en lägre formaliseringsgrad i arbetet jämfört med de befolkningsmässigt större kommunerna. Dessa tendenser pekar däremot inte på några bakomliggande orsaker till varför vissa kommuner idag har lokala krishanteringsråd och inte andra – trots det lagkrav som finns. Det framgår dock tydligt att lagkraven är något skevt ställda, och passar inte de olikheter som Sveriges kommuner besitter. Därtill kan lagen anses vara något otydlig gällande vilka kommunen ska samverka med, och hur.