Search

Background and problem: Global Reporting Initiative has come up with new guidelines for how companies should report sustainability. GRI is at the front regarding sustainability reports. The new G4 standard has meant that companies should only report what is considered essential to their business. The problem in the study is that it is criticized for GRI, as it is based on the triple bottom line, which is considered a misunderstood concept. Some research even shows problems with the indicators that GRI use. Furthermore, there is research showing that the automotive and construction industry is among the largest environmentalists in the world, while various scandals characterized the automotive industry. Purpose: The purpose of this study is to highlight what construction and vehicle companies consider to be important in their sustainability reports according to GRI's latest guideline G4. Method: This study has used a quantitative method. A content analysis has been the basis for the study where the sustainability reports have been in focus. Furthermore, the data collected has been transferred to a coding schedule and a coding manual. This has since been derived from an analysis of the collected data. Conclusion: The transition from G3 to G4 has led companies to take into account the essentiality requirement, which means that we see major differences between the different regulatory frameworks. Even though research shows that building and automotive industries pose a threat to the environment, our study shows that these companies still choose to take into account their stakeholders' views primarily. The stakeholders' demands via the materiality analyzes diverge any studies that criticize the construction and automotive industry regarding environmental aspects.

Globalisering och den senaste tidens utveckling av CSR har föranlett ett behov av harmonisering av hållbarhetsrapportering likt rapporter av finansiell karaktär, för att på så sätt främja CSR-arbetet och underlätta vid investeringsbeslut. Idén bakom CSR är till stor del influerad av den anglosaxiska och europeiska syn på rättvisa, demokrati och sociala strukturer. Vad gäller rapportering kring hållbarhet finns ett flertal internationellt accepterade standarder och riktlinjer varav en är GRI. Trots allmänna riktlinjer så kvarstår dilemmat om harmoni då hållbarhetsrapporteringen i grunden skiljer sig åt länder emellan till följd av olikheter i kulturella värderingar. I studien undersöks två länder med olika företagskulturer, närmare bestämt USA och Japan. Utvecklingen av CSR har letts av västerländska länder och företag och är till stor del influerad av den anglosaxiska synen på sociala strukturer. Japan däremot började tillämpa CSR så sent som år 2003 och med dessa olikheter i åtanke är det rimligt att anta att ett universellt tillvägagångssätt av CSR inte existerar. Mot denna bakgrund resulterar studiens syfte i att undersöka om skillnader finns i hur hållbarhetsrapporteringen ser ut länderna emellan och om de i sin tur kan förklaras av de kulturella skillnaderna. I studien tillämpas först en kvantitativ innehållsanalys och därefter en diskursanalys. Utifrån studiens resultat kan det konstateras att båda företagen följer G4:s riktlinjer men de skillnader som framgick var att det japanska företaget rapporterar mer kring social hållbarhet än vad det amerikanska gör. Omvänt rapporterar det amerikanska företaget mer kring ekonomisk hållbarhet än vad som kunde tydas från den japanska hållbarhetsrapporten. Ett försök gjordes sedan att koppla dessa skillnader till kulturella dimensioner genom att analysera retoriken i CSR-rapporterna. Slutsatserna som kan dras av denna analys är att de starka kulturella dragen troligtvis suddas ut till följd av att stora företag blir mer och mer globala. Globalization and the recent evolution of CSR has led to the need for harmonization of sustainability reporting, similar to the harmonization of financial reporting. This would both encourage the engagement for CSR and also facilitate decision making for investors. The idea of CSR is strongly influenced by the Anglo-Saxon and European views of justice, democracy and social structures. Regarding sustainability reporting, there are several internationally accepted standards and guidelines, one of which is GRI. Despite the existence of these guidelines, the dilemma of harmonization remains as sustainability reporting differs between countries due to differences in cultural values. In this study two countries with different corporate cultures will be examined, United States and Japan. The development of CSR has been led by western countries and organizations and is mainly influenced by the Anglo-Saxon view of social structures. Japan, on the other hand, started practising CSR as late as 2003 and with these differences in mind it is relevant to assume that a global course of action does not exist. With this background, the purpose of this study is to examine whether there are differences in sustainability reporting among the countries and if these differences can be explained by their cultural characteristics. The methods used for the study are a quantitative content analysis followed by a discourse analysis. The results from the study show that both companies examined are compliant with the G4 guidelines. The differences that could be found was that the Japanese organization reports more on the subject of social sustainability compared to the American one. Conversely the American organization reports more on the subject of economic sustainability than what could be read from the Japanese CSR-report. An attempt to connect these differences to cultural inequalities was made through an analysis of the rhetoric of the CSR-reports. The conclusion of this discourse analysis was that the strong cultural characteristics might have disappeared due to the fact that large companies become more and more global.

Bakgrund: Rapporter om epidemier, fattigdom, artutrotning är rapporter som vi bemöter dagligen. Som en respons till dessa typer av rapporter har strävan efter hållbar utveckling ökat och påtryckningarna från omvärlden har givit företagen incitament att frivilligt upprätta hållbarhetsredovisningar. Ramverket Global Reporting Initiative (GRI) publicerar riktlinjer och standarder för att förbättra hållbarhetsrapporteringen. GRI har nyligen publicerat G4, deras senaste utgåva av standarder. G4 eftersträvar ytterligare väsentlighet vid upprättning av hållbarhetsredovisningar, företag skall välja att endast redovisa de resultatindikatorer som är väsentliga för dem. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur svenska företag inom dagligvaruhandeln och klädbranschen har implementerat GRI:s senaste riktlinje (G4). Syftet är att få en bättre förståelse av vad företagen anser är väsentligt att hållbarhetsredovisa och om denna väsentlighet har förändrats i takt med GRI:s nya riktlinjer. Vidare vill vi undersöka om det förekommer några branschskillnader om vad som är väsentligt att hållbarhetsredovisa. Metod: Forskningsmetoden i studien grundar sig på en innehållsanalys. Utifrån hållbarhetsredovisningar från utvalda företag verksamma inom dagligvaruhandeln och klädbranschen, har relevant data för att besvara studiens syfte samlats in. För att bearbeta materialet har en kodningsmanual och kodningsschema utformats. För att besvara syftet i studien har empirin tillslut analyserats och återkopplats till valda teorier. Resultat: Empirin visar att implementeringen av GRI:s senaste riktlinje G4 har haft en påverkan på hur företagen hållbarhetsredovisar. Väsentlighetskravet har resulterat i att företagen utökat sin process för att identifiera vilka resultatindikatorer som är väsentliga att redovisa.

Företag vill uppfattas som legitima och redovisar därför information om sitt sociala arbete, men beroende på vilken typ av information som presenteras kan företagen uppfattas på olika sätt av en intressent. Upprättandet av hållbarhetsrapporter enligt GRI:s ramverk skapar en grad av legitimitet, men inom den sociala aspekten finns utrymme för tolkning och informationen blir ofta subjektiv. Syftet med uppsatsen är att granska hur företag redovisar den sociala aspekten i hållbarhetsrapporter och ur ett intressentperspektiv identifiera möjliga problem som kan uppstå vid tolkning av informationen, som företagen väljer att offentliggöra. I den teoretiska referensramen beskrivs CSR-konceptet, organisationen Global Reporting Initiative och dess ramverk G4 samt ett antala redovisningsteorier. För studien har en kvalitativ metod används och insamlingen av data har genomförts med dokumentundersökningar. Fyra hållbarhetsrapporter från företag inom kläd- och textilbrnschen har granskats med utgångspunkt i den sociala aspekten. I det empiriska materialet presenteras hurvida företagen uppfyller ramverkets rekomendationer om vilken information som ska redovisas enligt de valda indikatorerna i rapporterna. Vidare analyseras rapporternas innehåll med hjälp av tidigare forskning. Studien visar att företag tenderar att endast delvis redovisa den information som de utger sig ha med enligt ramverket. Vid granskning av rapporterna ansågs heller inte mängden information ha ett direkt samband med rapportens trovärdighet. Den största anledningen till att företagen inte uppfyller det som GRI avser med sitt ramverk G4 är att kvantitativ data i form av siffror saknas. Studiens slutsats är således att en intressent inte har möjlighet att validera företagens arbete inom den sociala aspekten genom att endast läsa deras hållbarhetsrapport och bör granska dessa kritiskt.