Search

Ekosystemtjänster uppmärksammas alltmer som ett viktigt inslag för en hållbar utveckling av städer och samhällen. Dessa handlar inte bara om ett miljö- och biodiversitetsperspektiv, utan också om hur ekosystemen bidrar till människans livsmiljö och stadens attraktivitet, samt de praktiska och rekreativa nyttor som befintlig och anlagd natur kan skapa i den byggda miljön. Denna rapport har tillkommit på Naturvårdsverkets initiativ, vilka också delvis har finansierat den. Arbetet har sammanfallit med ett opinionsbildande projekt, projektlett av Tankesmedjan Movium ochfinansierat av Vinnova, kallat Påverkansplattform för urbana ekosystemtjänster. Båda dessa aktiviteterhar efterfrågat kartläggning av nuläget och redovisningar av lärande exempel, varför vi har valt att arbeta integrerat med aktiviteterna. I rapporten har vi försökt att kombinera generella reflektioner med konkreta exempel. Vi har också valt att hämta lärdomar från såväl praktik som akademi och har bjudit in några av de ledande forskarna från Sveriges lantbruksuniversitet att utifrån sin forskningshorisont kommentera sådant som vi tycker oss kunna konstatera i praktiken. Det kan i något fall bli motsägelsefullt, men så är också frågan kring ekosystemtjänster i urban miljö komplext beskaffad. Som alla komplext beskaffade frågor hyser den därmed inneboende målkonflikter, åtminstone på ett generellt och övergripande plan. I rapporten konstaterar vi att det är viktigt och grundläggande att ekosystemtjänster behandlas som en tillgång för livsmiljöer i staden, och därmed också för arbetet med att planera, gestalta, anlägga och förvalta dessa miljöer. Utgångspunkten för ett sådant arbete behöver vara platsernas förutsättningar och de förväntningar som vi har på dessa miljöer. Möjligen kan det uppfattas som lite motsägelsefullt för en rapport med namnet ”Ekosystemtjänsteras bidrag till en god urban livsmiljö”, men vi är övertygande om att utgångspunkten för arbetet med ekosystemtjänster bör inte vara ekosystemtjänsterna själva, snarare en ökad platsspecifik kunskap och en ökad tydlighet kring samhällets uttalade målsättningar. Varför inleder vi med ett sådant påstående? Jo, för att påminna om att ekosystemtjänsterna utgår från oss människor och tjänsterna svarar mot våra behov. Det är alltså en slags konsumtion av tjänster som vi pratar om och som i all hållbar konsumtion handlar det om att balansera mellan tillgång och efterfrågan. Vi menar alltså att det inte alltid handlar om att maximera uttaget av en viss ekosystemtjänst, utan det handlar snarare om vilket behov som vi har identifierat på en viss plats eller i ett visst sammanhang samt hur ekosystemtjänsterna kan levererar på den platsen utifrån identifierade behov. Det är måhända en hårfin perspektivförskjutning, men vi menar att tar vi inte med oss detta synsätt in i diskussionen om ekosystemtjänster så befarar vi att vi får ett oönskat överutnyttjande av naturens ”gratistjänster”. Det pågår mycket lovvärt arbete i landet för att hitta system och verktyg som strävar efter att finna helhetssyn och mångfunktionalitet i ekosystemtjänsterna. Det finns dock en risk att verktyg blir väl generella när man försöker att fånga upp alla aspekter av hur man kan arbeta med ekosystemtjänsterna. Då riskerar implementeringsglappen också att bli för stora när generella verktyg ska appliceras på en specifik plats. Att istället lära av hur andra har gjort och ta del av varandras erfarenheter kan då vara ett värdefullt komplement och Naturvårdsverket har därför bett Tankesmedjan Movium att ta fram denna exempelsamling. Vår förhoppning är att denna rapport ska hjälpa stadsbyggnadsprocessens olika aktörer och skeden att förstå nyttan med urban natur och att ta in ekosystemtjänsterna i befintliga arbetssätt och processer.

Denna datarapport sammanställer och redovisar enkätdata från projektet ”SLU:s stora enkät för kommunal skötsel av grönområden och träd” som syftar till att ge en översikt över kommunernas gröna resurs och dess förvaltning. Projektet är en del av Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) fortlöpande miljöanalys inom programmet bebyggd miljö. Enkäten har vänt sig till alla kommuner i Sverige och behandlar frågor som rör den kommunala förvaltningen av grönområden och träd utifrån fem delområden; 1) Budget och finansiering, 2) Drift och underhåll, 3) Policy, planer och strategier, 4) Kvalitet, 5) Trädinventeringar.

Rapporten ger en översikt över runstenar i Norrland (Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Jämtland).

Dokumentationen och rapporten är finansierad av Vetenskapsrådet inom ramen för projektet Älgen och människan i Norr och Skellefteå museum.

120529 txt ok /ME

Älgen och människan i Norr

Älgen och människan i norr - en mångtusenårig relation

Älgen och människan i norr - en mångtusenårig relation

Älgen och människan i norr - en mångtusenårig relation

Sammanfattning En kraftig expansion av naturgasanvändningen har lyfts fram som en viktig och nödvändig komponent i det framtida svenska energisystemet. Mer sällan diskuteras emellertid om en ökad naturgasanvändning och en utbyggnad av naturgasnätet försvårar våra möjligheter att bryta beroendet av fossila bränslen och att uppnå långsiktiga klimatmål. Inte heller diskuteras en ökad naturgasanvändning som ett eventuellt hinder för utvecklingen av inhemska energislag såsom bioenergi. Syftet med denna rapport är att belysa följande frågor: • Är en naturgasutbyggnad i Sverige förenlig med långsiktiga klimatmål? • Vilka risker finns det att en ökad användning av naturgas leder till att en utbyggnad av biobränsleanvändningen minskar eller avstannar helt? • Finns synergieffekter mellan naturgas och biobränslen? • Vilken risk finns det för inlåsningseffekter om naturgasnätet byggs ut? • Vilka sysselsättningseffekter uppkommer i Sverige vid satsning på biobränslen eller naturgas? Resultatet av denna studie visar att en utbyggnad av naturgasen och naturgasnätet riskerar att leda till att bioenergi trängs undan. Att bioenergin trängs undan kan till stor del förklaras med tekniska, organisatoriska och sociala inlåsningseffekter. De tekniska inlåsningseffekterna baseras på de investeringar som görs i teknik avsedd för naturgas - teknik för att generera el och värme, teknik för distribution av naturgas, teknik för användning av naturgas etc. Dessa investeringar tränger undan investeringar i alternativ energiteknik, såsom bioenergiteknik. De tekniska inlåsningseffekterna är speciellt starka för just ledningsbundna energisystem såsom naturgas. De organisatoriska och sociala inlåsningseffekterna, där flertalet aktörer tar ställning för naturgasen och försvårar utbygganden av andra alternativ, kan också vara mycket starka. De organisatoriska och sociala inlåsningseffekterna kan byggas upp genom investeringar i teknik, kunskap, forskning mm men kan också intensifieras genom aktörernas olika nätverk. Att stödja en fortsatt utveckling och tillväxt av koldioxidneutrala alternativ, såsom bioenergin, samtidigt som stora investeringar görs i utbyggnad av gasnätet kan komma att kräva starka styrmedel. Sverige har idag två ledningsbundna system som kan användas för att distribuera el och värme genererad från bioenergi. En övergång från fossila bränslen till koldioxidneutrala alternativ har redan påbörjats i dessa system. Att parallellt bygga upp ett tredje ledningsbundet system kommer inte att gynna användningen av bioenergi. Naturgasledningarna kan i viss mån användas för att transportera biogas, men detta motiverar inte utbyggnad av naturgasnätet. Detta beror på att potentialen för biogas, främst på kort sikt, är begränsad. Därtill kommer att det finns många lokala marknader för biogas som vida överstiger potentialen att framställa biogas, inklusive lokala flottor av fordon (t ex. bussar) och lokal kraft- och värmeproduktion i små anläggningar. Inom vissa användningsområden, bland annat inom industrin, har naturgasen och andra energigaser relativa fördelar gentemot andra energikällor. Naturgasen kan anses ha vissa komparativa fördelar och därmed föranleda en efterfrågan. Tillförseln av naturgas behöver emellertid inte ske med en utbyggnad av naturgasnätet utan kan även fortsättningsvis ske med bibehållen infrastruktur och lokal användning av gasol samt eventuellt kompletteras med LNG (Liquefied Natural Gas). En bibehållen infrastruktur kommer att begränsa naturgasens inlåsningseffekter och möjliggöra en vidare utveckling av alternativa energikällor såsom biobränsle. En utbyggnad av naturgasen och naturgasnätet anses ofta ha ett värde även på längre sikt. Naturgasledningarna presenteras ofta som ett viktigt inslag för distribution av vätgas, men detta kan först komma att vara av intresse flera decennier framåt i tiden. En utbyggnad av naturgasledningarna måste därför främst ses som ämnat för att transportera naturgas. Naturgasen presenteras också som alternativet för att ersätta kärnkraften. I detta fall bör en utbyggnad av naturgasnätet diskuteras först då en avveckling är aktuell. Det är emellertid väsentligt att vänta med en sådan naturgasutbyggnad minst en tio-års period för att inte undergräva bioenergins fortsatta utveckling och tillväxt och därmed utnyttjandet av de fördelar som bioenergin bidrar till. Andra alternativ till kärnkraften, inklusive bioenergibaserad elproduktion, effektivare elanvändning, solenergi och vindenergi har också stora potentialer som måste beaktas och värderas. Om så visar sig nödvändigt kan naturgas för kraftproduktion tillföras till kustlägen via LNG eller ledning. EU och Sverige har satt tydliga mål för att begränsa klimatpåverkan. Temperaturhöjningarna på grund av utsläpp av klimatgaser skall vara mindre än 2 grader över den förindustriella nivån. Detta motsvarar en stabiliseringsnivå av klimatgaser i atmosfären omkring 450 ppm CO2 ekvivalenter, vilket i sin tur motsvarar ca 400 ppm CO2. Om man fördelar de möjliga globala utsläppen per capita jämt över jordens troliga befolkning 2050 motsvarar detta för Sveriges del 10 till 20 MtonCO2. En årlig användning av naturgas motsvarande 10 TWh, vilket är nivån för närvarande, innebär utsläpp av 2 MtonCO2 per år. En ökning till 50 TWh per år medför en total utsläppsnivå från naturgas i Sverige på 10 MtonCO2 per år. Detta motsvarar hälften av det totalt tillgängliga utrymmet 2050 vid en stabiliseringsnivå på 450 ppm CO2. Vid ett ambitiösare klimatmål innebär det att naturgasen tar nästan hela utrymmet i anspråk. En utbyggd naturgasanvändning till 100 TWh per år, vilket anges i studier på området, skulle ge utsläpp år 2050 med 20 MtonCO2 och inte lämna något utrymme för utsläpp från andra källor ens vid stabiliseringsnivån 450 ppm CO2. Andra aktiviteter i samhället såsom jordbruket och kolanvändning inom stålindustrin samt de transporter, förbränning i industrin samt bostäder och service som ej tillgodoses av bioenergi eller naturgas kommer också att göra anspråk på utrymmet för utsläpp av klimatgaser. Med en trolig tillgänglig total utsläppsram för Sverige år 2050 på 10-20 MtonCO2 per år förefaller det osannolikt att det är klokt att nu binda sig för stora kvantiteter naturgas i det svenska energisystemet. En utbyggnad av naturgasen skulle även leda till att arbetstillfällen går förlorade. En utbyggnad av bioenergin med 50 TWh per år uppskattades på 90-talet ge storleksordningen 15000 fler jobb i Sverige om den görs med bioenergi än om den görs med naturgas. Siffrorna inkluderar enbart jobbtillfällen vid bränsletillverkning. Dessa arbetstillfällen kommer i huvudsak utanför storstadsregionerna. Rationaliseringar kan förväntas reducera antalet nya arbetstillfällen jämfört med den här nämnda uppskattningen. Sammanfattningsvis visar denna studie att en en utbyggnad av naturgasnätet i Sverige sannolikt kommer att försvåra brytandet av beroendet av fossila bränslen. Att investera i en utbyggnad i naturgasnätet kan komma att leda till oönskade inlåsningseffekter.

Aerosolsammansättningen i ett renluftsområde i Mellansverige (Velen) har studerats under en årscykel. Aerosolpartiklarna har uppdelats efter aerodynamisk storlek i 7 fraktioner. Varje fraktion från 113 provtagningstillfällen har analyserats m a p svavel och tungmetaller m h a partikelinducerad röntgenstrålning s k PIXE-analys. Resultaten påvisar variationer i ämneskoncentrationer mellan enskilda mättillfällen omspännande två storleks ordningar. Årsmedelkoncentrationerna ligger på samma nivå som i rural miljö i Bolivia, Canada, Norge och Schweiz. Jämfört med motsvarande koncentrationer i urban miljö (Köpenhamn m fl storstäder) är tungmetallkoncentrationerna en till två storleksordningar (svavelkoncentrationen endast en faktor tre) lägre i Velen. Inga påtagliga säsongsvariationer kunder spåras varken för antropogent eller naturligt bildade ämnen. Klassificering av mättillfällena efter luftmassans historia kunde förklara mycket av de stora koncentrationsvariationerna. Grundämneskoncentrationerna var mellan en faktor 2 och 10 högre i luftmassor som kom från den europeiska kontinenten eller Storbritannien jämfört med de som kom norrifrån. Lägst var koncentrationerna i luftmassor som kom från Nordatlanten eller Norska Havet. Svavelkoncentrationerna visade störst beroende av luftmassans historia.

Resfria möten (RM) är en samlingsterm för möten på distans, i realtid med teknikens hjälp, innefattande telefon-, webb- och videokonferens. Denna rapport beskriver svenska och internationella erfarenheter av dessa mötesformer med fokus på effekter på resandet och utsläpp av klimatgaser. Framtidsprojektioner för resfria mötens effekter 2030 och 2050 görs också.

Genomgång av svenska och internationella erfarenheter av flexibla arbetsformer med fokus på distansarbetets effekt på resandet och vilka miljö- och klimatmässiga effekter detta ger. Framtidsprojektioner till 2030 och 2050.

The basis for the article is the notion that man cannot be seen as simply another part of the ecosystem: human actions must be understood in terms of human culture. Culture is the filter through which humans see and interact with their environment. This means that human actions are not always the most "economical" in terms of adapting to natural conditions. In fact, sometimes the effort to fulfill social (rather than subsistence) needs results in actions which in the long-run are detrimental to subsistence activity. The article describes a situation during the Bronze Age in an area on the southern coast of Sweden, in which this seems to have been the case.