Search

Syftet med vår studie är att ta reda på hur sex pedagoger som arbetar på Reggio Emilia-inspirerade förskolor ser på utveckling och lärande hos barnet. Detta är av intresse att undersöka eftersom Reggio Emilia-inspirerade förskolor är influerade till olika grad och på många olika sätt av filosofin. Därför är det av vikt att allmänhet och pedagoger kan ta del av en undersökning där detta belyses. Studien, som baseras på kvalitativa intervjuer av pedagoger, visar att informanterna har en samstämmig syn på barnets utveckling och lärande. Deras svar stämmer också väl överens med den litteratur som behandlas i bakgrunden. Pedagogerna menar att dokumentation, estetiska uttrycksformer samt miljön är viktiga aspekter som har betydelse för barnets lärande, vilket överensstämmer med filosofin inom Reggio Emilia.

Med skolpersonalens kunskaper och inställningar som utgångspunkt har förutsättningarna för drogpreventivt arbete inom grundskolan undersökts. För att uppnå en relativ bredd har skolor av skiftande storlek och socioekonomiska upptagningsområden i olika sydsvenska kommuner ingått i studien. Materialet bygger på intervjuer, enkäter och fokusgrupper som kompletterats med litteraturstudier. Resultatet visar att även om skolpersonalen instämmer i att skolan är en viktig arena för preventivt arbete så är osäkerheten stor kring såväl den egna rollen i detta arbete, och den egna kunskapen om droger, som om elevernas sociala förhållanden och attityder till droger. Denna diskrepans mellan ambition och praktisk verklighet kan förstås när man skiljer på att betrakta skolan som institution, dvs. idén om skolan, och som organisation, dvs. skolans praktiska vardag. När den betraktas som en institution är förutsättningarna relativt goda. Skolan når alla barn och här ges möjligheter till både kunskapsinhämtning och träning av sociala färdigheter, samtidigt som skolan kan påverka elevernas identitetsutveckling i en positiv riktning. Men när dessa möjligheter skall omvandlas i praktiken måste även förutsättningarna på organisationsnivå beaktas.Variationen mellan vardagen i olika skolor är mycket stor och därför varierar också förutsättningarna för ett drogförebyggande arbete. Det är inte bara det drogpreventiva arbetet som har varierande förutsättningar, utan samma variationer gäller för skolans kärnverksamhet. Detta är ytterligare en del av dilemmat då en i sig väl fungerande skola har en preventiv verkan.

No abstract available

Den här rapporten handlar om polisers handlingsutrymme när socialtjänsten begärt handräckning av polisen för att tvångsomhänderta barn eller missbrukare. Detta är svåra situationer då det är en maktutövning som måste hanteras med varsamhet i förhållande till den som skall omhändertas. Rapporten bygger på intervjuer med poliser och socialarbetare och visar hur lagstiftning och organisation sätter de yttre ramarna för handlingsutrymmet. Utifrån konkreta handräckningssituationer beskrivs hur de olika kompetenserna från de två yrkesgrupperna läggs samman. De intervjuade uttalar en ömsesidig respekt för varandras kunskapsområden. This report is about the co-operation between the police and the social services in the specific situation when the social services apply for assistance for taking children and drug-abusers in to involuntary care immediately. The police have an authority to use violence that social workers do not have. Therefore social workers need the police to accomplish this task. The report aims to reach a deeper understanding for how the polices' discretion is used in the situations when the police assist the social services to have children or drug abusers taken immediately in to care. This report comes from a study that is based on focus-group interviews and individual interviews with police officers and social workers from two districts in the south of Sweden. Eleven interviews have been conducted with thirty-two informants. All interviews were recorded and later transcribed in to text. In the analysis and interpretation of the texts, three aspects have been in focus: the legislation, the organisational conditions and the specific discretions for police and social worker. The theoretical perspective focuses on the relation between individuals and society through governmental organisations and the role and discretion of civil servants. The results show complex situations handled by the police and social worker in co-operation with respect for each other's competence and for the user. In the specific situations the roles for the actors are clear. Discretions are first defined by the legislation, then by the organisational aspects and in concrete action the actors experience based knowledge and personal features govern how the given discretion will be used and thereby what actions will be taken.

not available

Syftet med min analys är att ur femtio Bonapojkars brevmaterial, få en förståelse hur ungdomstiden gestaltade sig för dessa. Med analysen vill jag bidra till att utveckla metoder för att använda sig av privatpersoners brev i historieforskningen. Pojkarna var intagna på Bona uppfostringsanstalt under åren 1905-09 och 1946-48. Åldern på pojkarna var 15-18 år och de var dömda för ett mindre brott till tvångsuppfostran. Resultatet av analysen visade att få kommunicera med yttervärlden via brev var viktigt för pojkarna. Själva vistelsen på Bona upplevdes mycket olika mellan pojkarna. Från att vara något som de var tacksamma för till det värsta stället på jorden. Bona fyllde flera funktioner för pojkarna. Det kunde fungera både som en myndighet och en resurs för dem. Bona hade även drag av ett patriarkalt förhållande till pojkarna.

Syftet med min analys är att ur femtio Bonapojkars brevmaterial, få en förståelse hur ungdomstiden gestaltade sig för dessa. Med analysen vill jag bidra till att utveckla metoder för att använda sig av privatpersoners brev i historieforskningen. Pojkarna var intagna på Bona uppfostringsanstalt under åren 1905-09 och 1946-48. Åldern på pojkarna var 15-18 år och de var dömda för ett mindre brott till tvångsuppfostran. Resultatet av analysen visade att få kommunicera med yttervärlden via brev var viktigt för pojkarna. Själva vistelsen på Bona upplevdes mycket olika mellan pojkarna. Från att vara något som de var tacksamma för till det värsta stället på jorden. Bona fyllde flera funktioner för pojkarna. Det kunde fungera både som en myndighet och en resurs för dem. Bona hade även drag av ett patriarkalt förhållande till pojkarna.

The purpose of this thesis is to gain a deeper understanding of the relationship between support and control. The purpose is reached by a study of the probation service as an organization and the practical side of its work The thesis is based on two empirical studies. One is a study of records and published texts from the period 1820-2000. The second is an interview study, in which twenty probation-service clients, twenty probation officers and ten layman supervisors have contributed their stories of the probation service. Assisted by Charles Tilly's (2000) explanations of categorical inequality, Michel Foucault's (1980; 1987) explanations of disciplinary power, and Erving Goffman's (1998) dramaturgic perspective, it has been possible to explain the patterns and the variations that are presented. During the first, disciplinary, period from the early 19th to the early 20th century, philantropic organizations tried to find work for offenders who wanted to lead a steady life. During the second period, from the turn of the century to the 1940s, the demands on the offenders had been specified and special officials were employed. The third period, from the 1940s to the end of the 1980s, was characterized by an idea of psychosocial work with individuals in a manner concurring with the work performed by the municipal social services. The fourth period, from the 1990s, is characterized by a "management" idea, in which the increasingly professionalized officials of the probation service administer the clients' problems rather than help solving them. The probation service is still presented in terms of "alternative", but the meaning of the words has changed. From their previous meaning of "something other than", they now mean "another form of". Complementing the prison, the social services and other human service organizations, the probation service has a strengthening effect Probation officers and clients vary in their attitude towards their common task.When the parties' attitudes towards each other are similar, their positions are congruous, and when their attitudes differ, their positions are discrepant. Congruous positions accumulate stories of the probation service's supportive aspects. When the positions are discrepant, the parties describe the action by the controlling aspects. The probation service changes its shape in every relation and will be interpreted differently depending on who is describing and who is interpreting. In this way, the disciplinary power will function and avoid the pronounced resistance. By that, it is also possible to individualize the support so as to help each person in the way most appropriate to him. Syftet med denna avhandling är att förstå och förklara frivården, som organisation och som praktik samt att få en fördjupad förståelse av förhållandet mellan stöd och kontroll. Avhandlingen bygger på två empiriska material. En studie av arkivhandlingar och publicerade texter från 1820-2000. En intervjustudie där tjugo frivårdsklienter, tjugo handläggare och tio lekmannaöverakare bidragit med sina berättelser om frivård. I det tidiga 1800-talets filantropi kan man finna ursprunget till det mönster som idag är frivårdens gemensamma minne, en idé om vårdande makt, ett löfte om förbättrad livssituation under förutsättning att den hjälpbehövande anpassar sig till hjälparen krav. Från tidigt 1800-tal till tidigt 1900-tal bildades filantropiska föreningar på statligt initiativ för att ordna arbete åt straffade som ville ha hjälp. Från tidigt 1900-tal till började tjänstemän anställas för att administrera och organisera arbetet. Hjälparbetet åt straffade blev ett led i socialpolitiken när socialdemokratins reformer tog fart och 1942 övertogs samordningen av arbetet av statliga myndigheter, skyddskonsulenterna som verkade fram till slutet av 1980-talet. Deras värv karakteriserades av samma idé om ett psykosocialt arbete med individer som i den kommunala socialvården. Från 1990-tal har frivården allt mer professionaliserats och tjänstemännen administrerar klienternas problem snarare än försöker hjälpa dem att lösa dem. Fortfarande är det i termer av "istället för fängelse" som frivården presenteras, men innebörden i orden har förändrats. Från att ha inneburit "något annat än" står de nu för "en annan form av". Med sin uppgift som komplement till fängelset, socialvården och andra människobehandlande organisationer verkar frivården förstärkande. Relationerna mellan de olika aktörerna varierar beroende på deras intentioner med kontakten. Beroende på sin syn på klienten och uppgiften kan handläggaren inta olika positioner. På samma sätt kan klienten inta olika positioner beroende på vilket intresse de har av att ha kontakt med en övervakare och av att agera tillsammans med denne. När parterna har liknande förhållningssätt till varandra genereras berättelser om frivårdens stödjande aspekter. När förhållningssätten skiljer sig blir det kontrollaspekterna som framträder. Såväl stöd som kontroll är möjligt i varje handling, varje samtal, varje interaktion mellan frivårdens aktörer. Det går inte att i sak skilja straff från behandling, stöd från kontroll, hjälp från disciplinering. Frivården byter skepnad i varje relation och tolkas olika beroende på vem som berättar och vem som tolkar. På så sätt kan den disciplinära makten verka och undvika det uttalade motståndet. Därigenom ges också möjlighet att individualisera stödet så att varje person kan få hjälp på det sätt som är rimligt för honom.

I det tidiga 1800-talet började man resonera kring hjälpinsatser åt fängelsefångar. I mitten av samma sekel började hjälpen och behandlingen skiljas ut från straffet, olika personer skötte olika uppgifter: Fångvaktarna skötte straffet och föreningar behandlingen. Föreningarna var ett komplement till fängelset vid cellfängelsereformen i mitten av 1800-talet I Sverige hade de bildats på statens initiativ, men med förebild från kväkarnas verksamhet i England och uppburna av socialt etablerade borgare. In på 1900-talet börjar det som kallas socialt arbete växa fram. Filantropins idéer ledde vidare till en ny profession: socialarbetare. När lagstiftningar kring kriminalvård i frihet etablerades parallellt med att det sociala arbetet växte kunde hjälpen och kontrollen, straffet och behandling utvecklas tillsammans och det sociala arbetet blev en del av straffandet likväl som straffandet blev en del av det sociala arbetet under välfärdsstatens era. I slutet av 1900-talet var det sociala arbetet så integrerat med straffandet att nya former av hjälpinsatser istället kunde ses växa fram, bland annat i form av självhjälpsrörelser.

Kriminalvård i frihet, frivård, har sina rötter som ett alternativ till fängelse. Men vad är det för något? Är det ett straff? Jag tittar här på straffets karaktäristiska komponenter: tiden, rummet, observationen och pinan utifrån dels Michel Foucaults disciplineringsbeskrivningar och dels intervjuer med dömda, övervakare och handläggare i frivården. Observationen existerar i hög grad, men rummet är snarast virtuellt och tiden är mindre frekvent organiserad än i fängelset. Inslaget av pina är dessutom mindre tydligt. Innebär det att frivård inte är ett straff? Frågan blir belyst, men inte besvarad i detta inlägg.