Search

Media criticism is studied as a concept, as critical expression and as a force for social change. The concept of media criticism is developed in relation to different forms of critical practice, theory about criticism and critique and as a part of theories about media accountability. Media criticism as a force of social change is approached by exploring concepts for the analysis of social and cultural forms of media criticism. Four kinds of media texts published in Sweden between 1998 and 2013 were analysed to investigate critical expression: television columns, reflective books on journalism written by journalists, debate articles and letters to the editor. They were studied in terms of how they address actors, content and forms of critique and responsiveness. The methodology used was reflexive interpretation mainly driven by insight, but also with an emancipative intention. Qualitative text analysis was the major method used, combined with quantitative content analysis. The concept of media criticism is developed on three levels as normative and institutional, focused on established norms and values, norm shaping and formative, focused on establishing new norms and values and openness and practice, making it possible for many people to contribute to critique. Media criticism can further be specified in three dimensions comprising its intentions, the object of critique and the process of critique. Taken together they establish different forms of criticality in which a communicative intention is seen as essential. The dissertation shows that media criticism should be given a more independent role in relation to the media accountability frame. Critical cultures and practices should be analysed in their relations to accountability cultures and practices. The concepts of institution, formative and formation were used for analysing the social and cultural forms of media criticism, where institutions are understood as the stable forms of media criticism, formatives as the changeable forms and formations as the combination of the two. Criticism and critical practice potentially have an important role to play for change in the media, journalism and society by addressing issues in an open and reflexive way. The approach to media criticism developed in the dissertation is termed critical institutionalism and aims to bridge the gap between critical social science, the sociology of critique and institutional analysis as applied in media studies.

Denna rapport behandlar ett examensarbete som bedrivits mot AB IDESTA Kök i Eskilstuna av två studenter på Mälardalens högskola. Examensarbetet ligger på D-nivå och innefattar 30 högskolepoäng. Uppdraget från IDESTA innefattade att ta fram en ny vattenkanna i rostfritt stål för konsumentmarknaden för design produkter. Syftet med vattenkannan var att göra en marknadsintroduktion för en större produktserie bestående av kannor och kantiner. Vid utformning av vattenkannan var det viktigt att ta hänsyn till krav både från produktion och från användare. IDESTA sökte en vattenkanna med ett estetiskt vackert utseende, problemfri användning och låg produktionskostnad. Den skulle dessutom urskilja sig på från konkurrenter och äga en samhörighet med kannor och kantiner. Målet med examensarbete var att ritningar skulle tas fram för att företaget skulle kunna bygga en fullskalig prototyp. För att fastställa riktlinjer för vattenkannans design genomfördes först en informationsinsamling bestående av kundintervjuer, litteraturstudier, konkurrentanalyser, besök av IDESTA och besök på mässor. Denna information analyserades sedan via olika verktyg för att identifiera krav på vattenkannans design. En lång iterativ konceptgenerering genomfördes i ett tätt samarbete med IDESTAs produktion. Detta ledde till att vattenkannan som togs fram återspeglade både marknadens krav och IDESTAs produktion. Vattenkannan förbereddes för prototyptillverkning genom att ritningar skickades till IDESTA och de leverantörer som skulle tillverka komponenter. Vattenkannan gick igenom nya förändringar då den anpassades till leverantörernas produktion. Resultat av arbetet är en cylindrisk vattenkanna i rostfritt stål. Dess utmärkande drag är ett ergonomiskt utformat trähandtag och en bra åtkomst för tvättning av insidan. Utseendemässigt särskiljer sig vattenkannan från konkurrenter samtidigt som den äger samhörighet med kärl och kannor. En stålram går runt vattenkannan och trähandtaget. Denna stålram skänker vattenkannan ett utseende som inte går att hitta hos någon annan vattenkanna på marknaden. Med hjälp av de ritningar, 3D modeller och bilder som skickades till IDESTA kunde en prototyp tas fram. Prototypen uppfyller de riktlinjer IDESTA lagt för examensarbetet och huvuddelen av kraven i kravspecifikationen. Arbete som kvarstår är att hitta ett bra lim för montering av handtaget, utföra noggranna prototyptester, och ge vattenkannan ett bra namn.

Store mosse, belägen cirka 15 kilometer nordväst om Värnamo i Jönköpings län, består av 3 stora mossekomplex som omger Kävsjön. På södra och östra sidan av sjön finns sand- och moränkullar mellan mossarna och sjön. Under 1800-talets stora sjösänkningsepok sänktes Kävsjöns vattenyta 1840 med cirka 1 meter. Härvid frilades stora flacka sandområden norr och öster om sjön. I den södra delen vandrade kärrväxter ut över de frilagda organogena sedimenten och bildade Stora gungflyet.Stora gungflyet utnyttjades för madslåtter åtminstone fram till 1900-talets början. De frilagda sandområdena norr om sjön från Fläsebäcken på västra sidan till cirka 1 kilometer söder om Häradsö-kanalen på östra sidan koloniserades av olika graminider och användes för bete. Då betestrycket minskade blev stora områden skogsbeväxta med tall och björk. Betet upphörde helt i början av 1960-talet. Stora områden närmast sjön saknar fortfarande träd och buskar. Dessa intas till större delen av en vegetation dominerad av Myrica gale, men även graminider är framträdande inom vissa områden främst närmare vattenlinjen. I det grunda vattnet längs med de minerogena stränderna finns en mer eller mindre bred zon med Carex rostrata.Redan i början av 1900-talet upptäckte framlidne Edvard Wibeck Kävsjöns och omkringliggande myrars stora betydelse för fågellivet. Kävsjöområdet avsattes som naturreservat 1965 och införlivades i Store Mosse Nationalpark, då den bildades 1982.Under slutet av 1960-talet observerades förändringar av fågellivet, främst en minskning av häckfågelbeståndet. 1970 tillsatte Länsstyrelsen i Jönköpings län en arbetsgrupp, som fick till uppgift att komma med förslag till en restaurering av sjön. Ett led i detta arbete var en detaljerad vegetationsundersökning, som genomfördes 1971 (Larsson & Svensson 1972) och kompletterades 1973 med ett antal fasta storrutor på de minerogena stränderna. Hösten 1975 utfördes slåtter inom stora områden norr och öster om sjön och rotorkultivering inom några mindre områden. Bete infördes på Svänömaden året därpå. Resultatet av genomförda åtgärder följdes upp med upprepade vegetationsanalyser av de fasta provrutorna och profilerna från 1976 till 1982. Då åtgärderna visade sig vara positiva för fågellivet utvidgades restaureringsförsöken med slåtter och rotorkultivering av stora delar av Svänömaden 1986 följt av intensivt bete av 25 till 30 nötkreatur från 1991.Målet med vegetationsundersökningarna 2003 - 2004 var att studera vegetationsutvecklingen inom området från 1964 till 2004, studera effekterna av insatta skötsel- och restaureringsåtgärder samt ge förslag till önskvärda åtgärder för att förbättra förutsättningar för fågellivet i framtiden. I rapporten beskrivs eventuella förändringar i fältskiktet och strändernas vegetationszoner. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05