Search

Bygg- och anläggningssektorn utgör cirka en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och står därför för en betydande andel utav Sveriges bidrag till den globala uppvärmningen och klimatförändringar. För att nå de många miljömål som idag finns implementerade, bland annat att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045 ska ha reducerats till noll, krävs omfattande och bestående åtgärder. Planering av bebyggelse och exploatering av mark i Sverige, kallat fysisk planering, måste därmed i allt högre utsträckning ta hänsyn till den klimatpåverkan som utformningen medför. Utöver kartläggning av klimatpåverkan, måste följaktligen åtgärder också tas, vilka kan bidra till en reducerad klimatpåverkan. I denna studie har en verklig detaljplan över planerad utformning använts för att undersöka vilken klimatpåverkan utformningen bidrar med, utifrån ett livscykelperspektiv. Studien begränsades till områdets allmänna platsmark. Allmän platsmark är de markområden som ska vara tillgänglig för allmänheten, och kan exempelvis utgöras av gator, torg, parker samt gång- och cykelbanor. Med hjälp av Trafikverkets beräkningsverktyg Klimatkalkyl 7.0 kartlades klimatpåverkan, uttryckt i koldioxidekvivalenter (CO2-e), för den planerade utformningen av detaljplanens allmänna platsmark. Vidare undersöktes även hur klimatpåverkan från allmän platsmark kunde reduceras. Dels genom tekniska åtgärder, i form av alternativa utformningar, och dels genom icke-tekniska åtgärder, i form av åtgärder rörande kommuners planeringsarbete av allmän platsmark. Klimatpåverkan var 852 ton CO2-e när ingen hänsyn togs till komponenternas livslängder. Med hänsyn till beräknade livslängder för de olika byggdelarna, fördelat över en 40-årsperiod, bidrog utformningen med 488 ton CO2-e, varav 56 ton CO2-e utgjordes av drift och underhåll för planerad asfalt i området. Stål, asfalt, marktegel och diselanvändning utgjorde stora källor av växthusgasutsläpp. Alternativa utformningar med mindre klimatbelastning identifierades till grön asfalt, granitmarkplattor samt att befintliga schaktmassor återanvändes på plats inom anläggningsområdet. Det främsta icke-tekniska verktyget för att minska klimatpåverkan från allmän platsmark identifierades som lokaliseringsverktyget, där lokalisering av kollektivtrafik och gång- och cykelbanor ansågs utgöra en stor potentiell möjlighet till att reducera klimatbelastningen. Detaljplanen som planeringsverktyg ansågs dock vara begränsad, och goda förutsättningar för minskad klimatpåverkan måste fastställas vid mer översiktlig planering i ett tidigt skede. När en detaljplan ska antas och planerad utformnings ska fastställas finns risken att klimataspekten nedprioriteras när många olika lagar och intressen ska vägas samman. För att övergripande politiska strategier och riktlinjer ska genomsyras ned till fysiskt verkställande, krävs ytterligare styrning för att uppfylla de miljömål som finns. I synnerhet för utformning av allmän platsmark, eftersom bebyggelse för att främja hållbara resor och transport (i form av till exempel gång- och cykelbanor) inte kan antas minska i framtiden. The building and construction sector makes up for about a fifth of Sweden’s total greenhouse gas emissions, and therefor makes up an important part of Sweden’s contribution to global warming and climate change. In order to reach the many environmental goals existing today, including reducing Sweden’s net emissions of greenhouse gases in 2045 to zero, comprehensive and permanent measures are required. Planning of buildings and exploitation of land in Sweden, called physical planning, therefore needs to a greater extend take into account the climate impact that the planned design results in. In addition to mapping the climate impact, measures must also be taken to reduce climate impact. In this study, a real detailed development plan of the planned design has been used to investigate the climate impact the design contributes to, from a life cycle perspective. The study was limited to the area’s public space land, which are areas that must be accessible to the public, and can consist of streets, squares, footpaths and bike lanes. Using Trafikverket’s calculation tool Klimatkalkyl 7.0, the climate impact, expressed as CO2-e, was mapped for the planned design of the public space land. Furthermore, the study also investigated how the climate impact from public space land could be reduced. Partly through technical solutions, in the form of alternative designs, and partly through non-technical measures, in the form of measures concerning municipalities’ planning process. The results showed that the given design of public space land implementation, without regard to estimated life span, would result in a climate impact of 852 tons of CO2-e. When the estimated lifespans of the building components were taken into account, distributed over a 40-year period, the design's climate impact was 488 tons of CO2-e. Steel, asphalt, ground bricks and use of diesel were major source of greenhouse gas emissions. Alternative designs that could reduce the total climate impact were identified as green asphalt, granite ground slabs and the reusing of existing excavated materials within the construction area. The main non-technical tool to reduce the climate impact from public land was identified as the localization tool, where the location of public transport and footpaths and bike lanes was considered a great potential opportunity to reduce the climate impact. However, the detailed development plan as a planning instrument was considered as limited, and good conditions for reduced climate impact must be established in more comprehensive planning at an early stage. When a detailed development plan is to be adopted, there is a risk that the climate aspect will be de-prioritized against other laws and interests. In order for overarching political strategies and guidelines to permeate down to physical implementation, additional governance is required to fulfill environmental goals. In particular for the design of public space land, as development to promote sustainable travel and transport (in the form of e.g. footpaths and bike lanes) cannot be assumed to decrease in the future.

Cultural heritage is an important part of a sustainable society. Despite national goals and laws for preserving the cultural heritage, cultural and historical values are often neglected in Swedish town planning and building processes. It is however necessary that all actors of these processes realize the importance of cultural heritage as a finite resource that must be protected. Cultural planning makes the authorities, the building companies, the population in the municipality and other actors focus on cultural heritage. As a ground for planning and building processes inventorization of buildings and areas with cultural values and strategies for protecting the values are necessary steps. Comprehensive plans for the development of an area or a part of the town make meaningsful democratic processes possible in an early stage, before agreements with commissioners of building projects. A method to be recommended is also to learn from good examples where cultural and historical values have been handled well in the processes.

Under 1950- och 1960-talet byggdes det många stadsdelstorg och centrum i Sverige tack vare den växande ekonomin som rådde i landet. Ett flertal av dessa platser är idag folktomma och ödsliga. Agö torg som ligger i Brynäs centrum är ett exempel på ett stadsdelstorg och centrum som byggdes under denna perioden och har sedan dess i stort sett förblivit oförändrat. Torget är ingen naturlig mötesplats i Gävle och det utnyttjas idag dåligt. Torget fungerar till största del som transportsträcka för de boende i stadsdelen för att komma till den service som finns i direkt anslutning till torget. Ett bra utformat torg är en plats där möjligheten för möten mellan människor är god och där det finns en attraktion och en funktion som inspirerar till att besöka och vistas på platsen. Torg är en del av det offentliga stadsrummet och är viktiga ingredienser i en stad för att öka livskvalitén. Syftet med denna studie är därför att ta reda på hur torget och centrumet kan utvecklas till en levande och användbar plats för de boende i stadsdelen och besökare. Två gestaltningsförslag har tagits fram. Ett gestaltningsförslag är baserat på mina egna kunskaper och ett gestaltningsförslag togs fram med hjälp av litteratur inom ämnet samt en inventering, enkät och observationer. Observationerna utfördes enligt Gehl och Svarres metoder. Förslagen jämfördes sedan mot nollalternativet, d.v.s. hur torget ser ut idag och hur det används idag. Detta gjordes med hjälp av multikriterieanalys (MKA) i form av analytisk hierarkisk process (AHP), observationer och en enkät som delades ut till besökare till torget. Resultatet efter AHP visar att både mitt förslag och förslaget som bygger på teori och metodik är en klar förbättring mot hur platsen är idag. Viktiga faktorer för att göra torget till en attraktiv mötesplats är tillgänglighet, trygghet, grönska, attraktioner samt kontemplation. Med den teoretiska bakgrunden och den insamlade empirin som underlag till ett gestalningsförslag som enligt den gällande landskapskonvetionen tar vara på natur och kulturvärden förefaller det finnas goda möjligheter att genomföra en förändring av Agö torg till en attraktiv mötesplats med gestaltningsförslagen som utgångspunkt. En förutsättning för att lyckas är att medborgarna fortsätter att engageras i utforming och framtida användning av Agö torg. During the 1950s and 1960s, many urban squares and centers in Sweden were built thanks to the growing economy prevailing in the country. A number of these places are today desolate. Agö Square, located in Brynäs, is an example of a district square and center built during this period and has since then largely remained unchanged. The square is not a natural meeting place in Gävle and is currently being poorly used. The square works largely as the distance of transport for the residents of the district to get to the service that is directly adjacent to the square. A well-designed square is a place where the opportunity for meetings between people is good and where there is an attraction and a function that inspires to visit and stay on site. Squares are part of the public realm and are important ingredients in a city to enhance the quality of life. The purpose of this study is, therefore, to find out how the square and the center can be developed into a vivid and useful meeting place for residents of the district and visitors. Two proposals have been produced. The first proposal is based on my own knowledge and the second proposal were made using literature and an inventory, survey and observations. Observations were conducted according to Gehl and Svarre’s methods. The proposals were compared with the zero alternative, i.e. what the square looks like today and how it is used today. This was done using the multicriteria decision analysis (MCDA) through analytic hierarchy process (AHP), observations and a questionnaire that were distributed to visitors to the square. The result of the AHP shows that both my proposal and the proposal based on theory and methodology are a clear improvement in the way the site is today. Important factors for making the square an attractive meeting place are accessibility, security, greenery, attractions and contemplation. With the theoretical background and the collected empirics as the basis for a proposal which, according to the current landscape convention, takes on nature and cultural values, there seems to be good opportunities for implementing a change of Agö square into an attractive meeting place with the design proposals as a starting point. One prerequisite for success is that citizens continue to be engaged in the design and future use of Agö Square.

Sustainable urban planning is becoming more and more important. Ecological sustainability holds greats opportunities for urban areas in order to avoid some of the consequences climate change might cause. In sustainable planning Grönytefaktorn (The Biotope Area Factor) is one important tool and one which Malmö Stad has used in order to increase sustainable planning in the city. Since the beginning of 2015, municipalities in Sweden are no longer required to use The Biotope Area Factor, which might threaten the development of e.g. green roofs. The aim of this study is to investigate how real estate companies experience their role as investors in sustainable planning. Planning is a political activity with multiple stakeholders and in order to try to understand the difficulties sustainable solutions face in this context, Planning theory and Theory of Planned Behavior have been used. The results show that the companies are not willing to invest in sustainable solutions like green roofs, unless the market demands it.