Search

Bakgrund: Distriktssköterskan har med sin breda kompetens en viktig roll inom primärvården. Distriktssköterskan besitter goda ämneskunskaper i omvårdnad, vårdpedagogik, medicin, och folkhälsovetenskap. Många länder i världen har valt att tillåta läkemedelsförskrivning till distriktssköterskor, vilket leder till en effektivare vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av läkemedelsförskrivning inom primärvården. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ induktiv design har genomförts. Till datainsamlingen gjordes systematisk litteratursökning i databaserna CINAHL och Pubmed. Totalt användes 11 artiklar som svarade på studiens syfte. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) med manifest analys användes. Resultat: Dataanalysen mynnade ut i tre huvudkategorier. 1. Ökad självständighet och ansvar, 2. Förbättrad omvårdnad genom förskrivningsrätten med följande underkategorier: effektivare vård med kostnadseffektivitet och personcentrerad och holistisk vård. 3. Orsaker som påverkar hur förskrivningsrätten används i praxis med tre underkategorier: Viljan att hålla sig uppdaterad, behov av tillgång till stöd och begränsad förskrivning. Konklusion: Även om vården har förändrats har distriktssköterskans förskrivningsrätt inte utvecklats i samma utsträckning i Sverige som i andra länder. Litteraturstudiens resultat bekräftas av tidigare forskning att distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning gav ökad självständighet, ökad status och ökad respekt bland kollegor och patienter. Resultatet visar att distriktssköterskorna önskar mer utbildning, fortbildning och träning för att öka kompetensen inom läkemedelsförskrivning.

Syfte: Syftet var att belysa den äldre kvinnans erfarenheter i samband med förskrivning, användning och uppföljning av urininkontinenshjälpmedel i öppenvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Baserad på 12 enskilda semistrukturerade intervjuer i deltagarnas hem. Resultat: Ur analysen framkom att flertalet av deltagarna saknade information om tillvägagångssättet och användningen av urininkontinenshjälpmedel. Trots detta är mer än hälften av deltagarna nöjda med sin förskrivning. Vidare visar analysen att hemtjänsten är en viktig arbetsgrupp för att uppföljning och utprovning sker. Flertalet av deltagarna upplever att uppföljningsansvaret låg på dem själva. Nästan alla deltagare i intervjustudien är mycket nöjda med bemötandet från vården. Slutsats: Föreliggande studie visar att det fanns ett behov av bättre information från förskrivaren, där det tydligt framgår vilka urininkontinenshjälpmedel som kan erbjudas och hur hjälpmedlet används samt uppföljning av hjälpmedlet. Vidare visade föreliggande studie att hemtjänsten var en viktig arbetsgrupp för deltagarna, för att hemtjänsten ser till att det fungerar med urininkontinenshjälpmedel i det dagliga livet även om det inte var korrekt utprovat. Samtliga deltagare i föreliggande studie uttrycker en känsla av att det inte var något märkvärdigt att använda urininkontinenshjälpmedel. Aim: The aim was to elucidate the older woman's experiences in connection with prescription, use and follow-up of urinary incontinence aids in outpatient care. Method: Qualitative interview study with content analysis. Based on 12 individual semi-structured interviews in the home of the participants. Results: The analysis showed that most of the participants lacked information about the approach and use of urinary incontinence aids. Despite this, more than half of the participants are satisfied with their prescription. Furthermore, the analysis showed that home care services are an important working group for monitoring and testing incontinence aids. Most of the participants feel that the follow-up responsibility lay on themselves. Almost all participants in the interview study are very satisfied with how they were treated. All participants have accepted their situation in using urinary incontinence aids. Conclusion: The present study shows that there was a need for better information from the prescriber, where it is clear which urinary incontinence aids can be offered and how the device is used and follow-up of the aid. Furthermore, the present study showed that home care was an important working group for the participants, because the home care service ensures that it works with urinary incontinence aids in daily life even though it was not properly tested. All participants in the present study express the feeling that using urinary incontinence aids was not remarkable.

SAMMANFATTNINGSyfte: Att med kvantitativa metoder försöka finna faktorer som kan förklara skillnaderna i mängd antibiotikaförskrivning mellan tandläkare i Skåne och Västerbotten i Sverige.Metod: I denna utredande demografiska studie, gjordes en initial sökning i databasen Pubmed för att finna kvantitativa faktorer som påverkar tandläkares antibiotikaförskrivning. Statistiska uppgifter hämtades sedan från olika svenska register och tolkades för resultatet.Resultat: Ingen enskild faktor som undersöktes kunde förklara den högre förskrivningen av antibiotika som ses i Skåne. Resultaten stödjer hypotesen att det inte finns någon kvantitativ faktor som kan förklara Skånes förskrivning av antibiotika. Slutsats: Skillnader i mängd ordinerad antibiotika mellan de två regionerna i Sverige kunde inte förklaras genom att undersöka de kvantitativa faktorerna som använts i denna studie. Skillnader i förskrivning är troligen ett resultat av kvalitativa faktorer och fler studier inom området efterfrågas.Nyckelord: antibiotika, förskrivning, tandvård, Sverige ABSTRACTAim: With quantitative methods try to find factors able to explain the differences in antibiotic prescription between dentists in Skane and Vasterbotten in Sweden.Methodology: In this investigating demographic study, a database (Pubmed) search was initially made to find factors affecting antibiotic prescription by dentists. Statistical data from various Swedish registers was then extracted and interpreted for the results.Results: No single factor investigated was able to explain the higher antibiotic prescribing seen in Skane. The results did not support the hypothesis that Skane have more acute dental treatments and surgery and therefore also have a demand for a more extensive antibiotic prescribing. Infact the relationship was reversed between Skane and Vasterbotten. Conclusion: Differences in amount prescribed antibiotics between the different regions I Sweden could not be explained investigating the quantitative factors used in this study. Differences in prescribing are more likely the result of qualitative factors and more studies are requested.Keywords: antibiotics, dental, prescribing, Sweden

Bakgrund: Distriktssköterskor har i Sverige haft förskrivningsrätt sedan mitten av 1990-talet. Anledningen från början var att underlätta för läkarna, framför allt på landsbygden där läkartätheten var låg. Socialstyrelsen genomförde år 2000 en uppföljning av hur förskrivningsrätten användes. Författarna ville se om och/eller hur förskrivningen har förändrats samt hur förskrivningen ser ut i Sverige jämfört med andra länder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att förskriva läkemedel i hemsjukvården samt deras uppfattning om förskrivningsrättens framtida utveckling inom distriktssköterskeproffessionen. Metod: Författarna valde att använda en kvalitativ metod i studien och som datainsamlingsmetod användes intervjuer med öppna frågor. Vid datanalysen användes en induktiv ansats där författarna bearbetade materialet med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskan upplever att förskrivningsrätten är en bra kompetens att ha och att den underlättar i det dagliga arbetet. Olika faktorer påverkar hur väl förskrivningen fungerar. Möjlighet till regelbunden fortbildning och kontinuitet i arbetslaget främjar förskrivningen. Däremot saknas till viss del funktionella IT-system som underlättar förskrivningen. Dessutom finns många av de läkemedel som får förskrivas redan att tillgå utan recept. Därför upplever distriktssköterskan förskrivningsrätten ibland som en otillräcklig resurs inom distriktssköterskeprofessionen som skulle kunna utnyttjas på ett effektivare sätt. Background: Since the middle of the 1990’s district nurses in Sweden have had the ability to prescribe drugs. In the beginning the reason was to help the physicians. The Swedish Social Board monitored in the year 2000 how this prescribing was used. The authors wanted to investigate if and/or how the prescribing has changed and also how the prescribing is used in Sweden compared to other countries. Aim: The aim with the study was to describe the district nurses’ experiences of prescribing drugs in homecare nursing and their opinion of the future development of prescribing in their profession. Method: The authors chose to use a qualitative method in the study and the method of data gathering was interviews based on open questions. At the analysis of data an inductive approach was used and the authors processed the material using qualitative content analysis. Results: District nurses experience that the prescribing facilitates their daily work. Access to regular education and continuity in the working team promotes the prescribing. Some essential IT systems are missing which would facilitate prescribing. Furthermore a large amount of the drugs that can be prescribed are already available without prescription. Therefore prescribing drugs is sometimes perceived as an insufficient resource in district nurses profession that could be utilized in a more effective way.