Search

Syfte: Studiens syfte är att med hjälp av enkäter utvärdera ungdomars upplevelser under besök hos ortodontist eller ortodontiassistent i samband med behandling med fast apparatur. Målsättningen är också att belysa om det eventuellt finns några skillnader i upplevelsen beroende på vilken behandlingsteknik som används vid tandreglering. Material och metod: Studien är en del av ett större forskningsprojekt som har syftet att jämföra självligerande brackets (Damon) med konventionella brackets (Victory). Deltagarna i denna studie har efter varje behandlingstillfälle tilldelats en enkät. Frågorna handlar om hur vårdtagaren upplevt vårdgivarens kunskap, bemötande, acceptans och delgivning av information. Resultat: Totalt ingår 113 vårdtagare i studien (54 pojkar och 59 flickor). Medelåldern vid behandlingsstart var 14,7 år. Båda teknikerna fick höga betyg, vilket innebär att vårdtagarna generellt är nöjda med behandlingarna. Fem av frågorna visade signifikanta skillnader vid jämförelse mellan Damon och Victory. Frågorna som handlade om information, förståelse, acceptans samt om vårdgivaren var hårdhänt, visade skillnad vid besök 4. För frågan gällande noggrannhet visades skillnad vid besök 3, 4 och 5. Ingen signifikant skillnad mellan könen visades för någon fråga. Slutsats: Utfallet indikerar att svensk ortodontisk vård fungerar bra ur vårdtagarnas perspektiv, vilket är något som bör upprätthållas inom tandvården. Få skillnader noterades vid jämförelse mellan behandling med Damon och Victory. Resultatet kan indikera att vårdtagarens upplevelse av bemötande är mer positivt vid behandling med Damon, samt att den ortodontiska behandlingen upplevs mindre hårdhänt jämfört med Victory. Aim: The aim of this study is to examine the experiences of adolescents, during visits at the orthodontist or orthodontic assistant, for fixed appliances treatment. The purpose is also to examine possible differences in experience when treated with self-ligating or conventional brackets. Material and method: This study is a part of a larger project that aims to compare self-ligating brackets (Damon) with conventional brackets (Victory). After each treatment session the patients received a questionnaire. The questions concerning the patients experience of the care givers way of showing knowledge, acceptance, responsibility of interaction and the way of communication the information. Result: In total 113 participants were included in the study (54 boys and 59 girls). At the beginning of the treatments the average age of the participants were 14,7 years. Both techniques received high grades, meaning the patients generally were satisfied with the treatments. Five questions showed significant differences in comparison between the techniques. The questions about information, understanding, acceptance and whether the caregiver was harsh in handling, showed differences at visit 4. Regarding the question about accuracy, a difference was noted during visit 3, 4 and 5. No significant difference between the sexes was shown for any question. Conclusion: From the patient ́s point of view Swedish orthodontic care is satisfying. Few differences were noted when comparing the appliances. The results may indicate that treatment with Damon gives a more positive and less harshly experience in comparison with Victory. CROWDIT

Bakgrund: Prevalensen av ortodontisk behandling hos barn och ungdomar i Sverige är 25 %. Ortodontisk behandling med fast apparatur pågår oftast under ett till två år och påbörjas vanligen i 12-14-års ålder. Syfte: Syftet med studien var att studera ungdomars upplevelser och erfarenheter kring sin ortodontiska behandling med fast apparatur. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med öppna frågeområden. Informanterna selekterades fram via ett strategiskt urval. Efter personlig kontakt med ungdomar utfördes intervjuerna individuellt och analyserades med manifest innehållsanalys enligt Krippendorff. Resultat: Totalt sex informanter deltog. Informanterna hade liknande upplevelser och erfarenheter avseende kostval, sociala begränsningar, smärta och smärtreducering. Det framkom att de upplevde att de blivit noggrannare med sin munhygien i samband med sin ortodontiska behandling. Slutsats: Ortodontisk behandling med fast apparatur kunde medföra en social påverkan. Informanterna upplevde också att de blivit noggrannare med sin munhygien efter applicering av fast apparatur.

Bakgrund: Ortodontisk behandling utförs vanligtvis på ungdomar och kan innebära en risk för den orala hälsan. Studier har visat att patienter med fast apparatur löper större risk att utveckla svullen gingiva och karies. Syfte: Syftet med studien är att undersöka tandvårdspersonalens rutiner kring munhygien hos patienter med fast apparatur på ortodontikliniker. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät med 11 frågor. Enkäten skickades till fyra ortodontikliniker i fyra olika län i södra Sverige. Enkäten innehöll frågor gällande munhygien-rutiner och tandhygienistprofessionen. Sammanlagt 59 personer tillfrågades delta i studien. Resultat: Enkäten besvarades av 38 personer. Resultatet visade att majoriteten av deltagarna in-struerade munhygieninstruktion vid insättning av fast apparatur och vid uppvisad dålig munhy-gien. Samtliga deltagare instruerade munhygien på patienten och större delen gav även samtal och uppföljning. Gällande tandhygienistprofessionen har majoriteten av klinikerna inte någon tandhygienist anställd. Av samtliga deltagare ansåg 29% (n=11) att det skulle vara bra att ha en tandhygienist anställd på ortodontikliniker och 45% (n=17) såg behov av kontakt. Slutsats: Det fanns inte några större skillnader mellan professionerna och klinikerna gällande munhygienru-tiner och hur de utförs. Nästan hälften av deltagarna såg behov av kontakt med tandhygienist vid insättning av fast apparatur och vid munhygieninstruktion. Background: Orthodontic treatment is usually performed on adolescents and increase risks for the oral health. Studies have shown that patients with fixed appliances more likely develop gingival enlargement and caries. Aim: The aim of this study was to investigate the dental pro-fessional’s routines including oral hygiene in patients with fixed appliances on orthodontic clin-ics. Method: The study was a quantitative cross-sectional study with questionnaire regarding 11 questions. The questionnaire was sent to four orthodontic clinics in four counties in southern Sweden and contained questions regarding oral hygiene routines and dental hygienists. Alto-gether 59 individuals were asked to participate. Results: The questionnaire was answered by 38 individuals. The result showed that the majority gave oral hygiene instructions at insertion of fixed appliances and when oral hygiene was poor. All participants practice oral hygiene in-structions on patients and almost everyone had conversations and follow-up visits. The majority of clinics didn´t have dental hygienists employed. Of all participants 29% (n=11) thought it would be good to have dental hygienists employed and 45% (n=17) saw need of contact. Conclusion: No major differences between professions and clinics were shown regarding oral hy-giene routines and performance. Almost half of the participants saw need of contact with dental hygienists.

Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att besvara frågeställningen, hur vanligt förekommande är gingival retraktion vid ortodontisk behandling? Nollhypotesen var, gingival retraktion har inget samband med ortodontisk behandling.Sökning gjordes på en databas (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/) för vetenskapliga artiklar inom medicin. Denna systematiska översikt gjordes av en observatör, för att minska risken av en godtycklig och ostrukturerad bedömning av studier, användes riktlinjer från SBU ( Statens beredning för medicinsk utvärdering, Sverige). Av 186 artiklar valdes 16 ut för att delta i granskning. Ur resultatet från de tre studierna med bäst omdöme kom två fram till ett negativt samband mellan utförd behandling och retraktion av gingiva. I rådande stund verkar det av alla största vikt vara, att alltid göra en individuell bedömning före behandling. Fler studier behöver göras kring denna fråga, där hänsyn tas till gingivala retraktioners multifaktoriella ursprung.

BAKGRUND Det är i nuläget ej klarlagt huruvida en mjukvävnadsprofil, utan hjälp av en profilröntgenbild, kan användas för att diagnostisera skelettala käkrelationer. Studiens syfte var att analysera möjligheten till att ställa en basal käkdiagnos och att diagnostisera incisivernas lutning utifrån en mjukvävnadsprofil och studiemodeller.METOD Studien har godkänts av Etiska nämnden vid Lunds Universitetet, Sverige. Nio patienter (sex pojkar och tre flickor, 12-16 år) som tidigare genomgått ortodontisk behandling på Tandvårdshögskolan i Malmö selekterades för studien. Patientfallen utgjorde underlag till ett protokoll bestående av extraorala fotografier, fotografier på gipsmodeller samt en panoramaröntgenbild men ingen profilröntgenbild. Protokollet sändes till 217 ortodontister i Sverige (166 protokoll besvarades). De uppmanades att ställa basala käkdiagnoser (sagittala och vertikala), bedöma incisivlutningen samt svara på frågor kring deras inställning till profilröntgenbilder. RESULTAT Sjuttio procent av ortodontisterna skattade att de tar en profilröntgenbild på de flesta av sina patienter. Bland de sagittala basala diagnoserna var det den postnormala diagnosen som visade sig vara den enklaste att identifiera och den prenormala diagnosen den svåraste. Av de vertikala basala diagnoserna var det enklast att identifiera en öppen relation medan den normala relationen var svårast. Överkäksincisivernas och underkäksincisivernas lutning kunde identifieras av 75 % respektive 47 % av ortodontisterna.KONKLUSIONER Studien visar att det i vissa fall går att ställa en ortodontisk diagnos och göra en terapiplanering utan en profilröntgenbild. Resultaten indikerar även att det inte är bettavvikelsen i sig som avgör huruvida en profilröntgenbild tas, utan att valet till större del baseras på ortodontistens egna preferenser.

Tidigare har man använt sig av gipsmodell och profilröntgen som komplement till den kliniska undersökningen för diagnostisering av bettavvikelser i sagittalled på Tandvårdhögskolan i Malmö. Idag har profilröntgen uteslutits då patienten fått den dentala diagnosen Angle II:I. Vid Angle III används fortfarande profilröntgen som diagnostiskt underlag och för behandlingsplanering. I studien jämförs den dentala och basala diagnosen, hos ortodontipatienter, med intentionen att se hur väl dessa två diagnostiska metoder följs åt. Resultaten visar att patienter med Angle II får i regel behandling utifrån sin dentala diagnos varpå profilröntgen kan ses som onödig bestrålning för patienten. Då patienten har klassats som Angle III är profilröntgen ett bra komplement för utredning av bettavvikelsen samt ett bra verktyg i behandlingsplaneringen.

Syftet med studien var att utreda vilka indikationer som finns för ortognatkirurgi och den utredningsprocess som patienterna genomgår innan behandlingen. Även de vanligaste preoperativa besvären som upplevs av denna patientgrupp samt huruvida de kan avhjälpas med hjälp av ortognatkirurgi studerades.Studien är uppdelad i en litterär del och en retrospektiv studie där 50 journaler över patienter som har behandlats på Skånes universitetssjukhus i Malmö har genomgåtts. Information angående vilka preoperativa besvär patienterna upplevde samt eventuella förbättringar eller försämringar postoperativt togs ut.Litteraturen betonar att både funktion och estetik är viktigt att ta hänsyn till vid en ortognatkirurgisk behandling. Dock måste den huvudsakliga indikationen vara att skapa eller upprätthålla ett funktionellt bett. Enbart estetik är inte en tillräcklig indikation för att behandlas med ortognatkirurgi. Det fanns vissa svårigheter att hitta relevant litteratur för frågeställningarna som ställts upp. Övervägande delen av patienterna var överlag nöjda med behandlingsresultatet. Frekvensen av upplevda besvär inom patientgruppen hade minskat postoperativt för alla fem preoperativa besvär som studerades (avbitningssvårigheter, nedsatt tuggförmåga, muskelvärk och/eller spänningshuvudvärk, käkledssmärta samt klick- och/eller skrapljud från käkleden). Endast tre patienter uttryckte missnöje med resultatet av sin behandling.Studien innefattar för få patienter för att några slutsatser angående en eventuell gemensam faktor för de missnöjda patienterna ska kunna dras. Det kan dock relativt lätt konstateras att ortognatkirurgi som behandlingsmetod har en hög lyckandefrekvens och i de flesta fall leder det till en förbättrad situation för patienten. Svårigheten att hitta relevant information i litteraturen indikerar att ortognatkirurgi fortfarande är ett relativt outforskat område.

Cleft lip and palate (CLP) is a congenital malformation. Assessment, care-planning and treatment in Sweden is executed by a team at six major regional hospitals. Historically, CLP-treatment has undergone many changes. The aim of this study is to map out how CLP-treatment regime has developed in Linköping and Stockholm during, primarily the second half of the 20th century. The focus of the study is on surgery, speech therapy and orthodontic treatment. A study of medical records was conducted of 89 records at the speech-care unit at Linköping University hospital. The different types of clefts included were unilateral and bilateral CLP (UCLP, BCLP) and isolated cleft palate in patients born between 1908 and 1995. Interviews were made with a phoniatrician, a dental orthopaedist and a speech and language pathologist with long experience in CLP-patient care. Results showed, that the total number of operations generally decreased for patients with BCLP and isolated cleft palate. The age when operations were performed varied less after 1975. Time in hospital for surgery became more stable and shorter. The age at the first speech therapy session decreased during the 20th century and the number of sessions at Linköping University hospital decreased for patients born after 1970. The conclusions of this study are: ● age when operating has become more stable. ● time in hospital for surgery has decreased. ● number of treatments, both operations and speech therapy sessions, has decreased. Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en medfödd missbildning. Behandling och planering av vård för patienter i Sverige med denna missbildning utförs av specialistteam vid sex av landets stora sjukhus. Vården av personer med LKG har historiskt genomgått förändringar. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur LKG vården utvecklats i Linköping och Stockholm, främst under senare hälften av 1900-talet. Studien fokuserar på kirurgi, talbehandling och ortodontisk behandling. En journalstudie genomfördes av 89 journaler från Talvårdsavdelningen vid Linköpings Universitetssjukhus. Spalttyperna som ingick i studien var unilateral och bilateral total spalt (U-LKG, B-LKG) samt isolerad gomspalt. Patienterna var födda mellan 1908 och 1995. Intervjuer gjordes med en foniater, en käkortoped och en logoped, som samtliga under flera år var involverade i omhändertagandet av patienter med LKG. I studien framkom att det totala antalet operationstillfällen generellt har minskat för B-LKG och isolerad gomspalt. Sedan 1975 har åldern vid operationerna varierat mindre mellan åren. Även vårdtiderna vid operationerna har stabiliserats samt blivit allt kortare. Åldern vid första talbehandlingen har generellt sjunkit under 1900-talet och antalet talbehandlingar på sjukhuset i Linköping har sjunkit för patienter födda efter 1970. Slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att: ● tidpunkterna för operationer har blivit mer stabila. ● vårdtiderna vid operationer har blivit kortare. ● antalet behandlingar, såväl operationer som talbehandlingar, har minskat.