Search

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare ser på stödstrukturer i olika lärmiljöer vid muntliga framställningar i svenskämnet för årskurs 4–6. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har fem semistrukturerade intervjuer genomförts ansikte mot ansikte och via videokonferens med lärare på tre skolor i två kommuner i södra Sverige. Resultatet från studien visar på att lärare använder sig av en stor variation av stödstrukturer vid muntliga framställningar. Vanligt förekommande stödstrukturer vid muntliga framställningar i resultatet är bland annat mallar, stödord och anpassning av gruppstorlek.

Studiens syfte är att undersöka verksamma svensklärares uppfattningar om sin egen arbetsprocess gällande muntliga framställningar i klassrummet. I studien intervjuades 25 svensklärare verksamma på högstadiet och gymnasiet genom en webbaserad enkätundersökning som skickades ut i Facebook-gruppen Svensklärarna. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där begreppen instrumentell stöttning, och emotionell stöttning är centrala. Sammantaget visar resultatet att samtliga lärare använder sig av olika övningsuppgifter för att främja kommunikativa lärsituationer i klassrummet och för att stötta elever med talängslan. I många avseenden lyser den emotionella stöttningen igenom även när lärarna beskriver den instrumentella stöttning de erbjuder eleverna. Arbetsprocessen vid muntliga anföranden ses i mångt och mycket som ett samarbete dels mellan lärarna och eleverna, dels mellan eleverna sinsemellan och kamratrespons sker kontinuerligt med syftet att stötta eleverna i undervisningen. Majoriteten av lärarna uttrycker att den respons som ges är formativ och positiv, och att Actio, det vill säga själva framförandet, är den del av den retoriska arbetsprocessen som får störst fokus vid bedömningen av elevernas tal, i synnerhet på högstadiet.