Search

Det nya arbetslivet kan definieras med ordet förändring, en stor del av företag och organisationer befinner sig i ständiga omorganisationer och omställningar. Flexibilitet har i denna utveckling därför blivit ett ledord för det nya arbetslivet. Mitt i detta finns ledarna, som även de måste vara flexibla. En av förutsättningarna för att kunna vara flexibel är ett pågående lärande. En förutsättning för lärande är reflektion och för reflektion krävs det tid. Något som dessvärre är en bristvara. Syftet med denna studie är att närmare studera, kategorisera och kartlägga hur ledare erfar det egna lärandet. För att undersöka detta används en fenomenografisk intervju och analysmetod, där tolv respondenter intervjuats och deras uttalanden har kategoriserats i beskrivningskategorier baserat på uttalandens aspekter av fenomenet lärande. Uttalandena har även delats upp i olika nivåer som bygger på vilken kvalitet dessa har, kvaliteten bedöms enligt komplexitetsnivå, helhetssyn på lärande, atomisk syn eller holistisk syn, djupinriktning där individens förståelse är djupare respektive ytinriktning där den är ytlig och logiska resonemang kring fenomenet. Vid analys har fenomenografiska begrepp använts för att såväl kategorisera som att analysera materialet. Detta har inneburit att efter transkriberingen av intervjuerna har materialet granskats i flera omgångar. Detta för att identifiera beskrivningskategorier, finna de mest beskrivande citaten inom respektive kategori samt att identifiera skillnaderna i respondenternas uppfattning av det aktuella fenomenet lärande. Efter att citaten har tilldelats en kategori, har varje citat gåtts igenom igen och djupare analys av respektive citat har gjort. Resultatet och analysen, som går hand i hand, visar på en hierarki där erfarenheter, praktiska händelser som ackumulerats till kunskap, är den största och mest framstående aspekten av fenomenet lärande hos ledare. Reflektion över händelser och betydelsen av fenomenet lärande var nästa. Därefter kommer kommunikation sedan att ha och att vara en förebild, utbildning och sist att möta krav. Alla beskrivningskategorier presenteras i en logisk hierarkisk ordning, där den som är mest framträdande och den som är högst i hierarkin är först och den som kommer efter är en nivå lägre. De nästkommande underordnar sig i hierarkin på samma sätt. Studien ger en subjektiv inblick i nya områden då den utforskar tolv ledares uppfattningar och erfaranden om lärande. Där likheterna och skillnaderna jämförs och sammanställs. Detta innebär att det går att se på vilka sätt dessa ledare erfar lärande. Denna inblick kan innebära nya perspektiv på ledares lärande, grundat i empiri. Studien kan ligga som grund för framtida utbildningsinsatser för yrkesverksamma ledare. Det finns flertalet kurser och utbildningar som riktar sig mot ledare. Många utbildningar är riktade till just nya ledare, eller är uppbyggda på andra vetenskapliga grunder än fenomenografi, det vill säga att de är grundade på teorier eller hypoteser istället empiri.