Search

Det har länge varit känt att riskfaktorer som rökning, höga blodfetter, högt blodtryck och övervikt och därmed insulinresistens bidrar till hjärtinfarkt. Dessa livsstilsfaktorer kan sannolikt förstärkas av en stressad livssituation. Psykosociala riskfaktorer som stress spelar en viktig roll för utvecklandet av hjärtinfarkt. Stress är en av vår tids stora farsoter. I vissa fall är en fysiologisk stressreaktion, med ökat sympaticuspåslag och ökad cortisolinsöndring via HPA-axeln, en välmotiverad och nödvändig reaktion. Ofta utvecklas den dock till en patofysiologisk process som bland annat kan bidra till utvecklingen av ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom kan stress bidra till en livsstil som ökar risken för insjuknande i hjärtinfarkt. Riskökningen kan sannolikt förklaras av effekter på ateroskleros- och trombosutvecklingen samt de aterosklerotiska plackens benägenhet att brista. Frågeställningen i denna studien var om den stressade gruppen hade längre sjukskrivningar och en farligare livsstilsprofil än kontrollgruppen. De som hamnar i arbetsoförmåga har allt svårare att komma tillbaka i arbete. Information till studien har hämtats från databaser. 18 personer med hjärtinfarkt som själva bedömde sig som stressade och accepterade deltagande i stresshanteringsgrupp studerades med avseende på livsstilsfaktorer och sjukskrivningsmönster efter förstagångshjärtinfarkt. En matchad kontrollgrupp bestående av 28 män som inte deltagit i stresshanteringsgrupp har använts för jämförelse. Resultatet tyder på att långa sjukskrivningstider är vanligt förekommande i båda grupperna. Endast 3 personer i stresshanteringsgruppen hade en sjukskrivningstid kortare än 2 månader. Fler i kontrollgruppen kom snabbare i arbete efter infarkten vilket kan tala för att stresshanteringsgruppen utgörs av en grupp med extra mycket psykosocial belastning som påverkar även rehabiliteringsprocessen. Kanske bidrar hjälpen med stresshantering till att utjämna skillnaderna något mellan grupperna, dock ses högre andel fortsatt sjukskriva även året därpå i denna grupp, som ej kan förklaras av reinfarkt. Andelen riskfaktorer är högre i stresshanteringsgruppen vilket kan vara ett uttryck för en livsstil med ökad risk till följd av en stressad linvsituation. En aktivare syn på rehabilitering och bearbetning av det trauma som hjärtinfarkt är för en person i arbetsför ålder, samt en stöttande attityd för det som är friskt och välfungerande kanske öka andelen personer med snabbare återgång till arbetet efter hjärtinfarkt men detta måste studeras vidare.