Search

Påverkansoperationer är inte ett nytt fenomen utan har teoretiserats och använts i historien. Douhet förespråkade terrorbombning mot civilbefolkningen som en metod för att få motståndaren att kapitulera snabbare. Senare tids påverkansoperationer handlar mer om att påverka utan kinetisk verkan, genom cyberkrigföring, informationskrigföring eller annan kognitiv påverkan. Seger i väpnade konflikter är till del teoretiserat men seger som uppnås genom påverkansoperationer mot civilbefolkningen, politiska och militära styret är hittills tämligen outforskat. Denna uppsats analyserar begreppet seger i förhållande till påverkansoperationer mot civilbefolkningen och statens politiska och militära ledning. Syftet med studien är att utröna huruvida den teoretiska synen på seger behöver utvidgas för att kunna omfatta även effekter av icke-kinetiska krig­förings­metoder i mellan­statliga konflikter. Studien genomfördes som en explorativ, beskrivande, teorikonsumerande och teoriutvecklande enfallsstudie på fallet Krim. Studiens resultat ger att Robert Mandels och William C. Martels segerteorier behöver utvecklas för att harmonisera med nya tidens krigföring. Seger behöver ses mer holistiskt när påverkansoperationer nyttjas eftersom segern redan kan vara uppnådd innan striden på marken sker.

Studies have shown that the Russian operations in Georgia and Crimea have been described as both examples of failed and successful operations. Both conflicts had hybrid elements to them, especially the Russian annexation of Crimea which jumpstarted the western debate into the subject. This study aims to analyse the difference in Russian methodology and differences between the two conflicts, this is done based on a theoretical framework of ‘effective hybrid warfare’. The goal of this study is to discern to what extent these two cases can be described as effective hybrid warfare operations. This is done thru the method of comparative studies. The results showed that the operation on Crimea to a greater extent could be considered effective hybrid warfare, more specifically, the weaker aspects of the Russian operation in Georgia seemed to have been corrected and were less present in the Crimean operation. This indicates that the Russian staff learned from its mistakes and the weak points of the Crimean operation is not likely to be present in their next campaign.

This paper analyses how Putin legitimizes his role conceptions in order to justify his annexation of Crimea. In order to reduce the likelihood of the foreign role being challenged while subscribing to the ego and alter expectations, it is necessary for decision makers to legitimize role perceptions. In this paper, the concept of role legitimation is developed and two mechanisms for legitimating roles are proposed. The first mechanism is ego expectations, namely the revival of roles from a specific period of time that is deeply embedded as an inalienable historical feature of the state. The second is alter expectations, namely the reproduction of international expectations in foreign policy discourse. To illustrate the argument, Putin's speech after the annexation of Crimea in 2014 is analyzed.

After a period of political unrest in Ukraine in late 2013 and the beginning of 2014, the so called Euromaidan movement, Russia decided to invade and late annex the Crimea. The act changed the conception of both European and world security and has opened up for scholarly debate on why Russia chose to make this move. The purpose of this study is to bring a new perspective on the underlying reasons behind the invasion with the help of Van Evera’s window theory. The theory’s hypothesis states that war is more likely if and when the relative power between states fluctuates sharply and the theory aims to examine if and how windows caused by this fluctuation are the causes of war. The result shows that a shift in power has taken place between Russia and the west and that different types of windows has forced Russia into a state where they saw preventive war as the only choice if they wanted to keep their control over the Crimea. The window theory has given a new perspective on the underlying reasons for Russia’s invasion and the purpose of this study is therefor considered to be fulfilled.

Kännedom om egen och grannländers benägenhet till anpassning av avskräckning aktualiseras vid höjd hotbild i närområdet. Norge och Sverige uttrycker samtida snarlik uppfattning avseende sina försvarsmakters avskräckande roll. Samtidigt har de båda nordiska småstaterna en grundläggande säkerhetsstrategisk olikhet kopplat till Nato-medlemskap. Borde inte en sådan skillnad påverka hur nordiska småstater anpassar sin avskräckning när hotbilden i deras närområde förvärras? Genom att jämföra Norges och Sveriges avskräckning före respektive efter Rysslands agerande i Georgien och Ukraina 2008–2014 syftar undersökningen till att bidra till förståelse kring nordiska småstaters avskräckningsanpassning. Arbetets analysresultat indikerar att de båda länderna anpassar sin avskräckningstrovärdighet vid höjd militär hotbild på ett likartat sätt. Däremot konstateras att Norge synes mer stabilt i sitt val av avskräckningsstrategi samtidigt som Sverige antar en mer flexibel ansats utifrån gällande läge. Arbetets resultat diskuteras utifrån logik i funna likheter i trovärdighetsanpassning samt för och nackdelar med olika grader av anpassning av avskräckningsstrategi.

t I den här uppsatsen i statsvetenskap studeras Rysslands president Vladimir Putins agerande under Krim-krisen. Den har som syfte att söka en rationell förklaring för dennes agerande med åtanke av att ytterst få västerländska bedömare förmådde förutse en rysk intervention på Krim. Samt att på ett bredare plan analysera svårigheterna med att förutse militära interventioner. För att ge en sådan förklaring används en rally-round-the-flag modell som kompletterande perspektiv. Materialet till studien har funnits i huvudsak i massmediala källor där nyhetsartiklar som analyserar händelseförloppet och motiven bakom det har studerats. Detta har delvis gjorts genom en argumentationsanalys men även en mer teoretisk studie av rally-round-the-flag perspektivet har gjorts. Utredningen visar bland annat att västerländska medier gör flera felbedömningar då de antar att Putin inte kommer att intervenera i Krim. Detta då de missbedömer den strategiska utgångspunkten samt att de inte ser Putin som en agent med egenintressen. Resultatet visar även att agerandet kan ses som rationellt förutsatt att hans egenintresse särskiljs från den ryska statens intressen. Detta då det är rimligt att tro att agerandet var av sådan art att det kunde stärka hans ställning på hemmaplan och därmed minimera risken att hans egen regim ifrågasattes. Slutligen visar studien på hur rally-round-the-flag effekten kan förklara varför vissa regimer medvetet uppsöker konflikter även om dessa inte nödvändigtvis är i nationens intresse.

The concept of hybrid warfare is both well used and criticized in today's debate. The critics are several and they do not hold back the criticism. But if the modern war is to be understood, how should it be investigated? When answering that question the critics turn to Carl von Clausewitz theories. The purpose of this thesis is to investigate the explanatory value of Clausewitz Trinity concept and Frank G. Hoffman's definition of hybrid warfare, by examining the theories of Russia's Annexation of Crimea 2014. Thus, this thesis wants to investigate whether Clausewitz Trinity concept is sufficient to understand the case . With a most likely one-case study and with the method of qualitative text analysis, the results and conclusions showed that it is not so easy to claim that one concept can rule out the other.

Detta arbete har undersökt Rysslands agerande i Ukraina och annekteringen av Krim 2014, via en kvalitativ fallstudie med motivanalys som huvudsaklig metod. Studien har använt sig av en teoriprövande design där det teoretiska materialet har stått i centrum och testats utifrån det valda fallet. Dom teorier som har ställs mot varandra och prövats har varit den strukturella realismen och socialkonstruktivismen. Undersökningen riktade in sig på Rysslands egna motiveringar till deras agerande och resultatet pekade på att dessa motiveringar var otillräckliga för att förklara handlingen som undersöks. Istället så identifierades andra motivindikatorer och slutligen motiv där slutsatserna pekade på att handlingen kan identifieras och motiveras som egennyttjande motiv i korrelation till teorin kring strukturell realism.

This thesis purpose is to examine the development of the European Union’s threat perception and identetity construction in regards to Russia. It uses a qualitive text analysis to study the national security strategies formulated by the memberstates Sweden, Germany, Italy and Poland and how these countries view of Russia is formulated. Furthermore it compares the change from before the annexation of Crimea and the Ukraine crisis and how this influenced the possibly change in perception of Russia. The study finds that the Russian action in Crimea and Ukraine has changed the threat perception in Sweden, Germany and Poland but that Russia is not mentioned in the Italy papers. Hence the identity construction is similar in the countries north of the Alps but Italy does not contrast its identety to Russia. From this the study concludes that the Russian threat is not enough to construct an European identity throughout Europe but there are patterns within the Union, which might indicate how the European project might continue.

The previous definitions of war have become outdated and several theories claim their place in the theoretical debate of the future wars. One of them, Hybrid Warfare have had a great impact and are now being incorporated into doctrine by several nations and military organizations, even though the theory is criticized. This thesis aims to clarify the discussion surrounding this theory and at the same time make a contribution to the theoretical debate. By extracting key signatures of Hybrid Warfare and testing them on the Russian intervention in the Ukraine and the Crimea the thesis seeks to answer if this conflict really is a case of Hybrid Warfare, as it is portrayed. The theoretical debate is the main focus of the thesis and the case study of the Ukraine concludes that evidence within the conflict categorizes it as a case of Hoffman´s Hybrid Warfare. The later chapters argue that these findings strengthen the debate in favour of Hoffman´s theory and ads another empirical factor to the discussion of the understanding of future conflict. Ended by thoughts of how the results can affect the future of the military profession.

This thesis is a case study aiming to give explanations to Russia’s annexation of Crimea in March 2014. By using three different theoretical perspectives, realism, regional hegemony and constructivism, the aim is to find different but also complementing explanations to the case. The theories realism and regional hegemony are related and also similar to each other, but still contributes with some different focuses on the case. Both realism and regional hegemony has their main focus on the sovereign state’s security and their power militarily, politically and economically. Constructivism on the other hand is a bit different from the other two, and has its main focus on identity, ideas and worldviews. Thanks to the differences between the three perspectives the analysis gives a broader and deeper explanation to Russia’s invasion and annexation of Crimea.

Syftet med uppsatsen är att utreda vilka förutsättningar som krävs för att ett krigsbrott ska föreligga enligt folkrätten, och illustrera detta genom Rysslands angrepp på Ukraina perioden 2014 fram till idag. Den kvalitativa metoden ligger till grund för arbetet, där information hämtats från folkrättsliga källor, såsom internationell sedvanerätt, konventioner och deklarationer, litteratur, pressmeddelanden och artiklar. Ett krigsbrott är en överträdelse av de seder och lagar som finns i krig. Exempel är attacker mot civila och dess egendom, tagande av gisslan, samt användning av viss typ av stridsmedel. Resultatet av analysen visar att Ryssland har gjort sig skyldiga till en rad folkrättsbrott i Ukraina. Ryssland har inte respekterat suveränitetsprincipen, och de har gjort sig skyldiga till brott mot FN-stadgans våldsförbud. De har attackerat civilbefolkningen vilket strider mot Internationell humanitär rätt. Rysk militär har brutit mot Genèvekonventionen om behandlingen av civila, militära och krigsfångar, och de har utsatt Ukraina för cyberattacker. Omvärlden tog tidigt ställning i konflikten genom att sanktionera bland annat ryska medborgare och företag. Internationella brottmålsdomstolen agerade genom att utfärda en arresteringsorder mot president Vladimir Putin och ryska barnrättskommissionären Maria Lvova-Belova, för deportering av ukrainska barn.

I efterbörden av Rysslands annektering av Krim 2014 uppstod diskussioner kring rysk krigskonst och hybridkrigföring. Bland tvetydigheterna som uppstod identifieras bland annat vilka strategier som det samtida Ryssland har för att uppnå strategisk överraskning. Denna studie har syftat till att undersöka rysk militär vilseledning i samband med Rysslands strategiska överraskningsanfall på Krim 2014. Studien har genomförts som en teoriprövande fallstudie varvid såväl västerländska som sovjetiska/ryska vilseledningsteorier prövats på det ryska agerande under annekteringen av Krim 2014. Sammantaget visar studiens resultat på förekomster av ryskt agerande i enlighet med samtliga av studiens prövade teorier varvid det i huvudsak var distraktion, dolda aktiva åtgärder samt desinformation som bidrog till den ryska strategiska överraskningen. Studiens oväntade resultat pekar på ett aktivt deltagande av den ryske presidenten personligen varvid det inte går att underskatta betydelsen av en politisk företrädare som Vladimir Putin. Studiens resultat kan vidare tolkas som att den vilseledning som Ryssland genomförde får ses vilande i huvudsak på tidigare dokumenterade sovjetiska teorier. Vidare visar studiens resultat på en hög rysk förmåga till anpassning där tidigare etablerade sovjetiska/ryska teorier kring vilseledning utvecklats till dagens konfliktmiljöer. Studien visar därmed att äldre sovjetiska/ryska teorier på inget sätt är obsoleta utan i allra högsta grad fortsatt är aktuella i dagens globala världsordning. In the aftermath of Russia's annexation of Crimea 2014, discussions arose about Russian military art of war and hybrid warfare. Questions were identified regarding strategic surprise and what strategies todays’ modern Russia was using. This study aims to investigate Russian military deception in connection with Russia's strategic surprise attack in Crimea 2014. The study was conducted as a single case study in which Western as well as Soviet/Russian theories of military deception was compared with the Russian activities during the Crimea annexation in 2014. The result shows Russian activities in accordance with both Western and old Soviet/Russian theories of deception. According to the study Russian main focus was distraction, active measures and disinformation leading to the Russian strategic surprise. The study shows unexpected results regarding the amount of personal activity involving the Russian president, Vladimir Putin. The result shows that the significance of a political representative such as Vladimir Putin cannot be underestimated. Additionally the study also shows that the military deception conducted by Russia in and around the period of the Crimea annexation 2014 mainly extracts from previously documented old Soviet theories. It highlights Russia’s ability to adapt into today's conflict environments by bending and adjusting old theories and doctrines. By that meaning old Soviet/Russian theories are in no way obsolete but instead being very much relevant in today's global world order.

STRATEGISK ÖVERRASKNING, hur uppnås den och med vilka medel? Det är de övergripande frågorna som författaren avhandlar när Rysslands agerande i samband med annekteringen av Krim 2014 studeras. Det ryska agerandet analyseras här utifrån såväl sovjetiska och ryska teorier kring vilseledning som de anglosaxiska Barton Whaleys Stratagem: Deception and Surprise in War samt Robert M. Clark och William L. Mitchells Deception: Counterdeception and Counterintelligence. Det framträder en bild av hur det i huvudsak var distraktion, dolda aktiva åtgärder samt desinformation som bidrog till den ryska strategiska överraskningen. Artikeln belyser hur Ryssland förmått anpassa tidigare etablerade sovjetiska/ryska teorier kring vilseledning till dagens konfliktmiljöer och visar på att såväl äldre sovjetiska som ryska militärteorier avseende vilseledning i allra högsta grad fortsatt är aktuella.

Denna studie undersöker hur applicerbara traditionella krigföringsprinciper är på moderna okon-ventionella krig av hybrid karaktär. Krigföringsprinciperna härstammar från konventionella krig, men gör anspråk på att vara allmängiltiga i alla krig. Är de då applicerbara på moderna okonventionella krig av hybrid karaktär? Studien applicerar traditionella krigföringsprinciper på krig av hybrid karaktär i syfte att utforska principernas applicerbarhet i denna tillsynes ”nya” form av krigföring. Studien förhåller sig till Brett A. Friedmans On Tactics: A theory of victory in battle som teoretiskt analysverktyg, detta då hans teori är baserad på traditionella krigföringsprinciper. De två fallstudiernas resultat tyder på att krigföringsprinciperna genom Friedmans teori är applicerbara på okonventionella krig av hybrid karaktär men inte fullt ut. De innehar därmed ett värde som analysverktyg och pedagogiskt verktyg av genomförda eller pågående krig. Teorin skulle kunna utvecklas gällande kategoriseringen av fysiska och mentala principer, där vilseledning borde kategoriseras som en fysisk princip. Eventuellt har teorin större applicerbarhet på den mer offensiva parten i krig på grund av principernas ursprung ur en offensiv tradition.

Cancersjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige men även runt om i världen. Majoriteten av de patienter som avlider på grund av en cancersjukdom är i behov av palliativ vård. Palliativ vård innebär vård i livets slutskede hos patienter med en obotlig sjukdom. Syftet med studien var att undersöka hur patienter med cancersjukdom upplever den palliativa vården. Studien är en litteraturstudie som har utgått ifrån systematisk litteratursökning och är baserad på elva kvalitativa artiklar samt en kvantitativ artikel. Resultatet presenteras utifrån två huvudkategorier: Minskad livskvalitet med underkategorierna, att vara beroende av hjälp, psysiskt och fykiskt lidande samt brist på delaktighet. Ökad livskvalitet med underkategorierna, välbefinnande, ökad delaktighet och kommunikationens betydelse. Upplevelserna av palliativ vård innebar både en ökad och minskad livskvalitet. Delaktighet och kommunikation med vårdpersonalen var två viktiga utgångspunkter för att en god vårdrelation skulle uppnås. Patienterna upplevde att vårdpersonalen inte bekräftade eller uppmärksammade patienterna i den mån de önskade. Kommunikationsbrist från vårdpersonalen var en bidragande faktor till att patienterna inte kände sig delaktiga i den egna vårdprocessen. Studiens resultat visade att patienter i ett palliativt skede upplever både emotionella och påfrestande livsstilsförändringar. Genom att sjuksköterskan var öppen och uppmärksam för patientens behov samt önskemål kunde en ökad livskvalitet uppnås.

Under det senaste decenniet har Ryssland nyttjat det militära maktmedlet mot forna sovjetstater i syfte att uppnå politiska målsättningar. Skälen till detta är troligtvis flera, där Natos och EUs expandering till Rysslands närmaste intressesfär antas utgöra en väsentlig drivkraft. Den ryska interveneringen i Georgien år 2008 och annekteringen av Krim i Ukraina år 2014, var ur ett svenskt strategiperspektiv oväntade samt överraskande händelser som bidrog till djupgående förändringar av den svenska säkerhetsstrategin. Denna undersökning syftar till att analysera om och i så fall hur, dessa två ryska strategiska chocker har påverkat svensk säkerhetsstrategi under de senaste tio åren. Undersökningen ämnar även ge en ökad förståelse för utformningen av svenska säkerhetsstrategier, dess bakgrund, påverkansfaktorer och förhållande till ryskt geopolitiskt agerande. Denna kunskap skapar även förutsättningar att bättre förstå den aktuella strategin, generella säkerhetspolitiska ageranden likväl som den utgör ett bidrag till analys av framtida strategier. Denna fallstudie nyttjar en referensram som utgår ifrån Jacob Westbergs modell av strategins komponenter, miljö, mål, medel och metod. Genom textanalys studeras fyra analysenheter bestående av officiella säkerhetsstrategier och försvarspropositioner. Undersökningens första analysenhet utgörs av En strategi för Sveriges säkerhet från år 2006 och den sista analysenheten är Nationell säkerhetsstrategi från år 2017 med dess delrapport från år 2018. För att ytterligare berika empirin har även tidigare forskning inom ämnesområdet använts, likväl som rapporter från Försvarsberedningen och Försvarsmakten. Undersökningens slutsatser visar att de två strategiska chockerna har haft en betydande påverkan på svensk säkerhetsstrategi under det senaste decenniet. Chockerna har bidragit till ett skifte från internationella operationer, en solidaritetsdoktrin och ett frivilligt anställt försvar, till ett ökat fokus på närområdet, en form av Östersjöallians samt upprättandet av ett totalförsvar med värnplikt. Rysslands intervenering i Georgien hade dock inledningsvis en blygsam påverkan i jämförelse med annekteringen av Krim, som orsakade ett paradigmskifte inom svensk säkerhetsstrategi. Det framstår som att den första chocken delvis absorberades av en övertro till europeisk säkerhet i kombination med Sveriges 200-åriga tradition av fred samt den rotade synen på neutralitet och alliansfrihet. Den initialt absorberade chocken visar sig dock senare utgöra en förstärkare till den andra chocken, vilket leder till en helomvändning i säkerhetsstrategin. Följderna kan ses i återupprättandet av totalförsvaret, nya militära förmågor, ökad nationell försvarsförmåga och etableringen av en ökad permanent militär närvaro på Gotland. Det innebär även fördjupade bilaterala samarbeten med Finland, USA, NATO samt de nordiska och baltiska länderna. Svenskt fokus kanaliserades nu främst till två metoder, att kunna möta ett militärt väpnat angrepp mot Sverige, samt en form av alliansstrategi med främst Finland och USA i östersjöområdet. Over the course of the past ten years, Russia has used its military means against former Soviet states in an effort to achieve its political objectives. The explanations behind this behavior are probably several, but NATO’s and EU’s expansion to Russia’s proximity and area of interest could very well have played a significant role. The Russian intervention in Georgia in 2008 and the annexation of Crimea in 2014 were from a Swedish strategy perspective, both unexpected, surprising and led to severe changes in Swedish security strategy, thus by definition being strategic shocks. This study aims to analyze if and, in that case how two Russian strategic shocks have affected Sweden’s national security strategy over the course of the past decade. Thus, in doing so it contributes to an increase in understanding the development of Swedish security strategy, its underlying causes, background and relation to Russian geopolitical behavior. This knowledge will also help to better understand the current strategy, political security actions in general as well as a contribution to future analysis of strategies. This case study utilizes a frame of reference based on Jacob Westberg’s model of a strategies components, environment, ends, means andways, to define, analyze and evaluate the security strategy in its right context. Through qualitative text analysis, this case study analyzes four analysis units consisting of official security strategy and Defense bills by the Swedish government. Spanning from 2006 to the last unit, the National security strategy from 2017. To enrich the empirical analysis, earlier research on the subject at hand, as well as, reports from the Swedish Defense Commission and the Swedish armed forces have been added to the study. The study concludes that the two strategic shocks have in fact had a major impact on Swedish security strategies over the past decade. Causing a shift from focusing on international operations, a solidarity doctrine and a strictly professional armed force mainly used abroad, to focusing on Sweden’s immediate vicinity, with a Baltic Sea alliance and a re-establishment of a total defense concept. Russia’s intervention in Georgia had a modest impact compared to the annexation of Crimea which created a paradigm in Swedish security strategy. It seems like the first shock was partly absorbed due to a misbelief of European safety as well as Sweden’s two-hundred-year long history of peace, mainly due to a neutral- and alliance free policy. As a result, the first shock functioned as a catalyst, amplifying the impact of the second strategic shock, causing a total turnaround of the Swedish security strategy. Its effects initiated the re-establishment of a total defense concept, new military means, strengthening of the national defense and establishing an increased permanent military presence on Gotland. It also included deepening the bi-lateral co-operation with Finland, USA, the other Nordic-Baltic countries as well as with NATO. The Swedish security strategy is now being focused to two main courses of action. The first, being able to handle a military attack on Swedish soil, the other an alliance strategy with mainly Finland and the USA in the Baltic area.

Following the 2008 Georgian war, Russia identified major deficiencies in its warfare capability, which lead to an extensive reformation and modernization of Russian forces. The reformation was accompanied by a Russian theoretical discussion concerning the wars of tomorrow. Several eminent Russian theorists emphasized the growing importance of non-kinetic means and methods, of which psychological warfare was considered as one of the most primary. Western scholars also emphasized an increased Russian focus on psychological warfare. Despite the identified increased significance on the subject, there is a palpable lack of research on contemporary Russian psychological warfare. This study aims to decrease this lack of research on the subject. Using a theory consuming approach, Russian psychological warfare is analyzed from two cases, Georgia 2008 and Crimea 2014. The study is based on a qualitative text analysis of open sources. By combining two theories on psychological warfare, an analytical tool is developed which is then used in the analysis of the two cases. The theories that form the study´s theoretical base derives from Martin Libicki and Ron Schleifer. The two cases are analyzed and then followed by a comparative analysis of the cases. The study’s result shows that psychological warfare is an important component in Russian warfare, especially in the case of Crimea. Furthermore the study indicates that psychological warfare was a main component in the Crimea case, whereas it was a mere supportive component in the Georgian case. The results show that Russian psychological warfare is used above all to create a favorable strategic context, where the Russian society and neutrals appears to be the most important target audiences to influence. The results also indicates that psychological warfare contributes in misleading the opponent and could thereby also contribute with obvious operational and tactical advantages for Russian warfare.

The characteristics of the Russian military operations during the Russo-Georgian War of 2008 and again in the Crimean Crisis 2014, were “rude awakenings” to a shift in the strategic behaviour of Russia, not refraining from military aggression as means to political aims. In the aftermath of these “strategic shocks”, the scholarly debate on how to interpret and understand these limited wars, has several ongoing discussions, among which is whether this modern Russian style of warfare, as demonstrated in Moldova, Georgia, Ukraine and elsewhere, really is a novel concept or plainly “old wine in a new bottle”. This thesis is part taking in that debate through the theoretical framework of three Soviet era warfare methods from the psychological dimension: Deception – Maskirovka, Information Warfare – Reflexive Control, and Subversion – Active Measures. Within the framework, an analytical tool for qualitative text analysis is designed and then applied for the case studies of the Russo-Georgian War, as it compares to the Crimean Crisis, collecting indicators for the apparent presence of traditional methods in these cases. The study concludes that the Soviet era warfare concepts of Maskirovka, Reflexive Control and Active Measures, are relevant as explanators for a facet of the modern day Russian warfare style, in alignment with the general argument on the Russian warfare doctrine as evolutionary, rather than revolutionary, vis-a-vis the strategic practices of the Soviet era.

Hybrid warfare is the topic of many discussions in the modern conflicts today. However, there is not a unified definition that explains what hybrid warfare really is. Swedish doctrines and principles say that an attack towards Sweden will include hybrid methods in the gap between peace and war. This paper examines Russia's use of hybrid warfare in Ukraine 2014 and how Ukraine's fundamental abilities got affected. The purpose with this paper is to contribute to a better understanding about hybrid warfare. But also, to use the fundamental abilities as a theory to provide for a better understanding how Sweden can counter hybrid methods in a future attack. The analytic results reveal that the fundamental abilities were affected differently in the annexation of Crimea and the battles in eastern Ukraine. However, it can still be used as a theory to analyse hybrid methods in both scenarios. The results also provide a better understanding of hybrid warfare. To contribute to Sweden's defence against hybrid methods, the fundamental abilities as a theory should be modernised and used to provide security and preparation for the Swedish defence in a future attack.

This essay examines the international relationship of Sweden and Russia in the period after the Cold war and the dissolution of the Sovietunion. Focusing on the period before and after the annexation of Crimea. The essay examines different documents from the Swedish government and uses Realistic thery of international relations to illustrate how the relationship has changed. I conclude that the Swedish relationship to Russia has worsened and that the area in Sweden’s proximity has entered a decline of safety and security with increased chance of aggression from Russia after they have showed being willing to use military force in an offensive capacity in Crimea.

The aim of this study is to examine how two Swedish newspapers, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, described the US occupation of Iraq (2003) and the Russian annexation of Crimea (2014). The questions examined are: How did DN and SvD form their news report regarding the US occupation of Iraq and the Russian annexation of Crimea? How were the involved countries (The US, Russia, Iraq and Crimea (Ukraine) etc.) portrayed? What kind of ideological messages can be told from the articles? Using the analysis method of Berglez (2019), as well as the method of critical discourse analysis (CDA) by Norman Fairclough (1995), ten news articles from each newspaper were analyzed. Theories used are the Gramscian theory of hegemony, the Bourdieu field theory and framing theory. The study shows that there are differences in how the two interventions were portrayed. The newspapers correspondents appeared to picture the conflicts in a way that may reflect the reporters own view of the conflict. Especially the SvD reporters appeared to be critical of the US war in Iraq. Both newspapers were prone to portraying Russia in a negative way as well as the US as a legitimate power. DN, to a greater extent than SvD, reproduced Russian stereotypes.

An annexation of landmasses or parts of another country is nowadays a rare case. However, Russia managed to annex parts of Ukraine after a violent and complicated conflict in 2014. There are several different theories and methods of describing Russian warfare and some of them even originate from Russia itself. This paper aims to apply the Reflexive Control theory, which originated in Russia, and see how well it accounts Russian actions in Ukraine. The analyzation of this theory is necessary because after the annexation of Crimea there has been an increasing interest to describe Russian actions in the science of war discussions. This is done by first describing different theorists’ approaches and views on the theory and then constructing a template from which this thesis’ analysis is concluded. There are four major contributors to the theory, all of which differ slightly in their description of the theory. This paper concludes that patterns of Reflexive Control may have been implemented during the conflict in Ukraine. These patterns may also have been present before the conflict, after the annexation and up to present day.

Russian application of deception in warfare has an extensive history. A lot of previous research has explored both its application and development through different historical conflicts. However, the 2014 Russian annexation of Crimea has raised a debate that challenges the classic application of Russian deception methods. Nevertheless, many researchers claim that Russia continues to use traditional methods of warfare and deception, albeit adapted to a modern context. This thesis explores these claims by a concrete comparison of the application of Russian deception methods during the annexation of Crimea with a successful historical Russian deception operation, the 1979 Soviet invasion of Afghanistan. This is done by a comparative case study, which breaks down both cases with theoretical support from Barton Whaley's theory of deception. The study validates claims that traditional Russian deception methods are being applied in a contemporary context. What has changed, however, is how the different types of deception mutually support one another and are utilized to achieve synergy effects.

This dissertation is a quantitative study with elements of qualitative analysis. The purpose of this quantitative study was to investigate WHAT was written about Ukraine's independence 1917 in Swedish press 1917–1918. The qualitative part of the survey was intended to answer the question if the newspaper's political attitude influenced the news reports during the chosen period. The exact periodization was determined to be between March 1, 1917 and June 30, 1918. This periodization was chosen because of the March Revolution in 1917, which triggered independence declarations in a number of countries oppressed by Moscow, who now saw their chance of freedom. June 1918 became the end of the investigation because it was just when the peace agreement between Ukraine and the Soviet Union was signed. The source material has been chosen to represent a multitude of ideological orientations. It was liberal, moderate, conservative, liberal and left-wing orientations. The source material consisted of newspaper articles from the following newspapers: Dagens Nyheter, Aftonbladet, Göteborgs Aftonblad, Svenska Dagbladet, Dalpilen, Kalmar Tidning and Norrskensflamman. Quantitative methodology was used on the source material. This method consisted of a reviewing of newspaper articles in searching of news reports from Ukraine or articles which had something to do with the events in Ukraine. Every newspaper was searched day after day. The crawled material was presented in two chapters representing different periods. The first chapter of the results presented the results from 1917, and more precisely from March to December 1917. The second chapter presented the results from 1918, but also from December 1917, that is, the result from December 1917 through June 1918. The whole result was then discussed in a separate chapter where the qualitative analysis was also discussed. The result of the quantitative analysis showed that it has been written relatively sparcely about Ukraine's independence although the volume of articles increased from December 1917 and even more in 1918. Sometimes there were articles on the first page. But for the most part, the articles with Ukraine issues were placed among other foreign articles. It was also found in the survey that it was the first World War that drew attention to the newspapers, even though the events in Petrograd and then in Ukraine took more space. This survey also showed that what was written about Ukraine's independence was also what appears in the reference literature. The news reports reported how Ukraine proclaimed independence in March 1917 and later on proclaimed an independent republic in November 1917 when the Bolsheviks conducted their coup d'état in Petrograd. The newspapers also wrote how the Russian Communists sent a declaration of war to Ukraine in December 1917 and about the war that followed. The articles also tell us how negotiations on Ukraine Peace went on in Brest-Litovsk, and how they ended up with alliance between Germany and Ukraine with the campaign against the communists. It was told how the German army marched into Ukraine to free it from the bolsheviks. Until May 1918 there were battles between the German-Ukrainian Army and the Communists. In June 1918 the peace agreement was signed and this survey’s investigation ended. The survey showed that it was written about Ukraine's independence in all newspapers. Dagens Nyheter had the most news articles linked to the survey. Although the number of articles was not subject for analysis in this survey. The qualitative analysis was based on using Höjelid's theoretical concepts "positive sound" and "negative sound" on the quantitative analysis material. The qualitative analysis’ result showed that it was almost impossible to see the differences between the newspapers because the articles were traded between the newspapers, i.e. the content was copied straight away. It should be noted that not all content was the subject of copying between the newspapers. Copying occurred to a greater extent, but there were still original articles derived from the respective newspaper. Most of the articles were also direct telegrams that were communicated abroad to the newspaper's editors. A lot of these telegrammic articles were sent with a purpose to mislead society. These angled articles were published without further examination in Swedish press. There were articles from, for example, Dagens Nyheter whose editors noted the "strange Petrograd reports" and informed about it for the purpose of enlightening the public. However, as most newspapers were occupied with World War I, as was shown in the source material, the newspaper editorial office was less interested in other foreign events. Therefore, such angled articles could be found in Swedish press on a larger scale. Denna avhandling är en kvantitativ studie med inslag av kvalitativ analys. Syftet med denna kvantitativa studien var att undersöka VAD som skrevs om Ukrajinas självständighet 1917 i svensk press 1917–1918. Den kvalitativa delen av undersökningen ämnade att besvara frågan om tidningens politiska hållningen påverkade nyhetsrapporteringen under den valda perioden. Den exakta periodiseringen fastställdes att vara mellan den 1 mars 1917 och den 30 juni 1918. Denna periodisering valdes på grund av marsrevolutionen 1917 som utlöste självständighets-förklaringar i en rad länder som var förtryckta av Moskovitien och som nu såg sin chans till frihet. Juni 1918 blev slutpunkten i undersökningen därför att det var just då som fredsavtalet mellan Ukrajina och Sovjet undertecknades. Källmaterialet har valts att representera en mångfald ideologiska inriktningar. Det var liberal, moderat, konservativ, frisinnad samt vänstersocial inriktningar. Källmaterialet bestod av tidningsartiklar från följande tidningar: Dagens Nyheter, Aftonbladet, Göteborgs Aftonblad, Svenska Dagbladet, Dalpilen, Kalmar tidning och Norrskensflamman. Det användes kvantitativ metod på källmaterialet som bestod i en genomsökning av tidningsartiklarna efter nyhetsrapporter från Ukrajina eller som hade något med händelserna i Ukrajina att göra. Varje tidning genomsöktes dag för dag. Det genomsökta materialet presenterades i två kapitel som representerade olika perioder. Det första resultatkapitlet presenterade resultatet från år 1917, och mer exakt från mars till december 1917. Det andra kapitlet presenterade resultatet från år 1918, men även från december 1917, det vill säga resultatet från och med december 1917 till och med juni 1918. Det hela resultatet diskuterades sedan i ett eget kapitel där även den kvalitativa analysen diskuterades. Resultatet från den kvantitativa analysen visade att det har skrivits relativt sparsmakat om Ukrajinas självständighet även om artikelmängden ökade från december 1917 och ännu mer under 1918. Ibland förekom det artiklar på första sidan. Men för det mesta placerades artiklarna med Ukrajina-frågor bland andra utlandsartiklar. Det framgick också i undersökningen att det var mest första världskriget som upptog tidningarnas uppmärksamhet, även om händelserna i Petrograd och sedan i Ukrajina tog allt mer plats allt eftersom. Denna undersökning visade också att det som skrevs om Ukrajinas självständighet var också det som förekommer i referenslitteraturen. Nyhetsrapporterna berättade hur Ukrajina utropat sin självständighet i mars 1917 tills landet proklamerat en oberoende republik i november 1917 när bolsjevikerna genomförde sin statskupp i Petrograd. Tidningarna skrev också hur de ryska kommunisterna skickade krigsförklaring till Ukrajina i december 1917 och om det kriget som följde efter det. Artiklarna berättar även om hur förhandlingarna för Ukrajinafreden gick till i Brest-Litovsk samt hur dessa avslutades med att Tyskland allierade sig med Ukrajina i kampen mot kommunisterna. Det berättades hur den tyska armén marscherade in i Ukrajina för att befria det från bolsjevikerna. Fram till maj 1918 pågick det strider mellan tysk-ukrajinska armén och kommunisterna. I juni 1918 undertecknades fredsavtalet och där slutade undersökningen. Undersökningen visade att det skrevs om Ukrajinas självständighet i samtliga tidningar. Dagens Nyheter hade flest nyhetsartiklar kopplade till undersökningen. Även om antalet artiklar ej var i syfte att analysera i denna undersökning. Den kvalitativa analysen gick ut på att använda Höjelids teoretiska begrepp ”positiv klang” och ”negativ klang” på den kvantitativa analysens resultatmaterial. Det kvalitativa resultatet visade att det var nästintill omöjligt att se skillnad mellan de olika tidningarna eftersom artiklarna traderades mellan tidningarna, det vill säga innehållet kopierades rakt av. Det bör påpekas att inte allt innehåll var ämne för kopiering mellan tidningarna. Kopieringen förekom i större utsträckning men det fanns ändå originella artiklar som härstammade från respektive tidning. De flesta av artiklarna var dessutom direkta telegram som kommunicerades i utlandet till tidningens redaktioner. En hel del av dessa telegraferade artiklar skickades med ett givet syfte att vilseleda samhällsopinionen. Dessa vinklade artiklar publicerades utan vidare granskning i svensk press. Det förekom artiklar från exempelvis Dagens Nyheter vars redaktion uppmärksammat de ”märkliga Petrogradrapporter” och informerat om det i möjligt syfte att upplysa allmänheten. Men eftersom de flesta tidningarna var upptagna med första världskriget, som det visades i källmaterialet, var tidningsredaktionerna mindre intresserade av andra utländska händelser. Därför kunde sådana vinklade artiklar förekomma i svensk press i en större omfattning.

This essay seeks, by applying to theories of nationalism, to explain the reasoning behind the Russian annexation of Crimea and to understand the ideology and nationalistic influences in Russian foreign policy in the case of the Ukraine crisis and the annexation of Crimea. The argumental analysis exemplifies the nationalistic tendencies of Vladimir Vladimirovitj Putin and the Russian foreign actions and attempts to specify a nationalistic motif in the case of Crimea and in Russian foreign policy. The study seeks to illustrate tendencies in Russian foreign policy and to show what can be expected of Russia in the near future. Denna uppsats söker att förstå argumenten för den ryska annekteringen av Krim genom att två teorier om nationalism, samt att förstå ideologiska och nationalistiska influenser i rysk utrikespolitik. Genom en argumentationsanalys exemplifieras nationalistiska tendenser i Putin tal och kartläggandet av ett övergripande nationalistiskt motiv förklaras genom kategorisering i fyra olika nationalistiska ideologier som i forskning om rysk politik och Putin som president har framtonats. Denna studie försöker att ge svar på vilka tendenser det finns inom rysk utrikespolitik och ge en bild av vad vi kan förvänta oss i framtiden.

Studien syftar till att granska fyra svenska morgon- och -kvällstidningars skildring av krisen på Krim: vad konflikten handlar om, hur de olika parterna avbildas, vilka attribut som knyts till parterna och vilka relationer som beskrivs, för att kunna jämföra tidningarnas bild av krisen och se hur hur tidningsrapporteringen sker i kris och krig. The purpose of this essay is to analyze how four newspapers in Sweden have portrayed the Crimean-Crisis, in order to compare the results and draw conclusions about how media portray war. A quality discourse analysis. There is a clash between two images: the image of the events in Ukraine being portrayed as a people’s revolution to overthrow a corrupt and Russianloyal regime, and the image of an armed uprising consisting of facists and ultranationalists forming a non-legitimate government who is threatening the Russian language and the ethnic Russian inhabitants in Ukraine. A majority of the newspapers polarizes the conflict into an us and them, with Putin as the great villain and the Western powers as the good side. There is a distinction in writing between the morning newspapers and the tabloid newspapers, where the second one is more dramatic and more frequently applies attributes. A consequence of this could be an increased motivation for conflict, rather than for peace.

I den här statsvetenskapliga uppsatsen studeras Europeiska Unionens (EU), en organisation med både över- och mellanstatlighet, folkrättsliga hänsynstagande gällande erkännandefrågor om nybildade stater. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning EU:s utrikespolitiska beslutsfattare visar folkrättsliga hänsyn i officiella uttalanden genom två förklaringsmodeller, realismen respektive idealismen. Syftet är även att pröva Ann-Marie Ekengrens analysschema, som är konstruerad att förklara staters agerande, på en hybrid organisation som EU. Materialet i studien baseras på primära källor, såsom EU:s officiella hemsida och sekundära källor, såsom nyhetsartiklar som analyserar händelseförloppet och motiven bakom dem. Detta har genomförts med hjälp av en argumentationsanalys och Ekengrens analysschema för att kunna kategorisera argumenten i ett realistiskt eller idealistiskt förklaringssätt. Utredningen påvisar realistiska och idealistiska särdrag i EU:s offentliga argumentation gällande Krims folkrättsliga och statsrättsliga kriterier. Med detta sagt var det ingen av teorierna som lyste starkare än den andre, vilket är ett unikt resultat. Utredningen visar även att teorierna kan förklara EU:s argument i erkännandeprocessen. I dessa argumentationer fanns både maktpolitiska och folkrättsliga hänsynstaganden att hämta. Ett av syftena var även att pröva Ekengrens analysschema som är uppbyggt i fyra delar där samtliga delar tillämpades i denna undersökning. Trots att modellen inte var avsedd för organisationer så blev alla frågor i analysschemat besvarade.

Villkoren för krigföring befinner sig i ständig förändring och tempot med vilket de ändras ökar. Det här för med sig allt fler faktorer att ta hänsyn till när de samtida förutsättningarna för krig och konflikter skall förstås och hanteras, och bland dessa finns medierna och deras sätt att rapportera från konflikter. Tidigare forskning inom området har visat att ett lands mediers rapportering från konflikter tenderar att spegla nationens utrikes- och säkerhetspolitiska orientering, vilket i sådana fall innebär att sättet på vilket ett lands medier rapporterar från en konflikt kan påverka omvärldens uppfattning om landet i sin helhet. Uppsatsens syfte är att undersöka om svensk medierapportering alltjämt speglar den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen, eller om den tenderar att uppvisa en mer självständig roll. Undersökningen sker genom en fallstudie av svensk nyhetsrapportering från en konflikt i Sveriges närområde i modern tid. Via metoden framinganalys jämförs Svenska Dagbladet och Dagens Nyheters rapportering från Krimkrisen 2014 med ett antal teman ur svensk utrikes- och säkerhetspolitisk orientering, i både historisk och modern tappning. Resultatet visar att nyhetsrapporteringen från den aktuella tidsperioden går i linje med den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen och att det finns tydliga inslag av såväl historiska drag såsom neutralitet och alliansfrihet, som av moderna drag avseende internationalism med betoning på multilateralt samarbete.

Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om Sveriges krigsmaterielexport har förändrats under perioder av krig. Handelsmönstren har kraftigt förändrats under krig där handelskanaler har brutits sönder vilket medfört att handeln tagit andra vägar, samt att stater utanför krigen kunnat dra nytta utav detta. Det som undersökningen har sin utgångspunkt i är Sveriges neutrala ställningstagande, förändrade handelsmönster samt antagandet om att efterfrågan på krigsmateriel tenderar att öka under väpnade konflikter. Dessa tre huvudteser talar för att Sverige borde ha kunnat expandera sin krigsmaterielexport under de krig som undersöks. De frågor som uppsatsen fokuserar på är krigsmaterielens värde samt andel av den totala exporten, krigsmaterielens geografiska spridning, krigsmaterielens sammansättning samt prisfluktuationer. De perioder som legat till grund för undersökningen är Krimkriget, åren 1881 – 1884 samt första världskriget.

The research this report is based on aims to find out the characteristic features of the marketing tools that are essential for a music artist, and define a successful artist. The thesis arises and discusses how different medias can have an affect on an artists career and on his/hers achievement. To bee seen in the right medias can have an important influence on their career. To be able to answer our aim we have interviewed people who have a solid knowledge about music business, we have also used a qualitative method. The outcome of the research is that there are some indications that show important factors which are essential when it comes to marketing artists. Television is one marketing medium that reaches a wide audience, as well as there are television programs that introduce new artists. Synchronization between artists and other brands has become more common nowadays to launch artists, additionally is Internet used as another marketing tool. Furthermore there are features that show that a fast exploitation is not always profitable. Our research illustrates also that a long-term commitment gives the artist a secure career.