Search

Strategisk musselodling för att skapa kretslopp och balans i ekosystemet - kunskapsöversikt och förslag till åtgärder Sustainable Coastal Zone Management (SUCOZOMA) är ett projekt som syftar till att kritiskt granska pågående verksamheter i kustzonen samt undersöka möjligheter för en hållbar utveckling med nya verksamheter. Musselodling är en näring som lever upp till kraven för hållbar utveckling och därför studerar vi förutsättningarna för en utökad odling. Flera forskningsrapporter från skilda håll i världen visar också hur eutrofieringens negativa effekter hämmas av musslornas filtrering av stora volymer kustvatten (Cloern 1982, Kautsky 1982, Meeuwig m fl1998), och hur biodiversiteten ökar, då musselodlingar etableras (Thulin 1998, Loo & Rosenberg 1983 och Roman & Peres 1989). Näringen utvecklades i Sverige under början av sjuttiotalet (Haamer 1975), men trots goda fysiska förutsättningar och stor framtidstro, stannade expansionen av i början av åttiotalet, framfor allt beroende på att algtoxiner periodvis gör musslorna otjänliga som mat (Edebo m fl1988, Haamer m fl 1990) vilket vållar odlarna stora ekonomiska förluster. En annan bidragande orsak till stagnationen har varit oförmåga att organisera och finansiera den kommersiella verksamheten (Haamer 1997, Kollberg 1999). Legala eller byråkratiska hinder finns inte idag för en expansion men restriktioner kan förmodligen komma om näringen växer kraftigt och börjar ta plats (Ellegård 1998). Grundförutsättningarna för en positiv långsiktig utveckling är att den åtföljs av forskning och en strikt kontroll, framför allt av algtoxiner men också av miljögifter, bakterier och virus (Kollberg 1999). Blåmusslan är en filtrerande organism, som lever av att filtrera bort växtplankton och annat organiskt material ur vattnet och omvandla detta till animaliska proteiner användbara till mat eller foder. Kunskapsöversikten belyser musslornas roll i ekosystemet och hur odling kan användas till att utöka musslornas gynnsamma påverkan på miljön. Ett ökat näringsuttag från svenska övergödda kustvatten är önskvärt och möjligt med hjälp av musselodling. Med strategiskt lokaliserade odlingar skulle eutrofieringens negativa effekter, såsom grumligt vatten (stor planktonbiomassa) och döda bottnar (stor nettoproduktion) kunna reduceras i områden med begränsat vattenutbyte (Haamer 1996, Meeuwig m fl1998). Delar av näringsflödet till havet skulle på ett naturligt sätt kunna återfö­ras till land med musselodlingen, och man kan skapa ett nytt agro-aqua kretslopp för närings- och livsmedelsproduktion i linje med riksdagens planer för kretslopp och hållbar utveckling. Rekryteringsmiljöer för kustbestånd av abborre, gädda och gös Längs med vår Östersjökust är salthalten tillräckligt låg för att sötvattenarter skall kunna ha stor utbredning. Bland dessa hör abborre (Perca fluviatilis L.), gädda (Esox lucius L.) och gös (Stizostedion lucioperca L.) till de vanligaste rovfiskarna och är viktiga för både yrkes och fritidsfisket. De är varmvattenarter och kräver relativt höga temperaturer i lek- och uppväxtområdena (s k rekryteringsområden) för en rik yngelproduktion. Tillgången på sådana grunda och skyddade miljöer är emellertid begränsad. De mest högkvalitativa finner vi i skärgårdar, fjärdar 0ch vikar samt sötvattnen. Tyvärr förekommer i just dessa miljöer ofta starkt negativt mänskligt inflytande i form av fysiska störningar, industriutsläpp och alltför stark belastning av näringsämnen. För att kunna identifiera dessa miljöer och upprätta bevarande- och åtgärdsplaner finns ett starkt behov av information om de olika arternas krav på uppväxtmiljön. Denna rapport utgör en sammanfattning av dagens kunskap inom området och ger exempel på olika miljöers yngelproduktionskapacitet. Miljöstörningars effekter tas också upp och slutligen föreslås hur man skulle kunna gå tillväga vid inventeringar som bakgrund till bevarande och åtgärdsplaner. Rapporten består av två olika rapporter.

Serien Sveriges kyrkor är utgiven av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien