Search

Loss of heather Calluna vulgaris-dominated moorland in Britain has been associated with long-term declines in Red Grouse Lagopus lagopus scotica, a gamebird of economic importance. We tested whether restoring heather habitat on a grouse moor in southwest Scotland, where heather was previously in decline, improved Red Grouse density, productivity, and survival. We analyzed spatial and temporal relationships between Red Grouse demographic rates, estimated from counts, and habitat variables measured from ground and aerial vegetation surveys. Reductions in sheep Ovis aries grazing and other heather restoration measures (i.e. burning and cutting, and in some areas reseeding of heather following herbicide treatment to reduce grass dominance) increased total heather cover by 10% and the area of heather-dominated vegetation by 30% within six years. Prebreeding, and for aerial surveys also postbreeding, densities of Red Grouse were highest in areas with more heather cover (range: 0-92%), and prebreeding densities increased more where heather recovery was greatest. However, we found no relationship between heather cover and Red Grouse productivity or survival rates, the latter also when rates were estimated from radio-tagged individuals. Changes in heather cover were not associated with changes in postbreeding densities or survival of Red Grouse, although they were positively related to change in productivity for aerial surveys. Overall, management for Red Grouse had a larger effect on density and productivity than reductions in sheep grazing. This is the first study examining Red Grouse responses in relation to changes in heather cover within the same site, in contrast to previous between-moor comparisons, where other factors may have contributed to variation in Red Grouse demography. Our results suggest that, in the long term, heather restoration has the potential to increase Red Grouse carrying capacity, but realizing this potential first requires improving Red Grouse demographic rates.

FladdermössFladdermössen intar en särställning bland däggdjuren med sin flygförmåga, ekolodsliknande orienteringsförmåga (sonar) och i många fall särpräglade levnadssätt. Som däggdjur är gruppen relativt okänd och det är först de senare årtiondena som intresset och kunskapen ökat. Detta till stor del genom möjligheten att lokalisera och artbestämma flygande individer med ultraljudsdetektorer. Ännu återstår mycket arbete med att kartlägga de olika arternas utbredning i Sverige och i Örebro län. Fladdermössen är ur många aspekter hotade. Sex av de minst 14 arter som förökar sig i landet är rödlistade. Faktorer som odlingslandskapets omvandling, utdikning av våtmarker och tillgången på grova lövträd antas ligga bakom enminskning av flera fladdermusarter. Alla fladdermöss är fridlysta i Sverige och Sverige har undertecknat ”Överenskommelse av skydd av bestånd av europeiska fladdermöss” (SÖ 1993:30).Varför inventera fladdermöss?Det grundläggande behovet har varit att kartlägga de olika arternas utbredning och få kännedom om de värdefullaste områdena i Örebro län. Kunskapen om fladdermöss ilänet har tidigare i det närmaste varit obefintlig. För att fylla igen kunskapsluckan utförde Calluna AB Ekologiska kunskapsgruppen en inventering av fladdermusfaunan i 57 områden under 2005.Arter i Örebro länTotalt konstaterades nio fladdermusarter i länet: Mustasch/brandts fladdermus, vattenfladdermus, stor fladdermus, nordisk fladdermus, gråskimlig fladdermus,dvärgfladdermus, trollfladdermus, långörad fladdermus och fransfladdermus. Två av de funna arterna är rödlistade, fransfladdermus och trollfladdermus. Länet har ettsärskilt ansvar för att bevara dessa två arter inom länet (hotkategori VU respektive NT).Fladdermuslokaler Örebro länResultaten visar att det i Örebro län finns flera områden med en rik fladdermusfauna. Länets, hittills kända, artrikaste lokal finner man vid Karlslunds herrgård strax väster om Örebro där sju av inventeringens nio arter förekommer. Det placerar Karlslund i topp i länet. Nio områden, Äsplunda, Segersjö, Götarsvik, Göksholm, Ekeberg,Dyltabruk, Bystad, Skagersholm och Stjärnsund, hyser minst sex arter. Dessa områden hyser nationellt sett en artrik fauna varför aktiviteter som riskerar att försämra möjligheterna för en fortsatt rik fauna bör konsekvensbeskrivas. Några områden som inventerats har också visat sig vara mycket individrika, framför alltSegersjö och Göksholm men även Grönbo och Äsplunda. Gemensamt för de rikaste områdena är att landskapet är mosaikartat och småbrutet, att vatten finns i närheten och att områdena består av antingen av herrgårdsmiljöeroch/eller bruksmiljöer samt äldre kulturlandskap. En yngelkoloni påträffades och vid ytterligare 15 platser finns indikationer på att kolonier kan finnas.Åtgärds- och uppföljningsbehovFörst och främst är information till berörda markägare en viktig åtgärd. För framtiden pekar vi på ett par viktiga åtgärds- och uppföljningsbehov. Det viktigaste är att fortsätta att eftersöka värdefulla fladdermusmiljöer, eftersöka vissa skyddsvärda arter samt säkerställa eller skydda de artrikaste lokaler ochfyndplatserna för fransfladdermus och trollfladdermus. Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05