Search

I denna artikel undersöks hur ungdomar på två olika yrkesförberedande gymnasieprogram på en gymnasieskola talar om och talar på dialekt i ett geografiskt område där dialekten länge har haft hög kulturell och social status. Två fokusgruppssamtal analyseras för att undersöka både vilka uppfattningar om – och attityder till – dialekter och dialektalt språkbruk som uttrycks samt vilka dialektala varianter som deltagarna själva använder när de samtalar med varandra. Med utgångspunkt i en innehållsanalys och en dialektal språklig analys visar resultaten att deltagarna uttrycker tämligen bestämda uppfattningar om och attityder till dialektalt språkbruk, att en majoritet av dem betraktar dialekten som sin egen och att de även är stolta över den. Resultaten visar även att ungdomarna tenderar att positionera sig själva genom att hänvisa till den egna dialekten och uppfattningar om vem som är typisk dialekttalare. Den språkliga analysen visar hur ungdomarna även använder ett stort antal dialektala varianter när de diskuterar dialekter med andra ungdomar.