Search

Samtliga patienter som hade vårdats på psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus under första halvåret 1980 tillsändes i juli 1980 ett frägeformulär om deras erfarenheter av vården. Svar erhölls av 44 procent. Tvä tredjedelar av de svarande hade få eller inga anmärk-ningar. Femton procent, varav flertalet yngre personer, var kritiska inför det mesta. Den viktigaste slutsatsen av undersökningen är att informationen om psykiatrisk behandling och om psykiatrins arbetssätt måste fördju-pas och att återkommande patientkäter är motiverade.

Gösta Harding war 1945 till 1971 överläkare vid Ericastiftelsen i Stockholm. Harding ägnade en del av sin tid åt psykiatrins historia och ansågatt vi borde ta reda på hur man tänkte och teoretiserade om orsakerna till och behandlingen av psykiska sjukdomar förr i tiden för att båttre kunna förstå dagens problem.Psykiatrins historia år en del av det allmänna kulturarvet och få discipliner är så sammanvävda med virt åndliga liv, religion, filosofi, litteratur, konst, rättsväsen och sociala förhållanden som psykiatrin. Gösta Harding hade djup kunskap inom flera av dessa fäit och hans sällsynta egenskapergjorde det möjligt för honom att sätta in psykiatrin i dess historiska sammanhang. De organisatoriska modeller för psykiatrisk verksamhet, som man nu livligt diskuterar, har alla funnits i någon form även i Sverige under olika perioder. I Stockholm förekom sannolikt en typ av sektorsbaserad vård i början av 1500-talet. Sedan Gustav Vasa tog över makten förde han samman alla sinnessjuka till en enda stor enhet i en byggnad vid Saltsjön. Utvecklingen har sedan böljat mellan vård i små och stora enheter, omvaxlande med perioder av vanvård som lett till att antalet vagabonder och utstötta ökat. Kanske kan man i framtiden undvika felsatsningar och att komma alltför långt in i återvändsgränder och i stället finna fruktbara lösningar om man tar hänsyn till vad psykiatrins historia har lärt oss.De anteckningar som här publiceras, utgjorde underlag för en föreläsning som skulle ha hållits vid Karolinska institutet 1977. Gosta Harding gick hastigt bort hösten 1976 och den hölls därför aldrig i Sverige. Han framförde den dock i Oslo vid ett symposium. Utkastet har nyligen publicerats på norska i en bok "Psykiatri og historie" som redigerats av Einar Kringlen. Det svenska manuskriptet kom bort och därför har den norska texten med benäget tillstånd översatts tillbaka till s venska. Jag har därvid fitt hjälp och synpunkter a v fru Karin Harding och sonen, författaren Gunnar Harding, för vilket jag ber få framfåra mitt varma tack.Trots att artikeln inte utgör någon utarbetad föreläsning som kan ge Gösta Hardings framställningskonst rättvisa, så är materialet mycket värdefullt. För psykiatrin som fortfarande söker sin identitet är det angeläget att så långt som möjligt lära känna sina "rötter".Hardings sista föreläsning kan ge vägledning och vara en inspirationskäIIa till fortsatta studier av psykiatrins historia.

Six schizophrenic patients were treated with propranolol in order to evaluate pharmacological, endocrinological and antipsychotic properties of the drug. They had previously been unsuccessfully treated with phenothiazines.After a drug-free period of two weeks, propranolol was administered in gradually increasing doses. After 2-4 weeks phenothiazines in a low dose was added. The clinical effect was evaluated with the CPRS rating scale. Propranolol in plasma was positively correlated to dosage. The proportion of its major metabolite, 4-hydroxy-propranolol, decreased with increasing drug dose.Serotonin in whole blood and monoamine-oxidase activity in platelets did not change during propranolol treatment.Melatonin and prolactin levels in serum decreased markedly on propranolol. When phenothiazines were added, prolactin increased above drug-free levels. These results support the view that propranolol has an antipsychotic potential which should be further evaluated in clinical trials and possibly also used for the elucidation of biological correlates to psychoses.