Search

Artikeln bidrar med dels en orientering kring forskning om barn och ekonomi, dels empirisk förståelse av hur barn i åldrarna 8–9 år förstår pengar och ekonomi. Den teoretiska inramningen visar på begrepp och tidigare forskning inom fältet, men också att barns eget perspektiv sällan har uppmärksammats. Den tematiska analysen bygger på intervjuer med 20 barn och visar tre huvudsakliga teman som svar på forskningsfrågan om hur barn förstår ekonomi: konsumtion och sparande, trygghet och möjlighet samt artefakt och system. English abstract Children’s Understanding of Money – Thematic Analysis of Interviews with Children Aged 8–9 Years The article contributes with an orientation to research on children and finances, as well as an empirical understanding of how children aged 8–9 years understand money and finances. The theoretical framework shows concepts and previous research in the field, but also that children’s own perspective has rarely been noticed. The thematic analysis is based on interviews with 20 children and shows three main themes in response to the research question how children understand finances: consumption and saving, security and opportunity, as well as artefact and system.

Pedagogisk dokumentation i förskolan syftar bland annat till att främja barns delaktighet. Forskning visar dock att dokumentationen tenderar att snarare bidra till att uppfylla förskollärarnas intentioner än att lyssna till barns tankar och idéer. Artikeln bygger på teorier om dokumentationen som en normaliserande makt i interaktion med enskilda subjekts egna agens. Genom att lyssna till hur 19 förskolebarn mellan 4–6 år interagerar med pedagogisk fotodokumentation eftersträvas i studien att fånga barnens egna perspektiv. Barnen fick prata fritt utifrån fotografierna i grupper om 2–3 barn. Resultaten visar på två samexisterande kamratdiskurser som barnen använde för att förhandla relationer; en kollektiv kamratdiskurs där berättelserna befann sig i den gemensamma förskoleverksamheten och en individcentrerad kamratdiskurs där berättelserna fokuserade på jaget och materiella ting. Barnen förhandlade relationer genom att skapa tillhörighet och åtskillnad, ofta genom att använda könsstereotypa uttryck och beteenden. Studien visar att barns stora intresse för sig själva och sina kamrater gör att fotodokumentationen, i kombination med förskollärarnas aktiva utmanande av stereotypa uttryck och beteenden, kan utgöra en viktig bas för barns delaktighet i förskolans relationsarbete. English abstract Children’s stories – peer cultures are created in connection with preschool documentation photographs Preschool documentation aims to enhance children’s participation in everyday practice. However, research shows that documentation tends to be controlled in a way that fulfills teachers’ intentions rather than compels teachers to listen to the children. Drawing on theories of normalizing power and agency of subjects, this study analyses stories about documentation from 19 preschool children, aged 4–6 years. Children were asked to speak freely as the study aimed to catch children’s perspectives. Results show two co-existing discourses of negotiating relations among peers. A ‘community peer discourse’, oriented towards preschool practice and community interests, and an ‘individual centred peer discourse’ focused on the self and material objects t negotiate relations. Children negotiated relations by constructing belonging and differences, often by using stereotypical gendered expressions and mannerisms. The study shows that children’s interests in themselves and their peers, in combination with teachers’ active challenge of gender stereotypical expressions, can contribute to preschool’s active work with relations among peers.

Den här kvalitativa artikeln baseras på intervjuer med svenska adoptivfamiljer och undersöker hur barn och föräldrar resonerar kring motiven till att göra en adoptionsåterresa. Genom en kombination av teorier om samtida föräldraskap och barns röst undersöks barns och föräldrars perspektiv både åtskilt och tillsammans. Artikeln visar att det i första hand är föräldrar, ibland i samråd med barnen, som initierar adoptionsåterresorna. Vidare visar analyserna att adoptionsåterresor är förenade med möjligheter och risker för både föräldrar och barn. Föräldrar tar, och tillskrivs via allmänna rekommendationer, ett stort ansvar för att bestämma om och när det i så fall är bäst att genomföra en adoptionsåterresa. Är det när barnet är litet eller vuxet? Artikeln visar hur adoptionsåterresor skapas i samtal mellan barn och föräldrar och blir till i ett dynamiskt, och stundtals motsägelsefullt, nätverk av allmänna rekommendationer, rädslor, förväntningar och önskningar om att göra det som är ”rätt” för barnet både nu och sen. English abstract Adoptive families’ motives for conducting adoption return trips – parents’ and children’s perspectives Based on interviews with Swedish adoptive families, this qualitative article explores children and parents’ motives for a family adoption return trip (to the country of origin of the adopted child). Through a combination of theories about contemporary parenthood and children’s perspectives, the stories of children and parents areexplored both together and separately. The article shows that it is primarily the parents, sometimes in consultation with the children, who initiate the trips. The analysis also shows that adoption return trips are associated with opportunities as well as risks for both parents and children. Parents carefully consider when to take a return trip. Is it when the child is young or when she or he is older? The article shows how adoption return trips are constructed through conversations between children and parents. Return trips are informed by a dynamic and contradictory network of general recommendations, fears, expectations, and desires to do what is ”right” for the child in the now and in the future.

I denna studie undersöks barns beskrivningar av att sluta i fritidshem med fokus på institutionell ordning och institutionella gränser mellan skola, fritidshem och hem. Studien bygger på intervjuer med 22 nio- till tioåringar som står inför att sluta i fritidshem. Intervjuerna analyseras utifrån barndomssociologiska och symbolisk interaktionistiska utgångspunkter. Resultaten visar att en huvudangelägenhet när barnen talar om sina erfarenheter av fritidshemmet är kontroll. Med kontroll avses ett gränsarbete där fritidshem förhålls mot skola och hem. Mot skolan sker en gränsuppluckring i termer av formaliserad undervisning och mot hemmet i termer av fritid. Aspekter som blir särskilt viktiga för barnen att ha kontroll över är aktiviteter och relationer. Att det uppstår gränsarbete mellan fritidshem och omgivande domäner kan bero på att fritidshemmets institutionella ordning upplevs som otydlig i detta gränsarbete. Spänningen mellan att ha kontroll och att bli kontrollerad blir viktig i detta avseende. English abstract A space of one’s own: Children’s perspectives on control and the boundaries of school-age educare This study examines boundaries between after school care often called school-age educare (SAEC), school, and home, focusing on children’s own experiences in relation to institutional order. The theoretical basis of the study is the sociology of childhood and symbolic interactionism. Interviews with 22 nine to ten-year-olds, who are about to leave SAEC, are analyzed showing that the children’s main concern is control, and that the institutional order of SAEC can be understood as a tension between being controlled and having control. Control in relation to SAEC is understood through border work where SAEC is compared with school as well as home. The border to school is blurred in terms of how the children experience formalized teaching and the border to home is blurred in terms of how the children experience leisure. Two aspects of particular interest to the children are control over activities and control over relationships.

Studien syftar till att bidra med en fördjupad förståelse av hur barns växtblindhet kan förebyggas genom en närstudie av hur barn uppfattar och använder en skogsträdgård. Det teoretiska ramverket utgår från barndomsforskning och dess antagande om det aktiva, sociala och kompetenta barnet. Studien omfattar 28 barn, varav majoriteten är 9 år, som medverkat via samtalspromenader med fotografering. Gibsons begrepp affordances har använts som analysverktyg. Analysen tar avstamp i de fotograferade företeelser som barnen anser är betydelsefulla, minnesvärda och speciella i skogsträdgården. Studiens resultat visar att växterna inklusive träd och buskar är framträdande företeelser genom de sinnliga, estetiska och emotionella affordances som de enligt barnens beskrivningar erbjuder. Denna studie indikerar att skogsträdgårdens miljö och skogsträdgårdspedagogernas edagogiska arbetssätt i olika miniprojekt med växter kan förebygga barns växtblindhet. Studiens slutsats är att det är dags att planera för att plantera i barns närliggande utomhusmiljö.