Search

Bargmann, T., Jansson, U., Silvennoinen, H., Rusch, G.M., Jokerud, M., White, L.T., Nordén, J., Johannesson, C.F., Teien, K.T., Singsaas, F.T., Bredin, Y. & Junker, E. 2023. Økt kunnskap om karbon i jord i Bergen, Stavanger, Trondheim og Oslo. NINA Rapport 2297. Norsk institutt for naturforskning. Kunnskapsgrunnlaget for å vurdere effekten som arealbruksendringer har på karbonlagrene i jord er ikke tilstrekkelig. For å kunne imøtekomme nasjonale forventninger, og oppfylle klimastrategier eller satsninger, har dette prosjektet sammenstilt kunnskap om karbon i jord, og belyst hvordan de deltakende kommunene (Bergen, Stavanger, Trondheim og Oslo) kan øke denne kunnskapen der den er mangelfull. Rapportens overordnete mål er å oppdatere datagrunnlaget om verdien av karbonlagrene i de fire kommunene, og identifisere kunnskapsmangel og grad av usikkerhet rundt eksisterende estimater. Vi har 1) laget en oversikt over det mest oppdaterte og tilgjengelige kartgrunnlaget om hovedøkosystemenes utbredelse, 2) oppdatert kunnskapsgrunnlaget om karbonlagrene i disse hovedøkosystemene gjennom en litteraturgjennomgang, 3) identifisert viktige datamangler for å kunne oppfylle rapporteringskravene under utvikling for karbonregnskap ifølge naturregnskapsprinsipper, 4) vurdert om det finnes hjemmelsgrunnlag for å stille krav om undersøkelser eller utredninger av karbon i jord i bestemmelser. Det er stor variasjon i både dekningsgraden av kart, og hvor detaljerte kartdata som finnes tilgjengelig for hver hovedtype. Nøyaktigheten på heldekkende kartlag er heller ikke tilstrekkelig for å fange opp viktige naturtyper med små arealer og grønnstrukturer i bebygde områder. Derfor trengs det et bedre kartgrunnlag for økosystemene, slik at økologiske data og karbonlager kan knyttes til arealtypene. En mulighet for å få en bedre oversikt over konkrete arealer er å kombinere flere av kartkildene som er beskrevet i denne rapporten. De mest verdifulle skogstypene for karbonlagrene under bakken og på økosystemnivå er gamle, naturskogslignende skoger, særlig av boreal løvskog. Karbonlageret i myr er betydelig større enn i skog, og myr er det mest karbonrike økosystemet med 5-10 ganger høyere karbonlager sammenlignet med skog på mineraljord. Litteraturen fra urbane økosystemer viste at gamle, tredominerte naturtyper generelt har et høyere karboninnhold i jord enn gressdominerte urbane økosystemer. Jorddybde, jordtype og vannmetning kan også ha mye å si for karboninnholdet. Litteraturen om karbonlagrene i åpne- og urbane landskap er spesielt mangelfull, men generelt er det lite skrevet om karbonlagring i jordsmonn i norske økosystemer. Tallene for jordkarbonlagre som kommer fra litteraturen er trolig tilstrekkelig for bruk i overordnet arealplanlegging. Hvis konsekvensutredningene skal inkludere karbonlagre, trengs det mer detaljerte undersøkelser for å kunne estimere karbonlageret som er sårbart før endringene settes i gang. Torvdybde er en god indikator for karbonlager i myr, mens det trengs beregninger av overjordisk biomasse, dybde og variasjon i organiske jordlag i skog og andre økosystemer uten torv. Det er behov for nasjonale retningslinjer for hvilket kunnskapsgrunnlag som bør innhentes om karbon i jord og hvilken metodikk som skal anvendes, samt at det må utvikles et system for innrapportering og videre bruk. Dette bør utformes med henvisning til veiledning om metoder og med konkretisering av når kommunen faktisk kan pålegge denne type kunnskapsinnhenting. Videre bør det utvikles en felles metode for beregninger av kommunens samlete karbonlagre og hvordan ulike tiltak kan påvirke utslipp fra, og fremtidig opptak av, karbon i ulike typer area-ler/jordtyper. Dette vil kunne inngå i arbeidet med klima- og energiplaner, samtidig som felles metode og system vil kunne gi sammenlignbare data som kan bidra til bedre helhetlige vurderinger av samlet belastning. Kommunene har behov for kunnskap om karbon i jord i ulike planprosesser og vedtak. Generelle utredningskrav i offentlige vedtak er omtalt, deretter hvordan det kan gis planbestemmelser om karbon i jord. Vi har oppsummert ulike scenarier og muligheter for å stille krav til innhenting av kunnskap om karbonrike arealer med hjemler i plan- og bygningsloven og konsekvensutredningsregelverket.

Roos, R. E., Evju, M., Nowell, M., Endrestøl, A., Hanssen, O. Hansen, J., Jansson, U., Olsen, S. L. & Stabbetorp, O. E. 2023. Effektovervåking av trua arter og naturtyper: Forslag til videreutvikling for dragehode, honningblom, elvesandjeger og klippeblåvinge. NINA Rapport 2263. Norsk institutt for naturforskning Forvaltningen trenger kunnskap om effekter av tiltak for trua arter og naturtyper. Her beskriver vi forslag til videreutvikling av overvåking av effekter av tiltak for fire prioriterte arter: dragehode (Dracocephalum ruyschiana), honningblom (Herminium monorchis), elvesandjeger (Cicindela maritima) og klippeblåvinge (Scolitantides orion). For dragehode ble det utarbeidet kriterier for egnede lokaliteter for skjøtselseksperimenter, med fokus på sen slått annethvert år. Det ble identifisert et sett med lokaliteter som kan være aktuelle, og en tidsplan for gjennomføring er foreslått. For honningblom har vi sammenstilt litteratur om oppformering og utsetting av orkideer generelt og honningblom spesielt og utarbeidet et kunnskapsgrunnlag for eventuell bevaringsutsetting av arten. Kunnskap om artens økologi og livshistorie er grunnleggende for vellykket bevaringsutsetting. Vi foreslår derfor et sett pilotprosjekter som bør gjennomføres før bevaringsutsetting implementeres: 1) videreføring og utvidelse av dagens overvåking, slik at populasjonsdynamikk, vegetasjon og mikroklimatiske forhold dokumenteres, 2) forsøk rettet å identifisere mykobionten(e) til honningblom, 3) innsamling av frø til spiringsforsøk, 4) identifisering og tilrettelegging (skjøtsel) av egnede utsettingslokaliteter, 5) utarbeiding av protokoll for og ex situ oppformering av arten, samt 6) utsetting og overvåking. For elvesandjeger ble det gjennomført forsøk for å teste om drone kan brukes i forvaltningen av arten. Resultatene viser at dronen ikke er i stand til å produsere det samme resultatet som en feltarbeider i form av kartlegging av tilstedeværelse av elvesandjeger. Dronen var likevel i stand til å gi andre data om lokalitetene som ikke ville vært mulig å kartlegge i felt. Med hjelp av dronebilder kan man lage høyoppløselige arealdekkekart som kan bli brukt til å systematisk overvåke vegetasjonen over tid. Dronebilder kan også brukes til å produsere digitale høydemodeller, som kan bidra til å innsikt i habitatpreferanser hos elvesandjeger, og modellene kan benyttes til å kartlegge tilgjengeligheten av og strukturelle endringer i egnet habitat over tid. For klippeblåvinge har flere bevaringstiltak inkludert bevaringsutsetting blitt satt i gang på en av forekomstlokalitetene, noe som gjør det vanskelig å overvåke effekten av de individuelle bevaringstiltakene. Vi diskuterer kunnskapsgrunnlaget og foreslår konkrete bevaringstiltak rettet mot de eksisterende populasjonene for klippeblåvinge (Halden), samt bevaringsutsetting av arten på, eller i nærheten av, historiske lokaliteter for arten i Agder. Roos, R. E., Evju, M., Nowell, M., Endrestøl, A., Hanssen, O. Hansen, J., Jansson, U., Olsen, S. L.& Stabbetorp, O. E. 2023. Monitoring of effects of management actions on threatened speciesand nature types: proposals for further development for Dracocephalum ruyschiana, Herminiummonorchis, Cicindela maritima, and Scolitantides orion. NINA Report 2263. Norwegian Institutefor Nature Research. Environmental managers require a sound knowledge base on the effectiveness of conservation activities in order to make well-informed decisions on the management of threatened species. In this report, we propose to further develop the monitoring of management actions on four threatened priority species in Norway: Dracocephalum ruyschiana (northern dragonhead), Herminium monorchis (musk orchid), Cicindela maritima (dune tiger beetle), and Scolitantides orion (checkered blue butterfly). For D. ruyschiana, we established a set of criteria to assess the suitability of a range of localities in Norway to studies on the effectiveness of management actions for D. ruyschiana populations. Here, we focus on mowing in late summer every second year. We present a shortlist of potentially suitable localities and a time plan for implementation. For H. monorchis, we performed a literature review on the cultivation and reintroduction of wild orchids in general and provide a knowledge base for the possible reintroduction of H. monorchis in Norway. A thorough understanding of the species’ ecology, habitat requirements, and life history is crucial to successful reintroduction. We therefore propose a set of pilot studies that pave the way towards reintroduction: 1) an extension of the current monitoring program to include population dynamics, composition of plant communities, and microclimatic conditions, 2) studies aimed towards identifying the mycobionts of H. monorchis, 3) the collection of seed from wild individuals to attempt germination ex situ, 4) guidelines to select suitable reintroduction sites, 5) development of a protocol to cultivate H. monorchis ex situ, and 6) recommendations for reintroduction and monitoring. For C. maritima, we performed a study aimed to explore the effectiveness of drones as tools in effective management of the species. Our results show that drones are unable to reproduce the efforts of skilled field workers when it comes to detecting the larval holes of C. maritima. However, with drone-derived images it was possible to quantify habitat characteristics that otherwise would be hard to collect in the field. As such, the drone produces high-resolution land cover maps that can be used to monitor vegetation over time. In addition, we produced a digital elevation model that gives insight in the habitat preferences of C. maritima. These models can be used to map habitat availability and integrity over time. Reintroduction of captive bred S. orion has already been implemented at one of the Norwegian populations. Because reintroduction is implemented in synchrony with other management actions at the site, disentangling which of the management actions is responsible for any future changes in population size is challenging. We summarize and discuss what is known about re-introduction of S. orion and propose concrete management actions aimed both towards the conservation of existing populations, and the reintroduction of captive bred individuals at sites where S.orion has gone extinct. Miljødirektoratet: M-2506|2023

Vem eller vilka som antas ha rätt och nödvändig kompetens i rekryterings- ochkompetensförsörjningsprocesser villkoras av föreställningar och normer om könoch genus. Rapporten redogör för en studie inom projektet AttraktionskraftVärmland, och syftar till att belysa hur föreställningar om kompetens och könpåverkar kompetensförsörjning och rekrytering till högre tjänster i Värmland. Föratt bidra till mer jämställd kompetensförsörjning i Värmland görs analyser urgenusperspektiv på flera sätt. Genusvetenskaplig forskning används för attsynliggöra villkor och strukturer så att medvetenheten om könsmärkta premisserkan öka.Det empiriska materialet består av intervjuer med fyra kategorier av informantersom på olika sätt jobbar med rekrytering i/till privat och offentlig sektor iVärmland: personer på rekryteringsföretag, HR-funktioner, anställande chefer ochnyligen anställda chefer. Resultaten presenteras i två delar. Den första delen fokuserar olika moment i rekryteringsprocesser där de könsmärkta premissernadiskuteras i avsnitten ’Att hitta och nå kandidater?’, ’När kandidaten är funnen?’,’Spelar nätverk roll?’, ’Jämställd rekrytering?’, samt ’Genusmedvetnarekryteringsprocesser?’. Summariskt visas hur både kompetensbaserad rekryteringoch nätverksrekrytering inbegriper moment som är starkt könsmärkta, men utanatt det problematiseras. Rekryterares och chefers föreställningar, nätverk ochpraktik återskapar normer om kompetens som gynnar män. Ojämställdheten inomrekryteringsprocesser görs till en fråga om kvinnors föreställda brister, exempelvisavsaknad av ”rätt” utbildning, erfarenhet eller egenskaper. I den andra delen fokuseras plats och platsers betydelse för bådekompetensförsörjning och rekryteringsprocesser i avsnitt om ’Ett närsyntvärmländskt näringsliv?’, ’Hemvändare’, ’En arbetsmarknad i förändring?’,’Pandemin, en ny nyckel till kompetensförsörjningen?’, samt ’Kompetensbrist iVärmland?’. I korthet konstateras att det finns föreställningar om Värmland somslutet och lite “närsynt”, vilket kommer till uttryck i preferenser för det kända ochetablerade. Detta missgynnar inflyttare och personer som inte redan har ettuppbyggt nätverk lokalt. Samtidigt finns en medvetenhet om att detta inte ärlångsiktigt hållbart, samt att en mer jämställd rekrytering krävs – både för att lockaett bredare spektrum av personer och kompetenser, samt för att skapa merattraktiva arbetsplatser. Rapporten konstaterar dock i båda resultatdelarna att detråder brist på kunskap och genusmedvetna strategier för jämställdkompetensförsörjning. Ett sammanfattande resonemang förs om hur rekryteringar ochkompetensförsörjning görs genom olika former av närhet. Den geografiska närheten, som i regional ”närsynthet”, gör att personer med värdefull kompetens inte alltiduppmärksammas eller får erbjudanden om tjänster. Den professionella närhetengynnar personer som känner varandra, som har arbetat ihop tidigare, och som kangå i god för att en viss person skulle ”passa in” i en organisation. Den emotionellanärheten utgörs av magkänslor och känslor av likhet, som också antas skapaförutsättningar för en bra rekrytering. Nätverksnärhet kommer främst till uttryckgenom manliga nätverk, och mellan rekryterare och chefer, där homosocialahandlingar återskapar mäns kompetenser som de ”nödvändiga”. De olikaformerna av närhet i rekryteringsprocesser innebär både inkludering ochexkludering med tydliga könsförtecken som behöver synliggöras för merjämställda processer. Som region behöver Värmland också bli bättre på att skapaförutsättningar för olika kompetenser och människor från andra delar av Sverigeoch världen. Kompetens och kön i Värmland

Bakgrund: Sex är en del av hälsan och välbefinnandet. Vid cancersjukdom påverkas sexlivet både fysiskt, psykosocialt och existentiellt, vilket vidare påverkar livskvaliteten. Forskning visar att patienter önskar tala om sex men upplever att sjuksköterskan inte lyfter ämnet. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans perspektiv undersöka vad som hindrar respektive skapar möjlighet för sjuksköterskan att samtala om sex och samliv vid cancersjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt med innehållsanalys valdes som metod där både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades. Resultat: 15 artiklar svarade mot arbetets syfte. Identifierade faktorer som påverkade om sjuksköterskan samtalade om sex med patienten kunde delas in i två teman - Faktorer i Organisationen samt Faktorer hos Sjuksköterskan. Arbetsmiljö och rutiner påverkade utifrån arbetsbelastning, informationsmaterial samt stöd från kollegor och kunde avgöra om samtal genomfördes. Sjuksköterskans bekvämlighet att samtala om sex påverkades av hens ålder, år i arbetet, utbildningsnivå samt relation till patienten. Sjuksköterskans egna antaganden om patientens behov och önskemål påverkade om samtal om sex initierades. Antaganden var baserade på patientens karaktärsdrag, åsikter om att ämnet var privat och pinsamt samt att det inte var ett prioriterat problem för patienten. Slutsats: Stöd från kollegor, god arbetsmiljö, rutiner samt teoretisk- och praktisk utbildning med utgångspunkt i patientberättelsen ökar möjligheten för sjuksköterskan att genomföra samtal om sex samtidigt som det möjliggör för etablering av en vårdande relation. Med en holistisk människosyn och användning av samtalsstöd som Ex-PLISSIT skulle sjuksköterskan kunna känna sig bekväm att samtala om sex med patienter med cancersjukdom. Background: Sex is part of one’s health. The sexlife is usually affected during cancer and cancer treatment, both physically, psychosocially and existentially, and can affect the quality of life. Research shows that patients with cancer wish to talk about sex but feel that the topic is not sufficiently raised by the nurses. Aim: To investigate, from the nurse's perspective, what barriers and facilitators there are for having discussions with patients about their sexlife during cancer and cancertreatment. Method: A literature review with thematic analysis of both qualitative and quantitative research articles was conducted. Results: Fifteen articles were included. Elements that affected the nurse’s initiative for discussing sex were divided into two themes: Elements within the Organization and the Nurse themself. Workload, routines, information material and support from colleagues influenced the nurse in engaging conversations about sex. The nurse’s age, years of service, level of education and relation to the patient affected their sense of comfort talking about sex. The nurse made own assumptions about the patient’s needs based on the patient's attributes and assumed that the patient had other priorities, would feel embarrassed or that the subject was tabu. Conclusion: Support from colleagues, a satisfying working environment, routines, education and practice creates opportunities for the nurse to talk about sex with the patient and is essential for a good nurse-patient relation. Having a holistic perspective and using the Ex-PLISSIT model the nurse could feel more comfortable talking about sex with cancer patients.

Kyrkjeeide, M.O., Evju, M., Pedersen, B., Magnussen, K., Dervo, B., Handberg, Ø.N., Bakkestuen, V., Mjelde, M., Brandrud, T.E., Jansson, U., Øien, D.-I., Gundersen, H., Lyngstad, A., Christie, H., Hamre, Ø. & Daverdin, M. 2022. Oppfølging av «Trua natur». Oppdaterte kunnskapsgrunnlag og forslag til videreutvikling av metodikk. NINA Rapport 2136. Norsk institutt for naturforskning Prosjektet «Tiltak for å ta vare på truet natur» ble gjennomført i 2018 av NINA, Menon Economics, NTNU Vitenskapsmuseet og NIVA på oppdrag fra Miljødirektoratet. Resultatet var metodikk for å foreslå tiltak som bedrer statusen til trua arter og naturtyper, samt 124 såkalte kunnskapsgrunnlag hvorav 90 arter og 34 naturtyper var vurdert i henhold til metodikken. I 2018 lå Rødlista for naturtyper 2011 til grunn for målsetting og vurdering av naturtypene. Rødlista for naturtyper 2018 ble lansert samtidig med at «Trua natur» ble ferdigstilt. Det var en betydelig omlegging av metoder i Natur i Norge (NiN) mellom utarbeidelse av rødlistene fra 2011 og 2018. Dette har gitt lite samsvar mellom en del av vurderingsenhetene i 2011 og 2018. I denne rapporten presenteres arbeidet med å oppdatere kunnskapsgrunnlaget for 15 naturtyper som inngikk i «Trua natur»-prosjektet i 2018. Metodikken er som før, men med noen nye tillegg. De oppdaterte kunnskapsgrunnlagene publiseres som vedlegg til rapporten. Et standardisert sammendrag (syntese) av hvert kunnskapsgrunnlag er presentert i vedlegg. Oppdateringen av 15 naturtyper har resultert i 16 nye kunnskapsgrunnlag. For 15 av de 16 naturtypene er det satt hovedmål om endret rødlistekategori ett trinn ned, mens for én naturtype (kilde-edelløvskog) er målet å beholde rødlistekategori (VU). Det er foreslått tiltakspakker med >75% måloppnåelse for 13 av naturtypene, mens det for de tre ferskvannstypene ikke er foreslått tiltakspakker. Det er vurdert tiltakskostnader for 60 tiltak. I de reviderte kunnskapsgrunnlagene er det lagt til en analyse av hvilken effekt de ulike foreslåtte tiltak og tiltakspakker har på omfanget og styrken av truslene naturtypene står overfor. Videre illustrerer vi hvordan effektanalyser kan vise hvilke muligheter og begrensinger som er knyttet til kunnskapsgrunnlagene i en forvaltningssammenheng. Analysen viser at kunnskapsgrunnlagene ikke utgjør et tilstrekkelig grunnlag til å kunne rangere tiltakspakkene etter forvaltningseffekt eller kostnadseffektivitet på en entydig måte. Selv om det er stor usikkerhet i prioriteringsrekkefølgen blant tiltakspakkene, vil en likevel forvente å oppnå en tilsiktet, økt samla forvaltningseffekt ved implementering av et begrenset utvalg av tiltakspakkene. Å velge tiltakspakker med høy estimert forvaltningseffekt forventes å gi høyere total forvaltningseffekt enn prioritering mht. kostnader. Vi har påpekt noen behov for videreutvikling av Rød til grønn-metoden og videre arbeid med «Trua natur». Disse omhandler hvordan sette mål, protokoller for prioritering, arbeid for å sikre høyere presisjon i kostnadsberegninger, hvordan angi nytte og hvordan innarbeide usikkerhet.

Uppsatsen handlar om döva i arbetslivet. Meningen med uppsatsen är att undersöka om döva upplever sig utanför på sina arbetsplatser och i vilka situationer det uppstår. En av frågeställningarna är hur döva beskriver den språkliga interaktionen. Tidigare forskning visar att döva hamnar utanför på grund av de språkliga barriärerna. Det teoretiska ramverket som använts utgår från symbolisk interaktionism, känslohantering och interaktionistisk teori kring avvikelse. Insamlandet av data har skett genom kvalitativa intervjuer med åtta döva och gravt hörselskadade informanter på svenskt teckenspråk. Tolkande fenomenologisk analys, Interpretative phenomenological analysis, IPA, har använts och som fungerar särskilt bra när det handlar om upplevelser och känslor. Resultatet visar bland annat att några informanter upplever sig utanför på sina arbetsplatser och det beror på begränsade interaktioner eller helt enkelt att känna sig ensam som den enda döva på arbetsplatsen. Brister i kommunikationen som några av informanterna berättar om visar sig vara brister i interaktioner med sina kollegor.

The aim of this article is to describe and discuss the relationship between power, resistance and strategies in gender equality and diversity work. We do this with the support of experiences from change agents and with the support of the common knowledge and analytical processes the researchers and change agents have developed together in the research project. The article is based on a study of 47 civil servants (28 women and 19 men), who participated as employees engaged in gender equality and diversity work within their organisations. The research team designed a series of workshops which enabled reflective conversations and made visible and portrayed situations of resistance in order to elucidate and elaborate strategies addressing resistance. The research team and participants developed a model to sort and analyse resistance and its relation to various change strategies. Three power technologies are deployed for the analysis: repressive, pastoral and regulatory. The model works as a means to place the strategies in relation to change and power. Firstly, the model helps clarifying the ability of the change agents to switch between strategies in addressing resistance. Here, the model contributes to conceptualising knowledge and abilities that the narratives of the change agents express but which they had not thought of, formulated or taken for granted. Finally, we believe that the study provides support to oppose the assumption that their striving may serve no purpose, which both our participants and previous research express. What we highlight is the change agents’ dual positions, in maintaining relations of power in an effort to change them.

Grön infrastruktur i urbana miljöer är en högaktuell fråga i de nordiska länderna eftersom den höga urbaniseringstakten innebär att allt mer naturmark tas i anspråk för byggnationer och infrastruktur i form av till exempel vägar. Vid planering av ny bebyggelse behöver möjligheterna att återskapa natur och öka biologisk mångfald beaktas. Eftersom människors hälsa främjas av vistelse i naturen samt att en stor andel av befolkningen föredrar att bo naturnära finns här en win-win situation att ta till vara. I denna rapport ger vi exempel på fyra olika koncept som kan användas vid stadsplanering för att gynna och stärka grön infrastruktur. Vi ger också en rad konkreta exempel på lyckade projekt i urbana miljöer och gör en analys av hur de har stärkt ekosystemtjänster och därmed grön infrastruktur.

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares tankar om att arbeta med barns utveckling och lärande inom bild och form. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Resultatet visar att förskollärarna har en osäker inställning till arbetet med bild och form och att det påverkar undervisningen inom ämnet. Förskollärarna beskrev att de främst använde bild och form som ett medel för att nå andra mål och la stort fokus vid barns fria skapande. I intervjuerna framkom olika metoder som förskollärarna använder för att vägleda och stimulera barns utveckling inom bild och form. Dock verkade det inte finnas en medveten didaktisk analys bakom förskollärarnas val av metoder. Slutsatsen av studien är att det finns olika ramfaktorer som påverkar undervisningen inom bild och form samt att förskollärarna kan behöva stöd för att förbättra sin undervisningspraktik i detta ämne.

The aim of collaboration in municipal public sector is to ensure welfare and safety for its citizen, as well as to ensure economic sustainability in the municipality. Different forms of collaboration in the public sector can be an important part of sustaining a satisfactory service, especially in regions with a declining population, but also to give a faster and better service in all kind of regions. In this study we put focus on collaboration between municipal rescue service and home-help service, a collaboration that can be placed in civil and societal contingency and preparedness for unexpected events. Both the rescue service and the home-help service are highly gendered sectors. The point of departure for this study is that the gender coding of occupations and competences lay down conditions for the collaboration, why it is important to shed light on these codings and how they effect an effective collaboration and sustainable implementation. Our understanding is that gender is a social construction that is produced and reproduced through interaction. This construction have effect on how we are “made” as men and women, how we are formed as individuals, and how the society is both symbolic and structurally organized around what is conceived and perceived as male and female duties, occupations and places. The results of this study build on 30 interviews with staff in rescue services and home-care services (both employees and heads of these services). The results show that collaborations differ between municipalities, both what is included in the collaboration and how it is staged and performed, and that the processes of collaboration are complex and that they challenge ideal of organization, contents, responsibilities and who or whom should do different work tasks. We can see that conceptions of gender in male and female dominated work are often reproduced and reinforced in many of the studied cases, which hinder an effective service. But we can also notice that the collaboration by home-care service staff is perceived as a possibility for increased status and better resources when they collaborate with the rescue service.

Jämställdhetsarbete väcker ofta motstånd, det har de flesta som arbetar med jämställdhet erfarenhet av. Men vilka strategier kan förändringsaktörer använda för att bemöta motstånd och komma vidare i jämställdhetsarbetet, är frågan som utforskas i denna bok. Jämställdhetsarbete berör ofta angelägna frågor där det kan finnas motstridiga intressen, till exempel kring fördelning av resurser, inflytande och ansvar. Inte sällan uppstår starka känslor hos människor. En del visar öppet sin oro. Andra praktiserar förnekelse på olika sätt. Vissa blir aggressiva. Många protesterar i tysthet. Denna ovilja mot förändring brukar formuleras i termer av motstånd och kan alltså komma till uttryck på många sätt. I boken ges ett perspektiv på makt och motstånd som syftar till att bidra till upplevelser av ett större handlingsutrymme för att möta motstånd mot jämställdhetsarbete. Ingången består av material som har skapats i ett forskningsprojekt där jämställdhetsarbetare, medarbetare och chefer, från myndigheter och kommuner har utforskat motstånd och strategier tillsammans med genusforskare. Materialet ger en inblick i vad det kan innebära att arbeta med jämställdhet, vad en förändringsaktör möter och förväntas hantera i jämställdhetsarbetet. Ett bidrag i boken är en rad av idéer på handlingsalternativ för att möta motstånd, som mejslats fram i olika former i projektet. Bokens bidrag handlar också om att förvalta de kunskaper som skapats gemensamt och hur teori kan hjälpa oss att fördjupa, förstå och agera. Boken är skriven av fyra genusforskare vid Karlstads universitet respektive Göteborgs universitet och riktar sig till alla som är intresserade av jämställdhet, förändring och utbildning i organisationer och verksamheter. Metoder mot motstånd, 3M

Take a Walk on the Wild Side features a number ot diverse research pro!ects, as will become c!ear to those who pick up this end ot year catalog. (+ shorts abstracts by every student involved in the work) What is at stake in the course Take a Walk on the Wild Side is the understanding of the city's relationship to cultural production, as a way of conceiving cultural transformation. Clearly it is easier lo perceive the ciry's incredible creative energy when listening to the way music effortlessly .:aptures daily life on the streets. Alter all. if we can better understand how the environment engages society, we might be able lo better understand the kind of processes !hat trigger social change.

Arbetet har utförts i samarbete med Naturskyddsföreningen för att undersöka vilka vattenavvisande behandlingar som görs på ytterplagg för barn och hur tillverkarna förhåller sig till perfluorerade ämnen. I arbetet har vattenavvisande ytterplagg för barn i förskoleåldern studerats, med syfte att se i vilken mån perfluorerade ämnen används i plaggen. Barnen som har studerats är utomhus varje dag i alla väder. Vid kraftigt regn eller när det är mycket blött ute används vattentäta regnställ, vid lättare väta bär de ytterplagg med vattenavvisande funktion. En egen oljedropptestmetod har utvecklats. Testet har utförts på de plagg som hänger på förskolorna. Det finns flera typer av vattenavvisande behandlingar. De vanligaste är perfluorerade ämnen, silikoner, dendrimerer och vaxer. De har olika egenskaper och funktioner sinsemellan. De perfluorerade ämnena har den bästa vattenavvisande förmågan och de är också de enda som är oljeavvisande. Perfluorerade ämnen är persistenta, bioackumulerande, hormonstörande och toxiska. Hormonstörande ämnen kan bidra till fetma, cancer, neurologiska störningar, fortplantningsstörningar och missbildningar. Silikoner har goda vattenavvisande egenskaper. Råvaran till silikoner är persistent, bioackumulerande och toxisk. Även dendrimerer har goda vattenavvisande egenskaper. Lite är känt om miljö- och hälsopåverkan men partiklar i nanostorlek kan potentiellt ta sig in cellerna och orsaka cancer. Inga allvarligare miljö- och hälsokonsekvenser av vaxer/paraffiner har hittats. De har sämre vattenavvisande egenskaper, påverkar greppet och tål tvätt och nötning dåligt. De kläder som används på förskolorna håller generellt barnen torra, men en försämring kan märkas på gamla eller dåligt konstruerade plagg. Ytterplagg som behandlats med perfluorerade ämnen är vanliga. Företagen har fasat ut perfluorerade ämnen under de senaste åren, planerar att byta ut dem eller har vidtagit åtgärder enligt Reach. Dendrimerer är det vanligaste alternativet till perfluorerade ämnen. Inga krav förekommer från vare sig företag eller användare på att plaggen ska vara smuts- och oljeavvisande. Program: Textilingenjörsutbildningen

Syftet var att beskriva förekomst av risk för eller undernäring samt vanligast insatta och typ av förebyggande åtgärder bland personer i särskilt boende samt att undersöka om det fanns skillnader i förekomst av risk för eller undernäring hos personer med neuropsykologiska problem jämfört med personer utan sådana problem. Studien hade en beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Datat inhämtades från kvalitetsregistret Senior alert. Deltagarna i studien utgjordes av 341 personer från en kommun i Mellansverige. Resultatet visade att 41,9 % hade risk för eller var undernärda enligt MNA-SF. BMI

Syfte: Att testa lågkontrastvisus med och utan bländning, färgsinnespåverkan samt komfort med fem sol- och filtersolglasögon från Multilens, för att se hur var och en av glasen påverkar detta och för att jämföra skillnader mellan solglasen och filtersolglasen i bestämda par. Metod: 28 personer testade de olika solglasen; Pol B, pol G, och pol G15 och de båda filterglasen: C1 pol 3 och 511 pol 3. Resultaten jämfördes var för sig och i sol- och filterglaspar mellan pol B – 511 pol 3 och C1 pol 3 – pol G15. Pol G var neutral i sol- och filterglasjämförelsen. Varje glas testades ovanpå deltagarens habituella korrektion för lågkontrastvisus med en logMAR 10% kontrasttavla med och utan Brightness Acuity Tester. Färgsinnet testades med ett förkortat Ishiharatest och komforten graderades subjektivt i en skala från 1-5. Resultat: Statistisk signifikant skillnad visades under lågkontrasttestet för samtliga glas i förhållande till utgångsläget, men inte i jämförelse mellan sol- och filtersolglas. Under bländningstestet visades signifikant skillnad i jämförelsen mellan C1 pol 3 - pol G15 samt för pol B, C1 pol 3, 511 pol 3 och pol G15 jämfört med utgångsläget. Slutsats: Pol G visade bäst resultat i lågkontrast med och utan bländning. Filterglas C1 pol 3 är att föredra gentemot solglas pol G15 under bländningsförhållanden. Filterglasen ger bättre komfort än solglasen. Ishiharatestet kunde inte visa några färgskillnader mellan sol- och filterglasögon.

Artikeln problematiserar diskursiva konstruktioner av stress i dagens arbetsliv ur ett genusperspektiv. Genom analys av intervjuer och inspelade medarbetarsamtal i tre organisationer argumenterar författarna för att normalisering av stress villkoras av nyliberala principer om valfrihet och individuella lösningar. I den nyliberala stressdiskursen frånskrivs arbetsgivare ansvar för stressproblematik, och en normalisering av stress riskerar därmed att dölja strukturer som blir diskriminerande och långsiktigt ohållbara för hälsa i arbetslivet.

Varje år insjuknar i Sverige mer än 700 barn och ungdomar under 19 år i diabetes typ 1. Det är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och ungdomar och fortsätter kontinuerligt att öka. Sjukdomen påverkar på olika sätt hela livssituationen. Det krävs mycket stöd, vägledning och undervisning för att hantera sitt liv efter insjuknandet. Att som tonåring insjukna eller leva med diabetes typ 1 är svårt. Tonåringens frigörelse från föräldrarna kan bli svårare och identiteten kan hotas. Sjuksköterskan behöver ökad förståelse och kunskap för tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1 för att kunna bemöta, stödja och vägleda tonåringen med diabetes. Därför är syftet med studien att beskriva tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1. Metoden som använts i studien är en analys av berättelser i form av bloggar på Internet. De fem bloggarna är skrivna av tonårsflickor mellan 16-18 år. Resultatet mynnar ut i tre teman vilka är En förändrad livsvärld, En ständig följeslagare och Att bli vän med sin diabetes. Resultatet visar att tonåringens upplevelse av att leva med diabetes typ 1 överensstämmer till stora delar med tidigare forskning. I resultatet framkommer även att det finns svårigheter med att finna en bra balans med ett sunt liv, motion och insulin som kan innebära en ökad risk för ätstörningsproblem. Att tonårsflickorna upplevde en stickrädsla och ansåg sig svårstuckna i samband med provtagning. Okunskapen i samhället upplevdes svår att möta. Tonårsflickorna kände ett speciellt stöd hos sin mamma. Resultatet ger ökad kunskap för sjuksköterskan i mötet med tonåringen med diabetes typ 1. Program: Fristående kurs

– Det är självklart att det ska råda jämställdhet mellan kvinnor och män. Ingen ska behöva behandlas sämre på grund av vilket kön man tillhör. Men är det lika självklart att det alltid – och överallt – ska råda könsjämvikt? Frågan diskuteras av organisationen Svenskt Näringsliv som en del i deras opinionsbildande verksamhet. Jämställdhet framställs som en självklarhet men samtidigt förefaller det finnas vissa reservationer för vad som kan betraktas vara jämställdhetens mål. Könsjämvikt, det vill säga en jämställd fördelning mellan kvinnor och män, antas som exemplet visar inte vara helt självklart. Med hänvisningar till marknadsekonomi förklarar Svenskt Näringsliv att politiska initiativ för ökad jämställdhet inte kan utgöra grund för näringslivets jämställdhetsarbete. Det måste istället utgå från näringslivets egna behov för att inte riskera företagens roll som producenter och organisatörer av värde och välfärd. I den här avhandlingen undersöks vad som händer när marknadsekonomiska principer möter politiska krav på förändring. Hur begripliggörs krav på jämlikhet mellan könen i en nyliberal kontext? Med utgångspunkt i en närgången läsning av Svenskt Näringslivs opinionsbildande material om jämställdhet diskuteras hur kön diskursivt konstrueras. Studien visar hur kvinnor på olika sätt införlivas både i en föreställningsvärld om marknaden som alldeles nödvändig och i en värld som domineras av män och manliga normer.

The boreal forest in Fennoscandia has been subjected to major loss and fragmentation of natural forests due to intensive forestry. This has resulted in that forest edges are now abundant and important landscape features. Edges have documented effects on the structure, function and biodiversity in forests. Edge influence on biodiversity is complex and depends on interactions between many local and regional factors. This thesis focuses on sharp forest edges and their potential to influence biodiversity at the landscape-level. I have developed a method for quantification and characterization of sharp forest edges by interpretation of colour infrared (CIR) aerial photographs in combination with line intersect sampling (LIS) and sample plots. The method was used to estimate density of forest edge in 28 landscapes (each 1600 ha) in northern Sweden, differing in management intensity, landscape composition and geographical location. Forest edges were described in detail using edge, canopy and neighbourhood attributes. By combining these attributes it was possible to classify edges with respect to levels of exposure. A field experiment was conducted to examine the effect of edge contrast on growth of the old forest lichen Usnea longissima. The edge quantification method is accurate and efficient for estimating the length of sharp forest edges on an area basis (edge density, m ha-1) and for collecting detailed attributes of edges and their surroundings. In northern Sweden, the forest edge density is high (54 m ha-1) but varies extensively (12-102 m ha-1) between landscapes. Edge density is strongly correlated with the level of human disturbance and increases towards the southern part of the study area, at lower altitudes were management intensity is highest. Edge orientation, contrast and neighbourhood size shows an immense variation between edges and also varies between edge types. Regenerating edges are generally of higher contrast and face larger neighbourhoods than natural edges. Maintained edges had high contrast but small neighbourhoods. A larger proportion of edges in mature forests are highly exposed to microclimatic edge influence than edges in general. The field experiment revealed that growth of U. longissima was highest near edges where the vegetation on the adjacent area was sheltering, but not shading, the lichen. In the present thesis, I have provided a valuable tool for estimating density of forest edges with potential to yield information on important factors determining edge influence at landscape-level. The large variability in edge density, edge and neighbourhood attributes imply large differences in microclimate anf thus in the potential for ede influence. Management and conservation strategies must incorporate these factors to realistically address edge influence on biota at the landscape-level.