Search

Denna studie centrerar kring en lärares resa för att förändra sin undervisning, sitt tänkande och sina förhållningssätt i en formativ riktning. Syftet med studien är att stödja och dokumentera denna process. Det primära fokus kommer att ligga på lärarens erfarenheter, tankar och reflektioner kring denna omvandling. För att kunna hjälpa läraren och komma dennes upplevelser nära så användes en aktionsforskningsinspirerad metod. Denna metod utgör dessutom studiens sekundära fokus, där aktionsforskning som metod för utvecklingsarbete inom skolan diskuteras. Aktionsforskning där praktikern själv bedriver forskningen utgör alltså en central del av uppsatsen. Det är en integrerad del av projektet som inte bara ger data för resultat och analys för studien utan även förändrar lärarens tänkande. Metoden innebar att vi tillsammans efter etablerad litteratur konstruerade en formativ undervisning som sedan läraren bedrev. I samband med denna metod samlades det in datamaterial i form av uppgifter, ett flertal inspelade samtal och semistrukturerade intervjuer samt observation av lektionerna. Studiens resultat visar att projektet resulterat i ett kombinerat tänkande där både formativa och summativa ideal samsas hos läraren. Denna process beskrivs genom en cyklisk utvecklingsmodell där läraren ständigt omförhandlar sina metoder i ljuset av nya erfarenheter och ny kunskap. Några av de teman som läraren betonade i sin förändringsprocess var en förändrad flexibilitet där arbetet försköts i förmån för mer förarbete, att styrdokumentens skiftande fokus gällande djup mot bredd skapade bekymmer och en gränsdragningsproblematik med nyckelbegrepp som enkelt och välgrundat. Aktionsforskning har dessutom genom studien visat sig vara ett bra instrument för att utveckla sin egen undervisning.

Knowledge elicitation of the work of professional operators, using traditional methods such as concurrent or retrospective verbalization is problematic. Concurrent verbalization distracts the operators from their primary task, and the operators have difficulties in verbalizing about their automated work tasks. Retrospective verbalization on the other hand, suffers from rationalization problems. An operator might give a perfectly good explanation of some action taken and might also be completely confident about truth of the verbalized information, when it in fact is incorrect. To overcome some of these problems, this thesis presents a new complementary verbalization method called Collegial Verbalization (CV). The CV-method utilizes the shared knowledge among work colleagues to improve the quality of the resulting information. The method consists roughly of the following steps; (1) Video tape subjects while they are working. (2) Play back interesting events to the subject’s colleagues individually and let them verbalize on the subject’s actions. (3) Compare the colleagues’ verbal reports to each other to find similarities, differences, etc. Throughout my research I have formulated, defined and assessed the new method in detail. The method has been applied to study train drivers, high-speed ferry operators, train traffic dispatchers and the medical staff at intensive care units. Comparative studies have shown; (1) that CV-protocols can be used as an independent source of data, (2) that colleagues produce reports with similar characteristics of retrospective verbal reports, (3) that the CV-method can produce more information than retrospective verbalization, because of the advantage of using multiple narrators. When the intention is to gather data as input to design, rather than establishing the original thought processes form the time of the studied events, the CV-method can also produce more reliable information than retrospective verbalization, because of the advantage of using multiple narrators. Based on these results, I have concluded that the CV-method has a clear advantage as a complementary information acquisition method, when studying the work of professional operators. The thesis ends with a discussion about several additional possible applications for the CV-method, such as applied team learning or psychological research in the field of decision making.

A diastereomerically enriched analogue of 1,3,5-triaza-7-phosphaadamantane (PTA) was obtained by the reaction of PTA lithium salt with benzaldehyde to give the water-soluble derivative phenyl(1,3,5-triaza-7-phosphatricyclo[3.3.1.13,7]dec-6-yl)methanol (PZA, 1) as a mixture of two diastereoisomers. PZA derivatives phenyl(1,3,5-triaza-7-phospha-tricyclo[3.3.1.13,7]dec-6-yl)methanol sulfide [PZA(S), 2] and oxide [PZA(O), 3] were also synthesized. The latter was isolated in the solid state, and the X-ray crystal structure of a single diastereoisomer was obtained. Compound 1 was used as a k1-P monodentate ligand toward iridium(III) moieties, and the piano-stool complex [Cp*IrCl2(PZA)] (4) was obtained as a mixture of diastereoisomers both in solution and in the solid state.