Search

I många forskares värld utgör seminarierummet en förtätad plats. Själva idén om det akademiska textseminariet är omhuldad, särskilt inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena. Seminariet är en väl förankrad arbetsform inom universitetet. Det är där de höga tankarna tänks och ventileras, det är där lärande och forskning går hand i hand, och det är där kollegialiteten praktiseras i sann demokratisk anda. I bästa fall skapas en helhet som är större än summan av delarna - ett medvetande. Men idealet utmanas också av mindre smickrande sidor. Seminariet kan vara en plats för konkurrens och hierarkier, talarordningar och outtalade regler som begränsar och skapar murar.Det goda seminariet tar ett helhetsgrepp på forskarseminariet som lärandeform och kollegialt rum. Högskolepedagogiska perspektiv varvas här med kulturanalytiska, i syfte att skapa en bred förståelse av seminariet som fenomen. Fokus ligger på forskarutbildningen och danandet av nya generationer forskare. Hur lär vi oss hur vi ska bete oss och känna på ett seminarium? Vilken är seminarieledarens roll? Vilken typ av makthierarkier är vanliga och hur kan de hanteras?

The Coordinated Medical Services, an emblematic organisation of Switzerland’s total national defence system, were operational at the beginning of the 1980s. Through the Coordinated Medical Services, Swiss authorities propagated a sociotechnical imaginary the core of which was that Switzerland was able to survive a nuclear war through a huge collective effort. This vision faced severe criticism, in particular, from members of the Physicians for Social Responsibility and the International Physicians for the Prevention of Nuclear War (PSR/IPPNW Switzerland). The chapter sheds light on their resistive actions, including conscientious objection, as well as on their effective discursive strategy of subjectivisation centring around the figure of the conscientious physician. This resistance contributed to a growing civil defence criticism that challenged the Swiss total national defence imaginary.

Reflecting on the individual studies of civil defence during the Cold War provided in this volume, this brief, concluding chapter performs three tasks. First, against the backdrop of the empirical analyses and the collective exploration of the concept of sociotechnical imaginaries, we reflect on the potential and limitations of this concept in historical scholarship. Second, we sum up the findings of the book by drawing attention to some of the most striking similarities and differences that emerge from the empirical chapters. Finally, we briefly make a case for the value and relevance of civil defence history for current imaginaries of security for civil society in Europe in the face of a highly diverse range of potential threats.

This chapter offers an interpretation of British regional civil defence activities in the 1950s. I argue that the persistent social impact of nationwide sociotechnical imaginaries of nuclear weapons cannot be fully understood without considering the localised social, geographical and discursive contexts in which civil defence was located and enacted. This chapter traces the ways in which a wider (officially maintained) sociotechnical imaginary appears to have been embedded in and intertwined with these localised contexts. After discussing the bespoke narrative scenarios created to frame civil defence exercises and offering analysis of their public representation, I focus on sites of leisure and forms of civic engagement linked to civil defence activity. Lastly, I turn to imaginative geographies to explore how sociotechnical imaginaries became localised in this era.

The introduction to the volume lays out the rationale and ambitions of the book, delineates its chronological and geographical focus and situates it in the existing historiography of civil defence. One central ambition is to advance civil defence history by attuning it more explicitly to the study of science and technology and to pave the way for transnational and comparative efforts. We do so in two steps. We introduce and explore the concept of sociotechnical imaginaries developed by Sheila Jasanoff and Sang-Hyun Kim, before applying and adjusting it to civil defence history. Finally, the introduction provides a brief overview of the chapters in the volume.

Commercial radio stations Radio Luxembourg (French and English services) and Europe n°1 are the focal point of this work. They were popular institutions in Western Europe throughout the Long Sixties (1958-1974) working across media and broadcasting transnationally. This thesis postulates the existence of an overarching dispositif of commercial radio stations that enabled them to operate on various dimensions and differentiated them from other broadcasters. The research conducted in this thesis leans on various historical sources (i.e. institutional archives, maps, radio programmes, magazines) to analyse the dispositif through three main lenses. The first lens focuses on the appropriation and representation by the stations of a transnational broadcasting space, thanks to institutional archives and maps. The second inquires into the construction of a soundscape of commercial radio and identifies its key features by a close study and thick description of recordings as source material. Magazines - namely Salut les Copains and Fabulous 208 - are the core sources of the third lens, which studies the intermedial and intertextual entanglements of Europe n°1 and Radio Luxembourg with other media. This thesis relies on various scales and multiple dimensions of radio - such as its materiality, content, significance, and commercialism - to conduct an historical analysis on a particularly diverse source material. Building on the empirical results obtained throughout the research, this thesis shows the relevance of the dispositif concept to encompass and explains the transnational and intermedial nature of commercial radio stations. By doing so, the thesis contributes to current calls in media history to look beyond national and single-medium borders.

Det bedrivs alltför lite mediehistorisk forsk­ning i Sverige. Mediehistoria kan – och bör – skrivas på många olika sätt. En ambition inom den kulturhistoriska medieforskning som presenteras i den kommande boken, Återkopplingar, är att genom ett breddat mediebegrepp och historisk sensi­bilitet uppdatera mediestudiet. Förnyelsen sker inte sällan i skärningspunkten mellan den ofta teknikdeterministiska mediearkeologin och den historiskt lika anspråksfulla som problematiska medialiseringsteorin. I denna bok presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye­ linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna­ de mp3­-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad sam­tida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-­linjär växelverkan mellan nu och då – därav titeln: Återkopplingar.

Det bedrivs alltför lite mediehistorisk forsk­ning i Sverige. Mediehistoria kan – och bör – skrivas på många olika sätt. En ambition inom den kulturhistoriska medieforskning som presenteras i den kommande boken, Återkopplingar, är att genom ett breddat mediebegrepp och historisk sensi­bilitet uppdatera mediestudiet. Förnyelsen sker inte sällan i skärningspunkten mellan den ofta teknikdeterministiska mediearkeologin och den historiskt lika anspråksfulla som problematiska medialiseringsteorin. I denna bok presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye­ linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna­ de mp3­-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad sam­tida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-­linjär växelverkan mellan nu och då – därav titeln: Återkopplingar.

Uppfattningen att digital text är immateriell är fortfarande utbredd och kanske är det förklaringen till att det inte skrivs särskilt mycket om betydelsen hos och effekterna av det jag menar utgör det digitala dokumentets materialitet – de digitala mediernas hårdvaror. Utformningen av och funktionen hos dessa har en lång rad implikationer för såväl individ som samhälle, och jag berör några av dem i denna artikel liksom jag diskuterar vad det analoga dokumentet kan göra som det digitala inte kan.