Search

Concrete is widely used in modern construction, particularly for building foundations. However, the materials included in concrete constructions have a significant negative impact on the environment. To mitigate this, the construction industry must explore more environmentally friendly alternatives. This study focuses on a relatively new technique called the Koljern foundation, which replaces traditional reinforced concrete slabs with a combination of cellular glass and lightweight steel beams. The cellular glass used in this technique is made up of approximately 60% recycled glass and possesses excellent insulation and strength properties. The report compares the cost and environmental impact of the traditional concrete slab with the Koljern foundation. Other factors considered in this study includes construction time, waste, and potential for reuse. A case study was conducted on a preschool building in Gunsta, serving as a reference for the analysis. Climate and cost calculations were performed using Bidcon software, along with manual calculations. The Gunsta preschool utilized green concrete for its foundation slab, and this is also included in the comparison to provide a broader perspective. The results demonstrate that opting for a Koljern foundation reduces environmental impact by 50% compared to a traditional concrete foundation, although costs increase by 103%. When compared to green concrete, the Koljern foundation has a nearly 42% lower carbon footprint but incurs a cost increase of 101%. Green concrete has a nearly 13% lower carbon footprint compared to traditional concrete. The price difference between green and traditional concrete is only 1%, with green concrete being the more expensive option. Furthermore, the Koljern foundation generates minimal waste due to the prefabrication of Koljern elements by Evia AB. In conclusion, the result of the study shows that a slab-on-grade foundation using the Koljern technique can be a possible alternative to the traditional concrete solution, depending on the specific project's objectives and goals. Despite higher costs, the Koljern foundation greatly reduces environmental impact, construction time, and enables high reusability.

I dagens modeindustri massproduceras kläder billigt med korta livslängder. Många studier har visat att framtagning av bomull ger negativ miljöpåverkan, då det krävs bland annat en hel del vatten och har högt koldioxidutsläpp. Samtidigt har konsumtionen ökat, vilket vidare ökar dem negativa miljöpåverkan som nämndes. I samband när mängder av kläder produceras och konsumeras, hamnar stora mängder i deponi, som i själva verket hade kunnat återvunnits. Återvinningsprocessen av klädesplagg kräver mycket arbete och resurser, vilket har varit ett hinder för dess framsteg trots miljövinsten. Därför utfördes en studie för att undersöka bomullens kretslopp inom modeindustrin och därefter avgöra om det är gynnsamt att återvinna bomull ur ett miljö- och ekonomiskt perspektiv. Rapporten inleds med en introduktion till modeindustrin, konsumtionsförändringen samt snabbmodestrenden. Eftersom fokuset ligger på bomullens kretslopp tas det senare upp om framtagning och återvinning av bomull. Därefter lyfts miljö- och ekonomiska perspektivet upp från bomullens kretslopp. Litteraturstudien utfördes bland annat genom att källor hämtades från databasen Scopus, där tillgång till vetenskapliga rapporter var tillgängliga. För att jämföra det innehållet med verkligheten genomfördes en intervju med en projektledare på Svenska Miljöinstitutet. Intervjun med projektledaren gav ett bredare perspektiv på hur det ser ut i verkligheten och om teorin från litteraturstudien stämde överens. Slutsatsen som drogs efter en genomförd litteraturstudie och intervju med Svenska Miljöinstitutet var att återvinning av bomull är gynnsamt ur ett miljöperspektiv, då flera processer sparas in som exempelvis färgning av bomull. Ur ett ekonomiskt perspektiv gick det inte att kvantifiera om bomull är gynnsamt, men det finns en trend som visar att det redan har uppnåtts eller kan uppnås i framtiden. In today's fashion industry, clothes are mass-produced cheaply with short lifespans. Many studies have shown that the production of, among other things, cotton has a negative environmental impact, as it requires a lot of water and high carbon dioxide emissions. At the same time, consumption has increased, which further increases the negative environmental impact mentioned above. Same time as larger quantities of clothing being produced and consumed, copious quantities end up in landfills, which in fact could have been recycled. The recycling process of clothing requires a lot of work and resources, which has been an obstacle to its progress despite the environmental benefits. Therefor has a study been done to examine the cotton cycle within fashion industry and then determine whether it is beneficial to recycle cotton from an environmental and economic perspective. The report begins with an introduction to the fashion industry, the change in consumption and the fast fashion trend. Since the focus is on the cotton cycle, the production and recycling of cotton is discussed later. Then the environmental perspective and the economic perspective from the cotton cycle are included. The literature study was carried out, among other things, by retrieving sources from Scopus database, where access to scientific reports was available. To compare that content with actuality, an interview was conducted with a project manager at the Swedish Environmental Institute. The interview with the project manager gave a broader perspective on what it looks like in the real world and whether the theory from the literature study concur. The conclusion drawn after a completed literature study and interview with the Environmental Institute was that recycling of cotton is favorable from an environmental perspective, as several processes are saved, such as dyeing of cotton. From an economic perspective, it was not possible to quantify whether cotton is favorable, but there is a trend that shows that it has already been achieved or can be achieved in the future.

Världen står inför en rad klimatförändringar, en befolkningsökning och en ökad urbanisering. För att kunnabehärska dessa utmaningar ställs det stora krav på samhällsplaneringen. Ett sätt för samhällsplaneringen attbidra till att fler människor kan minimera sitt ekologiska fotavtryck är att implementera ekologiskt hållbaraavfallsstrategier. Syftet med undersökningen är att ta reda på att hur samhällsplaneringen kan bidra till att skapaekologiskt hållbara avfallsstrategier. Med hjälp av Norra Djurgårdsstaden som fallstudie har intervjuer ochenkäter använts som metod för att skapa en större förståelse och insikt i det praktiska erfarenheterna avavfallsstrategierna i stadsdelen. Resultatet från empirin visar att det finns många aspekter som är bra medavfallshanteringen i Norra Djurgårdsstaden. Vidare finns det en del brister som skulle kunna undersökasnoggrannare. Slutsatserna visar på att det finns flera sätt för invånarna att tillgodose information kringavfallsstrategierna, däremot visar empirin att all denna information inte riktigt når ut till invånarna i NorraDjurgårdsstaden. En strategi som utifrån empirin visar på en god kännedom är Pop-up återbruket. Till sist kansamhällsplaneringen med fördel dra nytta av det praktiska erfarenheterna från empirin i samband med planeringen för ekologiskt hållbara städer.

Den linjära metodiken för användning av produkter i byggsektorn är huvudorsaken till uttömning av naturresurser och uppkomsten av avfall. Inom byggindustrin är förbränning det vanligaste sättet att göra sig av med avfall. Genom att integrera cirkulära flöden kan den linjära metodiken motverkas vilket leder till att livcykeln för produkterna förlängs. Standardiseringen som industriellt byggande kräver är en förutsättning för att cirkulära flöden ska kunna nyttjas. Detta då avfallet uppstår i större volymer och i renare fraktioner. Det kan dock konstateras att det inte är nog studerat vilka cirkulära flöden som finns och som är användbara för industriella byggföretag. Det finns således en motivering till syftet i studien som är att undersöka vilka cirkulära flöden industriella byggföretag kan använda sig av för att minska avfall som går till förbränning och deponi. Målet med examensarbetet är således att först och främst kartlägga det industriella byggföretagets avfall för trävirke, plywood, gips, glasroc och fermacell. Vartefter olika cirkulära flöden för dessa material ska hittas och presenteras utifrån hur väl de presterar i parametrarna ekonomi, utsläpp av koldioxidekvivalenter, logistikkomplexitet och avfallstrappan. För att stödja detta arbete har följande två forskningsfrågor tagits fram; Vilka är orsakerna till uppkomsten av avfall av trävirke, plywood, gips, glasroc och fermacell hos industriella byggföretag och hur kan detta avfall klassificeras i olika kategorier? Vilka cirkulära flöden kan industriella byggföretag implementera baserat på sitt avfall? För att svara på den första forskningsfrågan har en kartläggning genom mätningar i det industriella byggföretagets fabrik utförts. Sedan har datan från dessa mätningar kategoriserats och katalogiserats för att kunna dra slutsatser om orsakerna till uppkomsten av avfallet samt inom vilka kategorier det kan klassificeras. Från resultatet för kartläggningen kunde det konstateras att den största orsaken till uppkomsten av avfall var kapspill, detta för samtliga studerade material. För trävirket kunde slutsatsen dras att den största andelen materialspill hamnade inom längdintervallet 0–149 mm. För skivmaterialen gips och plywood uppstod avfallet i areor mindre än 0,5 m2, där det enbart för glasroc och fermacell fanns avfall i areor över 0,5 m2. Genom mätningarna kunde det konstateras att fermacell och glasroc stod för störst mängd avfall. För att svara på forskningsfråga två har först och främst en litteraturstudie kring vilka cirkulära flöden som finns gjorts. För de cirkulära flöden som är genomförbara för det industriella byggföretaget har resultatet för parametrarna ekonomi, utsläpp av koldioxidekvivalenter, logistikkomplexitet och avfallstrappan presenterats för de cirkulära flödena. I analysen har sedan resultaten för de olika cirkulära flödena rangordnats inom varje parameter. De cirkulära flöden som har hittats för träprodukterna är intern och extern fingerskarvning, intern och extern biokolstillverkning, internt ekologipaket samt extern spånskivstillverkning. För skivmaterialen var det endast materialåtervinning för att göra nya skivmaterial som hittades. För ekonomiparametern var det extern fingerskarvning som visade sig vara mest fördelaktig. För parametern för utsläpp av koldioxidekvivalenter så var det intern biokolstillverkning som var mest fördelaktig och för logistikparametern var det extern biokolstillverkning som var mest fördelaktig. För den sista parametern, avfallstrappan, var det de tre flödena intern och extern fingerskarvning samt det interna ekologipaketet som hade de bästa resultaten. Extern biokolstillverkning visade sig även vara det enda cirkulära flöde som placerades i övre halvan av rangordningen för samtliga parametrar. The linear methodology of using products in the construction sector is the main reason for the depletion of natural resources and the production of waste. In the construction industry energy recovery is the most common way of disposing of waste. By integrating circular flows the linear methodology can be counteracted, which leads to an extended life cycle for products. The standardization that industrialized construction requires is a prerequisite for circular flows to be utilized, since the waste occurs in larger volumes and in cleaner fractions. However, it has been established that there in not enough research about which circular flows that exist and can be used by industrialized construction companies. There is thus a justification for the purpose of this study, which is to investigate which circular flows industrialized construction companies can use to reduce waste that goes to energy recovery and landfill. The goal of the thesis is thus first and foremost to map the industrialized construction company’s waste for timber, gypsum, glasroc and fermacell. Where different circular flows for these materials are to be found and then presented based on how well they perform in the parameters of economy, emissions of carbon dioxide equivalents, logistics complexity and the waste hierarchy. To support this work, two research questions have been developed; What are the causes of production of timber, gypsum, glasroc and fermacell waste in industrialized construction companies and how can this waste be classified into different categories? Which circular flows can industrialized construction companies implement based on their waste? To answer the first research question, a mapping through measurements in the industrial construction company’s factory has been carried out. Where the data from these measurements then has been categorized and cataloged to be able to come to conclusions about the causes of the origin of the waste and into which categories it can be classified. From the results of the mapping, it could be stated that the biggest cause for waste was spillage. For the timber, it could also be determined that the largest proportion of waste ended up within the length range 0-149 mm. For the board materials gypsum and plywood, the waste occurred in areas smaller than 0.5 m2. Only glasroc and fermacell occurred in areas over 0.5 m2. Through the mapping, it could also be established that fermacell and glasroc accounted for the largest proportions of waste. To answer the second research question, a literature study has been conducted to find which circular flows that exist. For the circular flows that were feasible for the industrial construction company, their results for the parameters economy, emissions of carbon dioxide equivalents, logistics complexity and the waste hierarchy have been presented. In the analysis, the results for the different circular flows have been ranked within each parameter. The circular flows that have been found for the timber products are internal and external finger jointing, internal and external biochar production, internal ecology package and external particle board production. For the board materials, only material recycling to make new board materials were found. For the economy parameter, external finger jointing was the most beneficial. For the parameter for emissions of carbon dioxide equivalents, it was internal biochar production that was most beneficial. For the logistics parameter, external biochar production was the most beneficial. For the last parameter, the waste hierarchy, it was the three flows internal and external finger jointing and internal ecology package that had the best results. External biochar production was also the only circular flow placed in the top half of the ranking for all parameters.

Textilindustrin är en global växande resursintensiv industri som medför stora miljö och klimatförändringar. Den största delen av de negativa miljöeffekterna uppstår i samband med produktionen eftersom det vid produktion krävs stora mängder resurser och råvaror. Syntetiska fibrer som polyester, nylon och akryl används numera i större utsträckning än naturliga fibrer som bomull, silke och ull och polyester är nu den mest använda textilfibern som används globalt. Syntetiska fibrer tillverkas av fossila bränslen vilka orsakar stora koldioxidutsläpp och kräver även stora mängder vatten, kemikalier och energi vid produktion. Den ökade produktionen beror på den ökade konsumtionen av kläder. Idag konsumeras cirka 14 kg textiler varje år, och de flesta av kläderna massproduceras av företag som bedriver sin verksamhet med fastfashion affärsmodellen. Denna modell är baserat på priseffektiv snabbtillverkning av kläder med en kortlivscykel ur en linjär ekonomi. Den här rapporten undersöker kretsloppet för en del olika syntetiska textilfibrers som används i industrin utifrån ett miljöperspektiv. Rapporten fokuserar på konsumtion, produktion, och återvinning. För detta ändamål utfördes litteraturstudier från pålitliga källor från bland annat regeringsutredningar och vetenskapliga rapporter. Resultatet visade att det finns mycket potential för att förbättra återanvändningen och återvinningen av kläder. Textilproduktionen använder sig främst av linjär ekonomi vilket ur ett miljöperspektiv inte är hållbart. I Sverige finns det ett flertal alternativ för inlämning av använda textiler men dessa kan förbättras. Nya teknologier och innovativa lösningar har skapat mer effektiv automatiserad sortering vilket i sin tur skapar ett jämt, förlitligt flöde till återvinningscentraler. Textilåtervinning är fortfarande i forskningsstadiet men ny teknik är på väg och det är uppskattat att situationen kommer att förbättras inom några år. The textile industry is a globally growing resource-intensive industry that brings about major environmental and climate change. Most of the negative environmental effects occur in connection with production because resources and raw materials are required during production. Synthetic fibers such as polyester, nylon and acrylic are now used to a greater extent than natural fibers such as cotton, silk and wool, and polyester is now the most widely used textile fiber used globally. Synthetic fibers are made from fossil fuels which cause large carbon dioxide emissions, large amounts of water, chemicals and energy are also required during production. The increased production is due to the increased consumption of clothing. Today, about 14 kg of textiles are consumed every year, and most of the clothes are mass-produced by companies that conduct their business with the fastfashion business model. This model is based on cost-effective rapid production of clothing with a short life cycle from a linear economy. This report examines the cycle of a number of different synthetic textile fibers used in industry from an environmental perspective. The report focuses on consumption, production, and recycling. For this purpose, literature studies were carried out from reliable sources from, among others, government investigations and scientific reports. The results showed that there is a lot of potential to improve the reuse and recycling of clothes. Textile production mainly uses linear economy, which from an environmental perspective is not sustainable. In Sweden, there are several alternatives for handing in used textiles, but these can be improved. New technologies and innovative solutions have created more efficient automated sorting, which in turn creates a steady, reliable flow to recycling centers. Textile recycling is still in the research stage but new technology is on the way and it is estimated that the situation will improve within a few years.

Återbruket är en hybridbyggnad i Ösmo, Nynäshamn, med temat återbruk och återvinning. Byggnaden är placerad centralt i Ösmo invid pendeltågsstationen, som är en viktig knutpunkt i lokalsamhället. Utgångspunkten för projektet har varit FN:s globala mål 12: Hållbar konsumtion och produktion, med fokus på cirkulär ekonomi och avfallshantering. Programmet för byggnaden är utformat efter avfallshierarkin. Det handlar om att förebygga, minska, återbruka och återvinna i så stor utsträckning som möjligt. I byggnaden finns verkstäder för att laga och reparera, uthyrning av verktyg, second hand-försäljning samt en återvinningscentral. Det finns även rum för kursverksamhet, utbildning och co-working. Återbruket is a hybrid building located in Ösmo, Nynäshamn, with a theme centered around reuse and recycling. The building is centrally situated in Ösmo next to the train station, serving as a hub in the local community. The project is based on the UN's Sustainable Development Goal 12: Responsible Consumption and Production, with a focus on circular economy and waste management. The building's program is designed according to the waste hierarchy, aiming to prevent, reduce, reuse, and recycle to the greatest extent possible. The building includes workshops for repair and restoration, rental services, second-hand sales, and a recycling center. Additionally, there are rooms available for courses, education and co-working.

Purpose: This study aims to investigate how the construction industry can work towards a circular economy by reusing materials and products. The construction industry contributes to a large climate impact, mainly due to the distinctive resource intensity. The main purpose of this study is to develop a work model that simplifies circularity and the reuse of materials during reconstructions. The work model is based on the current obstacles and solutions encountered when working with reuse of construction material and products. Method: The execution of the work is based on two different methodologies, a literature study and a case study. The literature study investigates challenges, solutions and important concepts related to a circular construction industry. The case study involves an investigation of a study object to form a perception of reality. The investigation is covered by site visits, document analysis and dialogues with industry experts. The case study concerns a reconstruction of Vasen 3 in Stockholm. Results: The results present four different aspects with associated challenges that are overall for circular construction. The aspects covered in the degree project are storage & logistics, quality assurance & guarantees, incentive and lastly knowledge, experience & demand. Based on the case study, challenges directly linked to the study object have also been developed regarding logistics and storage. Furthermore, based on the challenges, identified solutions are presented regarding the four aspects. In accordance with identified challenges and solutions, a working model is presented which is covered by six different descriptive steps that can be followed when working with circular construction and reuse. Lastly, it is explained how the work model can be implemented and adapted for the study object. Conclusions: The conclusions compile the results of the degree project which demonstrate that increased knowledge, logistics solutions, incentives, planning at an early stage and a routine work model can steer the construction industry towards a circular economy and material flow.

Sustainability has gained a lot of attention in the field of research. Researchers and consumers both prioritize sustainability and environmental issues over previously dominant materials, such as plastic. Packaging and disposable items that used to be made of plastic have largely been replaced with paper. Unfortunately, paper does not perform as well as plastic regarding barrier properties against grease, oxygen, or water vapor. Barrier properties are an important factor when choosing packaging material for food, among other things, as they help maintain the shelf life of the product. In order to improve the properties of the paper packaging and expand its use, the paper is coated with a polymer. However, the polymer contributes to challenges in the recycling of the products as some of the polymer attaches to the fibers, causing difficulties in the separation of each material. Small fragments of plastic may end up in the material streams and the recycled pulp due to the existing challenges in completely removing plastic from cellulosic substrates during recycling. This thesis analyzes the possibilities of identifying and classifying plastic fragments of polyethylene (PE) and polyvinyl alcohol (PVOH) in recycled paper sheets using near-infrared spectroscopy together with multivariate data analysis. The purpose of the work is to develop models that can identify possible residues that may appear in recycled products from various industries. Paper sheets of two different grammages and six different compositions of recycled fiber and virgin fiber were created and scanned by NIR, with and without plastic film under the sheets. The scans were used to develop classification models to identify and categorize scans not included in the calibration data set. The performance of the models was tested by applying them to images of sheets of paper with plastic fragments of different sizes and different type underneath. The results indicated potential in the method. The prediction of the paper sheets with a lower grammage was mostly correct, whereas the classification of polyethylene showed the best performance. There was some noise in the prediction of the plastic fragments, regardless of the grammage of the paper. The noise may be due to a wide variation in the calibration data set since it consisted of paper sheets of six different compositions. A large part of the noise was incorrectly classified as polyvinyl alcohol, which can be due to differences in the manufacturing process of the plastic films. The conclusion of the thesis is that it is feasible to identify and categorize plastic fragments of polyethylene and polyvinyl alcohol in recycled paper sheets with a certain margin of error. It can be stated that the method shows promise, but further research and development in the field is required to build models that can be applied to a wider range of samples.

This report describes the design and construction of a tilting platform for sorting household waste, limited to plastic, glass, and metal. The platform utilizes a capacitive sensor to identify if an object is placed on the platform, an inductive sensor to detect metal, and a load cell to differentiate between plastic and glass based on their weight difference. The load cell was found to be inaccurate due to sensitivity to physical changes in the environment and sensor placement, leading to inaccurate weight measurements. Relocating the sensors away from the load cell is recommended to improve accuracy. The platform tilts using to two servomotors, which makes the platform tilt in two degrees of freedom. This solution worked as thought out, except for the universal joint having poor quality, resulting in a wobbly motion. Denna rapport beskriver designen och konstruktionen av en vippande plattform för sortering av hushållsavfall begränsat till plast, glas och metall. Plattformen använder en kapacitiv sensor för att identifiera om ett föremål placeras på den, en induktiv sensor för att detektera metall och en lastcell för att skilja mellan plast och glas baserat på deras viktskillnad. Lastcellen visade sig vara opålitlig på grund av dess känslighet för fysiska förändringar i miljön och placeringen av sensorerna, vilket ledde till felaktiga viktmätningar. Det rekommenderas att flytta sensorerna bort från lastcellen för att förbättra noggrannheten. Den lutande funktionen drivs av två servomotorer som var funktionell men hade en ostadig rörelse på grund av dåliga universal joints.

Den här studien handlar om recirkulering av rivningsmaterial i anslutning till det storskaliga stadsutvecklingsprojektet Västerbro, som Riksbyggen och Bostäder i Borås står bakom. På platsen finns idag en tegelbeklädd lagerbyggnad från 1960-talet och exploatörernas visioner bygger på att lagerbyggnaden rivs och ersätts med nya byggnader. Genom selektiv rivning ser man möjligheter att återvinna byggnadens fasadtegel och betong från befintligt bjälklag för att återanvända detta i uppförandet av det nya kvarteret. Syftet med studien är att estimera klimatnyttan från recirkulerat material från selektiv rivning av lagerbyggnaden, med målet att bidra som beslutsunderlag för beställare vid recirkulering av rivningsmaterial. Klimatpåverkan från recirkulering av rivningsmaterial från lagerbyggnaden beräknas i en livscykelanalys som jämför fem likvärdiga fasadelement med olika mängd inblandning av återbrukad betongballast, återbrukat rensat tegel, och återbrukade kapade tegelstycken från befintlig fasad. Beräkningen utgår ifrån en lokal recirkulering då rivning sker på platsen där det nya kvarteret ska byggas. Fasadelementet är ett prefabricerat sandwichelement med fast-gjutet tegel. Som stöd i beräkningen användes IVL Svenska Miljöinstitutets handledning för klimatberäkningar i Byggsektorns miljöberäkningsverktyg, BM. Beräkningar uppskattar att selektiv rivning med återbrukade kapade tegelstycken från be-fintlig fasad kan spara 28 % växthusgasutsläpp jämfört med ett likvärdigt fasadelement bestående av enbart av primära råvaror. Studierna presenterade i den här rapporten är kopplade till Västerbros forskningsprojekt Framtidens kvarter- för en hållbar livsstil som har följts genom deltagande i återkommande styrgruppsmöten, en workshop samt genom samtal och intervjuer med projektdeltagare. Studien omfattas också av en teoretisk översikt av den lagstiftning och de incitament som berör recirkulering av bygg- och rivningsmaterial och visar på samhällets höga ambitioner att påskynda omställningen mot cirkulära materialflöden. Sammanställningen visar också på att lagar och regler ger en stor flexibilitet och att recirkulering av bygg- och rivnings-material till stor del bygger på frivillighet eller den enskilde aktörens vision och vilja om att bygga hållbart. This study is about recycling demolition materials in connection with the large-scale urban development project Västerbro, by Riksbyggen and Bostäder i Borås. A warehouse building from the 1960s occupies the site today, and the constructors wants to replace the old warehouse with new buildings. Through selective demolition, it is possible to recycle the brick facade and concrete frame and reuse in the construction of the new buildings. The purpose of this study is to estimate the climate benefit when using reused material from selective demolition, aiming to contribute as a fact base for making decisions regarding recirculated materials. The climate impact from the reuse of demolition material is calculated in a Life Cycle Assessment that compares five similar facade elements with varying amount of recycled and reused concrete aggregates, reused cleaned bricks, and reused cut brick element from existing facade. The calculation is based on a local scenario as the demolition takes place at the site where the new block is to be built and the facade element is a prefabricated sandwich element. Calculations show that selective demolition with reused cut brick elements from existing facades could save 28% greenhouse gas emissions compared to an equivalent facade element consisting of only primary raw materials. The studies presented in this report are linked to Västerbro's research project Framtidens kvarter- för en hållbar livsstil (roughly translated: The city block of the future- for a sustainable lifestyle) that has been studied through participation in recurring steering committee meetings, one workshop and through conversations and interviews with project participants. The study is also covered by a theoretical overview of the legislation and incentives that concern the recycling of construction and demolition materials and shows society's high ambitions to accelerate the transition to circular material flows. But the compilation also shows that laws and regulations provide great flexibility and that recycling of construction and demolition materials is largely based on voluntariness or the individual actor's vision and desire to build sustainably.

The focus of the project is recycling of the insulation material mineral wool. The aim is to investigate the potential of using post-consumer wool from landfill as fiber reinforcement in a polymer matrix. Information gathering is conducted by a literature study on previous research, with focus on sustainability, circular economy and waste management. Potential is evaluated by producing test specimens, test mechanical properties with tensile and flexural tests, and conducting a life cycle assessment and economic analysis of the material. Mechanical properties of interest in this study are maximum stress and stiffness. The conclusion is that the manufacturing methods selected in the project do not achieve sufficient quality in the material to determine whether the fibers have the desired effect. Rock wool fibers do blend well with both polypropylene (PP) and high-density polyethylene (HDPE), but polymer composites with short fibers require control of fiber length, dispersion and direction, and the material needs to be free of pores which has not been achieved at this stage. As a result, unreinforced HDPE performs best in tensile tests (19,4 MPa in stress and 1,22 GPa Young’s modulus), in bending reinforced PP of virgin plastic achieves the highest stress and unreinforced PP the highest flexural modulus (74,1 MPa and 0,74 GPa respectively). The life cycle assessment shows that recycled rock wool fibers have potential to produce 60% less CO2 emissions than the equivalent glass fiber composite. In addition, stone wool fibers show the potential to save 30 000 SEK/ton compared to glass fiber, which corresponds to a 75% lower price. Projektets fokus är återvinning av isoleringsmaterialet mineralull. Målet är att undersöka potentialen i att använda avfallet efter rivning eller renovering som fiberförstärkning i en polymermatris. Insamling av information sker genom att utföra en litteraturstudie på forskning, med fokus på hållbarhet, cirkulär ekonomi och avfallshantering. Materialets potential utvärderas genom att tillverka provstavar, testa mekaniska egenskaper med dragprov och böjprov, samt utföra livscykelanalys och ekonomisk analys av materialet. Mekaniska egenskaper av intresse i denna studie är maximal spänning och styvhet. Slutsatsen är att de valda tillverkningsmetoderna i projektet inte åstadkommer tillräcklig kvalitet i materialet för att kunna avgöra om fibrerna har önskad effekt. Fiber och matris blandar sig bra både i fallet med polypropen (PP) och hög-densitet polyeten (HDPE), men polymerkompositer med korta fibrer kräver kontroll av fiberlängd, spridning och riktning, och materialet behöver vara fritt från porer, vilket inte uppnåtts i detta stadie. Resultatet är att oförstärkt HDPE presterar bäst i dragprov (19,4 MPa i spänning och 1,22 GPa i E-modul), i böjning uppnår förstärkt PP av nyproducerad plast högst spänning och oförstärkt PP högst E-modul (74,1 MPa respektive 0,74 GPa). Livscykelanalysen visar att fibrer av återvunnen stenull har potential att bidra med 60% CO2-utsläpp än motsvarande komposit med glasfiber. Stenullsfibrer visar dessutom potential att spara 30 000 kr/ton jämfört med glasfiber, vilket motsvarar 75% lägre pris.

Under de senaste två decennierna har konsumtionen av nyproducerade kläder ökat med närmare 30 procent per person i Sverige. Den ökade konsumtionen har medfört att individers klädavfall blivit mer omfattande och många gånger slängs klädesplagg som fortfarande kan användas i hushållets restavfall även om andra alternativ är bättre. Med utgångspunkt i detta och tidigare forskning som visar att unga människor är en högkonsumerande grupp undersöker föreliggande studie hur studenter vid Jönköping University som är bosatta i Jönköpings kommun hanterar sitt klädavfall. Med en webbaserad enkätundersökning samlades data in för att ta reda på vilka av klädavfallsmetoderna secondhand, textilåtervinning, återförsäljning, ge till familj och/eller vänner och restavfall som målgruppen använder samt vad som motiverar deras val att använda dessa klädavfallsmetoder. Genom att utgå från teorin om bunden rationalitet och tematiskt analysera svaren på enkätens öppna frågor visar resultatet hos studiens 73 respondenter att valet av klädavfallsmetod är komplext och i många fall begränsas av omständigheter. Sådana omständigheter beskrivs av studiens respondenter som bland annat brist på tillgänglighet, tid och information. Resultatet visar också att valet av klädavfallsmetod många gånger inte enbart handlar om att göra sig av med sitt klädavfall på ett smidigt sätt. För vissa fungerar klädavfallsmetoderna även som ett sätt att generera extra intäkter eller för att hjälpa andra människor. En kunskap om och förståelse för varför klädavfallsflödena ser ut som de gör kan vara behjälpligt för såväl regeringar som kommuner i pågående arbete för ett mer cirkulärt samhälle. Senast januari 2025 ska nämligen alla EU:s medlemsländer uppfylla direktivet 2018/851 om avfall som bland annat innefattar krav på separat insamling av textilier. Over the past two decades, the consumption of new clothing has increased by almost 30 percent per person in Sweden, which has also caused individual's clothing waste to become more extensive. Clothes that are still wearable is often disposed of in the household's residual waste. With this in mind, and with previous research showing that young people are considered a high- consuming group, this study aim to investigate how students at Jönköping University, who live in Jönköping municipality, handle their clothing waste. The empirical data was retrieved with a web-based survey to investigate which of the clothing disposal methods secondhand, textile recycling, private resale, giving to family and/or friends, and residual waste that are used by the target group and how they justify their choice of clothing disposal method. Through a thematic analysis of the open-ended questions in the survey, as well as through using the theory of bounded rationality, the results show that the choice of clothing disposal method is complex since it many times is limited by circumstances. Among the study’s 73 respondents, such circumstances turned out to be, among other things, a lack of accessibility, time, and information. Furthermore, the result shows that for some of the respondents the choice of clothing disposal method is not solely about getting rid of the clothes in a comfortable way. For some, clothing disposal is also about earning some extra money or about helping others. Knowledge and understanding of why clothing waste is handled the way it is and ends up where it ends up can be helpful for governments as well as for municipalities in their ongoing work for a more circular society. By January 2025, all EU member states must comply with the EU Directive 2018/851 on waste which among other things targets the need for a separate collection of textiles.

Asphalt is a material used to lay several different types of roads. It has been used in Sweden for more than 200 years. During these years, the work with asphalt has changed, ingredients have been replaced and manufacturing methods have been updated. In modern asphalt, bitumen is used as a binder. It is extracted from crude oil, which is a fossil substance that will not exist forever and also has a bad impact on the environment, therefore people have worked to find new ideas. This report will be about two methods of working for a more sustainable future. The construction and real estate company NCC works with asphalt recycling and the construction company Peab is researching if lignin can be used as a binder. The purpose of this report is to find out which of these methods leaves the least climate footprint. Asphalt is 100% recyclable, but to only use recycled asphalt in new production is not possible, as the quality does not measure up. Lignin is obtained from residual products from the forest industry, which means it is fossil-free. The work with lignin is currently at the research level, so it is not used as standard yet. In order to obtain a result, interviews with people who work at Peab and NCC have been conducted. These people have been able to answer our questions as they work on the topic. Recycling has been used for several decades, therefore the work has come significantly further than the work with lignin which has only been in progress since 2018. For this reason it is difficult to determine which method is most sustainable in the long run. What has been concluded is that when lignin is mixed with bitumen, the durability increases, hence the life-span. We have come to the conclusion that both companies think it is important with recycling, but also that they can see a future with a shortage of recycled asphalt., Asfalt är ett material som används för att lägga flera olika typer av vägar. Den har använts i Sverige i mer än 200 år. Under dessa år har arbetet med asfalt förändrats, man har bytt ut innehåll och uppdaterat tillverkningsmetoder. I modern asfalt används bitumen som bindemedel. Den utvinns ur råolja vilket är ett fossilt ämne som inte kommer finnas för evigt och har även dålig påverkan på miljön, därför jobbar man för att hitta nya idéer. Denna rapport kommer handla om två metoder där man arbetar för en mer hållbar framtid. Återvinning av asfalt som bygg- och fastighetsföretaget NCC använder sig utav och lignin som bindemedel något som bygg- och anläggningsföretaget Peab forskar på. Syftet med denna rapport är att ta reda på vilken av dessa metoder som lämnar minst klimatavtryck. Asfalt är 100% återvinningsbar men att endast använda återvunnen asfalt i nyproduktion är inte möjligt, då kvaliteten inte håller måtten. Lignin får man fram ur restprodukter från skogsindustrin, den är alltså fossilfri. Arbetet med lignin är i nuläget på forskningsnivå, därför används den inte som standard ännu. För att få fram ett resultat har bland annat intervjuer med personer som jobbar på Peab och NCC gjorts. Dessa personer har kunnat besvara på våra frågor då de arbetar med ämnet. Återvinning har använts i flera årtionden därför har arbetet kommit betydligt längre än arbetet med lignin som har pågått sedan 2018. Av denna anledning är det svårt att i nuläget avgöra vilken metod som är mest hållbar i längden. Det man har kommit fram till är att när lignin blandas med bitumen ökar hållbarheten, därmed livslängden. I slutsatsen kommer vi fram till att båda företag tycker det är viktigt med återvinning, men även att de kan se en framtid med brist på returasfalt.

I denna studie undersöktes cirkulära metallflöden i medicinteknik på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Region Uppsala. Syftet var att kartlägga och undersöka kritiska metaller i utvald medicinteknisk utrustning. Återvinningen av metaller i utrustningen på Akademiska sjukhuset undersöktes. Utöver detta studerades upphandlingar kring medicinteknisk utrustning och förslag och åtgärder för förbättringar presenterades. Specifik högteknologisk medicinteknisk utrustning och komponenter valdes ut för studien. Dessa var: datortomografi, magnetisk resonanstomografi, strålbehandling, patientövervakning (monitorer, termoelement och pulsoximeter) samt batterier och touchskärmar. 33 olika metaller kartlades i utrustningen och en kriticitetsmatris utformades för kriticitetsbedömningen av metaller. Kriticitet i denna studie beaktade försörjningsrisk och en ny bedömningsparameter: medicinteknisk betydelse. Tio metallers kriticitet bedömdes och dysprosium, europium, praseodym, niob, kobolt, indium, litium, gallium och volfram bedömdes som kritiska metaller för medicinteknik. Akademiska sjukhuset har en egen återvinningsstation där de sorterar batterier och den medicintekniska utrustningen. Därefter transporteras batterier till El-Kretsen och elektronikavfall till Stena Recycling för återvinning. Där utvinns metallerna ur produkterna och säljs sedan vidare för att användas i nya produkter. El-Kretsen följer de lagstadgade kraven för återvinning av batterier, vilket varierar mellan 50-65 %, men återvinner inte mycket mer än vad lagen säger. Stena Recycling gör massabalanser på produkterna för att få information om vilka metaller elektronikavfallet innehåller och uppgav att de på så vis kan återvinna 98-99 %. Flera regioner kontaktades angående deras upphandlingskrav om metaller i medicinteknisk utrustning. Region Uppsala ställer inga miljökrav för metaller vid upphandling av medicinteknisk utrustning, men krav bör ställas på tillverkare och leverantörer. Det finns flera regioner som Region Uppsala kan ta inspiration ifrån för att formulera upphandlingskrav. Även IT- och byggbranchen har krav för metaller och materialåtervinning som är värda att studera vidare. För att förbättra återvinningen genom upphandlingskrav kan krav om innehållsdeklaration, demonterbarhet och omhändertagning av medicinteknisk utrustning utvecklas. Slutligen rekommenderas fortsatta studier inom detta ämne genom att utöka kartläggningen och kriticitetsbedömningen av metaller i medicinteknik.

Syfte – Syftet med studien är att Identifiera förbättringsmöjligheter och kritiska faktorer genom att studera returflödet för litiumjonbatterier ur ett miljöperspektiv. Genom att studera returflödet för litiumjonbatterier kan det hjälpa till att ta reda på hur flödet kan se ut för att minimera miljöpåverkan. Detta görs för att bidra med kunskap till återvinningsbranschen om hur returflödet för litiumjonbatterier ser ut idag och hur det förbättras i framtiden. För att uppnå syftet med studien har två frågeställningar tagits fram: [1] Hur kan returflödet för litiumjonbatterier förbättras ur ett miljöperspektiv? [2] Vilka kritiska faktorer kan beaktas vid utformningen av returflödet för litiumjonbatterier? Metod – Studien har utförts som en fallstudie på ett av Sveriges största återvinningsbolag. Forskarna startade med en förstudie i form av en ostrukturerad observation på fallföretagets återvinningsstation. Vidare hölls en ostrukturerad workshop med den strategiska logistikchefen och en affärsutvecklare inom batterier på fallföretaget. Förstudien gav forskarna en fördjupad kunskap i det aktuella ämnet och därpå kunde ett teoretiskt ramverk byggas upp för att stödja studien. För att uppfylla studiens syfte och besvara frågeställningarna har kvalitativ datainsamling i form av tre intervjuer och dokumentationsstudie utförts. För att besvara studiens syfte har det teoretiska ramverket och den insamlade empirin analyserats och ställts mot varandra. Resultat – Returflödet för litiumjonbatterier kan förbättras genom att utforma ett navsystem. Navsystemet innebär i praktiken att det kan anläggas mellanlagringstationer där litiumjonbatterierna plockas isär och djupurladdas. Mellanlagringen minimerar avståndet som litiumjonbatterierna behöver fraktas innan de är djupurladdade vilket bidrar till att enklare emballage kan användas och ökad fyllnadsgrad vid transport. Enklare emballage och ökad fyllnadsgrad bidrar till att minska miljöpåverkan i returflödet för litiumjonbatterier. En optimeringsmodell kan användas för att minimera antalet tonkilometer som krävs för att transportera litiumjonbatterier mellan flödets alla delar. Vidare identifierades kritiska faktorer som påverkar returflödets utformning. De kritiska faktorerna som identifierades var: - Ökade volymer - Farligt gods - Skadade batterier - Nytt forskningsområde - Osäkerhet i varifrån LIB kommer in i flödet Studien har bidragit med kunskap för återvinningsbranschen genom att besvara frågeställningarna och därför anses studiens syfte uppnått. Implikationer – Studiens resultat kan användas av återvinningsbranschen för att förstå returflödet av litiumjonbatterier och hur flödet kan förbättras. Resultatet kan även ge indikationer på vilka kritiska faktorer som behöver tas hänsyn till vid utformning av returflödet för litiumjonbatterier. Studien bidrar med kunskap till vidare forskning inom området för hanteringen av litiumjonbatterier. Begränsningar – Det kan ifrågasättas om studien kan generaliseras för alla parter i återvinningsbranschen då studien bygger sitt resultat på endast ett fall. Studiens ämne är outforskat och därmed inte helt okomplicerat att studera på grund av brist på kunskap och tidigare forskning. Det studerade ämnet består av processer som inte finns på plats idag och således kan studiens resultat inte valideras då scenariot är en bit bort i framtiden. Purpose – The purpose of the study is to identify opportunities for improvement and critical factors by studying the return flow of lithium-ion batteries from an environmental perspective. By investigating the return flow of lithium-ion batteries, it can help to find out what the flow might look like to minimize the environmental impact. This is done to contribute knowledge to the recycling industry about what the return flow for lithium-ion batteries looks like today and how it can be improved in the future. To achieve the purpose of the study, two research questions have been raised: [1] How can the reverse logistics for the collection of lithium-ion batteries be improved from an environmental perspective? [2] What critical factors can be considered in the design of reverse logistics for lithium-ion batteries? Method – The study was carried out as a case study at one of Sweden's largest recycling companies. The researchers started with a pilot study in the form of an unstructured observation at the case company recycling station. Furthermore, an unstructured workshop was held with the strategic logistics manager and a battery business developer at the case company. The pilot study gave the researchers an in-depth knowledge of the current subject and then a theoretical framework could be built up to support the study. In order to fulfil the purpose of the study and answer the research questions, qualitative data collection in the form of three interviews and documentation studies has been performed. To answer the purpose of the study the theoretical framework and the collected empirical data have been analysed and set against each other. Findings –The reverse logistics when collecting lithium-ion batteries can be improved by designing a hub and spoke system. The hub and spoke system are in practice that intermediate storage stations can be built where the lithium-ion batteries are disassembled and deep discharged. The intermediate storage minimizes the distance that the lithium-ion batteries need to be transported before they are deep discharged, which contributes to simpler packaging being used and an increased degree of filling during transport. Simpler packaging and an increased degree of filling help to reduce the environmental impact of the reverse logistics for lithium-ion batteries. An optimization model can be used to minimize the number of tonne-kilometres required to transport lithium-ion batteries between all parts of the flow. Furthermore, critical factors were identified that affect the design of the reverse logistics. The critical factors identified were: - Growing volumes - Dangerous goods - Damaged batteries - New phenomenon - Uncertainty in where lithium-ion batteries come into the flow The study has contributed knowledge for the recycling industry by answering the questions and therefore the purpose of the study is considered to have been achieved. Implications – The results of the study can be used by the recycling industry to understand the reverse logistics of lithium-ion batteries and how the flow can be improved. The result can also give indications of which critical factors need to be considered when designing the return flow for lithium-ion batteries. The study contributes with knowledge to further research in the field of handling lithium-ion batteries. Limitations – It can be questioned whether the study can be generalized for all parties in the recycling industry as the study bases its results on only one case. The subject of the study is unexplored and thus not completely uncomplicated to study due to lack of knowledge and previous research. The studied subject consists of processes that are not in place today and therefor the results of the study cannot be validated as the scenario is a bit far in the future.

By creating an understanding among the younger children of why it is important to take care of our planet, a greater commitment can be created if children gain knowledge and experience at an early age. Recycling of materials is a way to save the earth's resources, the purpose of the study is therefore to contribute with knowledge about children's understanding of the phenomenon of recycling and what happens after rubbish is thrown at the recycling station. The study's two questions are: What do the children think happens to the waste we throw at the recycling station? What do the children think the consequences will be if waste is thrown away in places other than the recycling station? To get answers to the questions, semi-structured interviews were conducted with 11 children from two different preschools located in Central Sweden. The study is based on a phenomeno-graphic approach and focuses on the variation in children's perceptions. The results show two different perceptions of what happens to waste that is thrown away at the recycling station: that it becomes new material or that the garbage truck picks it up. Furthermore, the result identified the following four different perceptions about the consequence of waste being thrown away in other places: it is harmful to animals, harmful to nature, you have to pick it up and that people can get sick. The study contributes with knowledge about the variation in children's perceptions of the recycling process. Genom att skapa en förståelse hos de yngre barnen varför det är viktigt att ta hand om vår planet kan ett större engagemang skapas om barn tidigt får kunskaper och erfarenheter. Återvinning av material är ett sätt att spara på jordens resurser, syftet med studien är därför att bidra med kunskap om barns förståelse av fenomenet återvinning och vad som händer efter att skräp slängts på återvinningsstationen. Studiens två frågeställningar är: Vad tror barnen händer med avfallet vi slänger på återvinningsstationen? Vad tror barnen konsekvenserna blir om avfall slängs på andra ställen än på återvinningsstationen? För att få svar på frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer genomförts med 11 barn ifrån två olika förskolor belägna i Mellansverige. Studien utgår från en fenomenografisk ansats och fokuserar på variationen i barns uppfattningar. Resultatet visar två olika uppfattningar om vad som händer med avfall som slängs på återvinningsstationen: att det blir till nytt material eller att sopbilen hämtar det. Vidare identifierades i resultatet följande fyra olika uppfattningar om konsekvensen av att avfall slängs på andra ställen: det är skadligt för djuren, skadligt för naturen, man får plocka upp det samt att människor kan bli sjuka. Studien bidrar med kunskap om variationen i barns uppfattningar om återvinningsprocessen.

Regardless of the project within the construction industry there is a high probability that the soil needs preparation, this is often done through excavation. The outcome will likely be a large amount of soil, if these masses can’t be used within the project, they will in most cases be transported to a landfill and be classified as waste. The more transports to landfills and the longer the trip the more greenhouse gases will be produced. Instead, the transport of lower quality masses could go to a recycling facility for treatment as the landfill is not environmentally sustainable. The study is based on a qualitative method, where data is collected using semi-structured interviews. In order to obtain a high content validity and concept validity, the questions in the interviews must be designed from the questions and concepts used in the questions are correctly defining and operationalized. Reliability is obtained by having both authors participate in interviews and that the interviews are recorded audio. Bureaucratic obstacles, uncertainty, untested methods, unclear guidance, laws and requirements mean that many trample on the same place even though the will to work more sustainably exists, these are conclusions made by the collected empirical data. The study resulted in all actors interviewed in this report wanting the recycling and reuse of excavated masses to increase to benefit the environment. The path to that goal looks different for those involved, which is also often the reason why there is not more recycling than what is being recycled today. The implication of the result is that many solutions to these problems lie with the authorities that need to create an economic advantage to recycle compared to driving excavated soil to landfills, that is not sustainable in the long run. Another solution is to reduce processing times for permits and increase permitted storage times. The limitation of work in the interviews is that only one person from each party has been interviewed except for Holst Entreprenad AB, this does not give the entire organization a broad point of view. Oavsett byggnation inom byggbranschen kommer marken med stor sannolikhet förberedas, detta sker oftast genom schaktning. Resultatet av schaktningen blir en större mängd massor, om dessa inte återanvänds direkt i projektet transporteras de i vissa fall till deponi där de tippas på hög och kommer att klassas som avfall. Desto fler transporter som går till deponi och desto längre sträckan är desto mer ökar koldioxidutsläppen. I stället för att köra sämre massor till deponi skulle transporterna gå till en återvinningsanläggning för behandling då deponi inte är miljömässigt hållbart i längden. Studien baseras på kvalitativ metod, där data samlas in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. För att få en hög innehållsvaliditet samt begreppsvaliditet ska frågorna i intervjuerna utformas från frågeställningarna och begrepp som används i frågorna är korrekt definierande samt operationaliserade. Reliabilitet erhålls då båda författarna deltar i intervjuer samt att intervjuerna spelas in. Byråkratiska hinder, osäkerhet, obeprövade metoder, otydlig vägledning samt lagar och krav gör att många trampar på samma ställe även fast viljan att jobba mer hållbart finns. Studien resulterade i att samtliga aktörer som intervjuades i denna rapport vill att återvinningen och återanvändningen av schaktmassor ska öka för att gynna miljön. Vägen till det målet ser olika ut för de inblandade vilket också ofta är anledningen till att det inte återvinns mer än vad det görs idag. Innebörden av resultatet är att många av lösningarna på dessa problem ligger hos myndigheter som behöver skapa en ekonomisk fördel att återvinna jämfört med att köra uppgrävda massor till deponi som inte är hållbart i längden. Det som också skulle öka återanvändningen av schaktmassor är om handläggningstider för tillstånd förkortades och tillåtna upplagstider förlängdes. Arbetes begränsning i intervjuerna är att endast en person från respektive part har intervjuats med undantag från Holst Entreprenad AB, detta ger inte hela organisationens breda synpunkt.

I samband med en ökad befolkningstillväxt och en ökad ekonomisk tillväxt påverkas konsumtionen och produktionen av olika varor, vilket leder till ökad efterfrågan på råvaror. En del av efterfrågan kan mötas genom återvinning, men problemet är att avfallsströmmar ofta innehåller en blandning av ämnen. Detta leder till en spridning av farliga ämnen, där mängden farliga ämnen måste minska i strävandet mot en cirkulär ekonomi. Vid konstruktionen av olika anläggningsprojekt finns det möjligheter att förbättra hushållningen av resurser genom att återanvända avfall. Avfallet avser restprodukter, jord och sorterad bygg- och konstruktionsavfall enligt Danmark, vilket skiljer sig från Sverige som avser avfall med främst geologiskt ursprung. Syftet med denna rapport var att identifiera utgångspunkter för att reglera farliga ämnen, samt att förstå vilka prioriteringar som har gjorts och vilka konsekvenser det får på gränsvärdena. Detta genomfördes genom att jämföra Sverige och Danmark för att se hur utgångspunkterna kan hjälpa till att förstå likheter och skillnader. Resultatet baseras på en textanalys av ett fåtal myndighetsrapporter som var till underlag för gränsvärdena, där intervjuer med relevanta aktörer har genomförts i ett tidigt skede för att förtydliga innehållet i rapporterna. Resultatet visar att Sverige anser att både skydd av hälsa och miljö är viktiga utgångspunkter vid framtagandet av olika gränsvärden. Danmark prioriterar främst skydd av hälsa, där olika modeller och antaganden lett till att gränsvärdena skiljer sig mellan länderna. Resultatets jämförande del visar att länderna använder olika metoder och antaganden när de ta fram gränsvärden för totalhalt och utlakning. Detta är en av anledningarna till att gränsvärdena skiljer sig. Population and economic growth have affected the increase of consumption and production of goods, and with that the demand for raw materials. A part of the demand can be met through recycling, the only issue is that the waste streams are not in the form of pure materials. Often, they contain a mixture of substances, which affects the dispersion of hazardous substances. Therefore, the reduction of these substances is necessary in a circular economy. Reuse of waste- based aggregates is possible for construction facilities and is a way to improve resource management. In the case of Denmark, the referred waste consists of residual products, soil, and sorted building and construction materials, which differs from Sweden. Instead, Sweden refers to waste of mainly geological origin. The purpose of this study was to identify different approaches and starting points to regulate hazardous substances and to understand how various priorities affected the limit values. A comparison between Sweden and Denmark was done for a better understanding of the differences and similarities. A qualitative method was used based on interviews with relevant actors in addition to a text analysis of government background reports. The interviews helped to understand and clarify the information in the reports at an early stage. The results show that Sweden prioritizes the protection of health and the environment, which are their main starting points when producing the limit values. Denmark also prioritizes health, where they use other models and values when producing the limit values. The comparison shows that the countries use different methods and assumptions when calculating the limit values for total content and leaching. This is a part of the explanation to why there is a difference in their legislation.

Stena Recycling is one of the leading recycling companies in Sweden and at their facility in Halmstad, 300 tonnes of refuse are handled every day where aluminium is one of the most valuable materials they sort. Today, most of the sorting process is done automatically, but there are still parts of the refuse that are not correctly sorted. Approximately 4\% of the aluminium is currently not properly sorted and goes to waste. Earlier works have investigated using machine vision to help in the sorting process at Stena Recycling. However, consistently through all these previous works, there is a problem in gathering enough annotated data to train the machine learning models. This thesis aims to investigate how machine vision could be used in the recycling process and if pre-training models using self-supervised learning can alleviate the problem of gathering annotated data and yield an improvement. The results show that machine vision models could viably be used in an information system to assist operators. This thesis also shows that pre-training models with self-supervised learning may yield a small increase in performance. Furthermore, we show that models pre-trained using self-supervised learning also appear to transfer the knowledge learned from images created in a lab environment to images taken at the recycling plant.

Miljöproblemen växer i takt med den allt ökade konsumtionen, genom att människan idag konsumerar mer än vad planeten kan hantera. Om vi ska uppnå Agenda 2030 och mål 12, som innebär en hållbar konsumtion och produktion, krävs det en mer social, ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling. Där har konsumenten en viktig roll att axla, då det är genom konsumentens val av produkter och varor som det påverkar hur företag jobbar och utvecklar deras produkter, affärsmodeller och distributioner. Genom att främja återanvändning och återvinning av material som redan finns till hands eller som blir över i produktionen, så kan målet mot en mer cirkulär ekonomi uppnås. Det kan därmed skapas ett kretslopp mellan företag och konsument som kan bli en viktig del mot en mer hållbar och cirkulär skönhetsindustri. Syftet bakom denna studie var att undersöka, ur ett cirkulärt designperspektiv, hur hygienartiklars förpackningar kan bidra till en hållbar konsumtion. Det visade sig att de flesta människor använder sig av dessa sorters produkter utan att vara medveten om den miljöpåverkan som dessa hygienartiklar har, samt att de inte har någon aning om hur deras egna vanor och beteenden kan ha en påverkan på miljön. Samtidigt så önskar allt fler att få ta del av information om hur de kan förbättra sin livsstil för att leva och agera så miljömedvetet som möjligt.

Purpose – The aim of the study is to investigate the possibilities for circular economy in acrylicplastic in the lighting industry. To answer the purpose, it was broken down into two researchquestions: [1] What characterizes the handling of acrylic plastic waste by lighting manufacturers? [2] How can lighting manufacturers achieve a more circular handling of acrylic plastic waste? Method – To be able to answer the research questions, a case study was conducted at acompany active in the lighting industry. The data collection consisted of observations,interviews, and document studies. The observations were unmasked and of a direct nature. Theinterviews that were held were both unstructured and semi-structured. The documents wereinvoices and quotations mostly collected from the case company. Furthermore, four differentsolutions were developed with help of the theoretical framework and collected data. The empiricand the theoretical chapters were compared to be able to analyse and answer the researchquestions. Findings – The study shows that a company in the lighting industry throw away plastic lensesas they believe that they have no use for them. The lenses are made of acrylic plastic and arethrown in combustible waste. The waste goes to energy recovery that provides electricity,district heating and district cooling. During the combustion process, carbon dioxide is releasedwhich affects the environment. It is better to let the waste go to energy recovery than landfilling.To achieve a more circular handling of acrylic plastic waste, it is recommended to first andforemost reduce the waste. It is the result of one of the solution proposals "Minimize worksteps" which involves a point effort to take advantage of acrylic plastic instead of throwing itaway. In situations where there is no possibility of reducing, companies should instead try toreuse the acrylic lenses, which is a result of the solution proposal "reuse". In 2024, there willopen a new chemical recycling centre in Sweden that companies should keep track of. Implications – The study has implications for companies in the lighting industry that useacrylic plastic. It is also suitable for companies outside the lighting industry that handle acrylicplastic waste, as the study contributes to increased knowledge about circular economy and howacrylic plastic waste should be handled to benefit the circular economy. The study helps tohighlight potential approaches for environmentally friendly handling of acrylic plastic. A newrecycling centre opens 2024 in Stenungsund, which is the first in Sweden that can chemicallyrecycle acrylic plastic. It is recommended to talk to them early to review costs and opportunitiesthat arise in connection with the opening of the recycling centre. Limitations – The environmental impact of the study is measured in carbon dioxideemissions. No other environmental aspects are considered as carbon dioxide includes the areasthat are relevant, based on the size of the study. Due to the time constraint, the study wasconducted on only one case company, which may lower credibility. More companies should bestudied in order to further generalize and strengthen credibility even more.

Samhället växer, därmed krävs det flera byggnader som uppfyller våra behov. Överalltbyggs det fler bostäder, industrihallar, lager, broar, skolor, sjukhus m.m. Det kommersäkerligen fortsätta byggas och renoveras i framtiden. För att bygga, underhålla ochrenovera byggnader krävs byggnadsmaterial i stora mängder och detta kan i sin turpåverka miljön på många olika sätt. Detta arbete studerar hållbarhetsaspekterna med byggandet idag och i framtiden. Arbetetredovisar även möjligheterna som finns och kan utvecklas för att bygga mer hållbart,bland annat redovisas olika lösningar för återbruk och återvinning av prefabriceradebetongkonstruktioner som byggnader, betongelement och kopplingar. Det är viktigt atthitta fler hållbara lösningar för användning av byggnader och byggnadselement för attminska miljöpåverkan av nyproduktion. Studien leder till att identifiera exempel på olikametoder som används idag för att återvinna och återbruka materialet samt vilka krav somfinns och kan sättas i framtiden för att utveckla arbetet med hållbarhet inom prefab. Rapporten visar vilka för- och nackdelar det finns med att bygga med prefab och merhållbara metoder. Arbetet redovisar vilka svårigheter som finns och kan bemästras påvägen för att skapa detta. Detta görs baserat på en internationell litteraturstudie om arbetetmed hållbara konstruktioner i några delar av världen. Rapporten stöds även av svenskaföretag som ställde upp för intervjuer och en fallstudie som studenterna utfört.Litteraturstudien redovisar försök som gjorts i Tyskland, Finland och Storbritannien ochger inblick i hur det jobbas internationellt med hållbarhet och montering/demontering avprefabricerade element. Den yttersta formen för återbruk av betongkonstruktioner är självklart återanvändning avhela byggnaden. Om möjligheten för återbruk av byggnaden inte finns, då blir nästa stegatt demontera byggnaden. Vid demontering tas det hänsyn till att så stora delar avkonstruktionen som möjligt ska utnyttjas. Målet för att skapa ett mer hållbart samhälleoch byggnation är att återanvända/återvinna byggmaterialen särskilt betongkonstruktioneri så stor utsträcning som möjligt. För att få förståelse för hur möjlighet för återbruk genom demontering görs så studeradesde kopplingar som är vanligast förekommande idag. För- och nackdelar med följandekopplingar har nämnts. Kopplingarna är bland annat bultade-, svetsade-, sammangjutna-(våta) och armerade- (våta) infästningar. Fallstudien var utgångspunkten för att studerakopplingar. Det visar sig att det finns flera sätt för att arbeta mer hållbart inom byggbranchen.Resultatet visar att det vanligast förekommande inom branschen idag är att krossaelementet och separera de ingående materialen som isolering, armeringen m.m. Det ärinte vanligt hos företag idag att återanvända/ återbruka hela element i en annan byggnadeller att behålla elementen och återsälja dem efter byggnadens livslängs. Vid försäljningav t.ex. feltillverkade element görs det till privatpersoner som använder konstruktionentill annat syfte än det ursprungliga. Återvinning av materialet i elementen är kostsamt ochdärför undviker många företag detta. När det gäller miljö- och hållbarhetsarbetet så har företagen olika idéer, det kan vara attdem tillverkar nya konstruktioner som inte finns på marknaden ex. Solväggar. Att arbetamed EDP: er är en annan lösning samt att korta ner armering i pelare på ett sätt som intepåverkar momentkapaciteten. Dessa lösningar redovisas av svenska företag idag. Det finns ett stort intrsse i marknaden för att bygga mer hållbart med prefabriceradebetongkonstruktioner. Dock krävs det mer regleverk för att det ska bli en del avbyggprocessen att ta hänsyn till demontering och återbruk. Det finns både verktyg ochmetoder i marknaden men det saknas en del dokumentation och erfarenheter om hur dettillämpas. More buildings are being built for various reasons nowadays. Constructing, maintainingand renovating buildings requires building materials in large amounts and this in turn canaffect the environment in many different ways. This work studies the sustainable aspects and consequences of construction, as well as theopportunities that can be found and can be developed to build more sustainably and findsolutions for the use of different buildings and building elements. This report focuses onexplaining and clarifying the conditions for the reuse and recycling of the entire buildingsand their prefabricated concrete elements. The report shows the advantages of building an increasingly sustainable society,especially in the construction industry, the difficulties that exist and can be encounteredon the way to creating it. The highest proportion of recycling of concrete structures is thereuse of the entire building, if the possibility of recycling the building does not exist thenthe next step will be to dismantle the building where a large amount of elements fromstructures can be used in the best possible way. The goal of creating a more sustainable construction society is to reuse/recycle thebuilding materials, especially concrete and the prefabricated elements. This could be donein different ways, such as crushing the element and separating it from its variousmaterials. Meanwhile this is not common in Sweden today, where companies prefer toeither reuse the entire element on another building or to keep elements and resell them tothe private market or to other companies. The recycling of the material is costly andtherefore many companies avoid doing it. Different types of connections have been studied in this study, to enable the reuse ofprefabricated elements, the advantages and disadvantages of these connections have beenmentioned and a comparison between these has also been made. The couplings mentionedin this report include bolted fasteners, welded fasteners and cast in place (wet) fastenersand reinforced (wet) fasteners that usually occur in combination with previous couplings.Several trials and study cases have been reported, these trials have been done in differentcountries such as Germany, Finland and the United Kingdom to get a betterunderstanding into how to work internationally with sustainability and assembly ofprefabricated elements.

Givet det ohållbara resursuttag som idag krävs för att tillgodose samhällets konsumtion, föreligger ett stort behov att övergå till en mer cirkulär ekonomi. En nyckelkomponent i denna övergång är att utifrån avfallshierarkin förbättra vår avfallshantering, exempelvis genom att se till att öka andelen som går till materialåtervinning och minska den som går till energiåtervinning. En strategi som föreslagits för detta är Product Service Systems (PSS), som till stor del går ut på att övergå till affärsmodeller med en högre grad av tjänstefiering, vilket innebär att en större del av värdeskapandet utgår från tjänster iställer för produkter. Med hänseende på behovet av cirkularitet är detta synnerligen aktuellt för textilier. Till skillnad från många andra material som glas och papper, återvinns textilier nästan inte alls i Sverige. Däremot har vissa pilotprojekt etablerats på senare år, framförallt för att ta hand om svenska regioners sjukvårdstextilier då dessa flöden har en högre grad av homogenitet än konsumenttextilier. Med offentliga upphandlingsprocessens potential till förändring som utgångspunkt, genomfördes intervjuer med relevanta aktörer inom värdekedjan för textilåtervinning i tre regioner. Dessa intervjuer utgjorde ett underlag för att utreda huruvida en högre grad av tjänstefiering bör influera regionerna i deras upphandlingsprocess samt vilken roll övriga aktörer kan spela i skiftet mot en högre grad av textilåtervinning. Trots en varierande grad av tjänstefiering i de tre regionerna fanns ett stort överlapp i vilka hinder och möjligheter till en ökad grad av textilåtervinning som identifierades, inte bara av representanterna för regionen utan även övriga aktörer. Ett brett konsensus fanns om att en informationsasymmetri mellan region och leverantör existerade, även om de föreslagna lösningarna på detta varierade. Många av de lösningar som föreslogs som svar på de identifierade hindren hade kommunikation som ett centralt tema. Trots att PSS ofta lyfts som ett sätt att facilitera kommunikation mellan aktörerna, tycks de varierande graderna av tjänstefiering i fallstudierna inte vara den avgörande faktorn för huruvida värdekedjan präglas av bättre förutsättningar för ökad textilåtervinning. Den kommunikation som värdekedjans aktörer efterfrågar, föreslås istället faciliteras av horisontell kommunikation mellan regionerna, där erfarenheter och insikter från innovativa upphandlingsprocesser kan dissemineras till andra regioner, samt genom vertikala kommunikationsplattformar där värdekedjans aktörer kan erbjudas insikt i varandras problemformuleringar och behov. Vidare valde många aktörer att belysa värdet av långsiktighet i relationerna, något som Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) i viss mån tycks utgöra ett hinder för, delvis på grund av de tidsmässiga avtalsbegränsningar som finns idag. Relaterat till detta ansågs även avfallstaxonomin utgöra ett hinder för etablerandet av cirkulära textillösningar. Dessa slutsatser påkallar behovet av att se över dessa lagar, framförallt utifrån ett cirkulärt perspektiv, till skillnad från det linjära perspektiv som präglade tiden då dessa utformades. Given the unsustainable extraction of resources required today to meet society's current levels of consumption, the urgency to move towards a more circular economy is acute. A key component in this transition is to improve our waste management in accordance with the waste hierarchy, for example by ensuring an increase in the share of material recycling. One strategy that has been proposed for this is Product Service Systems (PSS), which largely involves moving to business models with a higher degree of servicification, meaning that a larger part of the value creation is based on services instead of products. With regards to this need for circularity, textiles are a particularly relevant topic. As opposed to other materials such as glass and paper, textile recycling is practically non-existent in Sweden today. However, some pilot projects have been established in recent years, primarily to handle the waste streams of healthcare textiles stemming from Swedish regions, as these flows have a higher degree of homogeneity than consumer textiles. With the capacity for change inherent in the public procurement framework used as a starting point, interviews were conducted with relevant actors in the textile recycling value chain for three regions. These interviews formed a basis for investigating whether a higher degree of servicification should influence the regions in their procurement process and what role other actors can play in the transition towards a value chain with a higher degree of textile recycling. Despite a varying degree of servicification in the three regions, there was a considerable overlap in the obstacles and opportunities identified by the actors as important in the work towards an increased degree of textile recycling, not only by representatives of the regions themselves but also by other actors. There was a broad consensus that an information asymmetry between region and supplier existed, although the solutions proposed to this end varied. Many of the solutions that surfaced in response to the identified obstacles had communication as a central theme. Although PSS is often highlighted as a way of facilitating communication between actors, the varying degree of servicification in the case studies do not seem to be the decisive factor as to whether the value chain is conducive to an increased textile recycling or not. Rather, the type of communication that the actors in the value chain favored, were suggested to be facilitated by both horizontal communication between regions, where insights gained through the deployment of innovative procurement processes could be disseminated to other regions, as well as through vertical communication platforms where the actors in the value chain can acquire insight into each other's respective view of what difficulties and needs exist in the value chain. Furthermore, many actors chose to highlight the value of long-term relationships in the value chain, which the Public Procurement Act (LOU) to a certain extent seems to discourage today, partly because of the constraints on the duration of the contracts between the supplier and the region. Additionally, the waste taxonomy was also considered to be an obstacle to the establishment of circular textile solutions. These conclusions call for a review of these laws, primarily from a circular perspective, as opposed to the linear perspective that characterized the time when they were drafted.

Omställningen till den cirkulära ekonomin behöver ske snarast för att jordens begränsade resurser ska tas till vara samt för att kunna uppnå ett hållbart samhälle. Cirkulär ekonomi är ett sätt för att driva fram ett större engagemang avseende återbrukning, återvinning och reducering av byggmaterial snarare än att det endast kasseras. Bygg- och fastighetsbranschen har en stor påverkan på miljön och klimatet vilket innebär att det är viktigt med en kännedom avseende hur aktörer i branschen ska agera. Det undersöks vilka utmaningar och möjligheter fastighetssektorn står inför gällande implementeringen av cirkulär ekonomi vid ombyggnation och renoveringar. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har brukats för att få fram det empiriska underlaget. En sådan undersökning kan bidra till en ökad takt avseende omställningen till cirkulär ekonomi vilket kan skapa en positiv effekt som bidrar till en minskad klimatpåverkan. I slutsatsen har flera påverkande faktorer identifierats vilka är avgörande för huruvida implementering av cirkulär ekonomi i bygg-och fastighetsbranschen kan genomföras eller ej. Följande redovisas de faktorerna: kunskap, lagreglering, policy, korrekt avfallshantering och kundens inflytande. The transition to the circular economy needs to take place as soon as possible in order for the earth's limited resources to be utilized and to achieve a sustainable society. Circular economy is a way of driving a greater commitment regarding the reuse, recycling, and reduction of building materials rather than just discarding them. The construction and real estate industry has a major impact on the environment and climate, which means that it is important to have knowledge of how to act in the industry. This paper studies the challenges and opportunities the real estate sector faces regarding the implementation of the circular economy when redevelopment and renovations happen. The study is conducted using a qualitative method where semi-structured interviews have been used to obtain the empirical basis. Furthermore, can this study contribute to an increased pace regarding the transition to a circular economy, which can create a positive effect that contributes to a reduced climate impact. In the result, several affecting factors have been identified which are decisive for whether implementation of the circular economy in the construction and real estate industry can be implemented or not. The following factors are presented: knowledge, legal regulation, policy, correct waste management and the customer's influence.

Återvinning och insamling av PET-flaskor startade redan 1994 i Sverige och är en av de grundläggande återvinningsindustrierna.Teknologin har ständigt utvecklas sedan dess och vi har nu nya återvinningsmetoder som kan säkerställa PET-material som uppnår livsmedelskvalitet. Dessutom produktionsmetoder så som Solid-State polymerisation, vilket möjliggör flaska-till-flaska mantrat som genomsyrar Returpack.Med den globala klimatutmaningen vi har framför oss så är intresset i återvinning minskning i användning av fossila bränslen väldigt intressant i många industrier.PET-industrin är en av dessa, där både dryck företag och flasktillverkare vill tillverka flaskor med högre andel återvunnet PET-material. Detta kan redan noteras ute på marknaden, där det finns flaskor tillverkade från 100% återvunnen PET. I denna avhandling har vi undersökt effekten av halten återvunnet material har på både mekaniska och kemiska egenskaper. Effekten av antalet återvinnings-cykler har också blivit undersökt.En labb-version av den återvinningsprocess som används kommersiellt i Sverige av Veolia PET utfördes. Fyra cykler av återvinningsprocessen genomfördes på Virgin PET, vilket resulterade i satserna, krPET-1 till krPET-4. Från varje sats tillverkades hundbens-replikat via formsprutning med olika fraktioner: 25, 50 och 100% återvunnen PET. Alla replikat karakteriserades med instrument och metoder så som dragprovning, FT-IR, DSC och inre viskositet.Från en miljösynpunkt finns det definitiva och redan konstaterade fördelar med en ökning av rPET fraktionen i PET-flaskor. Problem under tillverkningen av replikat ledde till små samplingsstorlekar. Som ett resultat gick det ej att dra några slutsatser från de potentiella nackdelarna som en högre rPET fraktion skulle kunna innebära. The recycling and collection of PET bottles has a long tradition in Sweden dating back to 1994 and is one of the staple recycling industries.Technology has advanced since then, with new recycling processes to assure food grade certified recycled PET and manufacturing processes such as Solid-State polymerization to enable the bottle-to-bottle mantra. Amidst global warming and climate crisis, the interest in recycling and reducing the use of fossil fuel to manufacture new bottles is ever-growing. As a result, manufacturers and breweries want bottles manufactured with higher fractions of recycled PET, and there are already bottles out on the market made from 100% recycled PET. In this thesis, the effect that the fraction of recycled PET may have on the mechanical and chemical properties of the final product was tested. Also, the effect that several recycling cycles may have on the product was tested.A lab-scale version of the recycling process used commercially in Sweden by Veolia PET were carried out. Four cycles of the process were carried out on virgin PET material, resulting in material batches krPET-1 to krPET-4. Dog bone samples from each recycled batch were manufactured via injection moulding with 25, 50 and 100% rPET fractions. All samples were characterized with various instruments and methods such as FT-IR, Tensile testing, DSC, and intrinsic viscosity testing.From an environmental standpoint, there are clear advantages to an increase in rPET fraction in PET-bottles. Due to issues with manufacturing and the production of samples, only a small sample size was acquired. All the analyses suffered, as a result, making it hard to draw any definite conclusions regarding potential disadvantages with a higher rPET fraction.

Denna studie syftar till att undersöka svenska grundskoleelevers uppfattningar kring begreppen hållbar utveckling och återvinning samt hur eleverna upplever att de bidrar till återvinningen i samhället. För att undersöka detta genomfördes gruppintervjuer där sammanlagt 32 elever i årskurserna 4-6 på två skolor i olika kommuner deltog. Intervjuerna har sedan analyserats utifrån en fenomenografisk analyssats. Resultatet visar på att eleverna i åldrarna 10-13 är osäkra på vad hållbar utveckling är och de har svårt att sätta ord på begreppen, samtidigt har de kunskaper kring ämnet men problemet består i att de inte kan koppla ihop sina kunskaper med begreppet. När det kommer till återvinning visar resultatet på att eleverna har någorlunda koll på vad detta ord betyder och innebär. De ser begreppet hållbar utveckling och återvinning som synonyma. Studien visade stor skillnad på vad eleverna anser att de gör för att bidra till återvinningen, beroende på om de är i skolan eller hemma. De kopplar inte återvinning till skolan utan detta är något som sker utanför skolan. Slutsatsen vi drar av denna studie är att skolan behöver tydliggöra för eleverna vad skolan gör för att bidra till ett hållbarare samhälle och inkludera detta mer synligt i undervisningen, och då med ett större fokus på det sociala och det ekonomiska perspektivet eftersom eleverna har bra kunskaper kring det ekologiska. På så sätt blir eleverna mer inkluderade och får en bredare kunskap i ämnet.

Sverige idag genererar byggbranschen 12 miljoner ton avfall per år. Enligt svensk lag ska avfallet sorteras för att öka möjligheten till återvinning och återbruk. Byggbranschen står för drygt 20 procent av växthusgasutsläppen i Sverige och genom att återbruka byggmaterial kan denna siffra reduceras. Avsikten med detta examensarbete är att lyfta ett antal möjligheter för att minska klimatavtrycket från byggbranschen. Föreliggande studie syftar därför till att fokusera på de framgångsfaktorer som identifierats hos utmärkande projekt på Skanska gällande återbruk av byggmaterial och produkter. Syftet med studien är att undersöka och belysa de utmaningar som finns med att återbruka samt att uppmärksamma tillvägagångssätt för hur arbete med att återbruka kan ökas.Studien har baserats på intervjuer samt litteratursökning inom ämnet återbruk. Fem deltagare i olika projekt hos Skanska har intervjuats där återbruk varit en del av processen. Arbetet har begränsats till fem intervjudeltagare då det ansågs vara tillräckligt för att besvara studiens syfte. Studien har avgränsats till återbrukat byggmaterial och produkter från byggnader, där material från anläggningsarbeten inte inkluderas. Arbetet skrivs i samarbete med Skanska.De framgångsfaktorer som har identifierats i resultatet är att det är betydelsefullt att lägga god tid på materialinventering och att systematiskt dokumentera de material som finns att tillgå, samt att planering av återbruk sker tidigt i processen. En annan framgångsfaktor för att lyckas med återbruk är att involvera externa aktörer som kan förmedla materialet vidare. De utmaningar som finns med att återbruka byggmaterial och produkter är de krav som ställs genom myndigheter och i lagar. Även kunskapsnivån är bristfällig när det kommer till återbruk i branschen och därmed problematiseras processen. För att anamma återbruk i framtiden kommer det cirkulära byggandet och det långsiktiga perspektivet vara av betydelse inom byggbranschen. Ett sätt för att arbeta med återbruk är att involvera projektörer tidigt i processen genom att förse dem med återbrukat material som går att projektera in i projektet. Vid projekteringen av byggnader bör även materialens framtida återbruk finnas i åtanke. När återbruk blir en del av fler byggprojekt kommer det medföra att avfallet minimeras, det kommer främja företagens hållbarhetsarbete samt att klimatpåverkan från branschen med största sannolikhet kommer minska., The construction industry generates 12 million tons of waste annually in Sweden alone. The waste according to Swedish law has to be sorted in order to increase the possibility of recycling and reuse. The construction industry produces 20 percent of the Swedish greenhouse gas emissions and by reusing building materials this number can be reduced. The intention of this bachelor's thesis is to illustrate possibilities for reducing the industry's climate footprint. Following thesis intends to focus on identifying the success factors of prominent projects regarding reuse of building materials and products at Skanska. The purpose of the thesis is to explore and illuminate the challenges that come with reusing and detect approaches on how to increase work with reused materials.The thesis is based on interviews and literature in the subject of reuse. Five participants from different projects at Skanska where reuse was a part of the process was interviewed. The interviews were limited to five participants because it was considered to be enough to answer the purpose of the study. The study is limited to reuse of materials and products from buildings, waste from other parts of the industry is not included. This study is written in a collaboration with Skanska.The success factors that were found in this study is that it is important to assign the material listing phase a good amount of time, to systematically document the materials at hand and to plan to reuse early in the process. Another success factor to reusing is to involve external vendors that can help assign the material to new proprietors. The challenges that come with reusing building materials and products are the requirements set by authorities and laws. Also the level of knowledge in the industry about reuse is inadequate which complicates the process. The circular flow and long-time perspective will be of importance in order to appropriate reuse in the building industry in the future. One way to initiate this is by involving architects early in the process by providing them reused materials to plan into their project. In the design of new buildings, the future reuse of the materials should be kept in mind. When reuse becomes a part of more building projects it will result in less waste, the business’ sustainability work will advance and the climate footprint from the industry will most likely get reduced.

Undersökningen utfördes åt Ronneby Miljö & Teknik AB, som är ett kommunalägt bolag i Ronneby kommun. Bolaget är inom kommunen ansvarigt för renhållning, fjärrvärme och likande. Precis som i många andra kommuner i Sverige går idag textilavfallet till energiåtervinning genom förbränning. Detta vill Ronneby Miljö & Teknik AB ändra på och syftet med arbetet var därför att undersöka vilka möjligheter som fanns för textilinsamling i kommunen. Ytterligare har det undersökts vilka andra projekt och likande som genomförts av kommuner och andra aktörer i samhället för att minska textilernas belastning på miljön och klimatet. Undersökningen har framför allt genomförts genom litteratursökning, samt intervjuer vid behov. Det har därtill kopplats till den lagstiftning och de miljömål som finns. Resultatet visar att den främsta och vanligaste metoden för insamling av textiler inom kommuner idag är via samarbete med ideella organisationer. Utvecklingen är på god väg för att ta hand om textilavfall på andra sätt genom olika typer av materialåtervinning. Dock har utvecklingen inte kommit tillräckligt långt för att kunna ta emot det blandade textilavfall som vanligen det kommunala avfallet består av. Dessutom är ett producentansvar på väg att införas vilket antas påverka det beslut som kommer att tas för textilinsamling i Ronneby kommun.

I ämnet samhällskunskap förekommer visuella representationer, till exempel flödesscheman, som innehåller information som elever i olika grad inte verkar uppfatta. Hur återvinning fungerar är ett ämne som utmanar elever och som kan förekomma visualiserat i flödesscheman i lågstadiet. Ett sätt för lärare att möjliggöra uppfattning av fenomen som utmanar elever är att synliggöra dess kritiska aspekter. Kritiska aspekter av ett flödesschema om samhälleliga fenomen identifierades i ett större forskningsprojekt med äldre elever. Genom att studera hur elever i årskurs 1 och lärare i undervisningssituationer samtalar om ett flödesschema om återvinning resulterade den här studien i ett antal implikationer för hur undervisning kan utformas för att synliggöra dessa kritiska aspekter av flödesscheman, och om aspekternas överförbarhet mellan olika åldrar och ämnesinnehåll.

Insamlingen av använda plastförpackningar varierar mellan de svenska kommunerna. Tidigare studier har undersökt de regionala skillnaderna utifrån antagandet att faktorerna bakom insamlingen av återvinningsbara material har samma inverkan på graden av insamling oberoende av storleken på kommunerna. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som kan bidra till att förklara insamlingen av plastförpackningar bland svenska kommuner, samt att analysera om betydelsen av dessa faktorer skiljer sig åt mellan större och mindre kommuner. Med hjälp av data från 242 kommuner för åren 2011–2015 delades Sveriges kommuner upp i större respektive mindre kommuner (enligt SKR:s klassificering). Genom regressionsanalys (OLS) av ovan nämnda paneldataset går det att jämföra och identifiera skillnader. Resultaten visar att det finns skillnader i bakomliggande faktorer till insamlingen av plastförpackningar. Specifikt framkommer att i båda fallen är insamlingen av plastförpackningar (i kilogram per invånare) högre i kommuner med relativt sett lägre ekonomisk standard samt högre medelålder. Det finns dock även viktiga skillnader mellan större och mindre kommuner, inte minst i form av att policyvariabler tenderar att ha mer framträdande effekter på källsorteringen i mindre kommuner jämfört med större. Mindre kommuner som infört viktbaserade avgifter samt har ett högt antal återvinningsstationer per invånare har en statistiskt signifikant högre källsortering. Motsvarande policyeffekter kunde inte uppvisas för de större kommunerna.

Steel industries consume refractory materials on a large scale. High temperature resistant refractory materials are essential for linings of the steelmaking vessels, to protect them from corrosive environments, high temperatures, molten steels and slags during transportation and steelmaking operations. Furthermore, with the increasing demand in steel production the usage of refractory materials has substantially increased, resulting in an increasing demand for refractory raw materials. However, with the hike in prices and abundancy for raw materials there is a need for recycling and reusing of spent refractory materials, which are otherwise sent to landfill. Nowadays the environmental as well as economic aspect regarding the recycling of spent refractories are of interest for the steel industries for achieving a solution towards zero waste. Several projects have been launched to investigate and generate new ideas with different ways to recycle refractory materials, but there is much more research and planning that needs to be done in order to find a large scale solution towards achieving zero waste. One of the simplest solutions to avoid landfilling of spent refractory is to introduce and manage a good sorting of the breakout scrap refractory, which can later be recycled or reused depending on their condition. The thesis work was carried out in collaboration of KTH – The Royal Institute of Technology/ Stockholm/ Sweden and Jernkontoret – The Swedish Steelmaking Association / Stockholm / Sweden. The work includes a collection of information regarding the current refractory waste management situation within some of the Swedish steel producers as Ovako AB, Uddeholm AB and SSAB. The information were collected on the basis of their refractory usage and practises. The thesis as well provides some suggestions for recycling and reusing of spent refractory waste materials collected from literature. Additionally some experimental work was carried out on whether an MgO-C refractory brick made of recycled materials can perform similarly against slag as a brick made from virgin materials. Experimental corrosion trials with one industrial slag composition were carried out using a hot-finger test apparatus for bricks with different amounts of recycling content in comparison to a brick made of virgin materials. After experiments, the samples were analysed using a Light Optical Microscope (LOM). A similar performance of all bricks against the slag composition was observed. Additional laboratory tests with different slag compositions, holding times and stirring rates are required to reach more profound conclusions. Industrial trials are essential with bricks containing recycled raw materials to reach a final performance status. Stålindustrin konsumerar eldfasta material i stor skala. Högtemperatur resistenta eldfasta material är nödvändiga för att fodra skänkugnen, för att skydda den från frätande miljöer, höga temperaturer av smält stål och slagg, samt transport och blandning av smält stål under ståltillverkning. Vidare har användningen av eldfasta material ökat avsevärt med den ökande efterfrågan inom stålproduktion, vilket har resulterat i en ökande efterfrågan på eldfasta råvaror. Men i och med prishöjningen och avhållsamheten för råvaror behövs en idé om återvinning och återanvändning av eldfasta material som annars skickas till deponi. Numera är den miljömässiga och ekonomiska aspekten av återvinning av förbrukade eldfasta ämnen av intresse för stålindustrin för att kunna nå en lösning mot zero waste. Flera projekt har påbörjats för att undersöka och generera nya idéer med olika sätt att återvinna eldfasta material, men det finns mycket mer forskning och planering som behöver göras för att hitta en storskalig lösning mot netto noll avfall. En av de enklaste lösningarna för att undvika deponering av använt eldfast material är att införa och hantera en bra sortering av använt eldfast avfall, som senare kan återvinnas eller återanvändas beroende på dess tillstånd. Avhandlingsarbetet utfördes i samarbete med KTH – Kungliga tekniska högskolan / Stockholm / Sverige och Jernkontoret – Svenska stålföreningen / Stockholm / Sverige. Informationen samlades in angående användning och praxis av eldfasta material. Avhandlingen innehåller också några förslag för återvinning och återanvändning av använt eldfast avfall som samlats in från litteraturen. Dessutom utfördes experiment för huruvida en eldfast infodring av återvunnen MgO-C kan motstå reaktioner mot slagg som en infodring tillverkad av ny utvunna råvaror. Experimentella korrosionsförsök med en industriell slaggkomposition utfördes av en ugn designad för hot finger test för eldfasta material gjorda av olika mängd återvunnet material samt inget återvunnet material alls. Efter experimenten analyserades proverna med ett ljusoptiskt mikroskop (LOM). En liknande prestanda för alla tegelstenar mot slaggkompositionen observerades. Ytterligare laboratorietester med olika slaggkompositioner, hålltider och omrörningshastigheter krävs för att nå en djupare slutsats. Industriella försök är väsentliga med eldfast tegel som innehåller återvunna råvaror för att kunna nå en slutlig prestandastatus.

Rare earth elements (REE) are a group of elements that are of critical importance in numerous technological applications, including “green technologies” such as wind turbines and hybrid car batteries. When the criticality of applications is considered, problems in supply has brought the option of effective secondary resource utilization into consideration. In this thesis, several methods have been developed and assessed to recover REE from spent hybrid electric vehicles batteries. Leaching of the NiMH active anode and cathode materials with sulfuric acid and hydrochloric acid has been carried out. Acid recovery using nanofiltration has been investigated. Further, precipitation of a mixed REE concentrate has been studied. The REE were separated as sodium double sulfate salts after sulfuric acid leaching by addition of a sodium salt. In addition, antisolvent precipitation of REE sulfates were studied by addition of alcohols. The REE sulfate salts can easily be dissolved for further processing and recovery of the individual elements by other techniques. As an alternative a process based on sulfation, selective roasting and water leaching was investigated. This allowed recovering an aqueous REE sulfate solution also suitable for further processing to recover the individual REE by e.g. solvent extraction or chromatographic separation. A complimentary LCA study was conducted in collaboration with IVL. Here certain selected recycling methods were scaled up on paper and the environmental burdens of the different processes were compared. The results obtained have proven the effectiveness of different recycling methods. It is foreseen that Europe will be guiding the efforts on recycling whether it is supply problems or value creation and battery recycling will have key importance. The work proves the importance of sustainable and resource efficient technologies for closing the loop for critical raw materials. The sustainable development of these processes has substantial importance to have continuous and uninterrupted access to the critical raw materials as well as displaying a responsible method of recycling and consumption which are aligned with UN Global Goals for a sustainable society. Sällsynta jordartsmetaller (REE) är en grupp grundämnen som är av avgörande betydelse i många tekniska tillämpningar, inklusive ”grön teknik” som vindkraftverk och nickelmetallhydrid-batterier (NiMH-batterier). När man tar hänsyn till tillgång och efterfrågan så blir det tydligt att det är viktigt att uppnå ett effektivt resursutnyttjande då det finns en brist på tillgång till REE på den europeiska marknaden. I denna avhandling har olika metoder utvecklats och utvärderats för att utvinna REE från förbrukade NiMH-batterier från elbilar. Lakning av aktiva anod- och katodmaterial från ett NiMH-batteri med svavelsyra och saltsyra har studerats. Syraåtervinning med nanofiltrering har undersökts. Vidare har utfällning för att erhålla koncentrat innehållande REE från lakvätska studerats. REE separerades i form av natriumsulfatsaltslater efter lakning med svavelsyra genom tillsats av ett natriumsalt. Vidare studerades förträngningskristallisation av sulfatsalter av REE genom tillsats av alkoholer. Sulfatsalterna kan lätt lösas upp i vattenlösningar för vidare separation och återvinning av de enskilda REE. Som ett alternativ till lakning med syra följt av utfällning undersöktes även en process baserad på sulfatering, selektiv rostning och vattenlakning. Detta möjliggjorde återvinning av REE i form av en sulfatlösning som också lämpar sig väl för vidare separation och återvinning av de enskilda REE. En livscykelanalys genomfördes i samarbete med IVL. Här har vissa utvalda metoder skalats upp på papper och jämförts med avseende på miljömässig hållbarhet. De erhållna resultaten har påvisat effektiviteten hos olika återvinningsmetoder. Europa spås ha en ledande roll för återvinning i framtiden, vare sig det gäller tillgång och efterfrågan eller värdeskapande, och batteriåtervinning kommer att ha en central betydelse i detta hänseende. Arbetet visar på vikten av hållbar och resurseffektiv teknik för att återvinna kritiska råvaror. Den hållbara utvecklingen av dessa processer har stor betydelse för att erhålla en kontinuerlig tillgång till de kritiska råvarorna samt i utvecklingen av ansvarsfulla metoder för återvinning och konsumtion linje med FN: s globala mål för ett hållbart samhälle. QC 2021-11-01

Idag ligger ett stort fokus på återbruk och återvinning och hur samhället kan ersätta jungfruligt material med hållbara resurser. Eftersom samhället idag har stort fokus på reducering av koldioxidutsläpp är tillverkningen av cement inom byggindustrin en viktig faktor att prioritera eftersom den genererar stora koldioxidutsläpp. Ett sätt att bidra positivt i klimatomställningen och ställa om till cirkulära flöden skulle för byggentreprenörer och materialtillverkare därför vara att arbeta med återbruk och återvinning av betongstommar. Däremot har forskning inom detta område idag inte kommit så långt och återbruk av betongstommar är inte vanligt förekommande i sektorn. För att lyckas med återbruk och återvinning av betongstommar finns det ett behov av att utveckla dagens byggteknik vilket kräver att byggentreprenörer arbetar fram nya eller utvecklar befintliga arbetsmetoder. Studien syftar därmed till att bidra med ökad förståelse hur byggentreprenörer och materialtillverkare kan arbeta för att främja återbruk och återvinning av betongstommar i byggbranschen. Målet är därför att identifiera ovan nämnda aktörers syn på utmaningar som finns idag och hur dessa aktörer i framtiden kan arbeta för att bättre möjliggöra återbruk och återvinning av betongstommar. Studien baseras på en litteraturstudie och en intervjustudie. Intervjustudien utgörs av två perspektiv varav 8 personer representerar byggentreprenörsperspektivet och 5 personer representerar materialtillverkarperspektivet. Intervjuerna syftade till att undersöka hur ovan nämnda aktörer förhåller sig till återbruk och återvinning av betongstommar idag och vad de ser för utmaningar och möjligheter kopplat till det. Resultaten analyserades genom att intervjuresultaten kategoriserades i teman för att vidare identifiera likheter och skillnader i respondenternas svar. Litteraturstudien gjordes delvis för att få en förståelse för ämnet samt för att kunna jämföra intervjudata med utmaningar och möjligheter som identifierades via litteraturen. Examensarbetet har genomförts med ett fokus på bygg- och projektutvecklingsföretaget Skanska Sverige AB vilket medför att insamlade data baseras på Skanska anställdas kunskaper och erfarenheter. En av de viktigaste utmaningarna som framkom från intervjustudien är brist på erfarenhet och kunskap kopplat till återbruk och återvinning generellt och i faktiska projekt. Litteraturstudien visade att etablerad metod som byggteknik och beräkningsverktyg måste utvecklas och anpassas för återbrukat och återvunnet material. Vad som framkom som en självklarhet i både intervju- och litteraturstudien var att återbruk och återvinning av betong kommer behöva öka framåt på grund av betongtillverkningens stora koldioxidutsläpp. För att främja utveckling av det visade intervjuerna att svensk lagstiftning behöver ses över, samtidigt som exempelvis betongstandarder behöver förändras. Flertalet respondenter menade att dagens lagar och standarder hämmar innovation. Parallellt med kunskapsspridning och motivation till ökat återbruk och återvinning påpekar intervju- och litteraturstudien att det är viktigt att hitta ett fungerade kvalitetssäkringssystem för att garantera att betongen uppnår ställda krav, exempelvis rätt hållfasthet. En möjlighet som lyftes i intervjuerna är att återbruk och återvinning kan möjliggöras genom att nyttja kompetens och samarbeta internt och externt mellan parter. Vid undersökning av vad som är det bästa användningsområdet för en återbrukad betongstomme framkom det från intervjustudien att fokuset borde vara att utveckla betongstommen där den är på grund av betongens fördelar som beständigt material med lång livslängd. Där menade respondenterna att det även bidrar till minskat antal transporter eftersom en ny stomme inte behöver projekteras och levereras vilket också bidrar till lägre koldioxidutsläpp totalt sett för byggprojektet. Vidare visade resultat från intervju- och litteraturstudie att möjligheterna för återbruk och återvinning av betongstommar ökar om tid och resurser kan läggas i projekteringsskedet och om man kan främja desgin för att återbruka. Respondenterna ansåg att en möjlighet är om branschen kan ta fram en gemensam standard för betongelement som förenklar montage och demontage. Slutligen visade intervju- och litteraturstudien på olika vis att en möjlighet är att fokusera på materialinventering av byggkomponenter före rivning av betongkonstruktionen vilket även bidrar till minskad avfallsmängd. Forskningsområdet som har belysts i denna studie är under utveckling och kompletterande forskning behövs. Förslagsvis skulle fortsatta studier kunna undersöka hur betongstommar kan anpassas för att återbruk ska möjliggöras eller hur branschstandarder som gynnar återbruk och återvinning kan utformas. Today there is a huge focus on reuse and recycling and how the society can replace virgin material with sustainable resources. Since the society today has a strong focus on reducing carbon dioxide emissions, the production of cement is an important factor to prioritise as it generates large carbon dioxide emissions. One way of contributing positively to climate change and to increased circularity in the construction industry would therefore be for contractors and material manufactures to work with reuse and recycling of concrete frames. However, research in this area has not come far and reuse of concrete frames is not common in the construction industry. To succeed with reuse and recycling of concrete frames, there is a need to develop today’s construction technology, which requires contractors to come up with new or develop existing working methods. The aim of the study is to contribute to an increased understanding of how contractors and material manufacturers can work to promote reuse and recycling of concrete frames in the construction industry. The objective is therefore to identify the above-mentioned actors’ views on the challenges that exist today and how these actors can work in the future to better enable the reuse and recycling of concrete frames. The study includes a literature study and an interview study. The interview study considers the perspectives of two actors- contractors and material manufactures- and comprises 13 interviews in total. The interview study aimed to examine how the two actors relate to the reuse and recycling of concrete frames today and what they see as challenges and opportunities with it. The results were analysed by categorising the interview results into themes to further identify similarities and differences in the respondents' answers. The literature study was done in part to gain an understanding of the subject and to compare interview data with challenges and opportunities identified through the literature. The study has been carried out with a focus on the construction and project development company Skanska Sverige AB, which means that the interviews is based on Skanska employees' knowledge and experience. One of the most important challenges that emerged from the interview study is the lack of experience and knowledge linked to reuse and recycling and the lack of completed projects. The literature study showed that established methods such as construction technology and calculation tools must be developed to better align with reuse and recycling. Both the interview study and the literature study showed that reuse and recycling of concrete will need to increase due to the large carbon dioxide emissions of concrete production. To promote this change, the interviews showed that Swedish legislation needs to be reviewed, while at the same time, for example, concrete standards need to be changed. Most respondents said that current laws and standards inhibit innovation. In addition to knowledge dissemination and motivation for increased reuse and recycling, the interview and literature study points out that it is important to find a functioning quality assurance system to ensure that the concrete meets the set requirements, such as the right structural strength. The interviews showed that success in reuse and recycling can be made possible by using expertise and collaborating internally and externally between companies. It emerged from the interview study that the focus should be on developing existing concrete frames due to the benefits of concrete as a durable material with a long service life. Furthermore, results from interview and literature studies showed that the opportunities increase if time and resources can be invested in the design phase and if design for deconstruction can be promoted. Respondents thinks that the industry should find a common standard for concrete elements that simplifies assembly and disassembly. Finally, the interview and literature study showed that one possibility is to focus on material inventory of building components before demolition of the concrete structure, which also contributes to reduced waste. The research area in this study is under development and additional research is needed. For example, further studies could investigate how concrete frames can be adapted to enable reuse or how industry standards that promote reuse and recycling can be designed.

Today's methods for depanelizing phones are inefficient and costly. Through a collaboration withStena Recycling Halmstad, this work has shown how to streamline and automate the recycling of smartphones. The project group developed a prototype that can depanelize smartphones so that batteries in modern smartphones can easily be accessible for removal. The prototype makes recycling of phones easier, faster and safer than manual recycling. As the mobile industry is a growing market, it is important to have a fully functioning life cycle of the products. Today's recycling companies process the phones by a disassembler manually crushing thephones and then removing the battery by hand. It gives rise to both broken glass that can cut theoperator and risk for injury by accidentally striking him/herself. The process can also cause thedisassembler wear damage over time. The disassembling process is also time consuming as it takes up to 1.5 minutes to depanelize a phone by hand. As Stena Recycling receives around 500 000 smartphones annually, the current method quickly becomes unsustainable. To solve those problems, we have developed a prototype, which can handle large amounts of phones.The prototype has a compartment that phones fall into, and which consists of several vacuum cups that enclose the phone on the front and back sites. By mounting vacuum cups to the actuator and frame, the machine can pull the phone apart so that operators can easily reach the battery. By automating this process, the project team has shortened disassembling time from 90 to 5 seconds. The depanelization machine shows great potential for time savings and provides great opportunities to handle smartphone recycling in a more sustainable way. Dagens metoder för att depanelisera telefoner är ineffektiva och kostsamma. Genom ett samarbetemed Stena Recycling Halmstad har arbetet visat hur man kan effektivisera och modernisera återvinningsarbetet utav mobiltelefoner. Genom att ha utvecklat en prototyp som kan depaneliseratelefoner så kan man göra de moderna telefonernas batterier åtkomliga för enkel urtagning, så att desedan blir en säker slutprodukt som kan gå vidare i produktens livscykel. Eftersom mobilindustrin är en växande marknad så är det viktigt med en helt fungerande livscykel hos produkterna. Idag så bearbetar återvinningsföretagen telefonerna genom att en demontör manuellt krossar telefonerna för att sedan ta ur batteriet för hand. Det ger både upphov till glassplitter och förslitningsskador. Det är även tidskrävande då det tar upp mot 1,5 minuter att depanelisera en telefon för hand. Då Stena Recycling får in volymer omkring 38 000 telefoner i månaden blir den nuvarandemetoden snabbt ohållbar. För att kontra de problemen har vi utvecklat en prototyp, som klarar av att hantera de stora mängderna telefoner som kommer in varje månad. Resultatet är en prototyp som fungerar genom att den har en inbyggd fålla som telefonen faller ned i. Fållan består av ett flertal sugkoppar som omsluter telefonen på displaysida och baksida. Genom att montera hälften av sugkopparna till ett ställdon ”även kallad cylinder” och den andra hälften sitter monterade på ramen kan maskinen dra isär telefonen så att montörer enkelt kan nå batteriet. Genom att automatisera den här processen har projektgruppen förkortat tidsåtgången till 5 sekunder per telefon, från de tidigare 90 sekunderna som krävdes. Depaneliseringsmaskinen visar på stor potential för tidsbesparing samt ger stora möjligheter för att hantera återvinningen av telefoner för ett mer hållbart kretslopp.

As of 1 January 2021, plastic waste is categorized according to the three new codes Y48, A3210 and B3011. The new codes are implemented in the Waste Shipment Regulation (WSR). Plastic waste, including mixtures of such waste, with the exception of A3210 and B3011, will be categorized as Y48. Hazardous plastic waste should be categorized in class A3210. Plastic waste destined for immediate recycling will be in the new entry B3011, provided it fulfills the criteria, which still needs some clarification regarding quality limits and more. Guidance how to properly distinguish between the plastic waste codes is important to implement the COP-decision and to gain sufficient global control of plastic waste exports, yet the difference is hard to tell. This project presents a guide that can serve as support in the efforts to guide waste actors and authorities managing plastic waste in export/import situations, with a focus on distinguishing between B3011 plastic waste and other plastic waste (Y48/A3210). The guide is a step-by-step process, which will hopefully help to distinguish between B3011 plastic waste and other plastic waste (Y48 or A3210). It is not intended to distinguish between Y48 and A3210. The guide describes how a few plastic types could be recognized with relatively simple means, such as density and the help of four basic senses – sight, smell, hearing and touch. Från och med 1 januari 2021 kategoriseras plastavfall enligt de tre nya koderna Y48, A3210 och B3011. De nya koderna implementeras i förordningen för transport av avfall (WSR-förordningen). Plastavfall, inklusive blandningar av sådant avfall, med undantag av A3210 och B3011, kommer att kategoriseras som Y48. Farligt plastavfall ska klassas som A3210. Plastavfall som är avsett för omedelbar återvinning kommer att finnas i den nya posten B3011. Riktlinjer för hur man korrekt kan skilja mellan plastavfallskoderna är viktigt för att genomföra COP-beslutet och för att få tillräcklig global kontroll över plastavfallsexporten, men skillnaderna kan vara svåra att förstå. Detta projekt har tagit fram en guide som kan fungera som stöd i arbetet som syftar till att vägleda avfallsaktörer och myndigheter som hanterar plastavfall i export-/importsituationer, med fokus på att skilja mellan B3011 plastavfall och annat plastavfall (Y48/A3210). Guiden är en steg-för-steg-process som hjälper till att skilja mellan B3011 plastavfall och annat plastavfall (Y48 eller A3210). Den är dock inte avsedd för att skilja mellan Y48 och A3210. Guiden beskriver hur några plasttyper kan kännas igen med relativt enkla medel, såsom densitet och med hjälp av fyra sinnen - syn, lukt, hörsel och beröring.

Övergödning uppstår i en sjö på grund av att det släpps ut för mycket näring till sjön, främst fosfor är ett problem som försämrar miljön i och omkring sjön. Enligt vattendirektivet ska alla sjöars status vara god, vilket medför att en övergödd sjö behöver åtgärdas. Lågflödesmuddring är en metod att bärga det näringsrika sedimentet som orsakar övergödningen. Då sedimentet är näringsrikt, kan det potentiellt vara till nytta i växtodling på land, i stället för att skapa miljöproblem i vatten. Studien har sammanställt erfarenheter från fem olika pilotprojekt där metoden lågflödesmuddring används för att bärga sediment som i projekten har använts i försök för att utveckla någon form av resurs. Erfarenheter från projekten vittnar om att det finns ett försiktigt intresse från olika sektorer i samhället för att återvinna det bärgade sedimentet. Sedimentets flytande struktur och för att det kan innehålla förorenande ämnen, begränsar möjligheterna till användning. Beroende på vad sedimentet ska användas till hamnar det under olika förordningar i Sverige., Eutrophication in a lake occurs due to excess nutrients being released into the lake, namely phosphorous is a problem that deteriorates the environment in the lake and its surroundings. All lakes' conditions should have good status in accordance with the Water Framework Directive; thus, a eutrophic lake must be remedied. Slow flow dredging is a method to salvage the nutritious sediment giving rise to eutrophication. Being that the sediment is nutritious, it could potentially benefit agricultural practices on land, instead of constituting an environmental problem in water. The study has summarised knowledge from five different pilot projects where the dredging method has been used to salvage sediment that in the projects has been used in trials in order to develop some kind of resource. Observations from the projects testify to the fact that there is tentative interest from various sectors for the reuse of the salvaged sediment. The sediments' viscous composition and the fact that it may contain contaminants limits the possibilities for its utilisation. Depending on the area of application different Swedish regulations are to be enforced.

Studiens syfte var att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har om återbruk ochåtervinning samt på vilket sätt det påverkar barns delaktighet i undervisningen.Förhoppningen var att ett fenomenografiskt perspektiv på undervisningen skulle bidra tillökad kunskap om det. Studien utfördes genom ostrukturerade kvalitativa intervjuer med tioförskollärare inom tre kommuner i Mellansverige. De tio förskollärarna valdes slumpmässigtut och intervjuades om deras uppfattningar om hållbar utveckling med fokus på återvinningoch återbruk. Utsagorna tolkades utifrån en analys inspirerad av en fenomenografiskanalysmodell som sammanflätats med variationsteorin. Resultatet i analysen landade i tvåframträdande reflektioner: I undervisning om återbruk och återvinning uppfattas ekologiskaprocesser, odling och upplevelser i skogen bidra till lärande om hållbar utveckling. Kunskapersom inte alla pedagoger har. Därför hamnar man lätt i projekt och färdiga material såsomsopmonster. Resultatet visar också att barnen blir delaktiga i undervisning om återvinning ochåterbruk på pedagogernas villkor och inkluderas inte i så hög grad. Synen på barn, pedagogerskunskaper och intressen är aspekter som kan förklara studiens resultat.

In order to be able to classify products and materials that you want to map or affect using policy instruments, they need to be clearly defined. The Combined Nomenclature (CN) is used by companies in all EU Member States to declare products for import and export. The CN code has an eight-digit level of detail and is based on the Harmonized System (HS) which is designed by the World Customs Organization (WCO) and used to describe trade statistics in several countries within and outside Europe. The purpose of this project was to create a desired structure, where the mapping of plastic products becomes as simple and clear as possible and then identify which CN codes need to be improved to give authorities and other actors a better opportunity to continuously map plastic flows and see changes over time. Lastly, the project would produce suggested changes and include these with relevant Nordic and European parties before submitting them to the HS-Committee in order to enable better mapping of plastic products in Sweden and the EU. The process of changing CN codes has been documented in a separate memorandum to preserve knowledge and experience for future proposed changes. The project resulted in six types of suggested changes that affect Flexible Intermediate Bulk Container (FIBC), insulation, seals, moldings, and roofing sheets for building and construction, tubes, pipes, and hoses for various usages, products made of expanded polystyrene (EPS) and extruded polystyrene foam (XPS), equipment for sports, physical exercise, and leisure, and lastly Single-Use plastics. The changes have been developed together with Statistics Sweden, the Swedish Customs and the Swedish Environmental Protection Agency and are designed to distinguish products made of plastic prioritized by the project. The proposals are ready to be sent to the HS Committee for deliberation. För att kunna klassificera produkter och material som man vill kartlägga eller nå med styrmedel så behöver de på något sätt definieras. En nomenklatur som finns är den kombinerade nomenklaturen (KN), vilken används av företag i EU:s samtliga medlemsländer för att deklarera produkter vid import och export. KN-nummer har en detaljnivå på högst 8 siffror och bygger på Harmonized System (HS), som utarbetas av World Customs Organization (WCO), och används för att beskriva utrikeshandelsstatistik i flera länder även utanför Europa.Syftet med detta projekt var att skapa en målbild, där kartläggningen av plastprodukter blir som enklast och tydligast, samt identifiera vilka KN-koder som behöver utvecklas för att ge myndigheter och andra aktörer bättre möjlighet att kontinuerligt kunna kartlägga plastflöden och se förändringar över tid. Slutligen skulle projektet även ta fram förändringsförslag för ett urval av KN-koder samt påbörja processen med att förankra dessa med relevanta nordiska och europeiska parter till HS-kommittén för att möjliggöra bättre kartläggning av plastprodukter i Sverige och EU. Processen att förändra KN-koder har dokumenterats i ett separat PM för att bevara kunskap och erfarenheter inför arbete med framtagning av framtida förändringsförslag.Projektet resulterade i sex typer av förändringsförslag som berör Flexible Intermediate Bulk Containers (FIBC), byggsektorn, rör och slangar för olika bruk, expanderbar polystyren (EPS), sport- och fritidsartiklar samt engångsplast. Förändringsförslagen är framtagna inom SMED tillsammans med Tullverket och Naturvårdsverket och är utformade för att urskilja, inom projektet, prioriterade produkter av plast. Förslagen är klara för att skickas till HS-kommittén för överläggning.

Detta arbete är grundad på byggnadsmaterialåterbruk. Syftet med arbetet är att reda ut vilka byggnadsmaterial och inventarier som kan återanvändas vid ombyggnation av Andersbergsgården förskola i Gävle, samt betrakta lönsamheten hos dessa byggnadsmaterial eller inventarier om de skulle selektivt rivas, lagras och sedan återanvändas. Genom en litteraturstudie i början av arbetet samt kontakt med de berörda företagen har både ny information (utöver litteraturen) och resultat formulerats. Litteraturstudien visar att 95% av byggnadsmaterial kan återvinnas. Denna procent överensstämmer om byggnaden inte innehåller farliga ämnen i konstruktionen och är i dåligt skick.I studien presenteras några av de hinder som föreligger för ett mer omfattande användande av återbrukade material. Exempel på detta är att säkerställa garantier och kvaliteter för materialen. Det har visat sig att kostnaden för den traditionella rivningen är generellt högre än den selektiva rivningen. Det som kan lagras och återanvändas är till exempel dörrar eftersom de är i bra skick.Till slut kan det sägas att alla konstruktionsmaterial i Andersbergsgården förskola går att återvinna förutom betong och värmeisolering, detta är på grund av att betongen har haft fuktproblem och isoleringen är för gammal för att återvinnas. This work is about recycling of building materials. The aim of this work is to find out which building materials and equipment could be reused after the deconstruction of the Andersbergsgården preschool in Gävle, and to examine the profitability of these building materials and equipment if it is to be selectively demolished, stored and then reused.Both theory and conclusion were formulated through a literature study at the beginning of the work and contact with the involved companies. Research shows that 95% of building materials can be recycled. This percentage can be achieved if the building does not contain hazardous substances in the construction or it´s in bad condition.The study highlights some of the barriers to the wider use of reused materials. Examples of this are the verification of guarantees and qualities of the materials. It has been shown that the cost of traditional demolition generally is higher than the cost of selective demolition. What can be stored and reused are doors because these are in good condition.In the end, the conclusion is that all building materials in the Andersbergsgården preschool, with the exception of concrete and insulation, can be recycled. The reasons for this are that the concrete has had moisture problems and the insulation is too old to be recycled

Den här rapporten är en studie av textilindustrin. Rapporten ingår i kursen Examensarbete inom industriell produktion som ingår i Civilingenjörsprogrammet Maskinteknik. Studien är relevant i tiden då mycket forskning sker för att lösa de nuvarande respektive framtida problemen. Vi konsumerar mycket textilier, nästan 14 kg per person per år, varav 10kg är bara kläder. En stor mängd av dessa textilier, hela 73 procent, går till spillo istället för att återanvändas eller återvinnas. Samtidigt produceras också många nya textilier med icke-hållbara resurser som bland annat fossila energikällor och giftiga kemikalier, vilka i sin tur har allvarliga effekter på miljön. Produktionskedjan har således en väldigt stor miljöpåverkan. De aspekter som tas upp i studien är därför hållbarhet, återvinning, ekonomiska perspektiv såsom cirkulär ekonomi och konsumentsyn. Studien går även in på material och resurser. Syftet med studien är att delge läsaren kunskap om textiliers kretslopp och problemen som finns inom industrin med hänsyn till miljön. Frågeställningen fokuserar kring hur den ekonomiska lönsamheten bör uppnås inom företag för att ha ett hållbart och cirkulärt system. Litteraturstudie utfördes där det ingick bland annat organisationsrapporter och vetenskapliga rapporter med mera. För att få en verklig uppfattning intervjuades kunniga personer inom den textila branschen. En från Smart Textiles och en annan från Nordiska Textilakademin (NTA). Dessa intervjuer gav en verklig uppfattning om situationen inom textilindustrin. Efter slutförd studie är slutsatsen att problemen som finns är väldigt komplexa och det krävs mycket arbete för att lösa de för att få ett resurseffektivt, hållbart och cirkulärt system. Men trots det kan vi med största sannolikhet gå mot en mer hållbar textilindustri från ett miljöperspektiv genom att utveckla lönsamma återvinningstekniker, tillämpa rätt cirkulära affärsmodeller inom både etablerade och nya verksamheter, designa med hänsyn till produktlivscykeln, öka resurseffektiviteten och hanterar textilavfall på rätt sätt. This report is a study about the textile industry. The report is a part of the bachelor’s thesis course in Industrial Production given at KTH Royal Institute of Technology as a part of the Mechanical Engineering program. The study is relevant in time, because a lot of research is currently going on to solve the current and future problems in the textile industry. We consume a lot of textiles, nearly 14 kilograms per person per year, of which 10 kilogram is only clothes. A significant amount of these textiles goes to waste (73 percent) instead of being reused or recycled. At the same time a lot of new textiles are also being produced with non-sustainable resources such as fossil fuels and toxic chemicals, which in turn has severe environmental impacts. Thus, the production chain has a very large environmental impact. The aspects that are addressed in the report are therefore sustainability, recycling, economic perspectives such as circular economy and the consumer perspective. The study also discusses materials and resources. The purpose of the study is to provide the reader with knowledge about the textile loop and the problems that exist in the industry with focus on the environment. The study tries to answer the question on how financial profitability could be achieved within companies in order to have a sustainable and circular system. A literature study has been conducted consisting of reports from organisational reports as well as scientific reports and more. People with knowledge about sustainability within the textile industry were interviewed to get an empirical ground on this case, one from Smart Textiles and another one from the Nordiska Textilakademin. These interviews gave an actual insight of the situation in the textile industry. The conclusion is that the problems which exist are very complex and a lot of work is required to solve them in order to have a resource-efficient, sustainable and circular system. Despite this, we can most likely move towards a more sustainable textile industry from an environmental perspective, by developing profitable recycling techniques, applying the righ tcircular business models in both established and new businesses, designing with regard to the product life cycle, increasing resource efficiency and handling textile waste properly.

Waste is a problem that is more relevant now, in the 21st century, than ever before. Waste management is becoming more crucial with more people moving into cities, which demands a fast lifestyle and leading to massive amounts of waste. Managing all the generated municipal solid waste is putting huge amounts of pressure on the infrastructure. Zero-waste is a topic that has gained popularity as environmental issues have gained attention. The topic has only been around since the late 1990s and without an official governing body the meaning of the topic is diffuse. The research objectives of this study are to clarify the topic of zero-waste in a way so that it could be exercised within a specified area, as well as bringing forth a concept on how a recycling station within the area could be designed, aligning with the ideas originating from the topic. To achieve these objectives, this study did a literary study on the topic and qualitative research to gain as much understanding over the state of the topic today. Results from the research conducted during this study concluded that the topic of zero-waste is divided into three different areas, personal, municipal, and business. All areas having their challenges to overcome to achieve zero-waste according to the accepted definitions of the topic. The results derived from the literary study and the interviews concluded into 3 goals, aligning with the principles of zero- waste, specific for an organization or business that wants to define a set physical area as a zero-waste zone. Clarity of waste management, setting a standard of reuse and recycling and monitoring waste, and work towards prevention. Also, a concept for a recycling station was developed aligning with ideas brought up on the topic to be placed within an area exercising zero-waste. Avfall är ett problem som är mer relevant nu, på 2000-talet, än någonsin tidigare. Avfallshantering blir allt viktigare med fler människor som flyttar till städer som kräver en snabb livsstil och leder till enorma mängder avfall. Att hantera allt genererat kommunalt fast avfall sätter enorma belastningar på infrastrukturen.Zero-waste (översatt: Noll-avfall) är ett ämne som har blivit populärt eftersom miljöfrågor har fått uppmärksamhet. Ämnet har bara funnits sedan slutet av 1990-talet och utan ett officiellt styrande organ är innebörden av ämnet diffust. Forskningsmålen för denna studie är att klargöra ämnet zero-waste på ett sätt så att det kan utövas inom ett specifikt område, samt att ta fram ett koncept om hur en återvinningsstation inom området kan utformas i linje med idéer som kommer från ämnet. För att uppnå dessa mål gjorde denna studie en litterär studie om ämnet och kvalitativ forskning för att få så mycket förståelse för ämnets tillstånd idag. Resultat från forskningen som genomfördes under denna studie drog slutsatsen att ämnet zero-waste är indelat i tre olika områden, personligt, kommunalt och företagande. Med alla områden som har sina egna utmaningar att övervinna för att uppnå nollavfall enligt de accepterade definitionerna av ämnet. Resultaten från litteraturstudien och intervjuerna avslutades också i tre mål, i linje med principerna om nollavfall, specifikt för en organisation eller ett företag som vill definiera ett visst fysiskt område som en zero-waste zon. Mål 1: Ha ett tydligt sätt för både användare och servicearbetare på hur avfall hanteras. Mål 2: Gör återanvändning och återvinning till standarden. Mål 3: Övervaka aktivt avfallstillströmningen och vidta åtgärder för att minimera det. Dessutom togs ett koncept fram för en återvinningsstation för att placeras inom ett område som utövar zero-waste utifrån de principer som tagits upp om ämnet.

Svenska pressgjuterier producerar cirka 65 000 ton aluminiumgjutgods årligen. Ungefär hälften av tillverkningen är riktad mot fordonsindustrin. Råvaran, gjutlegeringar i tackform, tillverkas på omsmältverk där en blandning av uttjänta aluminiumprodukter smälts ner och legeras till olika gjutlegeringar som efterfrågas av gjuteriindustrin. En nedgradering av aluminiumet sker då skrot med lågt innehåll av legeringsämnen blandas med höglegerat skrot. Pressgjutmetoden ger upphov till stora volymer returskrot som enligt gällande lagstiftning betraktas som avfall. Den senaste revideringen av avfallsdirektivet utmynnade bland annat i ett av huvudmålen som siktar mot att gå från avfall till resurs genom det så kallade avfallspaketet. Genom minskade avfallsmängder, ökad återanvändning och återvinning samt en förbättrad avfallshantering ska en övergång från linjär till cirkulär ekonomi nås. Pressgjuteribranschens bidrag till denna övergång skulle kunna möjliggöras genom att låta branschen skapa egna värdekedjor där returskrot med känt innehåll får köpas och säljas mellan pressgjuteriverksamheter. Denna hantering är inte tillåten idag då pressgjuteriers verksamhetstillstånd i regel är begränsade till en råvaruhantering som endast tillåter köpt gjutlegering och omsmältning av eget returskrot. Dagens ökande elbilstillverkning kommer sannolikt att minska behovet av höglegerat gjutaluminium då komponenter som motorblock och kylare inte behövs i elfordon. Genom att utöka tillstånden för pressgjuterier kring råvaruanvändning skulle värdekedjor skapas där återgångsskrot med känt legeringsinnehåll används som en råvara istället för att som idag betraktas som ett avfall

I strävan efter att minska textilindustrins omfattande miljöpåverkan utvecklas nya metoder för textilåtervinning. Idag återvinns bomullstyg av Renewcell på deras anläggning i Kristinehamn. Den återvunna produkten, Circulose®, är en dissolvingmassa som kan användas för att spinna nya viskosfibrer som man i sin tur kan använda för att göra nya kläder. Föreliggande arbete är en förstudie om möjligheten att optimera Renewcellls återvinningsprocess. Arbetet inkluderar en optimering av massaprocessen vilket resulterar i en mer effektiv process som minskar förbrukningen av processkemikalier. To reduce the extensive environmental impact of the textile industry, new methods for textile recycling are being developed. Today, cotton-based fabric is recycled by Renewcell at their facility in Kristinehamn. The recycled product, Circulose®, is a dissolving pulp that can be used to spin new viscose fibers, which in turn can be used to make new clothes. The present work is a feasibility study on the possibility of optimizing Renewcell's recycling process. The work includes an optimization of the pulp process, which results in a more efficient process with a reduced consumption of process chemicals.

Den här rapporten är en studie av textilindustrin. Rapporten ingår i kursen Examensarbete inom industriell produktion som ingår i Civilingenjörsprogrammet Maskinteknik. Studien är relevant i tiden då mycket forskning sker för att lösa de nuvarande respektive framtida problemen. Vi konsumerar mycket textilier, nästan 14 kg per person per år, varav 10kg är bara kläder. En stor mängd av dessa textilier, hela 73 procent, går till spillo istället för att återanvändas eller återvinnas. Samtidigt produceras också många nya textilier med icke-hållbara resurser som bland annat fossila energikällor och giftiga kemikalier, vilka i sin tur har allvarliga effekter på miljön. Produktionskedjan har således en väldigt stor miljöpåverkan. De aspekter som tas upp i studien är därför hållbarhet, återvinning, ekonomiska perspektiv såsom cirkulär ekonomi och konsumentsyn. Studien går även in på material och resurser. Syftet med studien är att delge läsaren kunskap om textiliers kretslopp och problemen som finns inom industrin med hänsyn till miljön. Frågeställningen fokuserar kring hur den ekonomiska lönsamheten bör uppnås inom företag för att ha ett hållbart och cirkulärt system. Litteraturstudie utfördes där det ingick bland annat organisationsrapporter och vetenskapliga rapporter med mera. För att få en verklig uppfattning intervjuades kunniga personer inom den textila branschen. En från Smart Textiles och en annan från Nordiska Textilakademin (NTA). Dessa intervjuer gav en verklig uppfattning om situationen inom textilindustrin. Efter slutförd studie är slutsatsen att problemen som finns är väldigt komplexa och det krävs mycket arbete för att lösa de för att få ett resurseffektivt, hållbart och cirkulärt system. Men trots det kan vi med största sannolikhet gå mot en mer hållbar textilindustri från ett miljöperspektiv genom att utveckla lönsamma återvinningstekniker, tillämpa rätt cirkulära affärsmodeller inom både etablerade och nya verksamheter, designa med hänsyn till produktlivscykeln, öka resurseffektiviteten och hanterar textilavfall på rätt sätt. This report is a study about the textile industry. The report is a part of the bachelor’s thesis course in Industrial Production given at KTH Royal Institute of Technology as a part of the Mechanical Engineering program. The study is relevant in time, because a lot of research is currently going on to solve the current and future problems in the textile industry. We consume a lot of textiles, nearly 14 kilograms per person per year, of which 10 kilogram is only clothes. A significant amount of these textiles goes to waste (73 percent) instead of being reused or recycled. At the same time a lot of new textiles are also being produced with non-sustainable resources such as fossil fuels and toxic chemicals, which in turn has severe environmental impacts. Thus, the production chain has a very large environmental impact. The aspects that are addressed in the report are therefore sustainability, recycling, economic perspectives such as circular economy and the consumer perspective. The study also discusses materials and resources. The purpose of the study is to provide the reader with knowledge about the textile loop and the problems that exist in the industry with focus on the environment. The study tries to answer the question on how financial profitability could be achieved within companies in order to have a sustainable and circular system. A literature study has been conducted consisting of reports from organisational reports as well as scientific reports and more. People with knowledge about sustainability within the textile industry were interviewed to get an empirical ground on this case, one from Smart Textiles and another one from the Nordiska Textilakademin. These interviews gave an actual insight of the situation in the textile industry. The conclusion is that the problems which exist are very complex and a lot of work is required to solve them in order to have a resource-efficient, sustainable and circular system. Despite this, we can most likely move towards a more sustainable textile industry from an environmental perspective, by developing profitable recycling techniques, applying the righ tcircular business models in both established and new businesses, designing with regard to the product life cycle, increasing resource efficiency and handling textile waste properly.

The world's demand for nitrogen and phosphorus is increasing at the same time as high concentrations of the nutrients flow out from water treatment plants. The presence of nitrogen and phosphorus in nature is a contributing factor to eutrophication and thus damages ecosystems. Wastewater from households contains a large part of these nutrients and can advantageously be recycled instead of separated to nature. Stockholm Vatten och Avfall plans to build a source-sorting sewage system in Stockholm Royal Seaport to build a sustainable urban area in Stockholm's inner city. A source-sorting sewage system contains three separate sewage fractions: black water, food waste and greywater. The different sewage fractions have different character and can advantageously be treated separately to efficiently recycle nutrients and energy. The study presents a solution for the nutrient factory for Stockholm Royal Seaport. The solution has been developed through discussions, study visits and literature studies with priority given to recycling nitrogen, phosphorus and biogas. An energy, chemical and space requirement for the system solution is also presented. An operating cost analysis for the purchase of chemicals and sales of manufactured products is also presented. A calculation model was made in Excel where the solution was evaluated together with a sensitivity analysis that discusses the credibility of the presented solution. The nutrient factory consisted of separate digestion of food waste and blackwater in anaerobic membrane bioreactors. The aqueous phases are further treated by struvite precipitation and ammonia stripping. The digestate is dewatered and recycled to agriculture. The digestate from blackwater was treated by hydrothermal carbonization and wet oxidation where the aqueous phase is further treated by ammonia stripping and the solid phase was biochar, which was recycled in agriculture. Greywater was only used for heat exchange. The nutrient factory produced struvite crystals, ammonium sulphate, biochar, digestate and an aqueous phase in need of further treatment. The system recovered 84% phosphorus, 69% nitrogen and produced 20 cubic meters of methane gas per person per year. Ammonia stripping accounted for the greatest energy and chemical needs. Ammonia stripping was not profitable when calculating the purchase of chemicals and the sale of ammonium sulphate. Struvit crystal and biochar production were profitable if seen from the same premises. Further studies to find other nitrogen recovery processes are of interest if energy and chemical demands wish to decrease. Higher biogas production is believed to take place in the co-digestion of food waste and blackwater. On the other hand, co-digestion would impair the quality of the sludge. Treatment of greywater needs to be studied further for potential higher recovery of nutrients and energy. Världens efterfrågan på kväve och fosfor ökar samtidigt som höga koncentrationer av näringsämnena utgår i naturen från reningsverk. Kvävets och fosforns närvaro i naturen är en bidragande faktor till övergödning och skadar därmed ekosystem. Avloppsvatten från hushåll innehåller en stor del av dessa näringsämnen och kan med fördel återvinnas istället för förspillas oaktsamt till naturen. Stockholm Vatten och Avfall planerar att bygga ett källsorterande avloppssystem i Norra Djurgårdsstaden i Stockholms innerstad. Ett källsorterande avloppssystemet innehåller tre separata avloppsfraktioner: svartvatten, matavfall och gråvatten. De olika avloppsfraktionerna har olika karaktär och kan med fördel behandlas separat för att effektivt återvinna näringsämnen och energi. I studien presenteras ett förslag till en näringsfabrik, där näringsämnen och energi kan återvinnas, för Norra Djurgårdsstaden. Lösningen har tagits fram genom diskussioner med experter, litteraturstudier och studiebesök, med prioritet att återvinna kväve, fosfor och biogas. Det presenteras också ett energi-, kemikalie- och utrymmesbehov för näringsfabriken. En driftkostnadsanalys för inköp av kemikalier och försäljning av tillverkade produkter presenteras också. En beräkningsmodell gjordes i Excel där lösningen utvärderades tillsammans med en känslighetsanalys som diskuterar trovärdigheten av den presenterade lösningen. Näringsfabriken bestod av separat rötning av matavfall och svartvatten i anaerobiska membran bioreaktorer. Vattenfaserna behandlas vidare av struvitutfällning, där fosfor återvinns i form av struvitkristall, och ammoniak stripping, där kväve återvinns i form av ammoniumsulfat. Rötresten avvattnas och återvanns till jordbruket. Rötslammet behandlades av hydrotermisk karbonisering och våtoxidation. Det återvanns energi från gråvatten men ingen näring i den presenterade lösningen. Näringsfabriken tillverkade struvitkristaller, ammoniumsulfat, biokol, rötrest och en vattenfas med ett reningsbehov. Systemet återvann 84% fosfor, 69% kväve och producerade 20 kubikmeter metangas per person per år. Ammoniak strippining stod för störst energi- och kemilaiebehov. Ammoniak strippning var inte lönsamt från ett ekonomiskt perspektiv vid beräkning av inköp av kemikalier och försäljning av ammoniumsulfat. Struvitkristall och biokols tillverkningen var lönsamma vid försäljning av produkten och inköpet av kemikalier för produktionen. Vidare studier för att hitta andra kväveåtervinnings processer är av intresse för att sänka energi och kemikaliebehovet för en näringsfabrik. En högre biogasproduktion tros ske vid samrötninga av matavfall och svartvatten. Däremot skulle en samrötning försämra kvaliteten av den utgående fasta fasen. Behandling av gråvatten behöver studeras vidare för högre återvinning av näringsämnen och energi för en liknande systemlösning.

The Swedish construction industry is growing at the same rate as its population, boosting the climate impact and increasing waste volumes. To counteract this there needs to be an easier way to handle virgin raw materials that otherwise threaten the climate. Through recycling, we extend the service life and reduce the amount of waste. More knowledge about emission reduction of wood construction and its potential for recycling is needed. International development is at the forefront and hopefully, it can be implemented in the Swedish construction industry as well. The purpose of this study is to shed light on current product developments and their potential to further a circular economy for wood materials. The goal is to gain an understanding of current developments and to identify recycling methods that can be used in the Swedish construction industry through a qualitative interview- and literature study. The study identifies different obstacles and opportunities for the Swedish construction industry and its recycling potential. There’s some development regarding documentation, tracking of products, and design for recycling. International projects such as Gentrae, demountable wooden beams, and CLT can be implemented nationally. To achieve this there needs to be a legislative correction that promotes a circular economy.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka mängder av vanliga trafikrelaterade föroreningar Växjö kommuns sopsand innehåller och om återvinning av den använda sanden är ekonomiskt genomförbart. Provtagning gjordes avseende mikroplaster, metaller, kolväten, näringsämnen och konduktivitet för att få en uppfattning om sandens föroreningsgrad och vilken reningsmetod som är lämplig. Det utfördes även en kostnadsanalys baserat på uppgifter från Växjö kommun och kontakt med andra företag i form av intervjuer. Analysen av sopsand påvisar låga halter av föroreningar av tungmetaller och kolväten. Detta innebär att sanden kan tvättas för att sedan återanvändas alternativt användas inom andra områden. Analys av totalkväve och totalfosfor tyder på förhöjda halter i använd sand till skillnad från konduktiviteten vilken är högre i oanvänd sand. En mikroplastanalys bekräftar också att plastfragment, plastfibrer och partiklar finns i sopsanden. Överlag har kontakterna med företagen gett uppfattningen att flertalet av de försök som gjorts tidigare har avslutats på grund av bristande lönsamhet. LCC-analys tyder på att en ekonomisk men framför allt miljömässig vinst kan uppnås under optimala förutsättningar. Slutsatsen av arbetet är att det blir svårt att etablera en fungerande lösning för sandtvätt i nuläget, men att det finns möjligheter att i framtiden kunna återanvända Växjö kommuns sopsand för att uppnå ekonomisk och miljömässig besparing.

Sällsynta jordartsmetaller är en kritisk råvara som står inför viktiga utmaningar gällande utbud och efterfrågan. För att överkomma dessa utmaningar behövs det effektiva separationsmetoder. Den här rapporten studerar separationen av sällsynta jordartsmetaller med extraktionskromatografi. Tre olika extrakt-modifierade HPLC kolonner användes för att separera en samling av åtta sällsynta jordartsmetaller; lantan, cerium, praseodym, neodym, samarium, gadolinium, dysprosium och yttrium. Den första kolonnen innehöll ren HDEHP som extraktant, den andra ren HEHEHP som extraktant. Den tredje kolonnen innehöll en blandning av de två extrakanterna. Blandningen bestod av 15–30% HDEHP. Eluering genomfördes med salpetersyra i olika koncentrationer och applicering. Forskningsfrågan som rapporten bygger på gäller hurvida blandningen av extraktanterna kan förbättra separationen gentemot att endast använda de rena extraktanterna. Jämförelsen kolonnerna emellan baserades huvudsakligen på två parameterar, salpetersyraförbrukning och upplösning av toppar. Resultaten visar att kolonnen med endast HEHEHP hade minst salpetersyraförbrukning men gav sämst upplösning. Kolonnen med endast HDEDP hade högst salpetersyraförbrukning men gav bäst upplösning, speciellt för de fyra tyngsta ämnena; samarium, gadolinium, dysprosium och yttrium. Kolonnen med extraktantblandningen gav god upplösning för alla ämnen, speciellt för de fyra lättaste ämnena; lantan, cerium, praseodym och neodym. Eftersom denna kolonn dessutom hade relativt låg salpetersyraförbrukning är den preliminära slutsatsen att denna presterade bäst generellt. Slutsatsen är därmed att extraktantblandningen kan förbättra separationen. Rare earth elements are a crucial resource facing challenges concerning supply and demand. To meet these challenges, efficient separation methods are needed. This report investigates the separation of rare earth elements using extraction chromatography. Three different extractant modified HPLC columns was used to separate a collection of eight rare earth elements: lanthanum, cerium, praseodymium, neodymium, samarium, gadolinium, dysprosium, and yttrium. One column contained pure HDEHP as extractant, another pure HEHEHP as extractant. The third column contained mixture of the two extractants. The mixture contained 15-30% HDEHP. Elution was achieved using nitric acid as eluent in different concentrations and modes of elution. The research question guiding the work was to investigate if using a mixture of extractants could improve the separation as opposed to using only the pure extractants. The comparison was made based on two main performance parameters, nitric acid consumption and peak resolution. The results show that the column with pure HEHEHP had the lowest nitric acid consumption but yielded the worst resolution. The column with pure HDEHP had the highest nitric acid consumption but the best resolution, particularly for the four heaviest analytes, samarium, gadolinium, dysprosium, and yttrium. The column with the extractant mixture yielded good resolution for all analytes and especially for the four lightest analytes: lanthanum, cerium, praseodymium, and neodymium. Since this column also had relatively low nitric acid consumption the tentative conclusion is that it performed the best overall. The conclusion is therefor that the extractant mixture can improve the separation.

The waste framework directive from the European Commission states that 70 percent of allconstruction- and demolition waste (CDW) should be reused or recycled. In Sweden during theyear of 2018, 52,1 percent of the generated CDW was reused or recycled, but a report fromAvfall Sverige showed that reuse only accounted for small fractions of this. According to theEU's waste hierarchy, waste reduction followed by reuse are the most desirable ways to handlewaste. Research for how to reuse CDW is therefore considered an interesting and relevant topicfor research to help achieve the goal of the waste framework directive. The purpose of this master thesis was to further develop a Multi Criteria Analysis (MCA)model which was applied on different building components to evaluate how well suited theywere for reuse considering; (1) financial return, (2) environmental impact, (3) energyconsumption and (4) external aspects. The study was performed as a case study and the appliedmethods within the case study were interviews, a survey as well as the MCA model. To estimateaspects one to three of the MCA model, the theoretical framework consisted of a Cost BenefitAnalysis (CBA) and a Life Cycle Analysis (LCA) in accordance with the European standardEN15978. The fourth aspect was evaluated with help of a survey to assess qualitativedimensions of reuse. The study concluded that there are many challenges related to reuse in demolition projects.Some major challenges identified were the limited time frames, absence of competence andexperience among actors as well as logistical challenges. According to the results from theMCA model, there is a difference in how well suited the studied components were for reuse.The two most beneficial components to reuse out of the investigated ones in the case studywere crushed concrete and aluminum doors. It was also concluded that the MCA model issuitable to apply in this component specific context. Avfallsdirektivet från Europeiska kommissionen säger att 70 procent av allt bygg- ochrivningsavfall (CDW) ska återanvändas eller återvinnas. I Sverige under året 2018återanvändes eller återvanns 52,1 procent av den totala mängden genererad CDW. En rapportfrån Avfall Sverige visade dock att återanvändning endast stod för små andelar av dessa 52,1procent. Enligt EU:s avfallshierarki är avfallsminimering följt av återanvändning de mestönskvärda metoderna för hantering av avfall. För att uppnå målet i avfallsdirektivet är studierkring återbruk av CDW ett intressant och relevant ämne. Syftet med detta examensarbete var att vidareutveckla en MCA-modell (Multi CriteriaAnalysis) som tillämpades på olika byggkomponenter för att utvärdera hur lämpliga de var föråteranvändning. Fyra aspekter togs i beaktning i modellen, nämligen (1) finansiell avkastning,(2) miljöpåverkan, (3) energiförbrukning och (4) externa aspekter. Studien utfördes som enfallstudie och de tillämpade metoderna inom fallstudien var intervjuer, en enkät samt utförandetav MCA-modellen. Det teoretiska ramverket för att uppskatta aspekterna ett till tre i MCAmodellenvar en kostnadsnyttoanalys (CBA) och en livscykelanalys (LCA) som utfördes ienlighet med den europeiska standarden EN15978. Den fjärde aspekten utvärderades med hjälpav en enkät för att bedöma de kvalitativa dimensionerna av återanvändning. Slutsatsen av studien var att det finns många utmaningar relaterade till återanvändning irivningsprojekt. Några stora utmaningar som identifierats var begränsade tidsramar, avsaknadav kompetens och erfarenhet bland aktörer samt logistiska utmaningar. Enligt resultaten frånMCA-modellen finns det en skillnad i hur väl lämpade de studerade komponenterna var föråteranvändning. De två mest fördelaktiga komponenterna att återanvända av de undersökta ifallstudien var krossad betong och aluminiumdörrar. Vidare drogs slutsatsen att MCAmodellenär lämplig att använda i detta komponentspecifika sammanhang.