Search

The understanding of the pathogenic mechanisms and the clinicopathological forms caused by currently circulating African swine fever virus (ASFV) isolates is incomplete. So far, most of the studies have been focused on isolates classified within genotypes I and II, the only genotypes that have circulated outside of Africa. However, less is known about the clinical presentations and lesions induced by isolates belonging to the other twenty-two genotypes. Therefore, the early clinicopathological identification of disease outbreaks caused by isolates belonging to, as yet, not well-characterised ASFV genotypes may be compromised, which might cause a delay in the implementation of control measures to halt the virus spread. To improve the pathological characterisation of disease caused by diverse isolates, we have refined the macroscopic and histopathological evaluation protocols to standardise the scoring of lesions. Domestic pigs were inoculated intranasally with different doses (high, medium and low) of ASFV isolate Ken05/Tk1 (genotype X). To complement previous studies, the distribution and severity of macroscopic and histopathological lesions, along with the amount and distribution of viral antigen in tissues, were characterised by applying the new scoring protocols. The intranasal inoculation of domestic pigs with high doses of the Ken05/Tk1 isolate induced acute forms of ASF in most of the animals. Inoculation with medium doses mainly induced acute forms of disease. A less severe but longer clinical course, typical of subacute forms, characterised by the presence of more widespread and severe haemorrhages and oedema, was observed in one pig inoculated with the medium dose. The severity of vascular lesions (haemorrhages and oedema) induced by high and medium doses was not associated with the amount of virus antigen detected in tissues, therefore these might be attributed to indirect mechanisms not evaluated in the present study. The absence of clinical signs, lesion

Tumlare (n = 109) som samlats in mellan 2006 och 2019 har obducerats av Naturhistoriska riksmuseet i samarbete med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Denna sammanställning ger data om biologiska parametrar, sjukdom och dödsorsak och utgör grunden för vidare utveckling av hälsoindikatorer för dessa djur. Bifångst och sannolik bifångst (32%) var den vanligaste dödsorsaken bland tumlarna i denna studie, följt av infektionssjukdomar, särskilt lunginflammation (16,5%). De flesta var kalvar eller ungdjur (67%). Näringsstatus skiljde sig i allmänhet mellan bifångade tumlare och de som dog av infektionssjukdomar. Några av tumlarna visade tecken på predation. Gråsälspredation har blivit en vanlig dödsorsak för tumlare i Nordsjön, men det återstår att utvärdera huruvida tumlare blir dödade i Sverige av gråsälar, späckhuggare eller något annat rovdjur. Tumlare är en utmärkt miljöindikator. Tumlares hälsa och sjukdomsstatus återspeglar deras miljö och visar förekomsten av sjukdomsframkallande smittämnen och andra hot mot djur- och människors hälsa i våra marina miljöer. Strandade och bifångade tumlare ger utmärkt och kostnadseffektiv information om tumlares hälsa och biologi och kan också användas för att upptäcka förändringar i populationsdynamiken. Emellertid krävs ett mycket större antal undersökta djur än vad vi har idag för att kunna utvärdera tumlarnas allmänna hälsa. På samma sätt är livshistoriska parametrar, näringsstatus, reproduktiv framgång och sjukdomsstatus potentiella hälsoindikatorer och vår sammanställning av obduktionsdata ger grundläggande data för vidare utveckling av dessa. Framtida utveckling av lovande indikatorer som kroppsindex och ett index över sjukdomsstatus med både historiska data och framtida studier behövs. Slutligen ger resultat från ett fortsatt och utökat hälso- och sjukdomsövervakningsprogram för tumlare en grund för rapportering om Sveriges miljökvalitetsmål "Hav i balans och levande kust och skärgård" och "En rik flora och fauna" sa

Tumlare (n = 109) som samlats in mellan 2006 och 2019 har obducerats av Naturhistoriska riksmuseet i samarbete med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Denna sammanställning ger data om biologiska parametrar, sjukdom och dödsorsak och utgör grunden för vidare utveckling av hälsoindikatorer för dessa djur. Bifångst och sannolik bifångst (32%) var den vanligaste dödsorsaken bland tumlarna i denna studie, följt av infektionssjukdomar, särskilt lunginflammation (16,5%). De flesta var kalvar eller ungdjur (67%). Näringsstatus skiljde sig i allmänhet mellan bifångade tumlare och de som dog av infektionssjukdomar. Några av tumlarna visade tecken på predation. Gråsälspredation har blivit en vanlig dödsorsak för tumlare i Nordsjön, men det återstår att utvärdera huruvida tumlare blir dödade i Sverige av gråsälar, späckhuggare eller något annat rovdjur. Tumlare är en utmärkt miljöindikator. Tumlares hälsa och sjukdomsstatus återspeglar deras miljö och visar förekomsten av sjukdomsframkallande smittämnen och andra hot mot djur- och människors hälsa i våra marina miljöer. Strandade och bifångade tumlare ger utmärkt och kostnadseffektiv information om tumlares hälsa och biologi och kan också användas för att upptäcka förändringar i populationsdynamiken. Emellertid krävs ett mycket större antal undersökta djur än vad vi har idag för att kunna utvärdera tumlarnas allmänna hälsa. På samma sätt är livshistoriska parametrar, näringsstatus, reproduktiv framgång och sjukdomsstatus potentiella hälsoindikatorer och vår sammanställning av obduktionsdata ger grundläggande data för vidare utveckling av dessa. Framtida utveckling av lovande indikatorer som kroppsindex och ett index över sjukdomsstatus med både historiska data och framtida studier behövs. Slutligen ger resultat från ett fortsatt och utökat hälso- och sjukdomsövervakningsprogram för tumlare en grund för rapportering om Sveriges miljökvalitetsmål "Hav i balans och levande kust och skärgård" och "En rik flora och fauna" sa

After the re-introduction of African swine fever virus (ASFV) genotype II isolates into Georgia in 2007, the disease spread from Eastern to Western Europe and then jumped first up to Mongolian borders and later into China in August 2018, spreading out of control and reaching different countries of Southeast Asia in 2019. From the initial incursion, along with domestic pigs, wild boar displayed a high susceptibility to ASFV and disease development. The disease established self-sustaining cycles within the wild boar population, a key fact that helped its spread and that pointed to the wild boar population as a substantial reservoir in Europe and probably also in Asia, which may hinder eradication and serve as the source for further geographic expansion. The present review gathers the most relevant information available regarding infection dynamics, disease pathogenesis and immune response that experimental infections with different ASFV isolates belonging to genotype I and II in wild boar and feral pigs have generated. Knowledge gaps in areas such as disease pathogenesis and immune response highlights the importance of focusing future studies on unravelling the early mechanisms of virus-cell interaction and innate and/or adaptive immune responses, knowledge that will contribute to the development of efficacious treatments/vaccines against ASFV.