Search

Der in einschlägigen wissenschaftlichen Diskursen gängige Begriff der Postdigitalität (vgl. Cramer 2014) bezeichnet einen tiefgreifenden Transformationsprozess, der alle relevanten Dimensionen des gesellschaftlichen Lebens tangiert. Nicht nur die Omnipräsenz und Ubiquität des Digitalen spielen dabei ein zentrale Rolle, auch die Hybridität «alter» und «neuer» Medien bzw. medientechnologischer Infrastrukturen sowie auch Hybrisierungen von (Künstler:innen-)Subjekten gehen damit einher und verändern grundlegend die Perspektive darauf, wer in künstlerischen Prozessen Subjekt ist bzw. als was sich Subjekt konstelliert. Postdigitalität als Kulturwandel ist allerdings keine gängige Perspektive im bildungspolitischen Kontext Schule. Im Spannungsfeld zwischen Tradierung und Transformation konfligieren auch Subjekt-, Bildungs- und Kunstverständnisse. Unter Bezugnahme auf Latours Netzwerkparadigma der Akteur-Netzwerk-Theorie, auf New Materialism wie auch auf praxeologische Perspektiven eines doing subject werden im Folgenden die grundlegenden Transgressionen und Grenzauflösungen reflektiert, die sich sowohl für den pädagogischen als auch künstlerischen Kontext ergeben. Die Transgressionen sind dabei zweifach zu rahmen: zum einen hinsichtlich der pädagogischen Dimensionen Subjekt und Bildung, zum anderen hinsichtlich der Transformation des Kunstbegriffs. Beide Dimensionen werden für das Schultheater als eine performative Praxis der Reflexion postdigitaler Kulturen zusammengeführt und in ihrer Abgrenzung zum vorherrschenden schulisch-institutionalisierten Subjekt-, Bildungs- und Kunstverständnis reflektiert., The term postdigitality, which is commonly used in the relevant academic discourse (see Cramer 2014), refers to a far-reaching transformation process that affects all relevant dimensions of social life. Not only the omnipresence and ubiquity of the digital play a central role in this process, but also the hybridity of «old» and «new» media and media-technological infrastructures as well as the hybridization of (artist) subjects go hand in hand with it and fundamentally change the perspective on who is the subject in artistic processes or what the subject is constellated as. However, postdigitality as a cultural change is not a common perspective in the educational context of schools. In the field of tension between tradition and transformation, understandings of subject, education, and art are also conflicting. With reference to Latour’s network paradigm of actor-network theory, to new materialism as well as praxeological perspectives of a doing subject, the fundamental transgressions and boundary dissolutions that arise for both the educational and artistic contexts are reflected upon in the following. The transgressions are to be framed in two ways: Firstly, with regard to the pedagogical dimensions of subject and education. Secondly, with regard to the transformation of the concept of art. Both dimensions are brought together for school theatre as a performative practice of reflection of post-digital cultures and reflected in their demarcation from the prevailing school-institutionalized understanding of subject, education and art.

Matthias Marini, Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

Die Autorin möchte mit dieser Masterarbeit die Frage klären, welche Möglichkeiten und Begrenzungen im gerontologischen Bereich bestehen den Hund innerhalb der Tiergestützten Intervention als Subjekt wahrzunehmen. Dazu werden in einem ersten Schritt die Definitionen innerhalb der Tiergestützten Arbeit, sowie die Voraussetzungen und Forderungen relevanter Verbände und Gesetzgebungen im deutschsprachigen Raum miteinander verglichen. Diese werden anschließend im Verhältnis zur Tierrechtsphilosophie betrachtet, welche den Anthropozentrismus und Speziesismus kritisiert und die Anerkennung der nicht-menschlichen Tiere als Subjekte fordert. Während insbesondere Begleittieren im Allgemeinen ein Subjektstatus zugebilligt wird, bleibt die Frage der Qualität der Beziehung und der tatsächlichen Möglichkeiten ein tierliches Subjekt zu sein offen. Sie soll mit Hilfe der Selbstbestimmungstheorie detaillierter diskutiert werden. Zur empirischen Untersuchung führt die Autorin eine qualitative Feldbeobachtung in einer gerontologischen Tagesstätte durch, in der ein Besuchshund am Alltag teilnimmt. Diese wird im Anschluss mit Hilfe der qualitativen Inhaltsanalyse ausgewertet. Aus ihr ergibt sich der Schluss, dass zwar eine Subjektivierung des Hundes stattfindet, die einrichtungsspezifischen Rahmenbedingungen aber erhebliche Auswirkung auf die Häufigkeit und die generelle Gestaltung haben., With this master's thesis, the author would like to clarify the question of what possibilities and limitations exist in the gerontological field for perceiving the dog as a subject within animalassisted intervention. To do this, the first step is to compare the definitions within animal-assisted work, as well as the requirements and demands of relevant associations and legislation in German-speaking countries. These are then considered in relation to the philosophy of animal rights, which criticizes anthropocentrism and speciesism and demands the recognition of non-human animals as subjects. While companion animals in particular are generally granted subject status, the question of the quality of the relationship and the actual possibilities of being an animal subject remains open. This will be discussed in more detail with the help of self-determination theory. For the empirical study, the author conducts a qualitative field observation in a gerontological day care center in which a visiting dog takes part in everyday life. This is then evaluated using qualitative content analysis. The conclusion is that although a subjectification of the dog takes place, the facility-specific framework conditions have a considerable impact on the frequency and the general design., Ramona Selina Konrad, in englischer Sprache, Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

Fritidshemmet har gått från en verksamhet för att förhindra kriminalitet och tiggeri till att erbjuda stimulans och meningsfullt skapande. Med dessa förändringar har även fritidslärarens yrkesroll formats, det vill säga att fritidslärarsubjektet har omformat beroende på vilka diskurser som är rådande. Att erbjuda omsorg och lärande till eleverna är en del av rollen och uppdraget men även att kunna anpassa sig till de ändrade arbetsvillkoren när verksamheten behöver förändras. Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka diskurser som framträder när lärare i fritidshem och rektorer uttrycker sina tankar om meningsskapande inom fritidsverksamheten samt hur dessa diskurser kan forma fritidslärarsubjektets ideal. Teoretisk ramverk som används som analysverktyg vars diskursteori, subjektkonstruktioner och makt. Studien genomförs med två kvalitativa metoder där fyra rektorer och 10 lärare i fritidshem deltog i semistrukturerade intervjuer eller fokusgrupper. Empirin samlades in och transkriberades, sedan genomfördes och tematisering av materialet. Efter detta gjordes en kvantitativ sommar som belysta sju olika teman som var framträdande i intervjuerna. Dessa teman och teorin som analysverktyg har formatstudier. De mest återkommande teman kategoriseras i tre olika diskurser. Resultatet visade att fritidslärares yrkesroll är föränderligt eftersom förståelsen för denna brister i många höst. Yttre faktorer, såsom tid och rum blev beskrivande förutsättningar för fritidslärarsubjektet och dess arbetsuppgifter. Resultatet visade att tidssnyltande, glömska och vilja att bli sedd var av några tema som var utförda i diskurserna för fritidslärarsubjektet.

The purpose of this study is to examine how educators interact with children inroutine situations, focusing on children's rights and influence. Inspiration for thestudy is from Article 12 of the UN Convention on the Rights of the Child, which isalso clarified in the background section. In this study, Biesta's democratic theoryand the concept of subjectification, together with Lundy's analysis model, haveformed the basis for the study's analysis of various routine situations. This study is aqualitative study where semi-structured observations is used as a method to answerthe purpose and questions. Results indicate that the children's rights are both limitedenabled and limited by the educators' interactions and behaviors. This study contributes insights into how children's rights can be understood and practically applied ineveryday contexts, which is of importance for the development of a more fair andinclusive educational environment for children., Syftet med denna studie är att granska hur pedagoger interagerar med barn i rutinsituationer med fokus på barns rättigheter och inflytande. Inspiration för studien är ifrån artikel 12 i FN:s barnkonvention som även förtydligas i bakgrundsdelen. Idenna studie har Biestas demokratiska teori och begreppet subjektifirering, tillsammans med Lundys analysmodell, legat till grund för studiens analys av olika rutinsitutatoner. Denna studie är en kvalitativ studie där semistrukturerad observation sommetod genomförts för att svara på syfte och frågeställningar. Resultat indikerar attbarnens rättigheter och inflytande både möjliggörs och begränsas detta genompedagogernas interaktion och beteenden. Denna studie bidrar med insikter i hurbarns rättigheter kan förstås och praktiskt tillämpas i vardagliga sammanhang,vilket är av betydelse för utvecklingen av en mer rättvis och inkluderande pedagogisk miljö för barn.

Protect dirt from shame | the love that vanished är en utställning som har utgångspunkt i mina egna erfarenheter av lesbiska relationer och av att ha en kvinnokropp. I min essä kommer jag rikta fokus till de delar av utställningen där motstridiga känslorna omhändertas i ett ifrågasättande av att göra skillnad på som en del av att vara homosexuell och kvinna kan innebära i möte med en heteronormativ mansdominerad värld. Den homosexuella berättelsen som ett samtal som hela tiden ska undvikas, vars kroppar ska tynas bort och var kärlek inte ska uppvisas för omgivningens skull, något som jag menar på försvagar identiteten. Hur fördomar separerar oss och skapar en illusion av ett ”vi och dom”, där homosexuella inte längre ses som vanliga människor. I utställningen utforskar jag genom det måleriska och skulpturala vad som händer med kvinnokroppen när den överskrider det förutbestämda genuset och ifrågasätter döljandet av homosexuella berättelser och vad den sortens fobiskt klimat gör med oss. Det är utifrån erfarenheter och insjunkande i depressioner och psykoser som jag senare kom att börja funderar om det dubbla livet som följd av homofobiskt klimat förhåller sig så som samtiden förhåller sig till många världar genom tillbakagång av erkännande? Ett insjuknande i desorientering och hallucinationer som splittrar oss än djupare in i isolering och individualism när vi frånstöter det mänskliga, det verkliga och inte låter oss varandra närmas. Samhällets dragning till ett dualistiskt binärt tänkande som riskerar frånta verklighetens komplexitet och reducera ner jaget till något ensamt och oföränderligt. I mitt försök att relatera och föra samman händelser skulle jag vilja citera Designing for interdependence, a poetics of relating av Martin Avila, "relation is the knowledge in motion of beings, which risks the being of the world”

Syftet med det här arbetet är att belysa de maktuttryck som kan skönjas i formuleringar rörande individens ansvar, rättigheter och skyldigheter i läroplaner samt kursplaner för ämnet samhällskunskap för åren 1980, 1994, 2011 och 2022. Utifrån Foucaults definition av makt som processer där individer formas utifrån det handlingsutrymme de erbjuds vill jag bidra med förståelse för den maktutövning som sker genom implementering av styrdokumentens direktiv. Enligt Foucault råder under skilda samhällsepoker olika uppfattning om vad som är sant och rätt och genom valet av diskurser fastställs vad som är värdefullt när det kommer till utbildning. Med stöd av läroplansteoretisk forskning vill jag försöka ge en bild av vilka ambitioner som funnits för elevernas subjektskapande vid olika tidpunkter. Det undervisade kunskapsstoffet och de sociala strukturer som eleverna möter i skolan bildar tillsammans den sfär inom vilken de kan skapa en förståelse för sin omvärld och sin plats i densamma. Sett ur denna synvinkel innehar styrdokumenten en dubbel maktposition, då de både förmedlar tydliga riktlinjer för elevernas fostran och samtidigt bestämmer kursen för deras kunskapsutveckling.

The purpose of this study is to examine how educators interact with children inroutine situations, focusing on children's rights and influence. Inspiration for thestudy is from Article 12 of the UN Convention on the Rights of the Child, which isalso clarified in the background section. In this study, Biesta's democratic theoryand the concept of subjectification, together with Lundy's analysis model, haveformed the basis for the study's analysis of various routine situations. This study is aqualitative study where semi-structured observations is used as a method to answerthe purpose and questions. Results indicate that the children's rights are both limitedenabled and limited by the educators' interactions and behaviors. This study contributes insights into how children's rights can be understood and practically applied ineveryday contexts, which is of importance for the development of a more fair andinclusive educational environment for children., Syftet med denna studie är att granska hur pedagoger interagerar med barn i rutinsituationer med fokus på barns rättigheter och inflytande. Inspiration för studien är ifrån artikel 12 i FN:s barnkonvention som även förtydligas i bakgrundsdelen. Idenna studie har Biestas demokratiska teori och begreppet subjektifirering, tillsammans med Lundys analysmodell, legat till grund för studiens analys av olika rutinsitutatoner. Denna studie är en kvalitativ studie där semistrukturerad observation sommetod genomförts för att svara på syfte och frågeställningar. Resultat indikerar attbarnens rättigheter och inflytande både möjliggörs och begränsas detta genompedagogernas interaktion och beteenden. Denna studie bidrar med insikter i hurbarns rättigheter kan förstås och praktiskt tillämpas i vardagliga sammanhang,vilket är av betydelse för utvecklingen av en mer rättvis och inkluderande pedagogisk miljö för barn.

Syftet med det här arbetet är att belysa de maktuttryck som kan skönjas i formuleringar rörande individens ansvar, rättigheter och skyldigheter i läroplaner samt kursplaner för ämnet samhällskunskap för åren 1980, 1994, 2011 och 2022. Utifrån Foucaults definition av makt som processer där individer formas utifrån det handlingsutrymme de erbjuds vill jag bidra med förståelse för den maktutövning som sker genom implementering av styrdokumentens direktiv. Enligt Foucault råder under skilda samhällsepoker olika uppfattning om vad som är sant och rätt och genom valet av diskurser fastställs vad som är värdefullt när det kommer till utbildning. Med stöd av läroplansteoretisk forskning vill jag försöka ge en bild av vilka ambitioner som funnits för elevernas subjektskapande vid olika tidpunkter. Det undervisade kunskapsstoffet och de sociala strukturer som eleverna möter i skolan bildar tillsammans den sfär inom vilken de kan skapa en förståelse för sin omvärld och sin plats i densamma. Sett ur denna synvinkel innehar styrdokumenten en dubbel maktposition, då de både förmedlar tydliga riktlinjer för elevernas fostran och samtidigt bestämmer kursen för deras kunskapsutveckling.

Protect dirt from shame | the love that vanished är en utställning som har utgångspunkt i mina egna erfarenheter av lesbiska relationer och av att ha en kvinnokropp. I min essä kommer jag rikta fokus till de delar av utställningen där motstridiga känslorna omhändertas i ett ifrågasättande av att göra skillnad på som en del av att vara homosexuell och kvinna kan innebära i möte med en heteronormativ mansdominerad värld. Den homosexuella berättelsen som ett samtal som hela tiden ska undvikas, vars kroppar ska tynas bort och var kärlek inte ska uppvisas för omgivningens skull, något som jag menar på försvagar identiteten. Hur fördomar separerar oss och skapar en illusion av ett ”vi och dom”, där homosexuella inte längre ses som vanliga människor. I utställningen utforskar jag genom det måleriska och skulpturala vad som händer med kvinnokroppen när den överskrider det förutbestämda genuset och ifrågasätter döljandet av homosexuella berättelser och vad den sortens fobiskt klimat gör med oss. Det är utifrån erfarenheter och insjunkande i depressioner och psykoser som jag senare kom att börja funderar om det dubbla livet som följd av homofobiskt klimat förhåller sig så som samtiden förhåller sig till många världar genom tillbakagång av erkännande? Ett insjuknande i desorientering och hallucinationer som splittrar oss än djupare in i isolering och individualism när vi frånstöter det mänskliga, det verkliga och inte låter oss varandra närmas. Samhällets dragning till ett dualistiskt binärt tänkande som riskerar frånta verklighetens komplexitet och reducera ner jaget till något ensamt och oföränderligt. I mitt försök att relatera och föra samman händelser skulle jag vilja citera Designing for interdependence, a poetics of relating av Martin Avila, "relation is the knowledge in motion of beings, which risks the being of the world”

Die vorliegende Masterarbeit beschäftigt sich mit der Frage, inwiefern mit der Konstitution des modernen Subjekts Gewalt einhergeht. Der Arbeit liegt ein poststrukturalistisches und dekonstruktivistisches Verständnis des Subjekts und ein weiter Gewaltbegriff zugrunde, der sowohl die zerstörende als auch produktive Dimension von Gewalt in den Blick nimmt. Um die Forschungsfrage zu beantworten, werden ausgehend von Foucaults Verständnis vom modernen Subjekt verschiedene dekoloniale, Schwarz-feministische und queer-feministische theoretische Ansätze herangezogen, die den Begriff des modernen Subjekts kritisch hinterfragen und die Chance bieten die moderne Subjektkonstitution als gewaltförmigen Prozess zu beschreiben. Die Analyse zeigt, dass die hegemoniale Vorstellung des modernen Subjekts als autonomes, handlungsfähiges, nicht-behindertes, Cis-zweigeschlechtliches, in sich abgeschlossenes Subjekt untrennbar mit dem Kolonialismus und damit einhergehenden ungleichen, mitunter gewaltsamen Machtverhältnissen verbunden ist. Koloniale Ungleichheitsverhältnisse bilden gemeinsam mit der kolonialen Erfindung der Kategorie der ‚Rasse‘ so ein gewaltförmiges, epistemisches Fundament der modernen Subjektkonstitution. In der Auseinandersetzung wird außerdem deutlich, inwiefern ausgehend von diesem gewaltförmigen epistemischen Fundament weitere Formen der normativen, symbolischen, kulturellen, strukturellen, sowie physischen und psychischen Gewalt mit der Konstitution moderner Subjekte gegenüber Menschen einhergehen, die innerhalb dieses hegemonialen Diskurses als ‚Andere‘, als ‚Abweichung‘ oder als Nicht-Subjekte konstruiert werden. Dabei zeigt sich, dass die verschiedenen indirekten, wie direkten Formen der Gewalt eng miteinander verwoben sind, in spezifischer Weise zusammenwirken und sich häufig gegenseitig bedingen, weshalb sie nicht getrennt voneinander betrachten werden können. Die moderne Subjektkonstitution stellt sich so als inhärent gewaltsame Konstruktion heraus, die jedo, This thesis deals with the question of the extent to which violence is associated with the constitution of the modern subject. The thesis is based on a poststructural and deconstructivist understanding of the subject and a broad concept of violence that focuses on both the destructive and productive dimensions of violence. Starting from Foucault’s understanding of the modern subject, various decolonial, Black-feminist and queer-feminist theoretical approaches are used in order to critically question the concept of the modern subject and offer the possibility of describing the modern constitution of the subject as a violent process. The analysis shows that the hegemonic notion of the modern subject as autonomous, capable, able-bodied, cis-gendered and self-contained is inextricably linked to colonialism and its unequal – often violent – power relations. Colonial relations of inequality, along with the colonial invention of the category of 'race', thus provide a violent epistemic foundation for the constitution of the modern subject. The paper reveals how, based on this violent epistemic foundation, other forms of normative, symbolic, cultural, structural, physical and psychological violence are inherent in the constitution of modern subjects towards people who are constructed as 'others', 'deviants' or non-subjects within this hegemonic discourse. Thereby the analysis shows how these various indirect and direct forms of violence are closely interwoven, interact in specific ways and are often interdependent, and therefore cannot be considered separately. The modern constitution of the subject thus emerges as an inherently violent construction, albeit violent to different degrees for different groups of people., Masterarbeit Universität Innsbruck 2024

The article revisits the question of the critical subject through a reading of Jacques Rancière and Fred Moten. It starts out by giving an account of a longer historical trajectory where the notions of critique and revolution have run into the ground. David Scott’s nuanced analysis of the shift from an anticolonial romantic revolutionary perspective to a tragic postcolonial stance is both affirmed and challenged. Affirmed in so far as Scott’s analysis is embedded in a broader historical context, challenged by the presentation of two attempts to think the notion of a critical subject after the disappearance of a previous notion of an antisystemic subject. The second half of the article is a discussion of Rancière’s notion of a political subjectivation that is not based on pre-existing identities but is a break with the logic of a functionalist society. Followed by a discussion of Moten’s concept of Blackness that follows the Afro-Pessimist reading of the radical dispossession of Blacks but turn it into a possibility for a different kind of community.

Introduktion til temanummer af K&K: Det kritiske subjekt

The article revisits the question of the critical subject through a reading of Jacques Rancière and Fred Moten. It starts out by giving an account of a longer historical trajectory where the notions of critique and revolution have run into the ground. David Scott’s nuanced analysis of the shift from an anticolonial romantic revolutionary perspective to a tragic postcolonial stance is both affirmed and challenged. Affirmed in so far as Scott’s analysis is embedded in a broader historical context, challenged by the presentation of two attempts to think the notion of a critical subject after the disappearance of a previous notion of an antisystemic subject. The second half of the article is a discussion of Rancière’s notion of a political subjectivation that is not based on pre-existing identities but is a break with the logic of a functionalist society. Followed by a discussion of Moten’s concept of Blackness that follows the Afro-Pessimist reading of the radical dispossession of Blacks but turn it into a possibility for a different kind of community.

Introduktion til temanummer af K&K: Det kritiske subjekt

Med utgångspunkt från dagbokens specifika form av självframställning undersöker uppsatsen åldrande och maskulinitet i Lars Noréns och Ulf Lundells dagboksserier (2000–2022). Frågor som ställs är hur jaget i dagböckerna konstrueras och hur intersektionen åldrande och maskulinitet framställs. Analysen använder Philippe Lejeunes studier av dagboksgenren. Lejeune beskriver den självbiografiska dagboken som en form av "antifiktion” på grund av dess intima koppling till i stunden pågående liv. Andra teoretiska utgångspunkter är Michel Foucaults essä ”Vad är en författare” och Roland Barthes ”The Death of the Author”, vilka problematiserar relationen mellan den fysiska författaren och texten. Uppsatsen hävdar att en autofiktiv text är en iscensättning av jaget. Som utgångspunkt används antagandet att genus såväl som ålder är socialt konstruerade identiteter. Några kortare akademiska studier om jaget i Noréns En dramatikers dagbok är publicerade, men hittills ingen om Lundells Vardagar Uppsatsen visar på en outforskad sida av de subjekt som framträder i dagböckerna, de jag som belyser den åldrande mannens självförståelse och hemvist i samtiden.

I denna uppsats används fragmentsestetik som metod för att analysera berättartekniken i Jacob’s Room av Virginia Woolf. Receptionskritik av romanen och teoribildningen kring fragmentsestetik inleder. Därefter undersöks hur teorin påverkar läsningen. Vidare förklaras hur olika teman kan hålla samman den ofta uppbrutna intrigen. Därtill tydliggörs hur fragmentsestetiken påverkar gestaltningen av huvudpersonen Jacob. Huvudpersonen sätts också in i ett modernistiskt sammanhang och hans gestalt analyseras i relation till staden. Modernismens begrepp flanör undersöks och huruvida Jacob kategoriseras som sådan. Avslutningsvis diskuteras den moderna stadens gestaltning och funktion. Fragmentsestetiken sätter texten i rörelse då London och dess invånare omväxlingsvis speglas som objekt och subjekt. Således bildas enhetlighet och brottstycken av den intrig som utgör romanen., Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-08-24

Med utgångspunkt från dagbokens specifika form av självframställning undersöker uppsatsen åldrande och maskulinitet i Lars Noréns och Ulf Lundells dagboksserier (2000–2022). Frågor som ställs är hur jaget i dagböckerna konstrueras och hur intersektionen åldrande och maskulinitet framställs. Analysen använder Philippe Lejeunes studier av dagboksgenren. Lejeune beskriver den självbiografiska dagboken som en form av "antifiktion” på grund av dess intima koppling till i stunden pågående liv. Andra teoretiska utgångspunkter är Michel Foucaults essä ”Vad är en författare” och Roland Barthes ”The Death of the Author”, vilka problematiserar relationen mellan den fysiska författaren och texten. Uppsatsen hävdar att en autofiktiv text är en iscensättning av jaget. Som utgångspunkt används antagandet att genus såväl som ålder är socialt konstruerade identiteter. Några kortare akademiska studier om jaget i Noréns En dramatikers dagbok är publicerade, men hittills ingen om Lundells Vardagar Uppsatsen visar på en outforskad sida av de subjekt som framträder i dagböckerna, de jag som belyser den åldrande mannens självförståelse och hemvist i samtiden.

I denna uppsats används fragmentsestetik som metod för att analysera berättartekniken i Jacob’s Room av Virginia Woolf. Receptionskritik av romanen och teoribildningen kring fragmentsestetik inleder. Därefter undersöks hur teorin påverkar läsningen. Vidare förklaras hur olika teman kan hålla samman den ofta uppbrutna intrigen. Därtill tydliggörs hur fragmentsestetiken påverkar gestaltningen av huvudpersonen Jacob. Huvudpersonen sätts också in i ett modernistiskt sammanhang och hans gestalt analyseras i relation till staden. Modernismens begrepp flanör undersöks och huruvida Jacob kategoriseras som sådan. Avslutningsvis diskuteras den moderna stadens gestaltning och funktion. Fragmentsestetiken sätter texten i rörelse då London och dess invånare omväxlingsvis speglas som objekt och subjekt. Således bildas enhetlighet och brottstycken av den intrig som utgör romanen., Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-08-24

Die Studie versucht, Husserls Modell einer nicht-wissenschaftlichen Lebenswelt für pädagogische Untersuchungen zum Verhältnis von Technik und Bildung in der verwissenschaftlichen Welt zu öffnen. Sie diskutiert Entwicklungsprobleme der Spätmoderne unter pluralen Fragestellungen und führt Ansätze und Traditionen zusammen, die unterschiedliche Wege zur Weiterentwicklung der modernen Bildungstheorie beschritten haben. Im Zentrum steht die Frage, wie moderne Technik einerseits als lebensweltliche Entfremdung des Menschen problematisiert und andererseits als Produkt menschlicher Freiheit und Weltgestaltung gewürdigt werden kann. In vier Kapiteln werden die methodischen Ansätze und Antworten vorgestellt, die der Philosoph und Pädagoge Eugen Fink (1905–1975), der Philosoph Martin Heidegger (1889–1976), der Philosoph und Erziehungswissenschaftler Theodor Litt (1880–1962) und der Soziologe Helmut Schelsky (1912–1984) auf die Frage nach dem Verhältnis von Bildung und Technik gegeben haben. Im Durchgang durch ihre Positionen wird ein Konzert erarbeitet, dessen Originalität darin liegt, Abstimmungsprobleme von Bildung, Technik und Lebenswelt aus postdualistischer, praxistheoretischer sowie posthumanistischer Perspektive zu thematisieren., The study attempts to open Husserl's model of a non-scientific lifeworld for pedagogical investigations of the relationship between technology and “Bildung” in the scientific world. It discusses developmental problems of late modernity under plural questions and brings together approaches and traditions that have taken different paths to the further development of modern “Bildungs”-theory. The central question is how modern technology can be problematized on the one hand as the alienation of human beings from the world of life and on the other hand be appreciated as a product of human freedom and the shaping of the world. Four chapters present the methodological approaches and answers that philosopher and educator Eugen Fink (1905–1975), philosopher Martin Heidegger (1889–1976), philosopher and educationalist Theodor Litt (1880–1962), and sociologist Helmut Schelsky (1912–1984) have given to the question of the relationship between education and technology. In the course of their positions, a concert will be developed whose originality lies in addressing the coordination problems of “Bildung” (education), “Technik” (technology) and “Lebenswelt” (lifeworld) from a post-dualist, praxis-theoretical as well as post-humanist perspective.

Welche Alltagspraxen führen dazu, dass sich behinderte Identitäten ausbilden? Durch die Dokumentation der 16 Lebensgeschichten und -entwürfe von Menschen mit "geistiger Behinderung" geht der Autor der Frage nach, wie diese ihren Alltag erfahren. Er legt dar, wie diese Menschen in ihrem Lebenslauf immer wieder an Diskursteilhabebarrieren stoßen und so letztlich behindert werden. Wie komplex und gleichsam radikal wirkmächtig solche Barrieren sein können, zeigt er u.a. durch Aufdecken der Zusammenhänge zwischen Behinderung und der Funktionslogik von Hilfestrukturen, die - häufig auch in ihrer Ausprägung als pädagogische Protektorate - letztlich selbst behindernd wirken.

Wie sind Schönheit, Gesundheit und die Konstitution des modernen Subjekts zum Gegenstand gesellschaftlicher Diskurse geworden? Ausgehend von dieser Frage zeichnen die Autorinnen und Autoren dieses Bandes die Geschichte des modernen Selbst im Spannungsfeld von Ethik und Ästhetik nach. Dabei wird das jüngst in den historischen Kulturwissenschaften aufkommende Interesse am Selbst in zweierlei Hinsicht korrigiert: Zum einen stellen die Studien die eminent bedeutsame Verbindung von Ethik und Ästhetik ins Zentrum und zum anderen können so - jenseits von idealtypischen Rekonstruktionen - erste Thesen zu Kontinuitäten und Brüchen in der Geschichte des Selbst aufgestellt werden. Es wird ersichtlich: Eine Geschichte der Moderne kann nicht mehr ohne eine Geschichte des Selbst auskommen.

Die sozio-technischen Verhältnisse der digitalen Transformation fordern Vorstellungen des "souveränen Staates" und des "souveränen Subjekts" heraus. In den Debatten um die "digitale Souveränität" werden diese Herausforderungen problematisiert. "Souveränität" ist allerdings ein komplexes Konzept. Es wird Aufgabe der Geistes- und Sozialwissenschaften sein, im Dialog mit den Technikwissenschaften differenzierte Perspektiven auf "(digitale) Souveränität" herauszuarbeiten und damit Orientierungswissen für die gesellschaftliche Selbstverständigung im digitalen Zeitalter sowie die Gestaltung der digitalen Transformation zu entwickeln. Die Beiträger*innen des Bandes stellen sich dieser Aufgabe und bieten Impulse aus den Perspektiven unterschiedlicher Disziplinen der Geistes-, Sozial- und Technikwissenschaften.

Die Praktiken der digitalen Selbstvermessung liegen im Trend. Es wird allgemein positiv angesehen, wenn Menschen sowohl individuell als auch gesellschaftlich ein größeres Bewusstsein für ihren Körper und ihre Gesundheit entwickeln. Allerdings ist sich die Fachliteratur in der Sozialwissenschaft einig, dass die Verwendung von Wearables zur Selbstoptimierung weder ein natürlicher noch ausschließlich selbstverwirklichender Prozess ist. Vielmehr spiegelt sich in diesem Streben nach körperlicher Verbesserung ein Machtverhältnis wider, das bewusst gelenkt wird. Die Aufforderung zur Selbstoptimierung wird zunehmend in die moralischen Wertvorstellungen der Menschen integriert. In dieser Masterarbeit wird das Thema der digitalen Selbstvermessung kritisch analysiert und die Auswirkungen auf das autonome Subjekt untersucht. Die Forschungsfragen werden theoretisch untersucht und durch eine empirische Studie vertieft, um zu untersuchen, ob und inwieweit das Tragen von Fitnesstrackern über einen Zeitraum von einem Monat zu einer Veränderung der Selbststeuerung der Träger*innen führt und ob dies eine Wende der vorherrschenden Form biopolitischer Regierung darstellt. Die Transformation durch das Tragen von Fitnesstrackern wird an neun Forschungsteilnehmenden untersucht. Über einen einmonatigen Forschungszeitraum führen die Teilnehmenden begleitend zu den Fitnesstrackern ein Tagebuch. Das moderne Credo zur Selbstoptimierung bedroht nicht nur die Freiheit, sondern kann auch Auswirkungen auf die Gesundheit des Einzelnen haben und das solidarische Selbstverständnis von Gesellschaften nachhaltig verändern, da die digitale Selbstvermessung zunehmend zur moralischen Pflicht wird., eingereicht von: Hannah Greiser, Masterarbeit Universität Innsbruck 2023

Samfunnsfagene i de nordiske landene består av flere fag (samfunnskunnskap, historie, geografi og religions- og livssynsfag) som sammen og hver for seg skal hjelpe barn og unge med å delta i samfunnet på ulike arenaer og måter, for eksempel i arbeidslivet, i kulturlivet og i det politiske liv. Men fagene tematiserer også elevenes eget liv og danning. Samlet sett handler dette om samfunnsfagenes potensial når det gjelder å legge til rette for elevenes muligheter til å ‘være’ og ‘handle’ i verden. Det å sette elevenes muligheter til å ‘være’ og ‘handle’ i og utenfor skolen i sentrum når det gjelder skolens samfunnsfagundervisning, er inspirert av filosofen Hannah Arendt (2004, 2013). Arendt var opptatt av betydningen av det situerte og erfaringsnære for en rik og kvalifisert forståelse av verden og samfunnet, noe som peker mot betydningen av eleven som unikt subjekt i utviklingen av egen fag- og virkelighetsforståelse gjennom skolens samfunnsorienterte undervisning (Persson & Olson, n.d.). I samfunnsfagene er disse prosessene tett koblet til det som skjer i samfunnet og verden både nå og i framtiden. Vårt mål med dette temanummeret er å bidra til å samle og systematisere pågående samfunnsfagdidaktisk forskning i Norden ut fra ulike teoretiske, empiriske og metodologiske innramminger med fokus på eleven som subjekt. Slik ønsker vi å bidra til å bringe det samfunnsfagdidaktiske kunnskapsfeltet videre på en måte som skaper forutsetninger for en fortsatt nordisk kunnskapsutvikling og dialog på feltet. Aktuell forskning i den nordiske konteksten har pekt på behovet for mer kunnskap om hvordan elevenes medborgerskap og rolle som samfunns- og verdensborgere spiller inn i undervisningen, hvordan læreren kobler fagstoffet til elevenes perspektiver og hvordan ulike aktiviteter og arbeidsformer i fag kan bidra til å støtte opp under elevenes eget engasjement, ansvarstagende, historiske og verdimessige forståelse og de ulike formene dette kan ta i elevens liv i og utenfor sko, Social studies in school in the Nordic countries consist of several subjects (social science, history, geography, and religious education), which together and apart are aimed at helping children and young people to participate in society in various arenas and ways, for example through work, culture and politics. But the school subjects also address students’ own lives and their Bildung. In sum, these processes concern the potential of social studies in terms of facilitating students’ opportunities to ‘be’ and to ‘act’ in the world. This special issue focuses on this being and acting, in and outside of school, related to social studies and takes inspiration from the political philosopher Hannah Arendt (2004, 2013). Arendt was concerned with the significance of the situated and experiential for a rich and qualified understanding of the world and society, which highlights the importance of the very process through which the students as unique beings give rise to their own unique understanding and formation of the world and society through social studies teaching and learning (Persson & Olson, n.d.). Our goal with this special issue is to help gather and systematize ongoing social studies research in the Nordic countries based on various theoretical, empirical and methodological frameworks with a focus on the student as a subject. In this way, we want to contribute to advancing the social studies didactic field of knowledge in a way that facilitates continued Nordic knowledge accumulation and dialogue in the field. Research in the Nordic context has pointed to the need for more insight into how students’ role as citizens comes through in the social studies classroom, how teachers relate the subject matter to student perspectives, and how various activities in social studies can contribute to student engagement, responsibility, historical and value-based understanding and the different ways in which these processes can matter in students’ lives in and outside of scho, Redaksjonen for temanummeret av Acta Didactica Norden består av professor Maria Olson (Stockholms universitet og Högskolan Dalarna) og førsteamanuensis Nora E. H. Mathé (Universitetet i Oslo og medlem av redaksjonen i Acta Didactica Norden).

Die Praktiken der digitalen Selbstvermessung liegen im Trend. Es wird allgemein positiv angesehen, wenn Menschen sowohl individuell als auch gesellschaftlich ein größeres Bewusstsein für ihren Körper und ihre Gesundheit entwickeln. Allerdings ist sich die Fachliteratur in der Sozialwissenschaft einig, dass die Verwendung von Wearables zur Selbstoptimierung weder ein natürlicher noch ausschließlich selbstverwirklichender Prozess ist. Vielmehr spiegelt sich in diesem Streben nach körperlicher Verbesserung ein Machtverhältnis wider, das bewusst gelenkt wird. Die Aufforderung zur Selbstoptimierung wird zunehmend in die moralischen Wertvorstellungen der Menschen integriert. In dieser Masterarbeit wird das Thema der digitalen Selbstvermessung kritisch analysiert und die Auswirkungen auf das autonome Subjekt untersucht. Die Forschungsfragen werden theoretisch untersucht und durch eine empirische Studie vertieft, um zu untersuchen, ob und inwieweit das Tragen von Fitnesstrackern über einen Zeitraum von einem Monat zu einer Veränderung der Selbststeuerung der Träger*innen führt und ob dies eine Wende der vorherrschenden Form biopolitischer Regierung darstellt. Die Transformation durch das Tragen von Fitnesstrackern wird an neun Forschungsteilnehmenden untersucht. Über einen einmonatigen Forschungszeitraum führen die Teilnehmenden begleitend zu den Fitnesstrackern ein Tagebuch. Das moderne Credo zur Selbstoptimierung bedroht nicht nur die Freiheit, sondern kann auch Auswirkungen auf die Gesundheit des Einzelnen haben und das solidarische Selbstverständnis von Gesellschaften nachhaltig verändern, da die digitale Selbstvermessung zunehmend zur moralischen Pflicht wird., eingereicht von: Hannah Greiser, Masterarbeit Universität Innsbruck 2023

Im transnationalen Migrationsmodell und seinen Nachfolgern manifestiert sich die kopernikanische Wende der Migrationsforschung: Migrant*innen und ihre Netzwerke sind nicht mehr Gegenstand (Objekt) der Sozialforschung, sondern werden als Träger*innen sozialer Welten (Subjekte) identifiziert und bilden den neuen analytischen Ausgangspunkt. Die Autorin lotet die philosophische Bedeutung dieser migrantischen Subjektivierung aus: Diese besteht unter anderem in der Kritik sozialtheoretischer Trägerschaft in nationalgesellschaftlicher Gestalt sowie infolgedessen in der begrifflichen Auflösung der Dichotomie zwischen sesshaft und migrantisch.

Wie ist es möglich geworden, Patient*innen nicht nur als passiv und leidend, sondern auch als eigensinnig und politisch zu verstehen? Die Autorin verbindet genealogische und subjektkonstitutionsanalytische Zugänge, mit denen sie die Metamorphosen des Patient*innenseins im Spannungsfeld sozialer, ökonomischer, geschichtswissenschaftlicher und medizinischer Rationalitäten von der "Geburt der Klinik" bis heute nachverfolgt. Sie zeigt, wie sich Krankenversicherungsobjekte, antipsychiatrische Bewegungen und Organisationen im Feld seltener Erkrankungen formiert haben und argumentiert, dass Patient*innen erst zu Kollektiven werden mussten, um politische Zurechenbarkeit und Agentivität zu erlangen.

Studien utgår från en kvalitativ ansats och fokusgruppssamtal där totalt sex förskollärare har deltagit. Studien har inspirerats av det socialkonstruktionistiska perspektivet. Studiens resultat indikerar att förskollärarna anser att pedagogisk dokumentation mynnar ut i att barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande. Däremot råder det en komplexitet kring att tolka de yngre barnen som också leder oss vidare in i maktbegreppet. I resultatet framkommer det att integritet är nära sammankopplat med pedagogisk dokumentation. Vi kan av resultatet dra slutsatsen att förskollärarnas barnsyn och förhållningssätt gentemot pedagogisk dokumentation är betydelsefullt för hur barnen får delaktighet och ges inflytande i den pedagogiska dokumentationen.

Studiens syfte är att utifrån lärares perspektiv undersöka vilka tidiga insatser som görs i matematikundervisningen för elever i matematiksvårigheter, samt att ta reda på hur dessa insatser ser ut avseende omfattning och pedagogiskt material. För att besvara syftet har två frågeställningar formulerats: Vilka interventioner beskriver lärare som tidiga insatser för elever i matematiksvårigheter i åk F-3? samt Hur beskriver lärare de tidiga insatserna i relation till omfattning och pedagogiskt material? Inledningsvis redogörs för tidigare forskning som belyser olika former av matematiksvårigheter, tidiga insatser för elever i matematiksvårigheter samt relationen mellan lärares kompetens och tidiga insatser för elever i matematiksvårigheter. Därefter presenteras ett sociokulturellt perspektiv på lärande och aktivitetsteorin som de teoretiska konstrukt som tillämpats vid analys av resultatet. En kvalitativ enkätstudie används som metod för att besvara studiens syfte. Vidare tillämpas tematisk analys för att systematisera studiens resultat. I resultatet synliggörs att lärare gör interventioner som tidiga insatser för elever i matematiksvårigheter och att dessa insatser ser olika ut i förhållande till omfattning och pedagogiskt material. Utifrån den tematiska analysen har teman och underteman identifierats för att presentera resultatet. De teman som identifierats är interventioner som utgör tidiga insatser, omfattning och pedagogiskt material och berör således de två frågeställningarna. I analysen synliggörs att samtliga delar i aktivitetssystemet kunde identifieras i resultatet. Vidare i slutsatsen konstateras att lärare utför interventioner som tidiga insatser för elever i matematiksvårigheter, samt att dessa insatser ser olika ut med avseende på omfattning och pedagogiskt material. Slutligen presenteras förslag på vidare forskning mot bakgrund av detta examensarbete.

Nästan alla människor i Sverige har en koppling till en hund, även om de aldrig haft en egen. Det har blivit allt vanligare för svenskar att adoptera tidigare gatuhundar från andra länder i Europa. Syftet med studien är att kunna visa vilken relation som finns mellan människor som adopterar gatuhundar och de gatuhundar som adopteras. Hur resoneras det kring relationen människa-hund och vilka uppfattningar om hundars värde och människors skyldigheter påverkar denna relation? Målet är att få en djupare förståelse kring relationen mellan människa och hund och om den relationen påverkas genom adoption av gatuhundar. Hur kan vi se hundars värde som enskilda individer genom adoption av gatuhundar? Forsknings- frågorna besvaras med hjälp av litteraturstudier samt två semistrukturerade intervjuer med två personer som själva adopterat gatuhundar från Grekland. Studien visar att det kan finnas en uppfattning om en inneboende relation mellan människa-hund, där synen hos de intervjuade är att hundar och människor hör ihop och att hundar ska leva som familjemedlemmar tillsammans med människor. Denna syn kan ha påverkats av bland annat det alltmer individualistiska samhället som gör att människor söker sällskap av en hund. Studien visar även att det kan finnas förutfattade meningen om hur ”andra” människor inte har samma nära relation till hundar som en själv, en syn som bland annat kan bottna i white saviour complex. Hundarna som adopteras anses värdefulla som egna individer och detta visas till exempel genom att man aktivt söker en hund som ska passa ihop med en själv och sin familj. Adoptionen i sig ses även som ett sätt att visa hundens värde som enskild individ, till skillnad från köp av hund från uppfödare, där hunden snarare ses som en vara och ett objekt. Hundarna växlar dock mellan subjekt och objekt, och det är till stor del människan som avgör när växlingen sker.

Wie konstituiert sich das aktuelle queer-politische Subjekt und welche Rolle spielen Identitätspolitiken dabei? Die Autorin geht dieser Frage nach, indem sie Bewegungsmaterialien queerer Einrichtungen aus dem deutschsprachigen Raum analysiert und Aktivist*innen in Interviews zu Wort kommen lässt. Dabei werden Theorie, Bewegungsgeschichte und Empirie miteinander verknüpft und am Beispiel des zeitgenössischen queeren Aktivismus das Verhältnis von Politik und Identität differenziert dargestellt.

In the network society, the sovereign subject of classical education theory is revealed as a result of multi-layered forms of subjectivation. Networks, however, always also produce the experience of the constitutive limitations of communication. This article therefore proposes the systematic integration of the concept of incommunicability into the theory of media education. If we focus on the Other of connectivity that resonates in every networking operation, then a virtual, passive subject emerges, with contours that cannot be reduced to the evidence of its participation in the network.

Nästan alla människor i Sverige har en koppling till en hund, även om de aldrig haft en egen. Det har blivit allt vanligare för svenskar att adoptera tidigare gatuhundar från andra länder i Europa. Syftet med studien är att kunna visa vilken relation som finns mellan människor som adopterar gatuhundar och de gatuhundar som adopteras. Hur resoneras det kring relationen människa-hund och vilka uppfattningar om hundars värde och människors skyldigheter påverkar denna relation? Målet är att få en djupare förståelse kring relationen mellan människa och hund och om den relationen påverkas genom adoption av gatuhundar. Hur kan vi se hundars värde som enskilda individer genom adoption av gatuhundar? Forsknings- frågorna besvaras med hjälp av litteraturstudier samt två semistrukturerade intervjuer med två personer som själva adopterat gatuhundar från Grekland. Studien visar att det kan finnas en uppfattning om en inneboende relation mellan människa-hund, där synen hos de intervjuade är att hundar och människor hör ihop och att hundar ska leva som familjemedlemmar tillsammans med människor. Denna syn kan ha påverkats av bland annat det alltmer individualistiska samhället som gör att människor söker sällskap av en hund. Studien visar även att det kan finnas förutfattade meningen om hur ”andra” människor inte har samma nära relation till hundar som en själv, en syn som bland annat kan bottna i white saviour complex. Hundarna som adopteras anses värdefulla som egna individer och detta visas till exempel genom att man aktivt söker en hund som ska passa ihop med en själv och sin familj. Adoptionen i sig ses även som ett sätt att visa hundens värde som enskild individ, till skillnad från köp av hund från uppfödare, där hunden snarare ses som en vara och ett objekt. Hundarna växlar dock mellan subjekt och objekt, och det är till stor del människan som avgör när växlingen sker.

At the end of his life Husserl writes about Greece as the birthplace of spiritual Europe. Since many of us are critical of the Occident’s footprint in the world, with driven lust for power, materialism and egoism, the question arises of a search for the foundations of ancient Greek culture. Both Greek philosophy and Christianity have an emphasized individual personal appeal. How has this individualization impulse been founded and further developed? And could egoism be understood as emancipation effort gone wrong? If so, why and how? And is it true that matter has a spiritually individualizing effect? With focus on the crystallization of two basic philosophical concepts, by Aristotle, the general and the individual, we try, against the background of Husserl’s idea, to investigate the background of the European birth and its further upbringing, with bearing on our current situation.

In the network society, the sovereign subject of classical education theory is revealed as a result of multi-layered forms of subjectivation. Networks, however, always also produce the experience of the constitutive limitations of communication. This article therefore proposes the systematic integration of the concept of incommunicability into the theory of media education. If we focus on the Other of connectivity that resonates in every networking operation, then a virtual, passive subject emerges, with contours that cannot be reduced to the evidence of its participation in the network.

This assignment aims to explore and analyze the picture books I skogen by Eva Lindström, Furan by Lisen Adbåge, Om dagen tar slut by Lisa Hyder and Naturen by Emma AdBåge, through an ecocritical study of subjekt formations. The studying of children's literatre, in relatoin to both the anthropocene and environmenantal discourse, gives an insight into the way man and nature are narrated and how subject positions are challenged. When analyzing such subjects this essay uses The Nature in Culture Matrix, created by the research group Nature in Children's Literature and Culture. The main concepts presented throughout this text include anthropocentrism, ecocentrism, celebrated nature and problematasing nature. This thesis examines how modern picture books protest against the former independent, free and courageous child that was encouraged to put themselves before others. Such a chliche is evident when characters defy a common pattern of action and how anthropomorphizations of nature can highlight the ecocritical way of thinking. It is further evident that pictre books, through intrigue, problematize the human subject and draw parallels to everything that is living. To conclude, the results show that the child as a subject either is challenged or replaced by nature.

Abstrakt I Läroplan för förskolan: Lpfö18 (2018) beskrivs det att barn ska få möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens vilket likaså skildras i andra policydokument som berör förskolan. Genom texten och dess innebörd påverkas dock människor på skilda vis och är därför relevanta att utsättas för ifrågasättande för att möjliggöra perspektiv och kunskap kring området (Bergström & Borèus, 2018). Därför syftar denna studie till att undersöka vad adekvat digital kompetens i förskolans policydokument genererar för problemrepresentationer. Studien utgår ifrån ett poststrukturellt perspektiv där en diskursanalys gjorts med hjälp av ”What´s the Problem Represented to be?” (WPR) approach som grundats av Carol Bacchi (2012). Genom att göra en diskursanalys av dessa policydokument kan politikens makt och styrning ifrågasättas och därmed generera andra perspektiv på vad adekvat digital kompetens kan innebära. I studien undersöks tre frågeställningar vilka inriktar sig på problemrepresentation, föreställningar och antaganden samt effekter av adekvat digital kompetens i relation till förskolan. Tre olika policydokument som alla gemensamt berör adekvat digital kompetens i förskolan har analyserats vilka är Utbildningsdepartementets nationella digitaliseringsstrategi (2017), den svenska läroplanen Lpfö18 (2018) och ett stödmaterial som går under rubriken ”Digital kompetens och digitala verktyg i förskolan” vilket publicerats på Skolverket (2022a). Resultatet visar sex kategoriserade problemområden som alla gemensamt inbegriper problemrepresentationer av policydokumentens existens. Dessa är kunskap, förståelse och utveckling, subjektifiering, nutid och framtid, digitalt material, bäst i världen på ”rätt sätt” och likvärdighet och demokrati.

I denna studie vill vi belysa och undersöka de diskurser som finns inom de olika remissvarenpå betänkandet Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, SOU 2016:60. Frågorna viställer oss gäller hur och vilka problem som konstrueras inom remissvaren gällande förslagettill samtyckeslagstiftningen? Vilka diskursiva konflikter som återfinns inom dessa? Hurkonstrueras lagförslagets effekter diskursivt? Med avstamp i Foucaults teorier om makt ochdiskurser samt What´s the Problem Represented to be som metodologisk inriktning undersökshur instanser med makt ser på lagförslaget. Det normvetenskapliga perspektivet ochfeministisk teoribildning hjälper oss förstå de diskursiva konflikter som återfinns.Våldtäktsbegreppet, rättssäkerhet, subjektspositioner och samtyckesrekvisitet illustreras somtvå teman: Representationsproblemet avseende våldtäktsbrottet samt Rättssäkerhet för vem?Studiens fynd visar på hur subjektspositioner konstrueras i förhållande till maktrelationer. Viredogör även för att problemet som formuleras i diskurserna handlar om vilka normer ochvärderingar som en samtyckeslagstiftning ska kommunicera för att stärka brottsoffretsposition.

Denna studie undersöker fenomenet bakgrundsmusik i bildklassrum och hur elever upplever att detta inverkar för möjligheterna att arbeta med sitt skapande. Detta görs då fenomenet är vanligt förekommande. Min studie utgick från en fenomenologisk ansats för att få syn på hur elever upplever ett fenomen. Teoretiskt är studien inspirerad av Biestas syn på eleversmöjligheter att handla och vara subjekt. Studiens syfte är undersöka och få syn på hur elever upplever att musik i bildsalen inverkar för deras möjlighet att arbeta med sitt skapande samtbidra med nyanseringar av hur vi kan förhålla oss till fenomenet. Frågor som ställs i studien ärföljande:På vilka sätt inverkar musik i bildsalen för elevers möjligheter att arbeta med sitt skapande?Utifrån denna fråga utvecklades följande frågor:På vilka sätt uttrycker elever att olika musikgenrer som spelas inverkar?Har sättet musik blir tillgänglig för elever inverkan för upplevd delaktighet på bildlektionen och varför? Undersökningen gjordes i en årskurs 9 och metoder för empiriinsamling var deltagande observation, bildelicitering och fältanteckningar. Empirin analyseras med följande teorier och begrepp: subjekt, att stå i dialog, grit och groove. I studiens resultatdel besvaras frågeställningarna. I slutdiskussionen lyfter jag frågor att undersöka vidare. Mitt gestaltande arbete bestod av en workshop på Konstfacks vårutställning. Deltagarna fick utföra enfärgblandningsuppgift samtidigt som olika musik spelade. Vi diskuterade deltagarnas reflektioner om hur de upplevde att olika musik inverkade när de skapade.

This assignment aims to explore and analyze the picture books I skogen by Eva Lindström, Furan by Lisen Adbåge, Om dagen tar slut by Lisa Hyder and Naturen by Emma AdBåge, through an ecocritical study of subjekt formations. The studying of children's literatre, in relatoin to both the anthropocene and environmenantal discourse, gives an insight into the way man and nature are narrated and how subject positions are challenged. When analyzing such subjects this essay uses The Nature in Culture Matrix, created by the research group Nature in Children's Literature and Culture. The main concepts presented throughout this text include anthropocentrism, ecocentrism, celebrated nature and problematasing nature. This thesis examines how modern picture books protest against the former independent, free and courageous child that was encouraged to put themselves before others. Such a chliche is evident when characters defy a common pattern of action and how anthropomorphizations of nature can highlight the ecocritical way of thinking. It is further evident that pictre books, through intrigue, problematize the human subject and draw parallels to everything that is living. To conclude, the results show that the child as a subject either is challenged or replaced by nature.

Are you a realist or a constructivist? The ongoing debate within the ‘Science Wars’ over realism and constructivism is commonly answered in reference to philosophical arguments about truth and reality. This has created hardened fronts that divide the sociology of science and the philosophy of science. To compensate for the lost common ground is the motivation of this work which offers an approach that applies the sociological motivation of deconstruction to the philosophical terrain. In this, the above-mentioned question is answered practically by considering the theoretical implications of the adoption of a realist or constructivist philosophy of science. These are exposed by investigating the anthropology that is implicit in the philosophical standpoints of realism and constructivism. Accordingly, the scientist does not only choose abstract philosophical ideas but an anthropology that views the human as a rational and isolated individual, in the case of realism, or as part of a world of interrelated subjects in constructivism. An exemplary hermeneutic investigation of Max Weber and Bruno Latour confirms that their philosophical standpoint correlates with the anthropology expressed in their sociological subject. Moreover, the concept of philosophical anthropology allows the establishment of theoretical correlations between the cultural subjects of postmodernism and constructivism, as well as of modernity and realism. Additionally, these originally hidden concepts have implications for political ideas that are also crucial in the face of the democratic crisis. As different notions of agency emerge from the philosophical anthropologies, democracy can experience a re-interpretation in the light of the constructivist uprising. This stresses the importance of reflecting on the own (not merely) philosophical choice as a researcher., Quentin Erren, Masterarbeit University of Innsbruck 2022

At the end of his life Husserl writes about Greece as the birthplace of spiritual Europe. Since many of us are critical of the Occident’s footprint in the world, with driven lust for power, materialism and egoism, the question arises of a search for the foundations of ancient Greek culture. Both Greek philosophy and Christianity have an emphasized individual personal appeal. How has this individualization impulse been founded and further developed? And could egoism be understood as emancipation effort gone wrong? If so, why and how? And is it true that matter has a spiritually individualizing effect? With focus on the crystallization of two basic philosophical concepts, by Aristotle, the general and the individual, we try, against the background of Husserl’s idea, to investigate the background of the European birth and its further upbringing, with bearing on our current situation.

Är självet den givna och oföränderliga kärnan i vår identitet eller något som förändras övertid och genom olika språkliga former? Hur vi än väljer att besvara frågan är det förmodligenså att det krävs någon form av språklig framställning för att överhuvudtaget uppfatta ettsjälv. Det är hur som helst en grundtanke i antologin Selvet. Fra sjæleliv til skolestil. Europæisk litteratur 1500–1800. Genom att studera äldre självframställningar träder i studien enrad singulära själv fram som samtidigt ter sig historiskt, socialt och politiskt betingade.

Är självet den givna och oföränderliga kärnan i vår identitet eller något som förändras övertid och genom olika språkliga former? Hur vi än väljer att besvara frågan är det förmodligenså att det krävs någon form av språklig framställning för att överhuvudtaget uppfatta ettsjälv. Det är hur som helst en grundtanke i antologin Selvet. Fra sjæleliv til skolestil. Europæisk litteratur 1500–1800. Genom att studera äldre självframställningar träder i studien enrad singulära själv fram som samtidigt ter sig historiskt, socialt och politiskt betingade.