Search

Krigsrapporteringen från Ukraina utmanar redaktionernas resurser för att kontrollera vad som är sant och falskt. I rapporten Källkritik och krig presenteras en granskning av hur redaktionerna hanterar desinformation och säkerställer trovärdighet i svenska mediers rapportering under krigets sex första veckor. Slutsatsen är att det är ovanligt att redaktionerna verifierar den egna rapporteringen, vilket istället överlåts på utländska nyhetsbyråer och medier. Den övervägande delen av den svenska bevakningen görs på distans. Rapporten visar också hur Ryssland sedan flera år systematiskt skadar, smädar och styr bilden av Sverige. En direktrapport från Ukraina ger en inblick i hur oklar strategin är för den inhemska bevakningen av kriget. Institutet för mediestudier vill med den här rapporten fördjupa diskussionen om källkritik och faktagranskning i krigs- och konfliktapportering.

BACKGROUND: Biopharmaceutical products (BPs) are widely used to treat autoimmune diseases, but immunogenicity limits their efficacy for an important proportion of patients. Our knowledge of patient-related factors influencing the occurrence of antidrug antibodies (ADAs) is still limited.METHODS AND FINDINGS: The European consortium ABIRISK (Anti-Biopharmaceutical Immunization: prediction and analysis of clinical relevance to minimize the RISK) conducted a clinical and genomic multicohort prospective study of 560 patients with multiple sclerosis (MS, n = 147), rheumatoid arthritis (RA, n = 229), Crohn's disease (n = 148), or ulcerative colitis (n = 36) treated with 8 different biopharmaceuticals (etanercept, n = 84; infliximab, n = 101; adalimumab, n = 153; interferon [IFN]-beta-1a intramuscularly [IM], n = 38; IFN-beta-1a subcutaneously [SC], n = 68; IFN-beta-1b SC, n = 41; rituximab, n = 31; tocilizumab, n = 44) and followed during the first 12 months of therapy for time to ADA development. From the bioclinical data collected, we explored the relationships between patient-related factors and the occurrence of ADAs. Both baseline and time-dependent factors such as concomitant medications were analyzed using Cox proportional hazard regression models. Mean age and disease duration were 35.1 and 0.85 years, respectively, for MS; 54.2 and 3.17 years for RA; and 36.9 and 3.69 years for inflammatory bowel diseases (IBDs). In a multivariate Cox regression model including each of the clinical and genetic factors mentioned hereafter, among the clinical factors, immunosuppressants (adjusted hazard ratio [aHR] = 0.408 [95% confidence interval (CI) 0.253-0.657], p < 0.001) and antibiotics (aHR = 0.121 [0.0437-0.333], p < 0.0001) were independently negatively associated with time to ADA development, whereas infections during the study (aHR = 2.757 [1.616-4.704], p < 0.001) and tobacco smoking (aHR = 2.150 [1.319-3.503], p < 0.01) were positively associated.

BACKGROUND: Biopharmaceutical products (BPs) are widely used to treat autoimmune diseases, but immunogenicity limits their efficacy for an important proportion of patients. Our knowledge of patient-related factors influencing the occurrence of antidrug antibodies (ADAs) is still limited.METHODS AND FINDINGS: The European consortium ABIRISK (Anti-Biopharmaceutical Immunization: prediction and analysis of clinical relevance to minimize the RISK) conducted a clinical and genomic multicohort prospective study of 560 patients with multiple sclerosis (MS, n = 147), rheumatoid arthritis (RA, n = 229), Crohn's disease (n = 148), or ulcerative colitis (n = 36) treated with 8 different biopharmaceuticals (etanercept, n = 84; infliximab, n = 101; adalimumab, n = 153; interferon [IFN]-beta-1a intramuscularly [IM], n = 38; IFN-beta-1a subcutaneously [SC], n = 68; IFN-beta-1b SC, n = 41; rituximab, n = 31; tocilizumab, n = 44) and followed during the first 12 months of therapy for time to ADA development. From the bioclinical data collected, we explored the relationships between patient-related factors and the occurrence of ADAs. Both baseline and time-dependent factors such as concomitant medications were analyzed using Cox proportional hazard regression models. Mean age and disease duration were 35.1 and 0.85 years, respectively, for MS; 54.2 and 3.17 years for RA; and 36.9 and 3.69 years for inflammatory bowel diseases (IBDs). In a multivariate Cox regression model including each of the clinical and genetic factors mentioned hereafter, among the clinical factors, immunosuppressants (adjusted hazard ratio [aHR] = 0.408 [95% confidence interval (CI) 0.253-0.657], p < 0.001) and antibiotics (aHR = 0.121 [0.0437-0.333], p < 0.0001) were independently negatively associated with time to ADA development, whereas infections during the study (aHR = 2.757 [1.616-4.704], p < 0.001) and tobacco smoking (aHR = 2.150 [1.319-3.503], p < 0.01) were positively associated.

Bakgrund: Exekutiva nedsättningar som koncentrationssvårigheter, problem medimpulskontroll och arbetsminne hos barn med ADHD kan innebära svårigheter medskolarbete och vardagssysslor på ett normativt sätt. Låg självkänsla, lägre skolprestationoch uppvisade symtom på depression är påvisat bland barn med ADHD. Långvarigtstillasittande och inaktivitet har negativ effekt på barns fysiska och psykiska hälsa,samtidigt säger evidens att fysisk aktivitet höjer skolprestation, förbättrar hjärnansstruktur, minne och samordning av exekutiva funktioner. Syfte: Var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på exekutiva funktioner hos barnmed ADHD. Även att ta reda på vilka dataanalysmetoder som de inkluderade artiklarnaanvänt. Metod: Var att sammanställa resultaten av tretton kvantitativa artiklar i en deskriptivlitteraturstudie. Huvudresultat: Effekten av fysisk aktivitet, oavsett form, förbättrar signifikantexekutiva funktionerna: koncentration, impulskontroll och arbetsminne hos barn medADHD. Resultatet pekar även på ett samband mellan förbättrar exekutiva funktioneroch effekten av måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet där en effektstorlek på n 2 > 0,1eller d > 0,60 har påvisats. Resultatet av den metodologiska frågeställningen påvisar attmajoriteten av valda artiklar använde ANOVA, Chi-square, Cohen´s d, Bonferroni,Shapiro Wilks och Leven´s test. Slutsats: Fysisk aktivitet, oavsett form, som höjer pulsen måttligt- till högintensivtförbättrar förmågan att fokusera, bibehålla- och rikta fokus, inleda- och avslutauppgifter, medvetandehålla och arbeta information under kortare tidsperioder hos barnmed ADHD. Genom Sjuksköterskan kan kunskapen om att måttlig- till högintensivfysisk aktivitet förbättrade exekutiva funktioner hjälpa barn med ADHD i deras dagligaliv och bidra till hälsa.

Bakgrund: Exekutiva nedsättningar som koncentrationssvårigheter, problem medimpulskontroll och arbetsminne hos barn med ADHD kan innebära svårigheter medskolarbete och vardagssysslor på ett normativt sätt. Låg självkänsla, lägre skolprestationoch uppvisade symtom på depression är påvisat bland barn med ADHD. Långvarigtstillasittande och inaktivitet har negativ effekt på barns fysiska och psykiska hälsa,samtidigt säger evidens att fysisk aktivitet höjer skolprestation, förbättrar hjärnansstruktur, minne och samordning av exekutiva funktioner. Syfte: Var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på exekutiva funktioner hos barnmed ADHD. Även att ta reda på vilka dataanalysmetoder som de inkluderade artiklarnaanvänt. Metod: Var att sammanställa resultaten av tretton kvantitativa artiklar i en deskriptivlitteraturstudie. Huvudresultat: Effekten av fysisk aktivitet, oavsett form, förbättrar signifikantexekutiva funktionerna: koncentration, impulskontroll och arbetsminne hos barn medADHD. Resultatet pekar även på ett samband mellan förbättrar exekutiva funktioneroch effekten av måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet där en effektstorlek på n 2 > 0,1eller d > 0,60 har påvisats. Resultatet av den metodologiska frågeställningen påvisar attmajoriteten av valda artiklar använde ANOVA, Chi-square, Cohen´s d, Bonferroni,Shapiro Wilks och Leven´s test. Slutsats: Fysisk aktivitet, oavsett form, som höjer pulsen måttligt- till högintensivtförbättrar förmågan att fokusera, bibehålla- och rikta fokus, inleda- och avslutauppgifter, medvetandehålla och arbeta information under kortare tidsperioder hos barnmed ADHD. Genom Sjuksköterskan kan kunskapen om att måttlig- till högintensivfysisk aktivitet förbättrade exekutiva funktioner hjälpa barn med ADHD i deras dagligaliv och bidra till hälsa.

Simian immunodeficiency virus (SIV) infections in macaques are commonly used as models to study the pathogenesis of human immunodeficiency virus (HIV). Both SIV and HIV normally use the CD4 receptor and an additional coreceptor for cell entry. The most common coreceptors used by HIV are CCR5 and CXCR4. SIV use CCR5 and rarely CXCR4 but may use other coreceptors as alternatives. We have studied virus tropism and evolution of the humoral immune response in relation to pathogenesis in cynomolgus macaques experimentally infected with SIVsm (of sooty mangabey origin) by intravenous (IV) or intrarectal (IR) route. Route of transmission did not influence disease progression or virus tropism. CCR5 was the major coreceptor used and isolates were in general multitropic, using CCR5, CXCR6 and/or gpr15. Furthermore, both macrophages and peripheral blood mononuclear cells (PBMC) could be readily infected with all the SIVsm reisolates. CXCR4-using viruses could be isolated, but only when human cells were used for virus isolation. Human cells may also select for virus variants with increased CD4-dependence. Comparisons of SIV and HIV-1 showed differences in mode of CCR5 use which in turn may explain the CD4-independence of SIVsm. Virus production after CD4-independent infection occurred both intracellularly and extracellularly. Neutralizing antibodies appeared earlier in IV-infected animals than in IR-infected animals. In progressors, this early humoral immune response was accompanied by early appearance of neutralization resistant variants. The majority of monkeys with progressive disease showed broadening of coreceptor use, stable coreceptor use or fluctuation in the use of different coreceptors. Viruses maintained effective replication in macrophages and PBMC and evolved to escape neutralizing antibodies already at three months after infection. In contrast, viruses from long-term non-progressor (LTNP) monkeys became less fit as shown by decreased frequency of successful virus i