Search

Ogräs och invasiva växter kan ibland påverka lantbruk, djur och natur negativt när de uppkommer i bland annat vallar och beten. Problemen de för med sig kan framförallt vara störningar av ekosystem och den biologiska mångfalden, men också förgiftning eller andra skador på betesdjur. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka i vilken utsträckning små idisslare kan användas för att bekämpa eller kontrollera ogräs och invasiva växter som är vanliga i Sverige. De granskade arterna i detta arbete är krusskräppa (Rumex crispus), stånds (Jacobaea vulgaris/Senecio jacobaea) och jätteloka (Heracleum mantegazzianum). Små idisslare kan bryta ner många vanliga gifter som kan förekomma i oönskade växter, såsom oxalat i krusskräppa eller pyrrolizidinalkaloider i stånds. Getter har visat sig vara effektiva i bekämpning av krusskräppa med intensivt betande och kan rimligtvis användas även till de andra två växterna. Får kan användas till bekämpning av både stånds och jätteloka men är känsligare för oxalat än getter. Betesmetod och betestryck kan påverka effektiviteten av bekämpningen med betesdjur. Litteraturstudien visar på fördelar med användning av små idisslare för bekämpning av ogräs, men litteraturen är begränsad och något skild i förhållande till myndigheters rekommendationer. Fler studier behövs för att fastställa exakt vilka ogräs som respektive djur kan konsumera utan att ta skada. Även mer försök för att se långvariga effekter av bekämpningsmetoden är önskvärt., Weeds and invasive plants have a negative effect on agriculture, animals and nature when they appear in grasslands, pastures and arable land. The problems they cause mainly consist of disturbing ecosystems and biodiversity, but they can also cause poisoning or other injuries to grazing animals. The aim of this literature study is to examine to what degree small ruminants could be used to fight and control weeds and invasive plants that are common in Sweden. The species that have been reviewed are curly dock (Rumex crispus), common ragwort (Jacobaea vulgaris/Senecio jacobaea) and giant hogweed (Heracleum mantegazzianum). Small ruminants can degrade many common toxic substances in plants such as oxalate in curly dock or pyrrolizidine alkaloids in common ragwort. Goats have proven to be effective at fighting curly dock when using intensive grazing and could be used to fight also the two other plants. Sheep can be used to control both common ragwort and giant hogweed but are more sensitive to oxalate than goats are. Grazing methods and intensity can influence the efficiency of using grazing animals as a weed control agent. This review shows that there are many pros in using small ruminants to fight weeds, but it also shows that the literature on this subject is limited and somewhat different from authorities’ recommendations. More experiments would be needed to safely conclude what weeds small ruminants can consume without risk for injuries. More studies on the long-term effects of using this grazing method would also be desirable.

Hydrogen getter materials are used to irreversibly absorb hydrogen gas in sealed environments. The DEB based getter system, despite finding widespread use in this application, still posses challenges with respect to experimental performance analysis and fundamental understanding of reaction mechanism. The second chapter of this report addresses the experimental challenges of this getter system by demonstrating the utility and experimental strengths of a custom magnetic suspension balance (MSB) based gravimetric sorption system. This apparatus enables performance evaluation in process relevant conditions including dilute mixed gas environments which our results indicate is necessary for accurate performance evaluation of getter systems. Chapter three of this report posits a parallel-series reaction mechanism for DEB hydrogenation and uses kinetic expressions developed from this framework to model the reaction in terms of intermediate and fully hydrogenated DEB species. The kinetic framework modeled in this report suggests considerable hydrogen mobility in the getter system. Furthermore, the shift in selectivity with hydrogen pressure indicates that the hydrogen exposure history of the getter material, and by extension the containment structure, may be ascertained by analyzing the relative concentration of DEB and its hydrogenation products.

Hudsjukdomar är ett vanligt förekommande problem hos getter i till exempel Storbritannien och då framför allt ektoparasiter. I Sverige vet vi inte så mycket om läget när det gäller hudsjukdomar hos getter. Löss, stafylokock-dermatiter, orf och öronskador tros vara vanliga bland getter i Sverige medan svenska getter anses vara fria från skabbkvalstren Sarcoptes och Psoroptes. Inga studier för att undersöka förekomsten av dessa parasiter har dock genomförts i Sverige enligt vår kännedom. Syftet med denna studie var att få en första bild av läget vad gäller hudsjukdomar och kliniska tecken på dessa hos svenska getter. Ett ytterligare syfte var att undersöka förekomst av parasiterna Chorioptes och Psoroptes hos getter i Sverige. Studien bestod av två delar – en enkätundersökning och en del med gårdsbesök. Under gårdsbesöken genomfördes kliniska undersökningar på getter med avseende på huden, samt provtagning för Chorioptes, Psoroptes och även bakteriologi där det ansågs motiverat. Från enkätundersökningen mottogs 26 fullständiga svar från getägare, där den vanligaste rasen var svensk lantras och besättningsstorleken varierade mellan 13 och 130 getter. Det var vanligt med inköp av djur, men däremot hade ingen beskrivit karantänsrutiner överensstämmande med SVA:s rekommendationer. Majoriteten av de svarande hade sett någon typ av hudförändring hos sina getter, men däremot var det ovanligt att tillståndet diagnosticerats av veterinär. Det vanligast konstaterade var löss och enstaka hade haft konstaterade fall av stafylokock-dermatit eller zinkbrist. Gårdsbesök gjordes på åtta gårdar och sammanlagt 65 getter undersöktes. Majoriteten av dessa hade någon typ av hudlesion där lindrig förekomst av krustor distalt på benen var vanligast. På varje gård togs samlingsprov för PCR-analys av Chorioptes, där 7/8 var positiva. På två av gårdarna utfördes uppföljande provtagning med direktmikroskopering av skrapprover för Chorioptes, där parasiten påvisades på båda gårdarna. Att Choriop, In countries such as Great Britain skin diseases among goats are very common, mainly ectoparasites. We don’t know much about the current state of skin diseases among goats in Sweden. Lice, staphylococcal infections, orf and ear damages are believed to be common among goats in Sweden, but Swedish goats seem to be free from the mites Sarcoptes and Psoroptes. To our knowledge, no studies have examined the presence of these parasites in Sweden. The purpose of this study was to gain a first look at the current situation when it comes to skin diseases and the clinical signs of these diseases within the Swedish goat population. Another purpose was to examine the presence of the parasites Chorioptes and Psoroptes. The study was executed through both a survey and farm visits. During the visits to the farms, the goats were clinically examined, focusing on the skin. Samplings of the parasites Chorioptes and Psoroptes was carried out as well as bacteriological examination when indicated. The survey obtained 26 full answers from goat owners who’s most common breed was Swedish landrace and the herd size ranged from 13 to 130 goats. The survey showed that it was common to by goats from other farms, but no one described routines of quarantine that were aligned with SVA:s recommendations. The majority of the respondents answered that they had detected some kind of skin lesions, although having the lesions diagnosed by a veterinarian was rare. The most common disease to be confirmed was lice and on a rare occasion there had been confirmed cases of staphylococcal infection or zink deficiency. Eight farms received a visit and a total of 65 goats were examined for this study. The majority of the goats had some kind of skin lesion, the most common being mild scaling on the lower part of the limbs. At each farm an aggregate sample for PCR analysis of Chorioptes bovis was collected and the majority were positive. Follow up visits were made at two farms where skin scrapings were examined un

SUMMARY Haemonchus contortus is one of the most pathogenic gastrointestinal parasites of small ruminants in the world and causes major losses and animal welfare issues in the animal husbandry. In Mongolia, over a third of the population lives as pastoral herders and relies largely on animal husbandry for food, and livestock production plays an important role in the national economy. The aim of this study was to compare the occurrence of H. contortus in goats and sheep in different environments; desert, grassland and forest steppe. This was done by investigating the occurrence of trichostrongylid eggs and the variations in the clinical parameters in the different locations and host species. Species identification of H. contortus was unsuccessful due to complications in the PCR analysis. The study was conducted on 88 heads of goats and 80 heads of sheep from 3 different locations in Mongolia; South Gobi, Bayan Unjuul and Khuvsgul. Faecal and blood samples were collected and FAMACHA© and BCS were estimated for every individual. The faeces were analysed for trichostrongylid eggs (FEC), and blood samples were analysed for haemoglobin and PCV. The FEC of trichostrongylid eggs showed that 98.2 % of the sampled animals indicated no or low worm burdens, with a mean FEC of 68.8 (± 108.3 SD) for sheep and 67.6 (± 108.8 SD) EPG for goats. Mean FEC of trichostrongylid eggs was significantly lower in the desert region (South Gobi), which is in accordance with previous research in Mongolia. In contrast to previous research, no correlation was found between FEC of trichostrongylid eggs and FAMACHA©. There were host species differences for FAMACHA©, haemoglobin values below reference level and in animals with BCS ≤2.5. Goats scored higher on mean FAMACHA© and had a higher occurrence of animals below reference level for FAMACHA©, haemoglobin and BCS. Differences in locations were found in goats for FAMACHA© >3, haemoglobin values below reference level and BCS. Goats in South Gobi had, SAMMANFATTNING Haemonchus contortus är en av de mest patogena gastrointestinala parasiterna hos små idisslare och ger stora förluster och djurhälsoproblem världen över. Över en tredjedel av Mongoliets befolkning lever som nomader och är beroende av djurproduktionen som föda, och djurproduktion spelar en stor roll för landets ekonomi. Målet med denna studie var att jämföra förekomsten av H. contortus hos får och getter i olika betesförhållanden; öken, stäpp samt stäpp med skogsinslag. Detta genomfördes genom att undersöka förekomsten av trichostrongylida ägg samt variationer av kliniska parametrar mellan lokalerna samt mellan får och getter. Identifiering av H.contortus misslyckades på grund av komplikationer i PCR analysen. I studien undersöktes totalt 88 getter och 80 får från tre olika delar av Mongoliet; South Gobi, Bayan Unjuul och Khuvsgul. För varje individ togs ett träckprov och blodprov, samt en värdering av FAMACHA© och BCS. Träckproven analyserades med avseende på trichostrongylida ägg (FEC) och blodprover analyserades med avseende på hemoglobin och hematokrit. I studien visade sig 98.2 % av djuren ha en obefintlig till låg nivå av FEC och den genomsnittliga FEC var genomgående lägre än förväntad. FEC var signifikant lägre i South Gobi, vilket överensstämmer med tidigare forskning i Mongoliet. Till skillnad från tidigare studier sågs ingen korrelation mellan FEC och FAMACHA©. Skillnader mellan får och getter sågs för FAMACHA©, hemoglobinvärden under referensintervall, samt hos individer med BCS ≤ 2.5. Getter hade generellt ett högre FAMACHA© -värde, samt hade fler individer utanför referensvärde för FAMACHA©, hemoglobin och BCS. Skillnader mellan lokaler sågs hos getter med FAMACHA© > 3, haemoglobinvärden under referensintervall samt BCS. Getter i South Gobi skilde sig signifikant mot getter i de andra lokalerna då de hade lägre BCS samt fler individer utanför referensintervall för både FAMACHA© och hemoglobin. I studien sågs en signifikant negativ korrela

SUMMARY Bovine Viral Diarrhoea Virus (BVDV) is a cause of severe deterioration in animal health as well as grave economic losses globally. Infection is often inapparent but the virus can also cause respiratory signs, diarrhoea, pyrexia, decreased production, immunosuppression and reproductive problems such as increased calving intervals and abortions. Also, when naive dams in early pregnancy are infected, before the development of fetal immune competence, the fetus is at risk of developing persistent infection. These persistently infected individuals (PI) are of particular epidemiologic interest since they shed virus in large concentrations in all their bodily secretions throughout their life. Risk factors for disease transmission include, but are not limited to, herd size, animal trade and grazing on communal pastures. For goats, contact with cattle is a significant risk factor. Several prevalence studies have been conducted on the African continent, but in the country of Botswana, the occurrence is largely unknown. Because of this, blood samples were obtained from 100 goats owned by 11 smallholder farmers, in three different villages just outside of Gaborone. Besides this, 361 blood samples from cattle collected as part of another study were analysed. The detected antibody prevalence was 0% in goats and 53.5% in cattle. In dairy cattle, the seroprevalence was 49.7% and in beef cattle 56.7%, but this difference was not statistically significant. The prevalence of virus in cattle was 0.27% on Ag-ELISA and PCR performed in Botswana, and 0.83% on PCR performed in Sweden. The viraemic animals all originated in the two herds with the highest prevalences (88.1% and 97.9% respectively). Finally, PCR analysis was performed and a short sequence of the genome of two of the detected viruses were sequenced, and found to belong to the BVDV-1a genotype. The goat farmers were also subjected to a short interview regarding risk factors for BVDV transmission, as well as the general, SAMMANFATTNING Bovint Virus Diarré Virus (BVDV) är en global orsak till nedsatt djurhälsa samt ekonomiska förluster. Infektionen är ofta subklinisk men viruset kan också orsaka respiratoriska symptom, diarré, pyrexi, nedsatt produktion, nedsatt immunförsvar samt reproduktiva störningar såsom förlängda kalvningsintervall och aborter. När seronegativa hondjur infekteras under tidig dräktighet, innan fostret bildat immunokompetens, finns en risk att avkomman utvecklar persistent infektion (PI). Dessa djur är av särskilt epidemiologiskt intresse då de utsöndrar virus i höga koncentrationer i samtliga kroppsvätskor under hela deras liv. Riskfaktorer för virusspridning är exempelvis stor besättningsstorlek och hög djurdensitet. Även driftrutiner såsom djurhandel och utnyttjande av gemensamma betesmarker inverkar. För getter är kontakt med nötkreatur en riskfaktor. Ett flertal prevalensstudier avseende BVDV har utförts på den afrikanska kontinenten, men i Botswana är förekomsten i stort sett okänd. På grund av detta utfördes blodprovstagning på totalt 100 getter, vilka ägdes av 11 småbrukande bönder hemmahörande i tre olika byar utanför Gaborone. Utöver dessa analyserades även 361 blodprover från nötkreatur, vilka tagits som en del av ett annat forskningsprojekt. Antikroppsprevalensen var 0% för get och 53,5 % för nötkreatur. För mjölkkor var seroprevalensen 49,7% och för köttkor 56,7%, men denna skillnad var ej statistiskt signifikant. Prevalensen av BVD-virus, baserat på resultat från Ag-ELISA och PCR, var 0,27%. När PCR:en senare upprepades i Sverige blev resultatet 0,83%. Samtliga viraemiska djur härstammade från de två besättningar med högst seroprevalens (88,1% resp 97,9%). Slutligen gjordes en PCR analys och en del av genomet sekvenserades för två av de detekterade virusen, och befanns tillhöra genotypen BVDV-1a. Småbrukarna fick även i en kort intervju svara på frågor avseende riskfaktorer för spridning och smitta av BVDV samt den generella hälsostatusen i deras be

Informationsfolder framtagen till Getsymposiet, ett tvärvetenskapliga perspektiv på våra husdjur, som hölls i Uppsala Arkivcentrum 2015.

Informationsfolder framtagen till Getsymposiet, ett tvärvetenskapliga perspektiv på våra husdjur, som hölls i Uppsala Arkivcentrum 2015.

This study is an extension of the author's previous thesis (Theorell 2013) and focus on the analysed tibia, the humerus and the proximal and distal part of the radius of sheep bones from Gotland and goat bones from City of Falun. Methods for bone elements assessed in this study are compiled and evaluated by Zeder and Lapham (2010). The bones were then geneticallyspecies identified and the results were compared. Seven of thirteen criteria for both sheep and goat reached 100% of correct identification.Best performing criteria were on humerus and distal radius for both sheep and goats. The results for the complete bone assessments divided for the species showed best performance ongoats. Worst performing bone is the tibia. High performing criteria were found on all thetypes of bones used in this study which can be used to distinguish between sheep and goats., Föreliggande studie är en utökning av författarens tidigare magisteruppsats (Theorell 2013) och fokuserar på att analysera skenben, överarmsben samt proximal och distal del av strålbenet från fårben från Gotland och getben från Falun. Metoder för benslagen som används i denna studie har samlats och utvärderats av Zeder och Lapham (2010). Efter osteologisk analys har benen genetiskt artidentifierats och resultaten från bägge analyser har jämförts. Sju av tretton kriterier för både får och getter visade 100% korrekt bedömning. Kriterier med bäst resultat fanns på överarmsben och distalt på strålben. Sett till bedömning av komplett benslag skilt mellan får och getter visade att metoderna presterade bäst på getter. Sämst resultat uppvisades på skenbenet. Generellt uppvisade samtliga benslag kriterier som är möjliga att använda för att särskilja mellan får och getter.

This study is an extension of the author's previous thesis (Theorell 2013) and focus on the analysed tibia, the humerus and the proximal and distal part of the radius of sheep bones from Gotland and goat bones from City of Falun. Methods for bone elements assessed in this study are compiled and evaluated by Zeder and Lapham (2010). The bones were then geneticallyspecies identified and the results were compared. Seven of thirteen criteria for both sheep and goat reached 100% of correct identification.Best performing criteria were on humerus and distal radius for both sheep and goats. The results for the complete bone assessments divided for the species showed best performance ongoats. Worst performing bone is the tibia. High performing criteria were found on all thetypes of bones used in this study which can be used to distinguish between sheep and goats., Föreliggande studie är en utökning av författarens tidigare magisteruppsats (Theorell 2013) och fokuserar på att analysera skenben, överarmsben samt proximal och distal del av strålbenet från fårben från Gotland och getben från Falun. Metoder för benslagen som används i denna studie har samlats och utvärderats av Zeder och Lapham (2010). Efter osteologisk analys har benen genetiskt artidentifierats och resultaten från bägge analyser har jämförts. Sju av tretton kriterier för både får och getter visade 100% korrekt bedömning. Kriterier med bäst resultat fanns på överarmsben och distalt på strålben. Sett till bedömning av komplett benslag skilt mellan får och getter visade att metoderna presterade bäst på getter. Sämst resultat uppvisades på skenbenet. Generellt uppvisade samtliga benslag kriterier som är möjliga att använda för att särskilja mellan får och getter.

Crystallization-inducing metal elements are introduced ontoan amorphous silicon thin film. A first, low-temperature, heat-treatment induces nucleation of metal-induced crystallization (MIC), resulting in the formation of small polycrystalline silicon 'islands'. A metal-gettering layer is formed on the resulting partially crystallized thin film. A second, low-temperature, heat-treatment completes the MIC process, whilst gettering metal elements from the partially crystallized thin film. The process results in the desired polycrystalline silicon thin film.

Crystallization-inducing metal elements are introduced ontoan amorphous silicon thin film. A first, low-temperature, heat-treatment induces nucleation of metal-induced crystallization (MIC), resulting in the formation of small polycrystalline silicon 'islands'. A metal-gettering layer is formed on the resulting partially crystallized thin film. A second, low-temperature, heat-treatment completes the MIC process, whilst gettering metal elements from the partially crystallized thin film. The process results in the desired polycrystalline silicon thin film.

Peste des petits ruminants (PPR) är en epizootisjukdom som drabbar små idisslare. Sjukdomen är obotlig, ger allvarliga symptom och har i regel hög morbiditet och mortalitet. Orsakande agens är peste des petits ruminants virus (PPRV) som tillhör familjen Paramyxoviridae och genus Morbillivirus. PPR breder ut sig i flera utvecklingsländer i framför allt Afrika, Mellanöstern och Asien. Sjukdomen orsakar stora ekonomiska förluster för lantbrukare och bidrar därmed till fattigdom. PPRV är nära besläktat med boskapspestviruset som drabbade nötkreatur (Bos primigenius) och som förklarades utrotat under 2011 efter en mångårig omfattande vaccinationskampanj. Framgångarna med bekämpningen av detta virus har lett till att en satsning på att utrota PPRV på liknande sätt nu diskuteras. Mycket talar för att ett utrotningsprogram skulle kunna lyckas. Dock finns i dagsläget en del brister som måste åtgärdas, exempelvis behövs mer effektiva vacciner. Värmestabilitet och hållbarhet är viktiga egenskaper. Man strävar efter att producera kombinationsvacciner med markörer som ger skydd mot mer än en sjukdom i taget, och möjliggör differentiering mellan vaccinerade och infekterade djur. För att kontroll och eventuell utrotning av PPR ska kunna ske behövs också bra diagnostiska metoder, fungerande infrastruktur, ekonomisk drivkraft samt mer kunskap och forskning om sjukdomen, dess utbredning och omfattningen av den.

An increase in the rate of nickel-based metal-induced lateral crystallization (MILC) of amorphous-silicon ( a-Si) was observed when the length of an a-Si island was decreased or, for a given island length, when an extra crystallization-inducing window was added. With phosphorus implanted in a localized region offset from the MILC front on the a-Si side, a slight reduction in the MILC rate was also observed. Nickel incorporated in a-Si beyond the MILC front is believed to be responsible for these effects. A diffusion coefficient of similar to 4 x 10(-8) cm(2)/sec was estimated for nickel in a-Si at 600 degrees C. An extended low- temperature anneal performed subsequent to the formation of MILC polycrystalline silicon led to a higher effective mobility and a lower off-state leakage current. If the anneal was performed in the presence of a phosphorus-implanted region, the leakage current could be further reduced but the activation of subsequently implanted phosphorus was hindered. The same was not observed for the activation of subsequently implanted boron.

An increase in the rate of nickel-based metal-induced lateral crystallization (MILC) of amorphous-silicon ( a-Si) was observed when the length of an a-Si island was decreased or, for a given island length, when an extra crystallization-inducing window was added. With phosphorus implanted in a localized region offset from the MILC front on the a-Si side, a slight reduction in the MILC rate was also observed. Nickel incorporated in a-Si beyond the MILC front is believed to be responsible for these effects. A diffusion coefficient of similar to 4 x 10(-8) cm(2)/sec was estimated for nickel in a-Si at 600 degrees C. An extended low- temperature anneal performed subsequent to the formation of MILC polycrystalline silicon led to a higher effective mobility and a lower off-state leakage current. If the anneal was performed in the presence of a phosphorus-implanted region, the leakage current could be further reduced but the activation of subsequently implanted phosphorus was hindered. The same was not observed for the activation of subsequently implanted boron.

An increase in the rate of nickel-based metal-induced lateral crystallization (MILC) of amorphous-silicon ( a-Si) was observed when the length of an a-Si island was decreased or, for a given island length, when an extra crystallization-inducing window was added. With phosphorus implanted in a localized region offset from the MILC front on the a-Si side, a slight reduction in the MILC rate was also observed. Nickel incorporated in a-Si beyond the MILC front is believed to be responsible for these effects. A diffusion coefficient of similar to 4 x 10(-8) cm(2)/sec was estimated for nickel in a-Si at 600 degrees C. An extended low- temperature anneal performed subsequent to the formation of MILC polycrystalline silicon led to a higher effective mobility and a lower off-state leakage current. If the anneal was performed in the presence of a phosphorus-implanted region, the leakage current could be further reduced but the activation of subsequently implanted phosphorus was hindered. The same was not observed for the activation of subsequently implanted boron.