Search

Yaqoob Qaseem, 1 Sahej Samra, 1 Olga German, 1 Elizabeth Gray, 2 Manjot K Gill 1 1Department of Ophthalmology, Feinberg School of Medicine, Northwestern University, Chicago, IL, USA; 2Biostatistics Collaboration Center, Feinberg School of Medicine, Northwestern University, Chicago, IL, USACorrespondence: Manjot K GillDepartment of Ophthalmology, Feinberg School of Medicine, Northwestern University, Suite 440, 645 N Michigan Avenue, Chicago, IL 60611, USATel +1 312-908-8152Email mgill@nm.orgBackground: Diabetic retinopathy (DR) may be asymptomatic in both mild and advanced stages. A patient’s accurate perception of their DR severity may therefore be critical for effective self-management behaviors and understanding the need for timely intervention and follow-up.Purpose: To evaluate the relationship between self-reported and actual retinopathy severity in diabetic patients.Methods: This study was a single-center cross-sectional survey. Diabetic patients identified by enterprise data warehouse were sent an online questionnaire where they were asked to self-assess for presence of DR and grade their severity. Actual DR grading was determined via chart review. The primary outcome measures were patient-assessed DR severity and agreement with actual DR severity.Results: Of 3208 invitations sent, 324 (10%) patients responded and 319 responses were analyzed. The data showed that 39 of 253 (15%) with no DR, 26 of 40 (65%) with mild/moderate DR, and 24 of 26 (92%) with severe DR believed they had DR (p< 0.001). Of those with no DR, 214 of 253 (85%) accurately assessed absence of DR. Of those with mild/moderate DR, 25 of 40 (63%) accurately assessed their severity, 14 of 40 (35%) believed they had no DR, and 1 of 40 (3%) believed they had severe DR. In patients with severe DR, 9 of 26 (35%) correctly assessed their severity, 15 of 26 (58%) believed they had mild/moderate DR, and 2 of 26 (8%) believed they had no DR.Conclusion: Patients with severe DR were the mo

Qaseem Y, Samra S, German O, Gray E, Gill MK. Clin Ophthalmol. 2020;14:2855—2863. The authors have advised that there are several errors in the published paper which were introduced by the Editorial staff during the publication process. Page 2855, Abstract, Conclusion, the sentence “This consistent underestimation of severity across all a significant barrier to timely follow-up and treatment necessary to prevent future visual impairment” should read “This consistent underestimation of severity across all groups with DR may represent a significant barrier to timely follow-up and treatment necessary to prevent future visual impairment”. Page 2858, Table 2, notes section, the text “Notes: Each cell represents the number of patients with each combination of perceived versus actual DR severity. Underestimators are shaded in dark gray, accurate patients are shaded in light gray, and overestimators are shaded in white” should read “Note: Each cell represents the number of patients with each combination of perceived versus actual DR severity”. Page 2859, Figure 1, the note section was removed. The correct figure caption and note section is shown below.    Figure 1 Bar graphs representing the perceived severity of diabetic retinopathy (DR) in patients with no DR (A), mild/moderate DR (B), and severe DR (C). Note: Underestimators are shaded in dark gray, accurate patients are shaded in light gray, and overestimators are shaded in white. Read the original article &nbsp

Inledning: Sjuka barn behöver anpassad vård och säkra, effektiva och väldokumenterade läkemedel. Förskrivning och uttag av preparat för pediatriska populationen ökar, men en tydlig uppskattning på problematik finns inte. Problem kan uppstå, när en lämplig beredning saknas, när redan registrerade läkemedel saknar avdelade doser för barn eller är tillgängliga enbart som en tablett med vuxen dos. Varje barn sägs vara en individ med unika läkemedelsomsättning, metabolism och biverkningspanorama, vilket komplicerar behandling. Lösningen på detta är i många fall ett extemporeläkemedel eller ett licenspreparat, men långa ledtider och dålig tillgänglighet kan medföra svårigheter att kunna ge rätt terapi. Syftet med denna studie är att i) kartlägga behov och befintliga lösningar, ii) testa handhållna pulverdispenser (HPD) Quantos, som en lämplig metod för fasta beredningar för att tillhandahålla individuella läkemedelsdoser till barn i de fall godkända läkemedel inte räcker. Metod: Databassökning, intervjuer av hälso-sjukvårdspersonal, samt laborativt arbete för att omformulera registrerade läkemedel i tablettformer till individanpassade doser i hårdgelatin-kapslar med hjälp av Mettler-Toledos handhållna pulverdoseringsinstrument HPD Quantos. Resultat: Litteraturstudien och intervjuer överensstämmer med varandra: behov av barnanpassade läkemedel finns. HPD Quantos kan vara en alternativ metod för fasta beredningar för att tillhandahålla mängderför uppdosering med en femte- och/ eller en sjättedel av en tablett. Slutsats: För att ombesörja behoven för barnanpassade doser på ett sjukhus, måste HPD Quantos automatiseras till en inbyggd doseringsstation. Detta kommer att säkerställa dosering, dölja obehaglig smak, samt minska arbetsmiljörisken vid exponering av toxiska läkemedel.

Inledning: Sjuka barn behöver anpassad vård och säkra, effektiva och väldokumenterade läkemedel. Förskrivning och uttag av preparat för pediatriska populationen ökar, men en tydlig uppskattning på problematik finns inte. Problem kan uppstå, när en lämplig beredning saknas, när redan registrerade läkemedel saknar avdelade doser för barn eller är tillgängliga enbart som en tablett med vuxen dos. Varje barn sägs vara en individ med unika läkemedelsomsättning, metabolism och biverkningspanorama, vilket komplicerar behandling. Lösningen på detta är i många fall ett extemporeläkemedel eller ett licenspreparat, men långa ledtider och dålig tillgänglighet kan medföra svårigheter att kunna ge rätt terapi. Syftet med denna studie är att i) kartlägga behov och befintliga lösningar, ii) testa handhållna pulverdispenser (HPD) Quantos, som en lämplig metod för fasta beredningar för att tillhandahålla individuella läkemedelsdoser till barn i de fall godkända läkemedel inte räcker. Metod: Databassökning, intervjuer av hälso-sjukvårdspersonal, samt laborativt arbete för att omformulera registrerade läkemedel i tablettformer till individanpassade doser i hårdgelatin-kapslar med hjälp av Mettler-Toledos handhållna pulverdoseringsinstrument HPD Quantos. Resultat: Litteraturstudien och intervjuer överensstämmer med varandra: behov av barnanpassade läkemedel finns. HPD Quantos kan vara en alternativ metod för fasta beredningar för att tillhandahålla mängderför uppdosering med en femte- och/ eller en sjättedel av en tablett. Slutsats: För att ombesörja behoven för barnanpassade doser på ett sjukhus, måste HPD Quantos automatiseras till en inbyggd doseringsstation. Detta kommer att säkerställa dosering, dölja obehaglig smak, samt minska arbetsmiljörisken vid exponering av toxiska läkemedel.