Search

Kastration av handjur är ett rutinmässigt ingrepp som används av boskapsägare runtom i världen för att underlätta hanteringen av deras djur. En kastration av en tjurkalv kan utföras på flera olika sätt, men kirurgisk kastration är en metod som föredras av många veterinärer. Då ingreppet är smärtsamt brukar man använda sig av smärtlindring i form av lokalbedövning och non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs). Hos många djurslag använder man sig av opioider för att hantera smärttillstånd. Ett av de mest välanvända analgetiska läkemedlen inom veterinärmedicinen är butorfanol som är en kappareceptoragonist och en agonist-antagonist på my-receptorn. Butorfanol verkar smärtlindrande, speciellt på viscerala organ, och kan användas som ett tillägg för att få en mer balanserad sedering. I svenska Distriktsveterinärernas behandlingsriktlinjer förespråkas tillägg av butorfanol till sederingen vid kastration av nötkalv. Det sederingsprotokoll som finns bifogat i behandlingsriktlinjen är skapat av klinikern Axel Sannö. Sannö, A. och kollegor upplever att tillägg av butorfanol under kirurgisk kastration av nötkalv gör att kalven ligger ner bättre under sederingen med färre reaktioner och rörelser och går upp snabbare. Det finns dock ett begränsat antal studier över användandet av butorfanol på nötkreatur då det för närvarande inte finns något butorfanol-preparat som är godkänt för djurslaget. Syftet med studien var att objektivt undersöka effekten av butorfanol under kastration av tjurkalvar för att bekräfta den subjektiva upplevelsen beskriven av Sannö, A. och kollegor. I studien användes 54 tjurkalvar, samtliga sederades med xylazin, men 28 kalvar fick även ett tillägg av butorfanol. Studiens hypotes var att butorfanolgruppen skulle ligga bättre under sederingen med färre reaktioner på smärtsamt stimuli och resa sig snabbare efter kastrationen jämfört med gruppen som enbart fick xylazin. Studien kunde inte bekräfta att tillägg av butorfanol bidrog till en bättre smärtlind, Castration of male animals is a routine procedure used by livestock owners around the world to facilitate the handling of their animals. A castration on a bull calf can be performed in several different ways, but surgical castration is the method that is preferred by most veterinarians. Since the procedure is painful, local anaesthesia and non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID) are usually used as a mean to control the pain. In many animal species opioids are used to combat pain. One of the most widely used analgesic drug in veterinary medicine is butorfanol which is a kappa-receptor agonist as well as a my-receptor agonist-antagonist. Butorphanol provides pain relief, especially in viscera, and can be used as an addition to obtain a more balanced sedation. The Swedish district veterinarians’ treatment guidelines recommend adding butorphanol to the sedation when castrating bull calves. The sedation protocol attached to the treatment guidelines was created by veterinary clinician Axel Sannö. The experience reported by Sannö, A. and colleagues is that the addition of butorphanol during surgical castration of bull calves makes the calf stay down better with fewer movements and reactions to stimuli and rise quicker after the castration procedure is completed. However, there’s only a limited number of studies regarding the use of butorphanol on cattle as there is currently no available butorphanol drug approved for the species. The purpose of this study was to objectively evaluate the effect of butorphanol during castration of male calves to confirm the subjective experience reported by Sannö, A. and colleagues. 54 bull calves were used in the study, all of which were sedated with xylazine. Out of these 54 calves, 28 also received an addition of butorphanol. The study’s hypothesis was that the group receiving the addition of butorphanol would stay down better with fewer reactions to painful stimuli and rise quicker at the end of the procedure compared to the group

Under 90-talet utvecklades en ny teknik för ögonundersökning, kallad optisk koherenstomografi (OCT). Tekniken kan åskådliggöra delar av ögat vilka tidigare enbart kunnat ses histologiskt. OCTtekniken har inom humanvården etablerats som en rutinmässig undersökning som utförs av oftalmologer i diagnostiskt syfte. Tekniken är till exempel väl adapterad för att diagnosticera morfologiska förändringar i retina. Förändringar i retina upptäckts inom veterinärvården idag med hjälp av oftalmoskop, förutsatt att förändringen är stor nog, eller indirekt via elektroretinogram (ERG). OCT-tekniken kräver dock ett fixerat och centrerat öga, samt en stilla och lugn hund. Detta innebär i de flesta fall att sedering eller anestesi krävs. I dagsläget finns inget sederingsprotokoll framtaget som medger ett centrerat och stilla öga, vilket innebär att spekulum, hållsuturer eller dylikt krävs för att genomföra undersökningen. Sedering enligt fyra olika protokoll har använts och analyserats avseende ögats position och fysiologiska parametrar. Sederingsprotokollen innehöll olika kombinationer av läkemedlen medetomidin, butorfanol, ketamin och Zoletil (1:1 tiletamin: zolazepam). Sedering enligt protokoll 2 (konstant infusion av medetomidin + ketamin) och 3 (Zoletil + medetomidin + butorfanol) gav otillfredsställande resultat avseende fysiologiska parametrar respektive ögats position och läkemedelsbiverkningar i form av katalepsi och kramper. Protokoll 1 (Medetomidin + ketamin + butorfanol) och protokoll 4 (medetomidin + ketamin) resulterade i stabila värden avseende de fysiologiska parametrarna och goda resultat avseende ögats position. Användning av protokoll 4 visades med samtliga parametrar inräknade åstadkomma bäst resultat av de prövade protokollen., A novel technology for examination of the eyes was developed during the 90´s. The technology is called optical coherence tomography (OCT). By using light, the OCT technology makes it possible to visualize parts of the eye that were previously only possible to see by histology. OCT is already well established in human medicine. The technology is used routinely by ophthalmologists for examination of an array of diseases of the eye. OCT is more than capable of diagnosing morphological changes of the retina. Changes in the morphology of the retina is by date mostly diagnosed using ophthalmoscopes or indirectly using electroretinogram (ERG) in veterinary medicine. Use of the OCT-technology in veterinary medicine is accompanied with the demand of sedation, or anesthesia. To date there is to our knowledge no suitable sedation protocol for dogs during OCT examination published. Sedation used today for canine patients undergoing OCT examination is not chosen specifically to generate an immobilized and centrally located eye. Problems regarding the eyes position during sedation is therefore present and the use of aids for maintaining an ideal eye is necessary (e.g. speculums, stay suture). Sedation with four different protocols containing different combinations of medetomidine, ketamine, butorphanol and Zoletil (1:1 tiletamine: zolazepam) was used and analyzed in this study. Protocols 2 (Constant rate infusion with medetomine + ketamine) and 3 (Zoletil + medetomidine + butorphanol) produced poor results regarding positioning of the eyes and physiological parameters. Protocols 1 (medetomidine + ketamine + butorphanol) and 4 (medetomidine + ketamine) produced stable and sound results both regarding the position of the eyes during sedation and the physiological aspects. Sedation according to protocol 4 produced the best results in this study and was therefore chosen to be further developed for clinical eye examinations with OCT.

Today there are no analgesic drugs approved to be used in goats. Drugs approved for use in other species are consequently being used without knowing the pharmacokinetics of these drugs in goats. The purpose of this study was to investigate the pharmacokinetics of the opioid butorphanol when given subcutaneously in goats. Subcutaneous administration might extend the half-life compared to intravenous or intramuscular administration. Eight clinically healthy, non-pregnant 6 months old female goats were used. Butorphanol, 0.2 mg/kg, or saline was given subcutaneously with a crossover design. Blood samples were taken 10 min before and 5, 15, 30, 60, 120, 240, 360, 480, 660 and 1320 min after the injection. Plasma concentrations of butorphanol were analysed with a liquid chromatography–electrospray ionization–tandem mass spectroscopy and the limit of quantification was 0.5 ng butorphanol/ ml plasma. The results showed a terminal half-life of 78.6 ± 21.7 min. After 10 ± 5.3 min (Tmax) post administration mean and median Cmax was 199 ± 265.6 ng/ml and 56.1 ng/ml, repectively. Cmax varied between the different goats, with a range between 30.5 and 770 ng/ml. Plasma concentrations higher than 30 ng/ml were achieved in all of the goats within 15 min. The mean plasma concentration after 60 min was 20.2 ng/ml with a range between 9.3 – 42.3 ng/ml which is in accordance with analgesic plasma levels in other speices, assuming 0.2 mg/kg of butorphanol given subcutaneously would maintain analgesia in goats for about 30-60 min. If long term analgesia is required, the short half-life of butorphanol makes it less appropriate because of the short dose interval required. The wide range in plasma concentrations between different goats makes subcutaneously administration of butorphanol to goats inappropriate especially as the half-life did not increase in comparison with after intravenous or intramuscular administration. In our study, the goats showed behavioral changes such as agitation, c

Idag finns i Sverige inget läkemedel som är godkänt för smärtlindring av små idisslare. Smärtlindring är viktigt ur djurskyddssynpunkt vid skador, sjukdomar eller operativa ingrepp som kastrering och avhorning. Syftet med den här studien var att titta på om friska getter som injicerades subkutant med det smärtstillande medlet butorfanol (0,2 mg/kg) uppvisade några stressrelaterade beteendeförändringar som kunde tyda på att djuren upplevde obehag av läkemedlet. Studien gjordes i en crossover-design på åtta unggetter där alla getter var sina egna kontroller. Getternas beteende observerades med etogram där bland annat beteenden som kunde tyda på stress eller obehag observerades. Beteendena observerades före och efter injiceringen vid 14 olika tillfällen under varje observationsdag. Varje tillfälle varade i fem minuter. Beteendena bräka, bita och klättra observerades kontinuerligt under varje fem-minutersperiod medan beteendena ligga, stå/gå, stå mot grind, äta och idissla observerades var 20:e sekund. Parallellt med beteendestudien gjordes en kinetisk och en fysiologisk studie. I de studierna beräknades halveringstiden samt eventuella förändringar i blodkoncentration av kortisol, vasopressin, plasmaproteiner samt hematokrit. Resultatet visade att getterna när de fått butorfanol ägnade signifikant mer tid till att bräka, bita på inredningen och klättra och mindre tid till att ligga ner och idissla jämfört med när de fått koksaltlösning. Däremot fanns ingen skillnad i hur mycket de stod och hur mycket tid de ägnade åt att äta. Vi kunde alltså inte se någon minskad aptit, men det var tydligt att läkemedlet påverkade getterna så att de slutade idissla en tid. För de flesta beteenden med skillnad var effekten störst den närmaste timmen efter injiceringen. Det tog däremot flera timmar innan getterna började idissla igen efter att de fått butorfanol, trots att de åt som vanligt. Den kinetiska studien visade på en kort halveringstid och den fysiologiska studien visade förhöjda, There are currently no drugs approved for pain management of small ruminants in Sweden. Pain relief in animals is important during injury, disease or surgical procedures as castration and dehorning. The purpose of this study was to find out if healthy goats that were injected subcutaneously with the pain relieving drug butorphanol (0.2 mg/kg) showed any stress-related behavioral changes that might indicate that the animals experienced discomfort of the drug. The study was performed in a crossover design in eight young goats in which the goats were their own controls. The goats’ behavior was observed in a protocol where, among other, behaviors that might indicate stress or discomfort were observed. The behaviors were observed before and after the injection at 14 different times during each observation day. Each observation lasted for five minutes. The behaviors bleat, bite and climb were observed continuously during each five-minute period while the behaviors lie, stand/walk, stand against the gate, eat and ruminate was observed every 20 seconds. In parallel with the behavioral study, kinetic and physiological studies were done. In these studies half-life of butorphanol and possible changes of blood concentration of cortisol, vasopressin, total plasma protein concentrations and hematocrit were estimated. The results showed that goats, when they had received butorphanol, spent significantly more time to bleat, bite on the interior and climb and less time to lie down and ruminate compared to when they received saline. However, there was no difference in how much they were standing and how much time they devoted to eat. We did not see any loss of appetite, but it was clear that the drug affected the goats so that they stopped ruminating for some time. For most behaviors with significant differences the effect appeared the immediate hours after the injection. However, it took several hours before the goats began to ruminate again after receiving butorphanol, even though

The effects of dexmedetomidine and butorphanol sedation on skin reactivity during intradermal testing in healthy dogs were evaluated. The effects of dexmedetomidine and butorphanol were compared to medetomidine, a sedative agent having scientific proof of not interfering with skin test reactivity, in a randomised, double blind, cross over study performed on 8 adult dogs. The dogs were sedated with medetomidine (Domitor vet.®, 0,01 ml kg-1) intravenously, or dexmedetomidine and butorphanol intramuscularly (Dexdomitor vet.®, 0,01 ml kg-1; Dolorex vet., 0,01 ml kg-1) after which they received intradermal injections of positive control solutions (histamine 0,1 mg ml-1, 0,05 mg ml-1, 0,025 mg ml-1), a negative control solution (0,9 % NaCl) and allergen extract (Dermatophagoides farinae, Cladosporium and Artemisia vulgaris). After a wash out period the trial was repeated with a reversed sedation protocol. Skin reactivity (wheal size, induration and erythema) and quality of sedation (immobilization, response to stimuli and injections as well as over all working conditions) were evaluated. The combination of dexmedetomidine and butorphanol provided reliable, good sedation and analgesia without adverse effects. The study indicates that dexmedetomidine and butorphanol do not affect skin reactivity during intradermal testing in healthy dogs. In addition, only minor response to stimuli was noticed with dexmedetomidine and butorphanol and the combination provided immobilization superior to medetomidine sedation, thus better over all working conditions during intradermal testing compared to medetomidine. The study results indicate that dexmedetomidine and butorphanol sedation is very suitable for intradermal testing in dogs.

Intradermaltest används för att identifiera sjukdomsorsakande allergener hos patienter allergiska mot ämnen i omgivningen (atopiker). Intradermaltest på häst utan sedering är väl beskriven i litteraturen. Sedering är dock ofta önskvärd för att underlätta det praktiska genomförandet av testet samt för att minska den stress som djuret utsätts för. Intradermala injektioner kan även antas orsaka ett visst obehag hos patienten, varför analgesi är önskvärt. Någon dokumentation avseende om premedicinering i form av sedering och analgesi påverkar testresultatet hos häst finns för närvarande inte publicerad. Kombinationen detomidin – butorfanol intravenöst används frekvent med varierande indikationer på häst för sedering och lätt analgesi, på grund av god effekt och hög säkerhet. Syftet med studien är att utvärdera huruvida premedicinering med detomidin (Cepesedan®) i kombination med butorfanol (Butador®) påverkar resultatet vid intradermaltest på friska hästar. Hypotes: Premedicinering med detomidin, dos 0,01mg/kg i kombination med butorfanol, dos 0,01mg/kg påverkar inte resultatet vid intradermaltest.