Search

Background: Digital applications that automatically extract information from electronic medical records and provide comparative visualizations of the data in the form of quality indicators to primary care practices may facilitate local quality improvement (QI). A necessary condition for such QI to work is that practices actively access the data. The purpose of this study was to explore the use of an application that visualizes quality indicators in Swedish primary care, developed by a profession-led QI initiative (“Primärvårdskvalitet”). We also describe the characteristics of practices that used the application more or less extensively, and the relationships between the intensity of use and changes in selected performance indicators. Methods: We studied longitudinal data on 122 primary care practices’ visits to pages (page views) in the application over a period up to 5 years. We compared high and low users, classified by the average number of monthly page views, with respect to practice and patient characteristics as well as baseline measurements of a subset of the performance indicators. We estimated linear associations between visits to pages with diabetes-related indicators and the change in measurements of selected diabetes indicators over 1.5 years. Results: Less than half of all practices accessed the data in a given month, although most practices accessed the data during at least one third of the observed months. High and low users were similar in terms of most studied characteristics. We found statistically significant positive associations between use of the diabetes indicators and changes in measurements of three diabetes indicators. Conclusions: Although most practices in this study indicated an interest in the automated feedback reports, the intensity of use can be described as varying and on average limited. The positive associations between the use and changes in performance suggest that policymakers should increase their support of practices’ QI eff

Cooperation has long been important within both regional andmunicipal activities and there is much to suggest thatcollaboration needs will increase even more. Within health care there is onecontinuous development towards new and more specialized knowledge that also gains organizational consequences. Teamwork in healthcare has become increasingly important, as well level structuring and concentration of highly specialized care. This development is also affected by challenges in the form of finances and supply of skills. The greatest challenge for future care is generally considered to be the recruitment of sufficient competence and capacity, rather than a lack of money. It becomes essential to use the competence and capacity that actually exists so effectively as possible.This report presents an evaluation of the Southern Healthcare Region's workwith the name Collaboration for better care (SFBV), mainly when it comes to itworking method used in sub-projects and what the overall results areachieved. The aim is to highlight success factors, obstacles and challenges as well identify and make suggestions for measures that can improve the possibilities for the future collaborative project to achieve the goals. The following sub-questions are answered:• What perceptions exist regarding the work and decision-making process for "Cooperation for better care"?• What is the quality of the final and follow-up reports?• What results have been achieved for the completed sub-projects? How to communicate assignments and results?• Which success factors and respective challenges and obstacles can be identified?• What actions can improve the opportunities for future collaborative projects to reach the goals?The evaluation is based on empirical material in the form of 26 interviews withconcerned actors and documentation and reports from a selection consisting ofof 22 completed sub-projects. The empirical material is analyzed usingliterature on collaboration and governance through agreem

Reducing socioeconomic health inequalities is a key goal of most health systems. When care providers are paid prospectively, e.g., by a fixed sum per patient, existing inequalities may be sustained by the incentives to undertreat relatively unhealthy patients. To counter these incentives, prospective payments are often risk-adjusted based on observable patient characteristics. Despite that risk adjustment (RA) is widely used, empirical evidence is lacking on how it affects the behavior of care providers. This paper provides such evidence using detailed administrative data from a Swedish region. We examine how a novel RA model applied to the prospective payment for primary care providers – capitation – affected socioeconomic differences in care utilization among individuals with a chronic condition. On average, the new RA model implied substantial increases of the capitation for patients with low socioeconomic status (SES). Yet, we do not find any robust evidence of greater access to primary care for individuals with low SES relative to individuals with high SES after the model was introduced. We find a small increase in hospital emergency department visits (a substitute to primary care), but no effects on hospitalizations. These results do not suggest that the new RA model reduced socioeconomic health inequalities. Our findings highlight that a risk-adjusted prospective payment may not by itself guide treatment decisions. We discuss other governance and management policies that may address undesired health inequalities.

Market frictions, such as imperfect information or hassle costs, may reduce benefits from market incentives in healthcare settings. We use data from two randomised policy interventions in a Swedish region, which improved the access to provider information and reduced the switching costs of one percent of the adult population and of a sample of new residents. We examine the effects of the interventions on a large number of clinical process quality measures, access to care, and adverse health events, measured at the individual level. We find no significant effect of the interventions on any of the quality measures.

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

Background: High quality primary care is expected to be the basis of many health care systems. Expectations on primary care are rising as societies age and the burden of chronic disease grows. To stimulate adherence to guidelines and quality improvement, audit and feedback to professionals is often used, but the effects vary. Even with carefully designed audit and feedback practices, barriers related to contextual conditions may prevent quality improvement efforts. The purpose of this study was to explore how professionals and health centre managers in Swedish primary care experience existing forms of audit and feedback, and conditions and barriers for quality improvement, and to explore views on the future use of clinical performance data for quality improvement. Methods: We used an explorative qualitative design. Focus groups were conducted with health centre managers, physicians and other health professionals at seven health centres. The interviews were audio recorded, transcribed and analysed using qualitative content analysis. Results: Four different types of audit and feedback that regularly occurred at the health centres were identified. The main part of the audit and feedback was “external”, from the regional purchasers and funders, and from the owners of the health centres. This audit and feedback focused on non-clinical measures such as revenues, utilisation of resources, and the volume of production. The participants in our study did not perceive that existing audit and feedback practices contributed to improved quality in general. This, along with lack of time for quality improvement, lack of autonomy and lack of quality improvement initiatives at the system (macro) level, were considered barriers to quality improvement at the health centres. Conclusions: Professionals and health centre managers did not experience audit and feedback practices and existing conditions in Swedish primary care as supportive of quality improvement work. From a professional pe

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

OBJECTIVE: The objective was to examine the association between primary care consultations and a Care Need Index (CNI) used to compensate Swedish primary care practices for the extra workload associated with patients with low socioeconomic status. DESIGN: Observational study combining graphical analysis with linear regressions of cross-sectional administrative practice-level data. SETTING: Three Swedish regions, Västra Götaland, Skåne and Östergötland (3.5 million residents). Outcomes were measured in February 2018 and the CNI was computed based on data for 31 December 2017. SUBJECTS: The unit of analysis was the primary care practice (n = 390). MAIN OUTCOME MEASURES: i) Number of GP visits per registered patient; ii) Number of nurse visits per registered patient; iii) Number of morbidity-weighted GP visits per registered patient; iv) Number of morbidity-weighted nurse visits per registered patient. RESULTS: The linear associations between the CNI and GP visits per patient were positive and statistically significant (p<0.01) for both the unweighted and weighted measure in two regions, but the associations were mainly due to 10 practices with very high CNI values. The results for nurse visits varied across regions. CONCLUSIONS: For most levels of the CNI, there was no association with the number of consultations provided. This result may indicate insufficient compensation, weak incentives to spend the money, decisions to spend the money on other things than consultations, or stronger competition for patients among low-CNI practices. The result of this observational study should not be taken as evidence against the possibility that the CNI adjustment of capitation may have affected the socioeconomic equity in GP and nurse visits. Key Points Swedish primary care practices receive extra compensation for socioeconomically deprived patients but it is unknown how this affects service provision. Practice-level data from three regions years 2017-2018 indicate weak or no r

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) har vänt sig till professor Anders Anell vid Lunds universitet för att genomföra fallstudier av primärvården i fyra länder: Danmark, Norge, Nederländerna och Storbritannien. Denna promemoria är hans redovisning av arbetet och är ett underlag till Vårdanalys rapport En primär angelägenhet. Kunskapsunderlag för en stärkt primärvård med patienten i centrum (Rapport 2017:3).

Consumers of services that are financed by a third party, such as publicly financed health care or firm-sponsored health plans, are often allowed to freely choose provider. The rationale is that consumer choice may improve the matching of consumers and providers and spur quality competition. Such improvements are contingent on consumers having access to comparative information about providers and acting on this information when making their choice. However, in the presence of information frictions and switching costs, consumers may have limited ability to find suitable providers. We use two large-scale randomized field experiments in primary health care to examine if the choice of provider is affected when consumers receive comparative information by postal mail and small costs associated with switching are reduced. The first experiment targeted a subset of the general population in the Swedish region Skåane, and the second targeted new residents in the region, who should have less prior information and lower switching costs. In both cases, the propensity to switch provider increased significantly after the intervention. The effects were larger for new residents than for the general population, and were driven by individuals living reasonably close to alternative providers.

Objective: A pay for performance programme was introduced in 2009 by a Swedish county with 1.6 million inhabitants. A process measure with payment linked to coding for medication reviews among the elderly was adopted. We assessed the association with inappropriate medication for five years after baseline.Design and setting: Observational study that compared medication for elderly patients enrolled at primary care units that coded for a high or low volume of medication reviews.Patients: 144,222 individuals at 196 primary care centres, age 75 or older.Main outcome measures: Percentage of patients receiving inappropriate drugs or polypharmacy during five years at primary care units with various levels of reported medication reviews.Results: The proportion of patients with a registered medication review had increased from 3.2% to 44.1% after five years. The high-coding units performed better for most indicators but had already done so at baseline. Primary care units with the lowest payment for coding for medication reviews improved just as well in terms of inappropriate drugs as units with the highest payment – from 13.0 to 8.5%, compared to 11.6 to 7.4% and from 13.6 to 7.2% vs 11.8 to 6.5% for polypharmacy.Conclusions: Payment linked to coding for medication reviews was associated with an increase in the percentage of patients for whom a medication review had been registered. However, the impact of payment on quality improvement is uncertain, given that units with the lowest payment for medication reviews improved equally well as units with the highest payment.

The Nordic countries represent an institutional setting with tax-based health care financing and universal access to health care services. Very few health care services are excluded from what are offered within the publically financed health care system. User fees are often non-existing or low and capped. Nevertheless, the markets for voluntary private health insurance (VPHI) have been rapidly expanding. In this paper we describe the development of the market for VPHI in the Nordic countries. We outline similarities and differences and provide discussion of the rationale for the existence of different types of VPHI. Data is collected on the population covered by VPHI, type and scope of coverage, suppliers of VPHI and their relations with health providers. It seems that the main roles of VPHI are to cover out-of-pocket payments for services that are only partly financed by the public health care system (complementary), and to provide preferential access to treatments that are also available free of charge within the public health care system, but often with some waiting time (duplicate)., The Nordic countries represent an institutional setting with tax-based health care financing and universal access to health care services. Very few health care services are excluded from what are offered within the publically financed health care system. User fees are often non-existing or low and capped. Nevertheless, the markets for voluntary private health insurance (VPHI) have been rapidly expanding. In this paper we describe the development of the market for VPHI in the Nordic countries. We outline similarities and differences and provide discussion of the rationale for the existence of different types of VPHI. Data is collected on the population covered by VPHI, type and scope of coverage, suppliers of VPHI and their relations with health providers. It seems that the main roles of VPHI are to cover out-of-pocket payments for services that are only partly financed by the public health care system (complementary), and to provide preferential access to treatments that are also available free of charge within the public health care system, but often with some waiting time (duplicate).

The Nordic countries represent an institutional setting with tax-based health care financing and universal access to health care services. Very few health care services are excluded from what are offered within the publically financed health care system. User fees are often non-existing or low and capped. Nevertheless, the markets for voluntary private health insurance (VPHI) have been rapidly expanding. In this paper we describe the development of the market for VPHI in the Nordic countries. We outline similarities and differences and provide discussion of the rationale for the existence of different types of VPHI. Data is collected on the population covered by VPHI, type and scope of coverage, suppliers of VPHI and their relations with health providers. It seems that the main roles of VPHI are to cover out-of-pocket payments for services that are only partly financed by the public health care system (complementary), and to provide preferential access to treatments that are also available free of charge within the public health care system, but often with some waiting time (duplicate)., The Nordic countries represent an institutional setting with tax-based health care financing and universal access to health care services. Very few health care services are excluded from what are offered within the publically financed health care system. User fees are often non-existing or low and capped. Nevertheless, the markets for voluntary private health insurance (VPHI) have been rapidly expanding. In this paper we describe the development of the market for VPHI in the Nordic countries. We outline similarities and differences and provide discussion of the rationale for the existence of different types of VPHI. Data is collected on the population covered by VPHI, type and scope of coverage, suppliers of VPHI and their relations with health providers. It seems that the main roles of VPHI are to cover out-of-pocket payments for services that are only partly financed by the public health care system (complementary), and to provide preferential access to treatments that are also available free of charge within the public health care system, but often with some waiting time (duplicate).

Health care systems around the globe are facing great challenges. The demand for health care is increasing due to the continuous development of new medical technologies, changing demographics, increasing income levels, and greater expectations from patients. The possibilities and willingness to expand health care resources, however, are limited. Consequently, health care organizations are increasingly required to take economic restrictions into account, and there is an urgent need for improved efficiency. It is reasonable to ask whether the health economics field of today is prepared and equipped to help us meet these challenges. Our aim with this article is twofold: to introduce the fields of behavioral and experimental economics and to then identify and characterize health economics areas where these two fields have a promising potential. We also discuss the advantages of a pluralistic view in health economics research, and we anticipate a dynamic future for health economics.

Objective A pay-for-performance (P4P) programme for primary care was introduced in 2011 by a Swedish county (with 1.6 million inhabitants). Effects on register entry practice and comparability of data for patients with diabetes mellitus were assessed. Design and setting Observational study analysing short-term outcomes before and after introduction of a P4P programme in the study county as compared with a reference county. Subjects A total of 84 053 patients reported to the National Diabetes Register by 349 primary care units. Main outcome measures Completeness of data, level and target achievement of glycated haemoglobin (HbA1c), blood pressure (BP), and LDL cholesterol (LDL). Results In the study county, newly recruited patients who were entered during the incentive programme were less well controlled than existing patients in the register - they had higher HbA1c (54.9 [54.5-55.4] vs. 53.7 [53.6-53.9] mmol/mol), BP, and LDL. The percentage of patients with entry of BP, HbA1c, LDL, albuminuria, and smoking increased in the study county but not in the reference county (+26.3% vs -1.5%). In the study county, with an incentive for BP < 130/80 mmHg, BP data entry behaviour was altered with an increased preference for sub-target BP values and a decline in zero end-digit readings (38.3% vs. 33.7%, p < 0.001). Conclusion P4P led to increased register entry, increased completeness of data, and altered BP entry behaviour. Analysis of newly added patients and data shows that missing patients and data can cause performance to be overestimated. Potential effects on reporting quality should be considered when designing payment programmes. Key points A pay-for-performance programme, with a focus on data entry, was introduced in a primary care region in Sweden. Register data entry in the National Diabetes Register increased and registration behaviour was altered, especially for blood pressure. Newly entered patients and data during the incentive programme were less well controlle

This paper explores leadership and governance arrangements in seven developed health systems: Australia, England, Germany, the Netherlands, Norway, Sweden and Switzerland. It presents a cybernetic model of leadership and governance comprising three fundamental functions: priority setting, performance monitoring and accountability arrangements. The paper uses a structured survey to examine critically current arrangements in the seven countries. Approaches to leadership and governance vary substantially, and have to date been developed piecemeal and somewhat arbitrarily. Although there seems to be reasonable consensus on broad goals of the health system there is variation in approaches to setting priorities. Cost-effectiveness analysis is in widespread use as a basis for operational priority setting, but rarely plays a central role. Performance monitoring may be the domain where there is most convergence of thinking, although countries are at different stages of development. The third domain of accountability is where the greatest variation occurs, and where there is greatest uncertainty about the optimal approach. We conclude that a judicious mix of accountability mechanisms is likely to be appropriate in most settings, including market mechanisms, electoral processes, direct financial incentives, and professional oversight and control. The mechanisms should be aligned with the priority setting and monitoring processes.

Efter införande av Hälsoval Skåne har andelen av befolkningen som besökt allmänläkare ökat, liksom antalet besök per invånare. Ökningarna är överlag måttliga, med undantag för äldre män med lägre inkomst, där ökningen är större.Det finns också en minskning av besöken till övriga specialistläkare så att det totala antalet läkarbesök per invånare minskat i vissa grupper. Färre besök hos övriga specialistläkare har inte fullt ut kompenserats av fler besök till allmänläkare.Uppföljningstiden är kort, och nya uppföljningar av individers totala konsumtion av vård med senare och ytterligare data är angelägna för att studera förändringar till följd av Hälsoval.

This paper explores leadership and governance arrangements in seven developed health systems: Australia, England, Germany, the Netherlands, Norway, Sweden and Switzerland. It presents a cybernetic model of leadership and governance comprising three fundamental functions: priority setting, performance monitoring and accountability arrangements. The paper uses a structured survey to examine critically current arrangements in the seven countries. Approaches to leadership and governance vary substantially, and have to date been developed piecemeal and somewhat arbitrarily. Although there seems to be reasonable consensus on broad goals of the health system there is variation in approaches to setting priorities. Cost-effectiveness analysis is in widespread use as a basis for operational priority setting, but rarely plays a central role. Performance monitoring may be the domain where there is most convergence of thinking, although countries are at different stages of development. The third domain of accountability is where the greatest variation occurs, and where there is greatest uncertainty about the optimal approach. We conclude that a judicious mix of accountability mechanisms is likely to be appropriate in most settings, including market mechanisms, electoral processes, direct financial incentives, and professional oversight and control. The mechanisms should be aligned with the priority setting and monitoring processes.

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade

Under 2000-talet har principen om kostnadseffektivitet och därmed information om kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) fått allt större betydelse vid subventionsbeslut i flertalet europeiska länder. Även i Sverige har användningen av hälsoekonomiska beslutskriterier och information fått en allt mer framträdande roll bland nationella myndigheter såsom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Socialstyrelsen och SBU. Det är dock oklart vilken relativ betydelse hälsoekonomi har i förhållande till andra relevanta beslutskriterier, samt bland beslutsfattare på regional och lokal nivå. Trots att kostnadseffektivitet har ökat i betydelse, saknas det dessutom ofta uttalade gränser för vad som kan betraktas som en kostnadseffektiv behandling. I den här rapporten undersöker vi den relativa betydelsen av information om kostnad per QALY i förhållande till information om patientgruppens initiala hälsotillstånd, typ av resultat av medicinsk behandling, patientnytta, samt budgetpåverkan, enligt uppgifter från TLV, läkemedelskommittéer, förskrivande läkare samt Socialstyrelsen. Vidare undersöks vilka värden av ett QALY som är acceptabla för de fyra ovan nämnda grupperna av beslutsfattare, samt identifierar för- och nackdelar med att undersöka dessa två frågor genom analys av redan fattade beslut alternativt hypotetiska enkätsvar. För att undersöka detta skickades en enkät ut till representanter för TLV, läkemedelskommittéer och förskrivande läkare. Resultatet av enkätsvaren jämfördes därefter mot de prioriteringar som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjer som publicerats fram till juni 2009. Det beslutskriterium som TLV-respondenterna värderade som viktigast var kostnaden per QALY. Vid både rangordning och val av läkemedel uppmättes en stark motvilja bland TLV-respondenterna mot att välja det alternativ som hade en kostnad per QALY som översteg 1 miljon kr. Patientnyttan uttryckt som antalet vunna QALYs hade betydelse för rangordningen av alternativen, men

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade

Under 2000-talet har principen om kostnadseffektivitet och därmed information om kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) fått allt större betydelse vid subventionsbeslut i flertalet europeiska länder. Även i Sverige har användningen av hälsoekonomiska beslutskriterier och information fått en allt mer framträdande roll bland nationella myndigheter såsom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Socialstyrelsen och SBU. Det är dock oklart vilken relativ betydelse hälsoekonomi har i förhållande till andra relevanta beslutskriterier, samt bland beslutsfattare på regional och lokal nivå. Trots att kostnadseffektivitet har ökat i betydelse, saknas det dessutom ofta uttalade gränser för vad som kan betraktas som en kostnadseffektiv behandling. I den här rapporten undersöker vi den relativa betydelsen av information om kostnad per QALY i förhållande till information om patientgruppens initiala hälsotillstånd, typ av resultat av medicinsk behandling, patientnytta, samt budgetpåverkan, enligt uppgifter från TLV, läkemedelskommittéer, förskrivande läkare samt Socialstyrelsen. Vidare undersöks vilka värden av ett QALY som är acceptabla för de fyra ovan nämnda grupperna av beslutsfattare, samt identifierar för- och nackdelar med att undersöka dessa två frågor genom analys av redan fattade beslut alternativt hypotetiska enkätsvar. För att undersöka detta skickades en enkät ut till representanter för TLV, läkemedelskommittéer och förskrivande läkare. Resultatet av enkätsvaren jämfördes därefter mot de prioriteringar som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjer som publicerats fram till juni 2009. Det beslutskriterium som TLV-respondenterna värderade som viktigast var kostnaden per QALY. Vid både rangordning och val av läkemedel uppmättes en stark motvilja bland TLV-respondenterna mot att välja det alternativ som hade en kostnad per QALY som översteg 1 miljon kr. Patientnyttan uttryckt som antalet vunna QALYs hade betydelse för rangordningen av alternativen, men

Under 2000-talet har principen om kostnadseffektivitet och därmed information om kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) fått allt större betydelse vid subventionsbeslut i flertalet europeiska länder. Även i Sverige har användningen av hälsoekonomiska beslutskriterier och information fått en allt mer framträdande roll bland nationella myndigheter såsom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Socialstyrelsen och SBU. Det är dock oklart vilken relativ betydelse hälsoekonomi har i förhållande till andra relevanta beslutskriterier, samt bland beslutsfattare på regional och lokal nivå. Trots att kostnadseffektivitet har ökat i betydelse, saknas det dessutom ofta uttalade gränser för vad som kan betraktas som en kostnadseffektiv behandling. I den här rapporten undersöker vi den relativa betydelsen av information om kostnad per QALY i förhållande till information om patientgruppens initiala hälsotillstånd, typ av resultat av medicinsk behandling, patientnytta, samt budgetpåverkan, enligt uppgifter från TLV, läkemedelskommittéer, förskrivande läkare samt Socialstyrelsen. Vidare undersöks vilka värden av ett QALY som är acceptabla för de fyra ovan nämnda grupperna av beslutsfattare, samt identifierar för- och nackdelar med att undersöka dessa två frågor genom analys av redan fattade beslut alternativt hypotetiska enkätsvar. För att undersöka detta skickades en enkät ut till representanter för TLV, läkemedelskommittéer och förskrivande läkare. Resultatet av enkätsvaren jämfördes därefter mot de prioriteringar som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjer som publicerats fram till juni 2009. Det beslutskriterium som TLV-respondenterna värderade som viktigast var kostnaden per QALY. Vid både rangordning och val av läkemedel uppmättes en stark motvilja bland TLV-respondenterna mot att välja det alternativ som hade en kostnad per QALY som översteg 1 miljon kr. Patientnyttan uttryckt som antalet vunna QALYs hade betydelse för rangordningen av alternativen, men

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade

Under 2000-talet har principen om kostnadseffektivitet och därmed information om kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) fått allt större betydelse vid subventionsbeslut i flertalet europeiska länder. Även i Sverige har användningen av hälsoekonomiska beslutskriterier och information fått en allt mer framträdande roll bland nationella myndigheter såsom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Socialstyrelsen och SBU. Det är dock oklart vilken relativ betydelse hälsoekonomi har i förhållande till andra relevanta beslutskriterier, samt bland beslutsfattare på regional och lokal nivå. Trots att kostnadseffektivitet har ökat i betydelse, saknas det dessutom ofta uttalade gränser för vad som kan betraktas som en kostnadseffektiv behandling. I den här rapporten undersöker vi den relativa betydelsen av information om kostnad per QALY i förhållande till information om patientgruppens initiala hälsotillstånd, typ av resultat av medicinsk behandling, patientnytta, samt budgetpåverkan, enligt uppgifter från TLV, läkemedelskommittéer, förskrivande läkare samt Socialstyrelsen. Vidare undersöks vilka värden av ett QALY som är acceptabla för de fyra ovan nämnda grupperna av beslutsfattare, samt identifierar för- och nackdelar med att undersöka dessa två frågor genom analys av redan fattade beslut alternativt hypotetiska enkätsvar. För att undersöka detta skickades en enkät ut till representanter för TLV, läkemedelskommittéer och förskrivande läkare. Resultatet av enkätsvaren jämfördes därefter mot de prioriteringar som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjer som publicerats fram till juni 2009. Det beslutskriterium som TLV-respondenterna värderade som viktigast var kostnaden per QALY. Vid både rangordning och val av läkemedel uppmättes en stark motvilja bland TLV-respondenterna mot att välja det alternativ som hade en kostnad per QALY som översteg 1 miljon kr. Patientnyttan uttryckt som antalet vunna QALYs hade betydelse för rangordningen av alternativen, men

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade

Under 2000-talet har principen om kostnadseffektivitet och därmed information om kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) fått allt större betydelse vid subventionsbeslut i flertalet europeiska länder. Även i Sverige har användningen av hälsoekonomiska beslutskriterier och information fått en allt mer framträdande roll bland nationella myndigheter såsom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Socialstyrelsen och SBU. Det är dock oklart vilken relativ betydelse hälsoekonomi har i förhållande till andra relevanta beslutskriterier, samt bland beslutsfattare på regional och lokal nivå. Trots att kostnadseffektivitet har ökat i betydelse, saknas det dessutom ofta uttalade gränser för vad som kan betraktas som en kostnadseffektiv behandling. I den här rapporten undersöker vi den relativa betydelsen av information om kostnad per QALY i förhållande till information om patientgruppens initiala hälsotillstånd, typ av resultat av medicinsk behandling, patientnytta, samt budgetpåverkan, enligt uppgifter från TLV, läkemedelskommittéer, förskrivande läkare samt Socialstyrelsen. Vidare undersöks vilka värden av ett QALY som är acceptabla för de fyra ovan nämnda grupperna av beslutsfattare, samt identifierar för- och nackdelar med att undersöka dessa två frågor genom analys av redan fattade beslut alternativt hypotetiska enkätsvar. För att undersöka detta skickades en enkät ut till representanter för TLV, läkemedelskommittéer och förskrivande läkare. Resultatet av enkätsvaren jämfördes därefter mot de prioriteringar som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjer som publicerats fram till juni 2009. Det beslutskriterium som TLV-respondenterna värderade som viktigast var kostnaden per QALY. Vid både rangordning och val av läkemedel uppmättes en stark motvilja bland TLV-respondenterna mot att välja det alternativ som hade en kostnad per QALY som översteg 1 miljon kr. Patientnyttan uttryckt som antalet vunna QALYs hade betydelse för rangordningen av alternativen, men

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade